Vivre me tue (2002)

På samma franska filmfestival där jag såg Polanskis The Pianist såg jag även dagens film, Vivre me tue eller En kamp för livet som den fick heta på svenska. En kamp för livet, really?! Den här gången väljer jag att använda originaltiteln på mitt inlägg eftersom jag tyckte den franska titeln funkade bättre. Men jag förstår att man valde en annan titeln på svenska än en direkt översättning. ”Att leva dödar mig” kanske inte riktigt funkar? Eller, jo, det gör väl även om det låter lite styltat. Min text om Vivre me tue skrevs i maj 2003.

En kamp för livet är en fransk film i regi av Jean-Pierre Sinapi som handlar om två bröder i Frankrike med marockanska föräldrar. Den ene brodern, Paul, är högutbildad men har svårt att få ett ”riktigt” jobb och försörjer sig som pizzabud samtidigt som han drömmer om att bli författare. Den yngre brodern, Daniel, är besatt av bodybuilding och använder steroider för att få muskler. Filmen skildrar bådas försök att hitta sin plats i tillvaron.

Samtidigt som filmen är rätt så rolig så är den också allvarlig och tar upp så ovanliga frågor som t ex ”vad är meningen med livet?” och ”ska jag ljuga för mig själv?”. (Min kommentar: haha, jag hoppas jag är ironisk här med tanke på ordvalet ”ovanliga”?!) Den fick mig att tänka lite på Akira Kurosawas Ikiru – Att leva. Den blir dock aldrig riktigt intensiv och delar av slutet kändes lite krystat. I slutändan blir det ändå godkänt och således 3/5 i betyg.