Nomadland (2020)

I onsdags handlade det om Chloé Zhaos förra film The Rider. Idag tar vi oss en titt på hennes Oscarsvinnare Nomadland.

Precis som i The Rider älskar jag miljöerna och landskapen i filmen. Det inleds med snöslask och en nedlagd fabrik som tillverkade gipsskivor. Härligt deprimerande och det fick mig att tänka tillbaka på lite urban exploration som jag gjorde på det nedlagda Strå kalkbruk i Sala innan det revs. Fina minnen.

Precis som i The Rider använder sig Zhao av amatörskådisar som spelar sig själva eller versioner av sig själva (det är ju lite svårt att veta det där). Men här förekommer även ”riktiga” skådisar som David Strathairn och inte minst Frances McDormand som ju har huvudrollen och är med i princip i varje scen i filmen.

Just att det är McDormand som är i centrum och rör sig bland vanliga människor gör att filmen sjunker en del jämfört med The Rider. I The Rider kändes allt äkta. I Nomadland får jag ibland en känsla av att amatörerna tycker det är kul att vara med på filminspelning och samtidigt att McDormand inte riktigt passar in, och det känns för mycket att hon är en riktig skådis.

Det blir en blandning av spelfilm och dokumentär som inte riktigt håller ihop för min del. McDormand träffar verkliga personer och liksom triggar dem att börja prata om livet samtidigt som Zhao filmar. Det påminner lite om Borat med den skillnaden att de personer som McDormand träffar vet att det är fejk.

Jag tyckte filmen blev bättre och mer av en filmfilm när vi får några scener som utspelar sig hos McDormands rollfigurs syster. Här blir det en väldig skillnad i känsla eftersom det enbart var riktiga skådisar i just de här scenerna (som jag upfattade det i alla fall). Det var i alla fall ett helt annat spel från de som McDormand träffade.

Som Joel påpekade hos Fripps filmervyer som skrev om filmen tidigare i sommar så hade jag nog också föredragit en äkta dokumentär istället för en wallraffande McDormand.

Swankie var en fin figur. Hon hade cancer och skulle ta en sista tur till Alaska och paddla med svalorna. Jag undrade över om hennes historia var tagen från verkligheten till 100%… Äh, man får helt enkelt släppa de där tankarna och se filmen som vilken film som helst oavsett hur den är gjord och bara uppleva den, eller åtminstone försöka.