Modern Times (1936)

27 september, 2020 2 kommentarer

I fredags utlovade jag en recension av Charlie Chaplins Modern Times och den kommer här. Jag såg den på den tiden när Cinemateket inte bara huserade ute vid världens ände vid Filmhuset utan även på biografen Sture. Det var en väldigt mysig upplevelse att avnjuta Moderna tider i salong 1 på Sture i de på den tiden röda biofåtöljerna. Min text om filmen skrevs i november 2003.

Precis som mitchie (min kommentar: en gammal filmforumkompis från filmsnack.se) så tog jag chansen att se Charlie Chaplins Moderna tider på bio i nyrestaurerat skick. Chaplin spelar en snubbe som inte klarar av stressen vid löpande bandet på en fabrik. Han får ett nervöst sammanbrott, tillbringar en tid på sjukhus, friskförklaras och ska ta nya tag i livet. Problemet är att han råkar ta tag i en röd flagga som ramlat från en lastbil och hamnar mitt i ett arbetaruppror och tas för ledaren, och kastas i fängelse.

Ja, så här håller filmen på. Chaplin försöker hitta sin plats i livet men kastas runt som en bricka i ett förvirrande spel. Filmen är underbart rolig. Chaplin är ett geni när det gäller att med enkla medel hitta på roliga scener med hjälp av främst kroppsspråk. Många scener fungerar som korta sketcher och är roliga även om man ser dem för sig. Samtidigt som den är rolig så innehåller den även samhällskritik och satir. Betyg är 4+/5. Helt i klass med Diktatorn tycker jag.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvsep

PS. Lade ni märke till att Neo inte var först med att kunna ducka för kulor?

Ett ypperligt exempel på hur man använder matte painting när man gör film

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Komedi, Recension, Stumfilm Tagged with , , , , , , , , , , ,

The Kid (1921)

25 september, 2020 2 kommentarer

Nu blir det en kort och gammal preblogg-text om en kort och gammal Charlie Chaplin-film. Filmen i fråga är The Kid och den är från 1921! Chaplin, vad har vi på honom? Ja, vi har i alla fall recensioner av följande filmer på bloggen: The Great Dictator och Limelight. Jag trodde även jag hade en recension av Modern Times men det hade jag tydligen inte. Jag tror det blir åtgärdat på söndag, om vi har tur. Min text om The Kid skrevs i september 2009.

Chaplins pojke är en tidig Chaplin som man väl nästan kan klassa som en novellfilm där luffaren Chaplin får ett litet barn på halsen. Mmhm, en hyfsad rulle men absolut inte i klass med t ex Moderna tider (kanske en orättvis jämförelse, men ändå). Jag tyckte handlingen var lite väl sentimental och enkel. Samtidigt var det bitvis både lite roligt och gripande. Lillkillen var riktigt bra och underbar när han kastar sten och sen sprintar iväg. Han (lillkillen alltså) slåss med en annan pojke och då dyker pojkens storebror upp, iklädd plommonstop och en ganska tydlig ”muskeldräkt”. Det tyckte jag var lite kul. Sen förekommer det mot slutet en drömsekvens som var ganska rolig också. Jag var lite trött när jag såg filmen vilket kan ha påverkat hur jag upplevde den.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Komedi, Recension, Stumfilm Tagged with , , , , , , , , , ,

Slaget om Alger (1966)

23 september, 2020 Lämna en kommentar

Det här känns ju som en ”viktig” film! Till och med Jan Guillou rekommenderar den. Jag är säker på att den förekommer på i princip alla topplistor med världens bästa filmer, eller filmer som du måste se innan du dör. Kul då att den levererade, för mig. Min text om Slaget om Alger skrevs i september 2009.

