His Girl Friday (1940)

15 oktober, 2025 4 kommentarer

Så här skrev jag om His Girl Friday (Det ligger i blodet på svenska) på ett filmforum för länge sen:

”Den har en underbar kulsprutedialog och är nog min favorit bland de klassiska screwballkomedierna som jag har sett! Det är lustigt, t ex The Philadelphia Story och Bringing Up Baby är ju också klassiska screwballkomedier men de gillar jag inte alls lika mycket som Det ligger i blodet.”

När den dök upp på SVT Play för ett tag sen så blev jag sugen på att se den igen. Skulle den leva upp till sitt rykte, eller snarare det rykte jag gav den? Mja, inte riktigt. Jag blev återigen påmind om att Cary Grant nog inte är en favorit. Länge levererade dock filmen som helhet. Dialogen mellan Grant och den kvinnliga huvudrollsinnehaverskan Rosalind Russell är härlig. Snabb, rapp och smart. De älskar att gnabbas med varandra och det är underhållande att ta del av. Även underbar kostym inklusive hattar.

Inledningsvis så trivdes jag men efter ett tag upplevde jag att det blev en överdos av snabb dialog. Jag tappade fotfästet och blev trött i huvuidet. Dessutom kände jag att filmen hade en ganska cynisk sida som jag inte mindes från den förra titten. Folk dör på dråpliga sätt och man ska tycka det är roligt. Hmm, nej, det funkade inte riktigt den här gången.

En trea blir det dock till His Girl Friday och den är fortfarande bättre än de två andra filmerna jag nämnde i citatet ovan. Plus att vi bjuds på ett klassiskt ögonblick som blivit ett gif-meme (eller en meme-gif om du så vill).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Get out!

Arkiverad under Betyg 3, Film, Komedi, Recension, Romantik, Screwballkomedi Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Paddington in Peru (2024)

9 oktober, 2025 Lämna en kommentar

Paddington in Peru, den tredje filmen om den lilla björnen Paddington utspelar sig till största del, som titeln antyder, i Peru. Kul tänkte jag eftersom jag varit på semester just där med min pappa för ett antal år sen. Det var en av mina bästa semesterresor. Vi var i Lima, flög sen över Anderna till Cusco som ligger på 3400 meters höjd. Tunn luft! Vi åkte tåg mot Machu Picchu men hoppade av en station innan målet och gick sista biten längs Inka-leden. Vi drack Pisco Sour efter att ha vandrat runt bland ruinerna och sen tog en buss oss till Titicacasjön där vi övernattade mitt i sjön på den lilla ön Taquile. Ett morgondopp i kristallklart iskallt vatten och sen tog färjan oss tillbaka till Puno och fastlandet. Vidare mot Lima och sen hem till Sverige igen.

Filmen då? Mja, den var inte dålig men inte heller bra. London-känslan är borta och ersatt med ett cgi-Peru vilket inte var så roligt. Det hela är en sorts Indiana Jones-kopia där man i Perus cgi-djungler letar efter både cgi-El Dorado och cgi-Paddingtons cgi-tant Lucy.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Arkiverad under Animerat, Äventyr, Barnfilm, Betyg 2, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 x Wallace & Gromit

25 juni, 2025 5 kommentarer

Nätrullarna poddade om den senaste Wallace & Gromit-filmen Vengeance Most Fowl tidigare i år och då passade jag på att se The Wrong Trousers eftersom Vengeance Most Fowl är en sorts uppföljare till den kortfilmen från 1993. På köpet hann jag också med att kryssa den allra första kortisen A Grand Day Out (1989).

Det är trevliga små filmer de här. Leranimation är så mysigt. Det är superbrittiskt allting och mina tankar går till Pang i bygget (mest för miljöerna) och Mr. Bean (slapstick-humorn).

I A Grand Day Out åker Wallace och hans hund Gromit till månen med en rymdraket för att tillfredsställa sitt ostbehov. För alla vet ju att månen är gjord av ost. Stop motion-animationen är underbar och känns väldigt taktil. Det är på riktigt detta och man ser ibland till och med fingeravtryck på leran.

