Love and Death (1975)
18 april, 2026 2 kommentarer
Det hela utspelar sig i Ryssland under Napoleonkrigen och Woody Allen spelar Boris, en klen ung man som vill läsa poesi och tänka på Gud och Döden men tvingas ut i krig. Det förekommer en massa humor om judar som gick över mitt huvud. Ryska judar med horn, tyska judar med ränder. Ok? Love and Death är väl en fars, komedi, satir. Allen bryter fjärde väggen ständigt. Bergman-referenserna haglar. Vi får bl a träffa Döden från Det sjunde inseglet (och uppleva en version av dödsdansen) och ansiktsbilden från Persona (ett i profil och ett rakt framifrån) efterapas. Det är många skämt och ordvitsar per minut men även om jag fattar dem så fattar jag dem inte på djupet. Kanske borde jag ha läst mer av de klassiska ryska författarna för att förstå mer. Det här var inte min grej, alls. Det ska vara en rolig satir men för mig blir det fånigt och Woody Allen själv var mest irriterande.
Vila i frid, Diane Keaton. Det är märkligt, Keaton är sån där skådis som alltid funnits. Men inte mer. Förutom i filmerna förstås. La di da, la di da, la la, yeah.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Rimligt. Jag såg den 2017 och sedan såg jag om den inför vår 1975-poddning. Den är kul men mest på det teoretiska planet. Lite samma som Monty Pythons The Holy Grail. Jätteroliga scener som snart blir tröttsamt och till slut tråkigt. Roligare på pappret än i slutresultatet.
Jag kände också att de flesta av referenserna flög mig över huvudet för att det skulle funka fullt ut.
Men som sagt, det finns en hel del roliga scener. Har för mig att det var lite kul att Woodys karaktär var så seriös och att Keatons bara ville ha sex eller något åt det hållet…
Till slut hamnade jag på ett liknande betyg som du.
https://fripp21.blogspot.com/2017/06/love-and-death-1975.html
Främst var det nog Boris själv som inte funkade och sänkte filmen totalt för mig.