Ända sen Jan Guillou i nåt tv-program nämnde att det här var hans favoritfilm så har jag velat se den. Nu har jag sett Slaget om Alger – och jag blev inte besviken. Filmen är realistisk, spännande, mänskligt gripande och aktuell. Den behandlar svåra ämnen, som t ex frågan om vad som är värt att offra för att uppnå sitt mål (i det här fallet frihet från kolonialmakten Frankrike). Är väpnad kamp nödvändig i nåt skede för att t ex kunna demokratisera en diktatur? I Slaget om Alger vill algererna göra sig fria från Frankrike och samtidigt göra om Algeriet till en muslimsk stat. I det här fallet – i alla fall är det så det framställs i filmen – så känns det tydligt att den franska staten är fel ute och att de för en kamp som inte går att vinna även om man kan dra ut på den.

De fransmän som vi möter i filmen framställs däremot inte som onda utan de är istället mänskliga precis som de algeriska ”rebellerna”. Översten Mathieu (Jean Martin) är en smart militär med pondus men han är alltså inte nån genomond förtryckare. Trots sitt metodiska sätt så lyckas inte Mathieu med sitt uppdrag, även om han till en början lyckas isolera rebellerna. När väl upproret får folklig förankring så är det kört. Lite annorlunda är dock att vi egentligen inte får se revolten lyckas utan det som skildras i filmen äger rum några år innan Algeriets självständighetsförklaring 1962. Rent filmiskt är Slaget om Alger välgjord. Fotot är stilrent svartvit, ibland svettigt intensivt, ibland med en dokumentär känsla. En spännande film helt enkelt som tar upp politiska ämnen utan att själv ta ställning politiskt (i alla fall inte så det blir övertydligt).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Krig, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

Deadpool 2 (2018)

20 september, 2020 5 kommentarer

Den första Deadpool-filmen som kom 2016 tyckte jag var bra. Men den hade aldrig chansen att kunna bli en favoritfilm med tanke på vilken typ av film det var. De populärkulturella referenserna som haglade skapade en distans mellan mig och filmen. Jag tyckte ändå den var småputtrig och trevlig och delade ut betyget 3/5.

Nu har tvåan setts, och det mesta är sig likt. Som var fallet med ettan så är det Deadpool 2 jag beundrar på avstånd. Jag beundrar hantverket. Men det är inte min typ av film. Är nåt på riktigt? Inte ens när det är på riktigt är det på riktigt. Det är i mina ögon långt ifrån vad jag kallar en filmfilm. Jag känner inte det där mysiga med att se på film.

Referenserna kryllar det, som sagt, av och jag uppskattar dessa på nån nivå men det är som ett annat lager i filmen istället för att vara en del av filmen. Det är helt enkelt inte min typ av film. Det är som att ge en otroligt välgjord och läcker citrontårta till nån som inte gillar citron. Jag förstår att det känns lite surt men så är det.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Komedi, Metafilm, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm, Superhjältefilm, X-Men Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Hemligheten i deras ögon (2009)

18 september, 2020 2 kommentarer

Argentinsk film på bio, det är inte i första taget man ser. Men det händer då och då. Att Hemligheten i deras ögon kom upp på i Sverige beror säkerligen på att den vann en Oscar för bästa utländska film (ja, jag vet, Bästa icke-engelskspråkiga film heter det nuförtiden). Jag tycker det visar att Oscarsgalan ändå har viss betydelse. Just för de nominerade filmerna i den kategorin betyder det säkert oerhört mycket. Min text om filmen skrevs i april 2010.

Den här argentinska rullen slog ju ut både En profet och Det vita bandet i Oscarsracet om Bästa utländska film, så frågan är om det var rätt film som vann? Nja, eller nej, är svaret för mig. Hemligheten i deras ögon är ett bra thrillerdrama som berättas med två parallella handlingar på ett smart sätt. Tyvärr är filmen som helhet aningen, lite, lite för långdragen. Den påminner en del i upplägget om Män som hatar kvinnor, faktiskt. Just de två handlingarna, nutid och dåtid, bidrar till en viss mystik. Jag gillar känslan i filmen. Blandat med allvaret så förekommer det en del humor som jag uppskattade.

Hela sekvensen på fotbollsstadion är en femma som enskild sekvens – den är nästan för bra jämfört med resten av filmen. Riktigt nervigt bra filmat och klippt. Dramat som helhet tycker jag dock inte riktigt funkar i slutändan. Jag gillade ändå samspelet mellan de båda huvudpersonerna och det faktum att de aldrig kysstes t ex. Däremot gillade jag inte riktigt att allt skulle lösas i slutet, inklusive att de båda ”fick varandra”. Det hade varit en bättre film om man inte hade dragit ut på det hela. Som det var nu hade man, så att säga, flera slut i filmen. Lite typiskt också att man var tvungen att lägga in en twist i slutet. Men, men, det var väldigt nära en fyra.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Mysterium, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , ,

Venom (2017)

16 september, 2020 9 kommentarer

Plura: ”Kärlekens tunga”

Jag hade ändå en del förväntningar inför titten på den här filmen. Trots att det var en DCEU-film. Alltså, missförstå mig rätt, det var ju inte så att jag hoppade upp och ner som ett barn på julafton, men det kändes som att Venom inte skulle gå i stil med de flesta av de andra filmerna i DC Comics utökade universum.

Uppdatering: Det har kommit till min kännedom att Venom INTE är en DC Comics-figur. Venom är Marvel! Jag gjorde nog det pinsamma misstaget eftersom Venom inte är en del av MCU. Men det finns alltså filmer med seriefigurer från Marvel Comics som faktiskt inte är en del av Kevin Feiges filmiska universum.

Vi skulle få en anti-hjälte i form av Venom och kanske en lite annorlunda story. En lite mindre film – utan planetförstörare. Tom Hardy är helt ok också så det borde ju kunna funka, tänkte jag.

Ska jag vara ärlig så funkade det helt ok också, men det blir ju en tråkig recension om man bara skriver ”helt ok”. Man måste ju ha en mer digital åsikt. Smörja eller mästerverk! Men i det här fallet så får det nog bli en ”helt ok”-recension trots allt.

Inledningen förde mina tankar till The Rock-filmen Rampage. Mystiska prover från rymden når jorden när ett skepp kraschar. Nånting (Venom!) slipper löst och träffar på och sammanfogas med en viss Tom Hardy.

Det är väl lika bra att beta av elefanten i rummet direkt. Upgrade! Ja, Venom och Upgrade har liknande teman och känns nästan som såna där syskonfilmer som Armageddon och Deep Impact. Dessutom spelas ju huvudrollen i Venom av Logan Marshall-Green light. Upgrade är den klart bättre filmen. Gestaltningen av hur en kraft inom dig tar över din kropp görs mycket bättre i Upgrade. Där är det Marshall-Green som gör det med strålande skådespeleri. I Venom var det lite kul i början men sen blev det mest cgi-effekter som när Venom mejar ner poliser i 10 minuter.

Michelle Williams i tydlig peruk kändes felcastad och verkar inte ha haft speciellt roligt. Hon log väldigt märkligt och stelt. Plötsligt, och ett kort tag, dök Melora Walters upp. Tänk så bra hon var i Magnolia! Varför känns det som hon aldrig riktigt fått chansen efter det? Jag tycker det är synd.

Venom inledde ganska lovande men som vanligt i den här typen av superhjältefilm urartar det till en tråkig cgi-fest i slutet. Ändå en ”helt ok” fredagsfilm.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Spider-Man 3 (2007)

13 september, 2020 6 kommentarer

Efter en hyfsat lång text om Spider-Man 2 i fredags blir det bara en kort gammal preblogg-blänkare om trean i serien om Peter Parker. Haha, jag är inte nådig i min kritik mot filmen men ändå delar jag ut en tvåa, eller 2-/5 om man ska skriva ut med siffror och minustecken. Om jag hade skrivit en sån här text idag hade betyget nog blivit 1,5/5 om jag skulle använda det system jag har på bloggen nu där man kan använda halvbetyg. Min text om Spider-Man 3 skrevs i februari 2010.

