Western (1997)

18 juli, 2021 4 kommentarer

Jag noterar att väldigt många av de filmer jag såg under våren 2003 var diverse länders bidrag för Oscar för bästa utländska film. Jag tror att SVT hade ett tema som fokuserade på just detta vid den här tiden. Filmen det handlar om idag har en skådis, Sergi López, i en av huvudrollerna som drygt tio år efter denna film gjorde en minnesvärd insats som den sadistiske kapten Vidal i Pans labyrint. Min preblogg-text om Western skrevs i maj 2003.

Jag har sett en fransk film från 1997 som heter Om tre veckor (Western i original). Den handlar om den i Frankrike kringresande spanskinvandrade skoförsäljaren Paco som efter dvs trassel finner sig liftandes runt i Bretagne med den rysslandsinvandrade vagabonden Nico. Paco har just träffat en tjej men hon ville ta en paus i tre veckor för att de båda skulle utvärdera förhållandet och dessutom stal Nico Pacos bil till att börja med. Därför blev det som det blev.

Det här är en smålustig roadmovie som handlar om att hitta sin tjej och plats i livet. Det är en typisk fransk film med mycket dialog (snackigt skulle man kunna kalla det) men jag tyckte det funkade. En normal 3/5 blir betyget. Sen att den fick juryns pris i Cannes ’97 har jag lite svårt att förstå…

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Film, Komedi, Recension, Roadmovie, Romantik Tagged with , , , , , , , ,

Nomadland (2020)

16 juli, 2021 2 kommentarer

I onsdags handlade det om Chloé Zhaos förra film The Rider. Idag tar vi oss en titt på hennes Oscarsvinnare Nomadland.

Precis som i The Rider älskar jag miljöerna och landskapen i filmen. Det inleds med snöslask och en nedlagd fabrik som tillverkade gipsskivor. Härligt deprimerande och det fick mig att tänka tillbaka på lite urban exploration som jag gjorde på det nedlagda Strå kalkbruk i Sala innan det revs. Fina minnen.

Precis som i The Rider använder sig Zhao av amatörskådisar som spelar sig själva eller versioner av sig själva (det är ju lite svårt att veta det där). Men här förekommer även ”riktiga” skådisar som David Strathairn och inte minst Frances McDormand som ju har huvudrollen och är med i princip i varje scen i filmen.

Just att det är McDormand som är i centrum och rör sig bland vanliga människor gör att filmen sjunker en del jämfört med The Rider. I The Rider kändes allt äkta. I Nomadland får jag ibland en känsla av att amatörerna tycker det är kul att vara med på filminspelning och samtidigt att McDormand inte riktigt passar in, och det känns för mycket att hon är en riktig skådis.

Det blir en blandning av spelfilm och dokumentär som inte riktigt håller ihop för min del. McDormand träffar verkliga personer och liksom triggar dem att börja prata om livet samtidigt som Zhao filmar. Det påminner lite om Borat med den skillnaden att de personer som McDormand träffar vet att det är fejk.

Jag tyckte filmen blev bättre och mer av en filmfilm när vi får några scener som utspelar sig hos McDormands rollfigurs syster. Här blir det en väldig skillnad i känsla eftersom det enbart var riktiga skådisar i just de här scenerna (som jag upfattade det i alla fall). Det var i alla fall ett helt annat spel från de som McDormand träffade.

Som Joel påpekade hos Fripps filmervyer som skrev om filmen tidigare i sommar så hade jag nog också föredragit en äkta dokumentär istället för en wallraffande McDormand.

Swankie var en fin figur. Hon hade cancer och skulle ta en sista tur till Alaska och paddla med svalorna. Jag undrade över om hennes historia var tagen från verkligheten till 100%… Äh, man får helt enkelt släppa de där tankarna och se filmen som vilken film som helst oavsett hur den är gjord och bara uppleva den, eller åtminstone försöka.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , ,

The Rider (2017)

14 juli, 2021 4 kommentarer

När jag var på skolresa i Finland för länge sen slog jag huvudet i ett element under ett kuddkrig. Det blev en tur till akuten för att sy ihop mig. Under några veckor efter det fick jag duscha med duschmössa tills stygnen var borta, precis som vår rodeoryttare Brady i filmen The Rider. Bradys skador efter en rodeo-olycka var dock betydligt värre än mitt jack som krävde fyra stygn eller så.

The Rider är en udda blandning av poetisk konstfilm, vardaglig realism och dokumentär. Den är skriven och regisserad av Chloé Zhao och känns som en ny typ av film med amatörskådisar som spelar sig själva. Även Sean Baker tycker jag rör sig i samma vatten med sina filmer Tangerine och The Florida Project.

The Rider innehåller en hel del starka scener. Det gäller t ex när Brady (spelad av Brady Jandreau) kollar på YouTube-klipp från när han tävlade innan sin olycka. Förmodligen är det hans syster som har filmat. Jag undrar om han kommer att kolla på olycksklippet?

Ännu starkare och finare blir det när Brady besöker sin vän Lane som har skadats ännu allvarligare än Brady efter en liknande rodeo-olycka (tolkade jag det som men det var en bilolycka i verkligheten).

Allra finast är dock alla scener när Brady jobbar med hästar. Mannen som talar med hästar. Det är tydligt att det här är Bradys kall. Det känns som hästar är gjorda för att Brady ska rida på dem. En scen där Brady tämjer en vild häst är väldigt fin. Jag sitter som på helspänn men känner ett intensivt lugn. Ett fokus. Precis som Brady skulle jag tro.

Efter sin olycka råder läkarna honom att aldrig tävla i rodeo igen. Men finns ett tryck på Brady att komma tillbaka, att komma upp på hästryggen (sic!) igen. Ett sorts macho-tryck. Kom igen, var en man! Back at it. För vännen Lane är det inte ens en möjlighet då han är betydligt värre skadad (förlamad). Jag påminns lite om The Wrestler med Mickey Rourke. När en viss sak är allt är det jobbigt att komma igen om den saken rycks bort.

Landskapet de vistas i är så vackert att det av nån anledning nästan ser ut som kulisser eller matte paintings. Filmen är inspelad i the Badlands of South Dakota. Ett mycket vackert område.

Ursprungsbefolkningen och deras kultur är och har en stark närvaro i området. Brady och hans familj ber en bön för rodeo-kompisen Lane vid en eld och det känns som en urceremoni. Intressant hur det här är en naturlig del av allas kultur.

D’oh! Nu när jag läser på lite mer om filmen igen ser jag att alla huvudpersoner är av Lakota-folket och att filmen är inspelad i indianreservatet Pine Ridge. Ja, inte så konstigt då att deras kultur förekom i filmen. Jag blev nog lurad av skådisarnas namn. Jandreau, det låter ju kreolskt. Alla skådisarna som förekommer i filmen spelar för övrigt i princip sig själva.

En liten brist i The Rider kan vara att den har lite för lite av en story. Samtidigt kan den inte ha mer story för då blir den nåt annat, nåt den inte är. Kanske är det här egentligen en dokumentär. Eller? Det blir luddigt det hela. Frågan är om jag ger filmen en fyra trots mina svaga invändningar vad gäller formatet. Ja, ni ser svaret nedan.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension, Western Tagged with , , , , , , , , , , ,

Vivre me tue (2002)

11 juli, 2021 2 kommentarer

På samma franska filmfestival där jag såg Polanskis The Pianist såg jag även dagens film, Vivre me tue eller En kamp för livet som den fick heta på svenska. En kamp för livet, really?! Den här gången väljer jag att använda originaltiteln på mitt inlägg eftersom jag tyckte den franska titeln funkade bättre. Men jag förstår att man valde en annan titeln på svenska än en direkt översättning. ”Att leva dödar mig” kanske inte riktigt funkar? Eller, jo, det gör väl även om det låter lite styltat. Min text om Vivre me tue skrevs i maj 2003.

En kamp för livet är en fransk film i regi av Jean-Pierre Sinapi som handlar om två bröder i Frankrike med marockanska föräldrar. Den ene brodern, Paul, är högutbildad men har svårt att få ett ”riktigt” jobb och försörjer sig som pizzabud samtidigt som han drömmer om att bli författare. Den yngre brodern, Daniel, är besatt av bodybuilding och använder steroider för att få muskler. Filmen skildrar bådas försök att hitta sin plats i tillvaron.

Samtidigt som filmen är rätt så rolig så är den också allvarlig och tar upp så ovanliga frågor som t ex ”vad är meningen med livet?” och ”ska jag ljuga för mig själv?”. (Min kommentar: haha, jag hoppas jag är ironisk här med tanke på ordvalet ”ovanliga”?!) Den fick mig att tänka lite på Akira Kurosawas Ikiru – Att leva. Den blir dock aldrig riktigt intensiv och delar av slutet kändes lite krystat. I slutändan blir det ändå godkänt och således 3/5 i betyg.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , ,

The Polish Bride (1998)

9 juli, 2021 4 kommentarer

När jag läser min preblogg-text om The Polish Bride kan jag inte säga att det ringer nån klocka. Jag minns ingenting från filmen. Däremot så blir jag nyfiken på att se den igen med tanke på det jag skriver om handlingen. Det verkar vara en intressant och något udda film. Min text skrevs i april 2003.

Igår såg jag The Polish Bride som den döpts till på svenska av nån idiotisk anledning (vad är det för fel på Den polska bruden?!) som SVT visade för några veckor sen. Filmen var Hollands bidrag till Oscar för bästa utländska film för några år sen. Inledningen när en misshandlad kvinna förvirrad springer på en stads gator på väg bort från något hemskt fick mig att tänka på Lilja 4-ever (min kommentar: usch och burr). Kvinnan kollapsar slutligen ute på landet framför fötterna på en bonde som bor ensam på sin gård. Bonden går inte till polisen utan låter henne börja jobba som hushållerska istället. Bonden och kvinnan inleder sen långsamt och trevande ett sorts förhållande. Det är en rätt så udda film. Ett sorts kammarspel. I princip förekommer det bara två karaktärer och dom (min kommentar: eller ”de”) säger inte speciellt mycket. Kvinnan kan inte ett ord holländska och bonden är inte nån pratkvarn heller. Efter att större delen av filmen varit lugn och stillsam blir avslutningen rätt så överraskande och känns lite orimlig. Betyget blir 3/5. Godkänt men inte mer.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, Romantik Tagged with , , , , , , , , , ,

Boys Don’t Cry (1999)

7 juli, 2021 6 kommentarer

Regissören bakom Boys Don’t Cry heter Kimberly Peirce som jag nämner i slutet av min text. Jag undrar nu vart hon har tagit vägen egentligen? Det visar sig att hon 2013 gjorde remaken av Carrie men efter det har hon inte gjort några fler filmer. Men hon har inte på något sätt haft lite att göra utan istället fokuserat på att vara tv-serie-regissör. Jag antar att det visar att det inte är det enklast att ro i land en film med allt vad det innebär. Min preblogg-text om Boys Don’t Cry skrevs i juni 2003.

Hillary Swank spelar huvudrollen som Teena Brandon som blir Brandon Teena i denna film som bygger på en verklig händelse (tyvärr). Med tanke på att man på förhand vet vad som händer, om än inte i detalj, så kände jag när jag såg den ett jobbigt hot som hängde som ett mörkt flor över hela filmen. Detta gjorde samtidigt att nånting saknades. Det är ett välspelat realistiskt drama där Swank men även Chloë Sevigny, som spelar tjejen som Brandon blir kär i, är utmärkta. Ändå så kändes det ibland som en lång transportsträcka mot det oundvikliga slutet. Filmen innehåller även en del jobbiga scener, vilket inte är nåt negativt, men så var det i alla fall. Efter att ha sett denna film och Larrys Clarks Kids så har Chloë Sevigny blivit något av en favorit. Betyget blir en stark 3/5. Regissören är för övrigt en kvinna vid namn Kimberly Peirce som enligt IMDb bara gjort tre filmer varav en är en annan version av Boys Don’t Cry från 1995 (min kommentar: en kortfilmsversion).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, BOATS, Brott, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

The Philadelphia Story (1940)

4 juli, 2021 2 kommentarer

Idag handlar det om en av de mest kända screwballkomedierna: The Philadelphia Story. Den är regisserad av George Cukor som bl a gjort Gaslight och Adam’s Rib och så blev han sparkad ur regissörsstolen under inspelningen av Gone with the Wind. Min preblogg-text om The Philadelphia Story skrevs i augusti 2003.

Katharine Hepburn spelar societetsdamen som ska gifta sig för andra gången. Denna gång med en torrboll som hon egentligen inte är kär i. Lagom till bröllopet anländer den f.d. mannen (Cary Grant) med en journalist (James Stewart) som ska försöka hitta nåt att skriva om för en skvallerblaska. Under en blöt fest kvällen innan bröllopet händer det saker.

Nja, det här kändes inte riktigt som min typ av film. Det är smarta dialoger och säkert imponerande skådespeleri från Hepburn & Co men det känns som det inte berör mig. Jag förstår inte riktigt hur den kan ligga så högt som 119 på IMDb:s topplista. Den känns överskattad men det är ju bara vad jag tycker. Stewart är lite rolig när han blir full på festen men jag skrattade inte en enda gång och då kan denna komedi faktiskt inte få godkänt. Tiden tog ut sin rätt denna gång kändes det som. Betyget blir 2+/5. Det kan vara ett orättvist betyg men så får det bli. Jag tror humor i mångt och mycket är en färskvara och anpassas automatiskt till nya tider mer än andra genrer inom filmen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension, Romantik, Screwballkomedi Tagged with , , , , , , , , , , ,

Det brinnande paradiset (2001)

2 juli, 2021 4 kommentarer

I onsdags skrev jag om den kurdiska filmen De druckna hästarnas tid. Idag blir det film på kurdiska igen! Det är en svenskproducerad film som heter Det brinnande paradiset. När jag skulle hitta information om filmen så inträffade nåt märkligt: filmen finns inte på IMDb. Det är inte ofta det händer. Min preblogg-text om Det brinnande paradiset skrevs i januari 2004. Obs! Eftersom filmen knappt existerar enligt det annars allsvetande nätet så fick jag tillverka en egen poster.

Det här är något så ovanligt som en kurdisk film. Den utspelar sig i Irak och handlar om en veterinär som hjälper en pojke som blivit skjuten av irakisk militärpolis. De flyr upp i bergen till en liten kurdisk by kontrollerad av den kurdiska gerillan. Veterinären bestämmer sig för att stanna och hjälpa till eftersom det inte finns nån läkare där. Han blir även kär i borgmästarens dotter.

Om ni vill se en film om kurdernas situation, se då för allt i världen inte den här filmen. Om ni vill se en film där i princip samtliga skådisar känns som hämtade ur en irakisk motsvarighet till Glamour och där replikerna känns upplästa och historien ungefär lika töntig som i Glamour, se då för allt i världen den här filmen. Om ni vill se en bra film om kurder så ska ni se De druckna hästarnas tid. Det är en gripande skildring där amatörskådisarna gör strålande insatser som sig själva. I Det brinnande paradiset försöker de spela roller och det funkar inte alls. Ibland är detta komiskt dåligt. 1/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 1, Drama, Film, Krig, Recension, Svensk film Tagged with , , , , , , , ,

De druckna hästarnas tid (2000)

30 juni, 2021 2 kommentarer

Nu blir det kvalitetsfilm här på bloggen! Även om jag nog ser viktig och fin film även i dessa dagar så var jag en rackare på det för 20 år sen. Jag sprang på Zita och såg polska filmer som SVT visade. Filmen med den långa titeln De druckna hästarnas tid skrev jag om i september 2003.

De druckna hästarnas tid är en iransk film (min kommentar: eller en kurdisk film skulle man också kunna säga) om en syskonskara som bor i kurdiska Iran, precis intill gränsen till Irak. Här handlar det om att överleva. Deras pappa är smugglare vilket många i området är. Det är i princip det enda man kan tjäna pengar på. Man smugglar varor på mulor från Iran till Irak i kraftigt minerade bergsområden. Barnen hjälper till med småsysslor åt smugglarna. När pappan dör efter att en mina exploderat är det upp till äldste sonen, Ayoub, att ansvara för inkomsten. Bl a behöver han tjäna ihop pengar till sin sjuke bror som behöver opereras. Ayoub ger sig in i smugglarbranschen.

Det här var en gripande film om stark syskonvänskap. Man får verkligen perspektiv på sin egen tillvaro. Vi (de flesta) har det rätt så bra i Sverige. Allt känns realistisk eftersom det hela bygger på verkliga händelser och ”skådisarna” spelar i princip sig själva. En bit in i filmen så vill man verkligen veta hur det ska gå för barnen i filmen. Barnens omtanke om sin sjuke bror är rörande.

Titeln undrade jag över innan jag såg filmen, ”de druckna hästarna”?! Jo, det var nämligen så att innan smugglarna börjar färden över bergen i det kalla klimatet så fick hästarna (ja, egentligen var det mulor) dricka vatten spetsat med sprit. Hästarna fick en eller två flaskor beroende på hur kallt det var. Oftast var det två flaskor kallt. Jag rekommenderar denna film. 4-/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Krig, Recension Tagged with , , , , , , , , ,

Romancing the Stone (1984)

27 juni, 2021 2 kommentarer

Här kommer en kort preblogg-text om Romancing the Stone (eller Den vilda jakten på stenen som den svenska ”rida på vågen efter Jakten på den försvunna skatten”-titeln lydde), en film som jag såg när jag var hemma i Knivsta under julen 2003. Den känns som en ganska perfekt film att se vid ett sånt tillfälle. Ett halvmysigt, halvintressant matinéäventyr på juldagskvällen. Hehe, det var lite kul att läsa min gamla text. Jag verkar vara kinkig och gnällig (och vad har jag emot Staffan Lindeborg?) men ändå delar jag ut en trea.

I Den vilda jakten på stenen ser vi Michael Douglas och Kathleen Turner som omaka par i Colombias djungler på jakt efter en sten.

Njae, det blir med nöd och näppe godkänt. Det är en ren underhållningsfilm som man glömmer snabbare än ett Staffan Lindeborg-referat. Det tar för lång tid för Douglas att träda in i handlingen. Turner själv lyckas inte gripa tag alls. Det är först när Douglas uppenbarar sitt fula tryne som det slår lite gnistor, väldigt små sådana, men ändå. Filmen är aldrig spännande men ändå lite rolig och funkar om man inte är ute efter nån ny Donnie Darko-upplevelse, vilket jag inte var när jag såg Den vilda jakten på stenen. Jag gillar inte Danny DeVitos karaktär. Jag kanske inte gillar Danny DeVito, helt enkelt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 3, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →