The Da Vinci Code
1 oktober, 2011 6 kommentarer
Titel: The Da Vinci Code (Da Vinci-koden)
Regi: Ron Howard
År: 2006
IMDb | Filmtipset
Boken Da Vinci-koden har jag läst. Tyckte jag det det var en bra bok? Nja. Det är en sidvändare, det är vad det är. Boken är ju skriven som ett filmmanus med korta kapitel (scener) och man hoppar fram och tillbaka mellan olika parallella handlingar. Det är helt enkelt svårt att sluta läsa. Gör detta att det även blir en bra eller åtminstone spännande film. Nja. Skillnaden med en film är ju att man inte själv behöver vända blad så då kan man inte komma med komplimangen att filmen är en sidvändare.
Da Vinci-koden känns verkligen som nåt som är gjort för att ett filmbolag vill ha filmen gjord för att tjäna pengar. Jag får inte känslan av att nån verkligen har brunnit för filmen och verkligen vill göra den för nån annan anledning än just pengar. I och för sig, om man vill håva in pengar så är det ju en fördel om man gör en så bra film som möjligt. Tyvärr verkar man inte ha insett det, utan tror att det räcker med en hajpad bok för att få till en publiksuccé.
Nu vet jag inte om det blev nåt fiasko direkt, men nån bra film är det definitivt inte. Till att börja med är Tom Hanks felcastad, han gör en ovanligt blek figur och har inte den där glimten i ögat som jag fick känslan av att Robert Langdon i boken hade. Jean Reno passar inte alls som poliskommisarien. Eller passar och passar, det känns inte som han hittar sin karaktär alls utan går på nån sorts autopilot. Likaså känns det inte som Paul Bettany vet vad han gör i sin roll som albinosjälvplågarmördaren Silas. Hans fåniga dialekt är bara… fånig.
Den enda som jag tycker hittar sin rollfigur något så när är Audrey Tautou som lyckas göra en person av sin kryptörspolis. Sen är ju Ian McKellen även underhållande i sitt (över)skådespel. Själva historien saggar sig fram med jobbiga flashback-scener och pekoralscener när Langdon plötsligt löser nån gåta. Just det här med gåtorna, som funkar i boken där man själv kan läsa i sin egen takt, går ju helt bort i filmen. Då måste man i såna fall välja att presentera det på nåt annat sätt, och inte som nu när lösningen kläcks fram av Langdon efter att han tittat på gåtan i tre sekunder, och vi fått se den i en halv sekund.
Det som är bra med den mediokra boken är gåtorna men främst konspirationsteorierna. Det är väl det enda som möjligtvis funkar i filmen. Jag är svag för konspirationsteorier, mysterier och dylikt, så nåt måste ju funka i filmen, men det är nästan märkligt vad dåligt man lyckas med att skapa nån som helst spänning. Det blir snarare ofrivillig komedi eller kalkon på sina ställen (slutscenen är ett sådant exempel). Nä, jag tycker faktiskt man kan se den godkända National Treasure istället
2-/5
Åh, when you are right you are sooo right! Du sätter precis fingret på både min upplevelse av både boken (bladvändare, indeed) och filmen (Hanks är inte Robert Langdon!). Fast jag skulle nog ändå ge ett lite högre betyg till filmen — jag fick ungefär vad jag förväntade mig och blev måttligt underhållen. Fast NT är fortfarande en bättre film, hur bisarrt det nu kan verka 🙂
And I’m always right! 😉
Ja, det där sidvändarstuket som man kan ha i en bok, det funkar inte riktigt lika bra i en film tycker jag. Korta scener, cliffhanger i varje scen och tre parallella handlingar. Nja, det blir lite som i Sagan om de två tornen, snuttifierat, splittrat.
Har inte läst boken och planerar inte göra det. Men filmen upplevde jag som fullständigt ointressant, långtråkig och sövande. Men liksom du tyckte jag Tautou lyckades göra mycket av väldigt lite. Största behållningen för mig var dock soundtracket som jag gillade skarpt. Tilläggas bör att jag såg den långa (oklippta?) versionen.
Ljudspåret är inget jag minns överhuvudtaget faktiskt. Den långa versionen lär inte vara bättre. Vet iofs inte vad det är man har lagt till. Den version jag såg kändes möjligen lite stressad så en längre version kanske är att föredra. Fast vänta nu, den långa versionen ska enligt IMDb vara 179 min… 1-7-9 minuter. Vad blir det? Det blir ju fan 3 timmar. Frågan är om jag hade klarat det, haha? 😉
Mnja helt ok men aningens själlösare än NT. Hanks fruktansvärda frisyr är dock sevärd. Har den litterära förlagan lika ful frisyr?
I de inre bilder som jag fick när jag läste boken hade Robert Langdon definitivt inte den frisyren. Hur mycket fantasi jag än har kan jag inte komma på en så horribel frisyr. 🙂