Jag tänkte att det var dags att göra Spindelmannen-trilogin komplett genom att se trean. Men, oj, vad dåligt detta var. Jag hade sett fram emot en avslappnande rulle att slötitta på, men den är så fånig och politiskt korrekt att jag blev irriterad. Jag gillade dock Sandmannen. Jag gillar ofta att se hur de olika hjältarna/skurkarna skapas och får sina superkrafter. I övrigt är det hela en fantastiskt töntig och fjantromantisk mjäkfilm – med vissa actioninslag. Det känns inte som det finns nån egentlig skurk. Nej, filmen domineras istället av mjäk, fånerier och pekoral. Och varför ska de alltid envisas med att få med den amerikanska flaggan i bild med Spindelmannen i förgrunden? Jag vet inte om det ska vara nån speciell grej med just dessa filmer; jag tycker mig känna igen det från de tidigare filmerna i trilogin. Blä.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

En bonus-mashup

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Spider-Man 2 (2004)

11 september, 2020 6 kommentarer

Vad händer här?! Jag skriver om en uppföljare utan att först skriva om den första filmen i serien. Det är inte likt mig. Grejen är att jag givetvis hade sett den första Spider-Man-filmen men det var innan jag började skriva recensioner så nån sån finns inte att tillgå, och jag är inte sugen på att se om den. Min text om Spider-Man 2 skrevs i augusti 2004. Jag gillar för övrigt att jag envisas med att använda det svenska namnet på vår hjälte. Alltid stör det nån. 😉

Spindelmannen är tillbaka, men han mår inte speciellt bra. Peter Parker har problem med sin identitet och sitt liv. Han kan inte leva ut sin kärlek till Mary Jane eftersom han fruktar att detta kan utnyttjas av hans fiender. Han vill inte var Spindelmannen längre. Men han tvingas givetvis acceptera vem han är när den nye skurken Doc Ock gör entré.

Nja, jag vet inte, jag gillade nog ettan mer. Jag gillade hela avsnittet i ettan när man får reda på hur Parker blir Spindelmannen och får sina krafter. Här hoppar vi direkt in i handlingen. Inget fel i det, det går ju inte att göra samma film igen. Nåt som är kul i serietidningsvärlden är ju hur skurkar skapas (och hjältar också för den delen). Oftast (alltid?) sker det genom olyckor av olika slag, vilket ger nån sorts superkrafter. Jag gillar det konceptet. Så även i denna film, även om nye skurken Doc Ock känns något mesig men ändå i klass med den gröne vätten från första filmen.

Nån som alla verkar hylla är Parkers chef Jameson (J.K. Simmons). Själv tyckte jag han var jobbig bara. Scenen som fanns i teasern med Parker och MJ på kafé när en bil kommer inflygande är den bästa (inte oväntat eftersom det var med i teasern). Jag störde mig en del på att Spindelmannen, och framför allt Doc Ock, är datoranimerade. Har man väl sett det en gång så försvinner inte den känslan. Vissa avsnitt var för smöriga, t ex moster Mays slemmiga tal till Peter: ”I believe there’s a hero in all of us, that keeps us honest, gives us strength, makes us noble, and finally allows us to die with pride…”, blä. (Min kommentar: haha, jag var tydligen allergisk mot såna tal på den tiden, och kanske är det fortfarande.)

Apropå tråden om åldergränser (min kommentar: det fanns en tråd på filmforumet där vi diskuterade lämpliga åldersgränser för filmer) så är det synd att filmen är anpassad för kidsen. Det blir för mesigt helt enkelt. Den där lilla extra udden saknas. Sen gillar jag inte riktigt hela det här försäljningsknepet med uppföljare som redan är planerade och filmer med ett slut som i vanlig ordning ska ge en hint om vad som händer i uppföljaren. Det känns billigt på nåt sätt. Jag tyckte, som sagt, att ettan var bättre. Den hade mer charm. Det blir ändå godkänt till uppföljaren. Den är trots allt ganska sevärd men känns lite utslätad.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

Der Baader Meinhof Komplex (2008)

9 september, 2020 Lämna en kommentar

Den tyska filmen Der Baader Meinhof Komplex borde givetvis fått heta just så i Sverige. Nu blev det istället The Baader Meinhof Complex. Varför blanda in engelska i det här fallet? Dessutom låter ju Det Baader Meinhof Komplex coolare förutom att det ser även ser coolare ut. Jag har tydligen en gen som gör att jag stör mig på sånt här. Min text om filmen skrevs i november 2008.

Så…? Är denna film om Baader-Meinhof-ligan en ren actionfilm eller försöker den sig på en djupare förklaring eller är det en kombination? Mmm, jag lutar nog åt det första, fast actiondrama skulle jag kalla den. Den person som står i fokus är Ulrike Meinhof och om det är någon rollfigur som har något sorts djup så är det hon. Det är endast när det gäller Meinhof som vi kommer någon person nära. Gudrun Ensslin (Johanna Wokalek) och Andreas Baader (Moritz Bleibtreu) förblir hippa rockterrorister filmen igenom. Nu betyder ju inte frånvaron av ett rikt persongalleri att det är en dålig film. Nej, tvärtom, det är en intensiv och välgjord thriller med duktiga skådisar. Det enda jag egentligen stör mig på är att Bleibtreu, som alltså spelar Baader, förblir en pajas filmen rakt igenom. En pajas med terrorism som vapen men ändå en pajas. Nu kanske han inte var något mer än en pajas och då är det väl gott så.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Betyg 3, BOATS, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , ,

Watership Down (1978)

6 september, 2020 11 kommentarer

Watership Down är en brittisk animerad film som bygger på romanen med samma namn av Richard Adams. På svenska fick både boken och filmen namnet Den långa flykten. På filmens soundtrack hittar vi ”Bright Eyes” sjungen av tenoren Art Garfunkel. Det är en sorts fantasyberättelse, eller kanske fabel är en bättre beteckning. Kaninerna det handlar om är antropomorfiserade och kan t ex prata, åtminstone så förstår vi tittare vad de säger. John Hurt gör en av rösterna som kaninen Hazel.

Jag får lite Sagan om ringen-vibbar och även den vackra The Song of Sea kommer jag att tänka på. Det är ibland ”målade” bilder, som om man har använt sig av vattenfärg. Det finns nåt genuint med stilen som jag gillar. Ibland ser man t.o.m. hårstrån som smygit sig in under overheadbladen. Jag kan inte heller låta bli att tänka på Studio Ghibli, även om jag inte sett röken av några hårstrån i deras produktioner. Miyazaki hade slitit sitt hår om så varit fallet.

I slutändan handlar filmen om att söka sig till nya marker för bosätta sig när man måste fly. I det här fallet för att människor kommer att skövla kaninernas fina hedar. Det ska byggas nya bostäder! Filmens titel, Watership Down, är namnet på den gräsbeväxta kulle som kaninerna har som slutmål på sin långa flykt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Den svenske organisten Bo Hansson släppte 1977 albumet ”El-ahrairah” som var inspirerat av Richard Adams roman. El-ahrairah är i boken en mytomspunnen kanin som förekommer i de flesta av kaninernas sagor. Här är ”Utvandring”, det första spåret på albumet. Det är drygt 16 minuter som är svängigt, fånigt, melankoliskt och funky på samma gång. Briljante Kenny Håkansson på gitarr!

Arkiverad under Animerat, Äventyr, Betyg 3, Drama, Fantasy, Film, Musik, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →