Citizen Kane (1941)

Jaha, då var det dags att lägga upp en gammal preblogg-text om filmvärldens Citizen Kane. The Citizen Kane of movies. Jag syftar alltså på just Citizen Kane och min text om den skrevs i juni 2007.

Jaha, då är det mycket möjligt att jag har stött på en av de filmer som jag skulle vilja beteckna som överskattad. Jag kan egentligen inte komma på nån annan mer uppenbar. Fast samtidigt så vet jag att ganska många inte tycker Orson Welles debutfilm är nåt mästerverk, så jag vet egentligen inte om överskattad är rätt ord. Det är som med Bergman ungefär. Jag tycker inte Bergman är överskattad eftersom väldigt många inte gillar hans filmer. Det är möjligt att det i bägge fallen är skillnad på hobbycineaster med båda fötterna på jorden och recensenter uppe i finkulturskyn kanske.

Hur som helst, Citizen Kane är filmen om tidningskungen Charles Foster Kane, hans uppgång och fall. Vi får hans liv berättat för oss i återblickar, från barndomen där han blev bortadopterad till en bank (!), via starten och uppgången på tidningen The New York Inquirer, till misslyckade äktenskap och en tilltagande besatthet och paranoia. Berättelsen ramas in av att en reporter som genom att intervjua personer från Kanes liv försöker få reda på vad Kanes sista ord på sin dödsbädd egentligen betydde. ”Rosebud!”.

Objektivt sett kan jag se att det här är en ganska speciell film. Åtminstone, gissar jag, för sin tid. Berättartekniskt använder sig Welles av en del annorlunda grepp som t ex en sorts journalfilm där Kanes liv snabberättas i dokumentär form. Även själva strukturen på filmen med episodiska återblickar känns modern. Och så det klassiska slutet där inledningens Rosebud får sin förklaring. Fotot, vackert svartvitt, sticker ut med framförallt ljus, mörker och annorlunda bildlösningar (à la film noir?). Dock överanvänder man greppet att låta vissa personers ansikten förbli siluettskuggor. Jag får också erkänna att Welles är bra i rollen som Kane. Speciellt känns han som blott 26 år gammal väldigt trovärdig som gammal (bra sminkad och bra spelat).

Men. Men. Men. Jag tycker filmen som helhet, liksom karaktären Kane, ändå känns tom, torr och tråkig. Jag håller med Puffie (min kommentar: en gammal forumkompis från Filmsnack.se) som skrev att filmen känns som tre timmar även fast den bara är två. Jag får liksom inte ihop filmen. Den lovar väldigt mycket (inte minst inledningen som är briljant) men i slutändan får jag inte ut nånting av den. De många delarna, journalfilmen, de episodiska återblickarna, journalistens intervjuer, ger bara ett spretigt pretentiöst intryck. Jag skulle kunna skriva mer men nöjer med att konstatera att betyget ändå med nöd och näppe blir godkänt. (Min kommentar: om jag hade satt betyg idag hade det nog blivit 2-2,5/5 då ”nöd och näppe godkänt” nog inte längre är en trea utan snarare en tvåa).

Jag skulle kunna sammanfatta Citizen Kane så här: <spoiler>En ganska tråkig transportsträcka bara för att konstatera att Kane saknade sin kälke</spoiler>

Det här också en av få gånger då jag avstår från att använda den svenska titeln. Det är den här och sen en del av Dario Argentos filmer…

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Citizen Kane (1941)

  1. Henke says:

    Jag såg den under Decennier och jag varken hatade eller älskade den. Jag blev dock hänförd av den till slut, trots att den var svår att ta sig igenom. Jag gav den också en trea, och menade det också! 😉

    Min text:
    https://fripp21.blogspot.com/2013/12/citizen-kane-1941.html

    • Jojjenito says:

      Haha, ja, jag menade det också. Då! Det visar att betygsskalor kan driva med tiden, och oftast åt det håll som det gjort för mig. Idag skulle jag nog, som sagt, inte ge en film som får omdömet ”nöd och näppe godkänd” en trea.

  2. Sofia says:

    Jag å min sida tillhör de som gillar filmen. Mycket. Upplever inte spretigheten som spretig utan mångfacetterad. Men den svenska titeln är obegriplig. Om det inte är så att den är tänkt att syfta på den ”antiklimaktiska” upplösningen 🙂

    https://bilderord.wordpress.com/2012/05/20/citizen-kane-1941/

    • Jojjenito says:

      Jag gillade den också men absolut inte mycket.

      Den svenska titeln ÄR konstig. Men jag undrar om man inte syftar på att ”En sensation” skulle kunna vara en tidningsrubrik.

  3. gubbeserfilm says:

    Så klart ”En sensation” syftar till en eventuell tidningsrubrik. Den engelska titeln är egentligen oöversättlig eftersom den har flera bottnar.
    Det som gör Citizen Kane är så svår att relatera till idag är att så mycket i den var nytt. Den var en teknisk, filmisk och berättarteknisk….öhh, sensation. Problemet är att vi sedan dess sett allt hundra gånger. Jag skulle på rak arm kunna räkna upp tio olika saker som var ”först” i den här filmen, vilket gör den till ett måste för varje varje cineast….om den sen är bra, eller sevärd, nästan åttio år senare? Vetefan.

    • Jojjenito says:

      Ja, det är väl egentligen uppenbart att det är en tidningsrubrik. Sen vet jag inte om just En sensation passar in på själva filmen och huvudpersonen själv.

      Nä, det vetefan. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: