Ressources humaines (1999)

Rackarns vad jag såg mycket fransk film i början av 2000-talet. Just Ressources humaines såg jag på bio och jag slår vad om att den visades på Zita. Zita, denna biograf att både gilla och ogilla. Jag har sett många bra filmer där som t ex Det vita bandet och Take Shelter. Men salong ett är verkligen under all kritik. Det är trångt, varmt, dåligt ljud och dålig luft och om du inte ser upp så kan du förstöra din mobil där. Min preblogg-text om Ressources humaines skrevs i juli 2003 och lämpligt nog hade jag precis blivit uppsagd från Ericsson.

Jag har sett den franska filmen Överflödiga människor (Ressources humaines, 1999). Den är gjord av Laurent Cantet som även gjorde Time Out (L’emploi du temps, 2001) som kanske en del har sett. Precis som Time Out handlar Överflödiga människor om arbete. Sonen, Franck, i en familj kommer hem från studier i Paris för att jobba som praktikant på personalavdelningen på fabriken där hans pappa jobbat i 30 år. Tiderna har varit dåliga och året innan har företaget sagt upp ett antal personer. Franck ska jobba med införandet av 35-timmars arbetsvecka. Han är lite naiv och har sina idéer om hur det ska gå till och hamnar därför mitt i korselden mellan facket och företagsledningen. När han sen upptäcker ett dokument på personalchefens dator som involverar hans egen far får Franck det ännu svårare.

Det här är ingen spektakulär film men den handlar om, så kändes det i alla fall, verkliga människor. Den har liksom många andra franska filmer en dokumentär känsla. Den handlar om stolthet, klasstillhörighet och arbete. Låter kanske som blaha blaha men det är en engagerande film som är politisk utan att vara tråkig. Den kvinnliga fackledaren är en riktig karaktär. Betyget blir 4-/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

%d bloggare gillar detta: