Hero (2002)
30 oktober, 2020 13 kommentarer
Ibland ställer höga förväntningar till det. Innan jag såg Hero hade jag sett och älskat Crouching Tiger, Hidden Dragon och jag hoppades på en film i samma klass. Hero levde tyvärr inte riktigt upp till mina högt ställda förväntningar. En detalj som en del tydligen störde sig på i CTHD var att rollfigurerna kunde flyga. Därav mina kommentarer om just detta i min gamla text som skrevs i mars 2003.
Om ni kollar in vad jag skrivit här (min kommentar: länk till ett inlägg om förväntningar som jag skrev på ett filmforum i samband med att jag såg Hero) och ser det som en inledning till vad jag ska skriva om Hero så förstår ni vad det handlar om här och jag kanske inte behöver skriva så mycket egentligen. Men för att ändå skriva lite om själva filmen så var det så att jag i Hero aldrig kände speciellt mycket för karaktärerna. Även om Hero och CTHD egentligen är rätt så olika så är det svårt att inte jämföra dem ändå. De har ju trots allt rätt många likheter också. Och i CTHD fanns en helt annan mänsklighet tyckte jag. Jag kände för karaktärerna och var intresserad av hur det gick för dem. I Hero var det mer politik och karaktärerna kändes mest som brickor i ett spel.
Fightingscenerna tyckte jag dessutom var bättre i CTHD. Kanske beror det på att jag såg denna film först, vad vet jag? Scenen när Michelle Yeoh och Zhang Ziyi slåss då Michelle byter vapen hela tiden är ju helt underbar och även Ziyi inne i restaurangen är helt makalös. Flygning är inget jag har problem med. Det lär man sig efter fem år med munkar i ett tempel i Tibet. Men det visste ni, va? Inget konstigt med det. Jag tyckte väl i och för sig att de flög minst lika mycket i Hero.
En sekvens som jag inte gillade speciellt var när kalligrafiskolan anfölls med pilar och Namnlös och Yrsnö sedan stod utanför och motade pilar i vad som kändes som en evighet.
<spoiler>
En detalj som däremot var lite lustig var att Brutna Svärdet blev huggen av Yrsnö inte mindre än fyra gånger (var det väl?). Två (?) av gångerna inträffade det väl egentligen aldrig. Men ändå… han hade ingen större lycka.
</spoiler>
Nu kanske det låter som jag inte gillade filmen alls men så är ju inte fallet. Den var underbart vacker och med sanslösa fightingscener. Men jag tycker inte den matchar CTHD som för mig är en 5/5-film. Hero får av mig en mycket stark 3:a av 5 möjliga.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Härlig text. Osar av en svunnen tid. Jag såg också Hero och blev som du lite besviken efter mina höga förväntningar. Precis som du blev jag ju blåst några meter av Crouching tiger hidden dragon. Hero var väl den filmen som hade så otroligt vackra färger? Rött, blått, grönt… Stora fanor eller tygstycken. Har du sett den tredje filmen i samma still från eran? Jag kom mig aldrig för att se den. Vad heter den nu igen?
Tack. 🙂 Det är en svunnen tid!
Japp, färgerna är underbara i Hero. Vitt, rött, grönt, blått osv. Hero känns mer vacker än engagerande.
Misstänker att du syftar på House of Flying Daggers (Zhang Yimou och Zhang Ziyi återigen). https://jojjenito.com/2020/07/24/flying-daggers-2004/
Just den! Inte sett.
Ungefär samma klass som Hero (enligt mig) och Zhang Ziyi är alltid sevärd.
Är som bekant ett större fan av Hero, och jag såg CTHD först. Fast båda filmerna är mycket bra. Daggers ligger ett par snäpp under ovanstående rullar men inte alls dålig
Ja, att du gillar Hero mer är ett välkänt faktum. 🙂
Jag ska ärligt säga att jag inte minns mycket från Hero, men skillnaderna du lyfter känns inte så överraskande — för min del är de respektive regissörerna ganska väsensskilda. Hero ska väl också vara Yimous mest kontroversiella fillm rent politiskt sett?
Ja, de (Lee och Zhang) är olika, i alla fall så har just dessa filmer olika ton. Lee känns mer spretig som regissör (kanske naturligt med en bakgrund i Taiwan och USA snarare än i Kina).
Ja, jag har också för mig att det snackades en del om innehållet men jag minns inga detaljer. Det var väl det vanliga, var filmen Kina-vänlig eller inte?
Ja, sensmoralen är att tyranni är bättre än politisk instabilitet. Lite samma som blåsvädret Göran Persson skapade åt sig själv några år senare.
Och med senare menar jag förstås tidigare.
Vad skapade Persson? Tyranni eller instabilitet?
Tyranni som finansminister och instabilitet som skolminister. Och som statsminister lade han kursen för Zhang Yimou i sin syn på Kina.
Jag tror du överskattar Zhang Yimous intresse för svensk politik.