I The Wrong Trousers får Gromit konkurrens om Wallaces uppmärksamhet av en ny hyresgäst som flyttar in: pingvinen (och superskurken, visar det sig) Feathers McGraw. Han är riktigt läbbig den där pingvinen med sin blanka blick och stilla sätt. Och Gromit är ju fruktansvärt irriterad på att Wallace inte genomskådar honom.

Som jag sa är allt väldigt brittiskt, på ett bra sätt. Wallaces uppfinningar, som t ex hela frukostapparaten, är underbara. Wallace må vara en bra uppfinnare men särskilt bra koll på omvärlden har han inte. Nej, det är upp till Gromit att klara biffen allt som oftast. Gromit framställs förresten som en hustru som vet bäst och sitter i sin fåtölj och stickar.

Till sist konstaterar jag att Wallace & Gromit-filmer kryllar av referenser till andra filmer. Det görs blinkningar till heist-filmer, westerns och Citizen Kane.

A Grand Day Out (1989)

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

The Wrong Trousers (1993)

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Animerat, Äventyr, Betyg 3, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , ,

Ett päron till farsa på semester i Europa (1985)

5 april, 2025 6 kommentarer

Ett päron till farsa-filmerna, vad har vi på dem? Ja, jag har bara sett den första filmen (1,5/5) och legacy sequelen (legacyquelen?) från 2015 (2/5). Så kanske inte riiiiktigt min grej och jag skrev i en kommentar att det skulle mycket till om jag skulle se några fler av filmerna. Men ibland har man tid över och är trött i huvudet och tar fel beslut. Så nu har jag sett den andra filmen där familjen Griswold är på semester i Europa. Nej, det här var inte min grej, som väntat. Det är för amerikanskt. Pappa Clark (Chevy Chase) suktar efter lättklädda damer. Det blir mest tröttsamt. Men det är snäppet bättre än julfilmen. Jag får känslan av en Hostel-semester där det mesta i Europa är på gränsen till farligt. Det förekommer många brittiska skådisar i cameo-roller som Eric Idle, Robbie Coltrane, Mel Smith och The Major från Warty Towels. Filmen påminner mig om den andra Sällskapsresan i det att varje gång det dyker upp en britt så spelas det en pampig brittisk fanfar och att det vi får sen inte är nåt annat än en serie sketcher staplade på varandra. Bästa skådespelarnamnet: Moon Unit Zappa!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. Ja, det föll sig så att jag såg den andra filmen efter den tredje.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett päron till farsa firar jul (1989)

3 april, 2025 6 kommentarer

Ett päron till farsa-filmerna, vad har vi på dem? Ja, jag har bara sett den första filmen (1,5/5) och legacy sequelen (legacyquelen?) från 2015 (2/5). Så kanske inte riiiiktigt min grej och jag skrev i en kommentar att det skulle mycket till om jag skulle se några fler av filmerna. Men ibland har man tid över och är trött i huvudet och tar fel beslut. Så nu har jag sett den tredje filmen där familjen Griswold ska fira jul. Nej, det här var inte min grej, som väntat. Det är för amerikanskt. Pappa Clark (Chevy Chase) suktar efter lättklädda damer och cousin Eddie (Randy Quaid) är bara äcklig. Det blir mest tröttsamt. Bäst är grannarna med Elaine i spetsen samt det faktum att Clark ibland visar upp en mörk galenskap. Det förekom även en lite cool biljakt à la Duel. Och så tyckte jag att det var kul att Mavis Staples, som jag sett i underbara Summer of Soul, var sångerskan i den lilla tecknade kortfilmen i inledningen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Himmel och pannkaka (1959)

9 mars, 2025 6 kommentarer

Hasse Ekman och Sickan Carlsson är tillbaka i Himmel och pannkaka som det numera gifta paret Willy Lorentz och Lovisa Sundelius. Willy har gått vidare från radio till det nya och heta mediet television där han leder nån typ av frågesport som handlar om fjärran och exotiska länder. Tänk dig att Ekman spelar kines med sockerbitar under överläppen och säger tom peng pung. Med andra ord hade programmet inte funkat idag.

Tv-programmet som heter ”Land i sikte” har även en ung och söt värdinna kallad Suss som spelas av klämkäcka Lena Granhagen. Förvecklingar, som sig bör i denna typ av fars, leder till att Lovisa tror att Suss och Willy har en affär ihop.

Även major Ernst C:son Kruuse (Gunnar Björnstrand) från I Sjunde himlen dyker upp, eller snarare halkar in på ett bananskal. För att ”trösta” Lovisa, som tror att äktenskapet med Willy är slut, bjuder han med henne på till en resa till Guatemala där han driver en bananodling.

Tror ni att Ernst och Lovisa är ensamma ombord? Nej, det visar sig givetvis att även Willy och Suss är ombord på bananbåten. Tuuuuuuut! Resan till Guatemela över Atlanten kan ta vid.

Haha, ja, nej, det här inte speciellt bra men det var ändå kul att se filmen. Inledningen med tv-showen var intressant. Det kändes realistiskt och förmodligen var det så här tv-sändningar gjordes och såg ut i tv-mediets barndom. Det blir som ett tidsdokument och det är alltid givande att ta del av.

Likadant var det när vi anlände till Guatemela. Det var som att se en dokumentär egentligen. Ja, i princip var det en dokumentär när vi får se Willy & Co går runt och turista bland lokalbefolkningen. Det är exotisk mat, handhållna fyrverkeriraketer, maskeradparader och dansföreställningar. Ja, ungefär som idag alltså…

Filmens handling är lika tramsig som filmens titel. Det är så långt ifrån Flicka och hyacinter man kan komma. Den enda kopplingen till filmens handling är att ”Himmel och pannkaka” sägs som sista replik av en dresserad papegoja. ”Himmel och pannkaka”. ”Himmel och pannkaka”. ”Himmel och pannkaka”. Så dumt. Minns ni förresten den svenska tv-serien från 70-talet med samma namn (den med flygplanet). Det gör jag.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension, Svensk film Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Sjunde himlen (1956)

1 mars, 2025 2 kommentarer

Hasse Ekman är en av mina svenska favoritregissörer. Möjligen är han underskattad, eller kanske lite okänd bland gemene man. I alla fall som regissör. De flesta tänker nog på honom som skådis och Gösta Ekmans pappa. Filmnördar har ju koll förstås.

I slutet av 1940-talet gjorde han, i mina ögon, en kvartett toppfilmer: Kungliga patrasket, Banketten, Flickan från tredje raden och Flicka och hyacinter.

Sjunde himlen är en helt annan typ av film än de jag listade här ovan. Det är en ren komedi där Sickan ”Smilgroparna” Carlsson och Hasse Ekman själv spelar det omaka paret (ja, de är inget par från början) som utan att vilja det hamnar på samma bussresa till Italien.

Ekman är alla kvinnors favorit som radiorösten Willy ”Etershejken” Lorens vars program Sjunde himlen är omåttligt populärt. Den enda i hela Sverige som inte kunde bry sig det minsta om Lorens är läkaren Lovisa Sundelius (Carlsson).

Lovisa ska gifta sig med fästmannen major Ernst C:son Kruuse (perfekt spelad av Gunnar Björnstrand). De båda ska resa till Italien för att gifta sig. Men på samma resa hamnar alltså pga orsaker den så kallade ”Etershejken”. Hilarity ensues som man brukar säga på utrikiska.

Ja, det här var en charmig, harmlös, snyggt filmad och bitvis rolig fars. Ja, jag skulle snarare kalla det en fars än en komedi. Många förvecklingar och förväxlingar blir det. Björnstrand står för mycket av farsinslagen som en riktig töntfarbror till fästman. Förstår man tidigt att det där äktenskapet inte kommer att bli av? Har påven en lustig hatt?

En sak som sticker ut är produktionsvärdet. Fotot är skarpt men ändå vykortsblekt i färg och filmen är inspelad på plats i Stockholm, Helsingborg, Hamburg, Heidelberg, Assisi, Venedig och slutdestinationen Rom. Det är ju rena Bourne- eller Bond-filmen fast i komediform.

Vi får även lite musikalinslag när Sickan gör ett spontanuppträdande på en ölbar i Heidelberg. Jag tycker Sickan och Ekman har en bra gnabbande kemi mellan sig. Replikerna mellan de båda står som spön i backen alltmedan Björnstrand står för pajaserierna. Det är svårt att tänka sig en mer annorlunda roll för Björnstrand i Sjunde himlen än den han gör i Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna några år senare. Apropå Björnstrand så är det lite märkligt att hans förnamn har utelämnats på postern. Men jag antar att det hade blivit för liten text om allt skulle få plats på en rad.

Jag delar ut en stabil trea till Sjunde himlen som fanns på SVT Play under jul och nyår men inte nu längre. Den går dock att hyra på bl a SF Anytime om man vill ta en kanske välbehövlig paus från diverse världshändelser.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Kolla även in Fredrik Fyhrs betydligt fylligare text om både filmen och Hasse Ekman.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Komedi, Recension, Svensk film Tagged with , , , , , , , , , ,

A Real Pain (2024)

18 januari, 2025 Lämna en kommentar

A Real Pain handlar om kusinerna David (Jesse Eisenberg) och Benji (Kieran Culkin) som tillsammans åker på en Förintelse-turistresa i Polen. De ska lära sig mer om sitt judiska arv (och kanske om sig själva som människor) och de ska även göra en avstickare för att besöka sin mormors gamla hemstad och hitta det hus hon växte upp i.

Det här blev ju en mysig filmupplevelse på fina Skandia under den sista dagen av Stockholm Filmfestival i höstas. Det var fullsatt i salongen och publiken skötte sig. Ja, förutom en famös så kallad Skrattare, dvs en person (nästan alltid manlig) som medvetet skrattar högt vid varje litet skämt för att visa att han minsann hänger med. Men jag kände lugnet och lyckades med en Zen-insats att inte störa mig allt för mycket på hahahahonom.

Hur var filmen då? Den var mysig den med. Det är ju en sorts roadmovie och såna gillar vi ju. Dessutom blev jag påmind om en egen resa då jag och min pappa besökte London tidigare under hösten. Hotellfrukostar, gå runt i en stad med en guide som pratar om statyer och byggnader, stopp för kaffe, tillbaka till hotellet för att vila och så middag och musikal på kvällen. Ja, sämre kan man ha det. Nu är det väl i och för sig lite skillnad på en musikal i London och ett koncentrationsläger i Polen.

David och Benji är helt olika som personer. Benji är en fri själ som snackar om allt med alla, helt filterlös. David framstår som stel, nervös och motsatsen till spontan. Benji blir som en Manic Pixie Dream Cousin som ska se till att David släpper sargen och lever livet. Givetvis har ju Benji sina egna, främst psykiska, problem. Gränsen mellan eufori och depression är tunn ibland.

Filmen är i grunden en dramakomedi, och en rolig sådan, men den skyggar inte för mörka ämnen, och konstigt vore väl det med tanke på själva upplägget. Jag har aldrig själv besökt ett koncentrationsläger men det hade nog varit… nyttigt, eller vad man ska säga.

Det är Jesse Eisenberg själv som både regisserar och står bakom filmens manus, och det bygger på hans egna upplevelser när han gjorde samma typ av resa i Polen, dock tillsammans med sin fru den gången. Upplevelsen fick honom att fundera över kombinationen koncentrationslägersbesök på dagen följt av en trerätters middag på en fancy restaurang på kvällen.

Både Eisenberg och Culkin gör utmärkta insatser, främst Culkin kanske. Eisenberg spelar i princip sig själv. När jag tittade på intervjuer med Eisenberg om filmen efter visningen så är han på precis samma stissiga sätt som David.

Jag delar ut en stark trea till A Real Pain och jag rekommenderar även ett biobesök då den har premiär på vanlig bio 24 januari.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Komedi, Recension, Roadmovie, Stockholm Filmfestival, Stockholm Filmfestival 2024 Tagged with , , , , , , , , , , ,

Inside Out 2 (2024)

9 januari, 2025 8 kommentarer

Den allra första Pixar-film jag såg var Inside Out. Ja, det är sant, jag var så sen i starten. Men jag tokälskade den och den hamnade på plats 7 på min topplista över 2015 års bästa filmer.

Numera har jag sett betydligt fler Pixar-filmer och orsaken till det är främst att genomförde ett projekt där jag kollade igenom alla Pixar-filmer fram till 2020 års Soul. Efter det har jag inte sett nån av animeringsstudions filmer. Jag antar att jag fick en överdos.

Men nu nästan tio år efter Inside Out var det dags för mig att ta mig an uppföljaren Inside Out 2. Det tog lång tid innan uppföljaren kom, men jag antar att det beror på att alla andra av deras filmer måste få uppföljare de med och Inside Out kanske stod sist i kön så att säga.

I Inisde Out 2 har det inte gått tio år men några år har vi hoppat i tiden. Riley är lite äldre (går hon typ i sjuan kanske?). Hon ska på hockeyläger med sina nördiga kompisar från plugget och den stora frågan är om hon ska hänga med dem eller med de coola och spännande kidsen.

Fler känslor har tillkommit i Rileys hjärna. Förutom bekantingarna Joy, Sadness, Fear, Disgust och Anger har tre nya tillkommit: Anxiety, Envy, Embarrassment och Ennui. Många känslor blir det, kanske för många för filmens bästa.

Jag gillar fortfarande konceptet. Det är kul att följa känslorna och hur de försöker ta kontrollen över Riley. En brist, som bitvis fanns även i den första filmen, kan vara att känslorna inte är entydiga eller tydliga. Nej, de har svängningar på samma sätt en vanlig människa har. Jag störde mig inte så mycket på det utan ser det kanske mer som att varje känsla har en klart dominant egenskap men spår av annat också. Kanske är det en efterhandskonstruktion av mig.

Själva handlingen om hockeylägret var inte så vidare värst. Det kändes som en typisk ungdomskomedi som hade kunnat utspela sig i high school-miljö och såna filmer brukar jag inte finna så intressanta. Jag tyckte även det var för lite scener med föräldrarna den här gången, både i och utanför deras hjärnor.

Det som istället är kul är hur filmen framställer hur hjärnan funkar, hur minnen skapas, vilka minnen som glöms bort snabbt eller förträngs. Här kanske man ändå hade lite slut på idéer då vissa saker kändes lite krystade, t ex det här med Sense of Self och hur det framställdes.

Jag hade ändå kul under titten och kan absolut inte underkänna Inside Out 2. Den får en stabil trea.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Animerat, Betyg 3, Drama, Film, Komedi, Pixar, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

American Fiction (2023)

6 juni, 2024 2 kommentarer

American Fiction är en helmysig hängfilm om den svarte författaren Thelonious Ellison (men som alla kallar Monk) som stör sig på att just kallas för en svart författare. Han är författare, punkt. Men det accepteras inte av bokbranschen. Monk är en svart författare och han ska skriva svarta böcker om svarta problem. Till slut, i nån sorts desperation, skriver Monk på pin kiv en SVART bok under pseudonym., och se på fan, nu blev bokförlagen plötsligt intresserade (till Monks förtret).

Monk är även lärare på ett universitet. Det går inte speciellt bra för Monk där heller och han uppmanas att ta ledigt och åka från L.A. till hemstaden Boston för att gå på ett bokseminarium och träffa sin familj som består av en mamma på demensens gräns, en underbar syrra som ser igenom Monk, och lite senare en storebror med sina egna problem.

Ja, det här är alltså en kanske lite ovanlig blandning av satir och familjedrama och jag gillar det skarpt. Det var väldigt roligt att se Jeffrey Wright i en huvudroll. Jag kan bara komma på Basquiat (vilket var evigheter sen) och Hold the Dark. Wright är som klippt och skuren för rollen som bitter men ändå rolig författare som inte hittar rätt i livet. Rollfiguren påminner kanske en aning om den man som Paul Giamatti spelade i The Holdovers. De kommer liksom inte loss.

Monks syster (Tracee Ellis Ross, dotter till Diana Ross, det visste jag inte!) var en underbar karaktär som jag gärna hade velat hänga mer med. Jag tyckte det var synd att hon försvann ur handlingen så snabbt. Samtidigt var det ju en del av historien som ledde till att Monk behövde ta mer ansvar, bl a för sin mamma. Plus att brorsan (spelad av Sterling K. Brown) dök upp som en följd av att syrran försvann. Det är bara att tugga i sig.

Jag vet inte om jag gillade satir-bitarna eller familjedramat bäst. Det var lite som att det pågick två filmer parallellt med olika ton. Satiren var rolig medan dramat var rörande. Man skulle kunna störa sig på detta, att filmen inte vet vilken film den vill vara. Men för mig funkade båda delarna även om jag kände av tonskiftena. En klockren fyra blir det till American Fiction.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg