8 Mile (2002)

Ordsmeden Eminem spelar sig själv och det blev riktigt lyckat om man ska lita på min gamla preblogg-text från juli 2003 om 8 Mile. Kolla, mannen! Om du hade en chans, ett tillfälle att få allt du nånsin velat ha, skulle du ta den eller bara låta den passera?

Eminem spelar den ännu inte upptäckta Detroit-rapparen Bunny Rabbit (aka Jimmy Smith) i denna film av Curtis Hanson (L.A. Confidential). B-Rabbit bor efter att ha gjort slut med flickvännen i en husvagn (trailer) med sin mamma (Kim Basinger) och yngre syster Lily. Han är med i ett rapkollektiv som försöker få skivkontrakt, han battlar på en klubb (men är för nervös till en början) och så jobbar han på fabrik för att få pengar till en demo.

Jag tyckte det här var en bra film, vilket kanske var lite förvånande. Samspelet mellan snubbarna i rapkollektivet är kul. Rapduellerna är roliga och Eminem är en jävel på att hitta på kluriga texter. Det var kul att se hur Jimmy Smith ändrades från nästan blyg (men med uppdämd ilska) till ful-i-mun-rapparen B-Rabbit. Historien håller hela vägen och filmen visar att artister kan lyckas på vita duken. För detta krävs att de får rätt roll (dvs att spelar sig själva), bra manus samt en duktig regissör. Britney Spears försökte i Crossroads men där var bara en sak uppfylld: hon spelade sig själv. Jag har inte sett den men den ska tydligen vara ett riktigt bottennapp. Hur som helst, 8 Mile får 3+/5. Underhållande men inget mästerverk.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dawn of the Dead (2004)

dawn-of-the-deadUnder oktober månad kör Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord ett härligt zombie-tema. Titta in där för en rejäl dos djuplodande texter om våra stapplande – och, ja, även springande – odöda vänner, zombierna. Med anledning av detta kommer här en gammal recension Zach Snyders remake Dawn of the Dead från 2004. Här hittar ni Sofias text. Min egen lilla text skrevs i juli 2004.

Sjuksköterskan Ana (Sarah Polly) vaknar en morgon i sitt fina hus bara för att finna att den trevliga villaförorten förvandlats till ett kaotiskt slagfält med galna zombier. Ana och några andra som inte blivit smittade flyr till ett stort köpcentrum där de kan klara sig ett tag. Som alla vet så är detta en remake på George A Romeros film från 1978.

Om man ska jämföra med originalet så är det här en mer normal Hollywoodfilm. Den har inte alls samma märkliga stämning som råder i Romeros film. Den påminner mer om 28 dagar senare t ex. Detta betyder inte att det är en dålig film. Den är välgjord och lyckas skapa en viss spänning och den är lite rolig ibland. Men medan Romeros original hade en bisarr stämning hela tiden så förekommer här bara en kort udda period då vi bl a får se huvudpersonerna leva vardagsliv i köpcentrumet (spela golf på hustaket bl a).

Remaken är mer actionfylld och zombierna springer dessutom (huvaligen) som rena sprinters. Inte riktigt zombiebeteende kanske. Ok, detta är bara observationer från min sida och det gör inte filmen sämre egentligen. Nå, som sagt, det är välgjord skräckaction, men med några jobbiga ”Hollywoodinslag” som sänker betyget lite. En skillnad jämfört med originalet är att här blir man bara zombie om man har blivit biten av en annan zombie. Jag har för mig att det i Romeros film räckte med att man dog helt enkelt. Då var det var nåt i luften som smittade. En stark trea blir betyget. Jag tyckte den var snygg också. Sen, det här med att det kommer något efter eftertexterna. Det gör det ju inte riktigt. I själva verket fortsätter filmen under hela eftertexterna.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Impostor


Titel: Impostor
Regi: Gary Fleder
År: 2001
IMDb
| Filmtipset

Känslan är att det är en direkt till video-film eller ett pilotavsnitt för en tv-serie som aldrig blev av. Miljöerna är fula, även om man har försökt att få dem snygga. Istället för snyggt så blir det tv-studio-mässigt med ful ljussättning och märklig klippning och lika märkliga slowmotion-scener. Handlingen, eller snarare idén, är intressant. Det beror väl på att filmen bygger på en kort historia av Philip K. Dick vars böcker ju ligger som grund för mängder av sf-filmer. Jorden är under attack från rymdvarelser. Gary Sinise spelar en forskare som plötsligt misstänks vara en klon som arbetar för rymdvarelserna.

Man känner igen temat med en jagad (oskyldig?) man från Dick-historier som Total Recall och Minority Report. Det finns en del scener där man lyckats få till en hyfsad spänning, när Sinise tillsammans med Mekhi Phifer är på ett sjukhus för att bevisa att han inte är en klon. Madeleine Stowe är med i en alldeles för liten roll som Sinises fru; hon är typ bara med i början och slutet. Däremellan är Gary Sinise jagad. Det förekommer många klyschor som man sett femtielva gånger tidigare. Sen är filmen plötsligt slut. Jaha, där kom eftertexterna noterar jag och konstaterar att filmen inte gav mig nånting.

2/5

PS. I Sverige går filmen under det lökiga namnet Enemy of the Earth.

%d bloggare gillar detta: