10 i topp: Pixar-filmer

Som avslutning på mitt Pixar-tema så kände jag att det vore kul att avsluta med en topp-10-lista över mina favoriter bland Pixars filmer. Vilka filmer jag gillar bäst framgår med all önskvärd tydlighet av min lista. För min del ska det vara filmer om människor! Leksaker, monster, myror, bilar, dinosaurier och fiskar göra sig icke besvär. Notera dock att alla Toy Story-filmerna finns med på listan om än på den undre halvan.

De filmer som gjort mig mest besviken är nog WALL·E och Up. En science fiction-dystopi borde ju ha funkat men så blev det inte. Up hade jag hört skulle innehålla en magisk inledning som skulle få den hårdaste att smälta. Blev det dammigt i rummet? Nope.

De två teman som återkommit oftast i filmerna är ”att hitta sig själv” och döden. Ett vanligt innehåll är även en parallell mer eller mindre magisk värld som vi människor inte har en aning om existerar. Där får leksaker liv, där lever monster vardagsliv utanför sitt jobb med att skrämma barn, där gnabbas känslor med varandra i våra hjärnor eller så är det våra själar som det ska sörjas för före och efter livet.

Därmed är det dags för listan!

 

10. Toy Story 3 (2010)
Toy Story 3
Jag gillade ettan och trean i Toy Story-serien ungefär lika mycket. Men originalet är ändå originalet så då kommer trean på tionde plats.

9. Toy Story (1995)
The Irishman

Det är inget större fel på Toy Story. Det är en bra film men jag gillar den definitivt inte lika mycket som många andra gör. Platsar på listan gör den dock. Ett minus är uncanny valley-känslan på de människor som förekommer.

8. Monsters University (2013)
Monsters University
Att Monsters University är med på listan men inte Monsters, Inc. beror på den enögde grönbollen Mike. Jag kunde inte med honom i ettan. I prequlen fann jag honom mer sympatisk. Dessutom fick jag nostalgi-vibbar från min studenttid i Uppsala.

7. Toy Story 2 (1999)
Toy Story 2
Toy Story 2 vinner på att jag hade lärt känna de olika leksakerna, deras tropes och personligheter. Det gjorde att det blev en mysig titt.

6. Toy Story 4 (2019)
Toy Story 4

Toy Story 4 vinner på att den presenterade en annorlunda handling med en hel del överraskningar, bl a i form av Forky, en leksak som skapas av sin egen ägare.

5. Soul (2020)
Soul
Soul lyfts av musiken och de underbara miljöerna i New York. Här hade jag kunnat hänga länge. Som helhet hänger filmen dock inte lika bra ihop som regissören Pete Docters Inside Out gjorde.

4. The Incredibles (2004)
The Incredibles

Jag gillade verkligen blandningen av familjedrama, Bondfilm och superhjältehistoria. Underhållande!

3. Ratatouille (2007)
Ratatouille

Jag tror nästan Ratatouille är Pixars vuxnaste film, i konkurrens med Soul. Till och med texterna inne i filmen är på franska, inte svenska, när jag såg den på Disney+. Bara en sån sak. En härlig matlagningsfilm.

2. Inside Out (2015)
Inside Out

Jag såg och älskade Inside Out på Malmö Filmdagar 2015 och det var då min första (sic!) Pixar-film. En film som både är känslosam och har ett intressant koncept. Dammigt i biosalongen blev det!

1. Coco (2017)
Coco

Om det blev dammigt i rummet under Inside Out så tog Coco ändå priset. Att den hamnar överst kan till viss del bero på att jag precis sett den och därför har den fräscht i minnet men det går inte att värja sig mot denna färgsprakande känslobomb. Det är helt klart den Pixar-film som stannat mest kvar i sinnet av de filmer som jag såg under temat.

 

Fripps filmrevyer-Henke, en av mina hjälpryttare under temat (den andra var Rörliga bilder och tryckta ord-Sofia), postar också sin topp-10-lista idag. Hoppa över och kolla vilka filmer Henke lyfter. Jag anar leksaker på övre halvan snarare än i botten.

10 i topp: Filmer 2015

2015Som vanligt när det börjar bli dags att få till sin topplista över förra årets bästa filmer så kollar jag igenom vilka filmer jag har missat. Nu finns det ju hur många filmer som helst som jag har missat och jag kommer givetvis inte se alla. Nej, det handlar om de där filmerna som det snackats om, som hyllats, och som jag känner har potential för mig. Det blev en ganska lång lista på kanske 15 filmer. Förra året kom min lista 15 maj. I år blev jag klar en månad tidigare, kanske för att jag när det var tre filmer kvar på min lista kom fram till att ”nej, nu är jag klar!”.

Sagt och gjort. Här kommer min lista över 2015 års bästa filmer!

 

10. Johan Falk: Lockdown
Johan Falk: Lockdown
Under sensommaren förra året kollade jag igenom alla 20 Johan Falk-filmer. Ah men vafan, det var ju inte så dåligt det här. Den bästa av dem alla platsar t.o.m. på den här listan. Johan Falk: Lockdown är både nervig och ”klump i halsen”-rörande. Recensioner av filmerna ligger i den s.k. pipen (pajpen).

9. A Most Violent Year
A Most Violent Year

Haha, japp, en 2014-film kommer med på listan. Alltid kan det reta nån. På senare tid har jag myntat uttrycket ”filmfilm”. A Most Violent Year är en filmfilm. Den är välgjord. Det förekommer ingen uppenbar cgi. Det är fokus på rollfigurerna och deras relationer. Fotot är smakfullt. Skådisarna, främst Oscar Isaac, gör strålande insatser. Filmen litar på sig själv. Dessutom förekommer härliga, slitna, övergivna och snöiga New York-miljöer.

8. The Hateful Eight
The Hateful Eight
Det här är väl en lämplig plats för Tarantinos åttonde film. Att den överhuvudtaget kommer in på listan beror till stor del på att filmen sågs på en mycket bra 70 mm-visning på biografen Rigoletto i Stockholm.

7. Inside Out
Inside Out
Min första Pixar-film blev en succé! Det både drog från ventilationen och var ostädat i salongen när jag såg filmen under Malmö Filmdagar. Dammet bara yrde omkring.

6. Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Filmen som gjorde mig till poet: ”Hans hår var korpsvart och hans ögon mörka. Tårarna glänste. En kind blev smekt.”

5. Tangerine
Tangerine
Tempo, färger, musik, klippning, dialog, snyggt, tempo. En film som fullkomligt sköljde över mig, ungefär som om jag hade åkt igenom en biltvätt.

4. Sicario
Sicario

Sicario vann inte en enda Oscar och den var inte ens nominerad som bästa film. Vilka galenskaper! Denis Villeneuve gör äkta filmfilmer.

3. Spotlight
Spotlight

Jag tyckte hela Spotlight var en enda lång njutning, och det trots det jobbiga ämnet. Märkligt att det var så fascinerande att se folk som är duktiga på sitt jobb att utföra sitt jobb.

2. Ex Machina
Ex Machina

Ex Machina har jag redan skrivit, tweetat, kommenterat och pratat om så det räcker. Jag blev helt enkelt besatt. Jag älskar den. Jag har t.o.m. sett den två gånger vilket är väldigt ovanligt för att vara mig.

1. Room
Room
Efter att jag sett Room stod det det ganska så direkt klart att det här skulle bli årets film för mig. Jag kan egentligen inte hitta nåt fel nånstans med filmen. Den berörde mig djupt.

 

Årets…

Överraskning som ändå inte platsade på listan: Ant-Man
Film som jag tycker är bra men ”alla andra” tycker är ett mästerverk: Mad Max: Fury Road
Film som jag önskar att jag kunde få in på listan: Fast & Furious 7
Näst bästa svenska: Miraklet i Viskan
Tagning: Victoria
Snällaste: Brooklyn
Frust och stön: The Revenant
Bubblare förutom de redan ovan nämnda: Dheepan och Mission: Impossible – Rouge Nation
Besvikelse: Anomalisa
Varför är han med i allt?: Domhnall Gleeson
Vad bra att hon är med i allt!: Alicia Vikander
Filmer som återstår att se: Phoenix, Beasts of No Nation och Amy

Vilka har fått till sin lista? Här är några:

Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Flmr
The Nerd Bird
Rörliga bilder och tryckta ord

Inside Out (2015)

Inside OutFör några dagar sen såg jag min första Pixar-film nånsin. Ja, hur otroligt det än kan låta så är det sant. Hur kunde det bli så här frågar ni er? Ja, det är nog en kombination av några saker. När de första Pixar-filmerna kom i mitten av 90-talet så hade jag nog helt enkelt inte koll. För mig var det barnfilmer som jag hörde om i periferin.

När jag sen blev ordentligt filmintresserad i slutet av 90-talet så lockade animerade filmer från andra länder mer. Japansk anime var ju mycket finare, mer exklusivt. Pixar var amerikanskt, ytligt och ALLA verkade gilla filmerna. Jag hörde att det var filmer som var gjorda för både barn och vuxna. I barnhistorien skulle det finnas referenser instoppade som vuxna skulle snappa upp. Ghiblis anime-filmer kändes för mig som renare skapelser, filmer för barn eller vuxna som alla kunde ta till sig utan referensgenvägar. Så jag kände inget sug efter att se Pixars filmer.

Under Malmö Filmdagar som gick av stapeln i veckan så visades Pixars senaste film Inside Out och då hade jag inte längre några ursäkter, varken genomskinligt dåliga eller andra.

Inside Out var och är en alldeles fantastisk liten film. Liten? Ja, den kändes faktiskt liten i meningen att den var intim och personlig på ett sätt som jag inte riktigt hade väntat mig. Dessutom tror jag att det jag nämnde med referenser inslängda till vuxna nog inte gäller Pixar-filmer så mycket (åtminstone inte Inside Out) utan snarare andra animerade filmer som t ex Shrek (?).

Inside Out utspelar sig till största delen bland känslorna i huvudet på elvaåriga Jenny som bor i Minnesota tillsammans med sin mamma och pappa. Livet leker mest hela tiden och glädjen dominerar. Men när familjen flyttar till San Francisco ändras styrkeförhållandena bland känslorna Glädje, Vemod, Rädsla, Ilska och Avsky.

Här vill jag slänga in en liten brasklapp som gäller det faktum att jag såg den svenska versionen av filmen. Den kallas då Insidan ut och det är svenska skådespelare som gör rösterna. Känslorna har följaktligen fått svenska översättningar. Joy – Glädje, Fear – Rädsla, Anger – Ilska och Disgust – Avsky tycker jag är helt ok översättningar, även om jag kan tycka att Avsmak hade passat bättre än Avsky. I filmen är Avsky framställd som en snorkig tonårstjej som känner avsmak för det mest.

Den översättning som inte riktigt funkade var dock Sadness som blev Vemod. Hmm, Sadness. Hade det inte funkat med bättre med Ledsamhet eller Nedstämdhet? Vemod är väl en sorts blandning av sorg, saknad och nostalgi? Det var inte riktigt så jag uppfattade figuren i filmen. Fast man tyckte väl att Vemod var kort och kärnfullt.

En sista märklig detalj är att Jenny i originalet heter Riley. Huh? Ja, det märkliga är alltså att hon heter Jenny i den svenska versionen.

Nåväl, tillbaka till filmen. Inside Out är rolig, tänkvärd, fantasifull, smart mysig och vemodig (ja, vemodig!). Balansen mellan det vi får se inne i Jennys huvud och Jennys verkliga liv funkar perfekt och gör att vi känner för både Jenny och hennes känslofigurer.

När känslorna Glädje och Vemod i slutet inser att de behöver samarbeta för att Jenny ska kunna gå vidare i livet och fungera som människa är rörande. Ja, t.o.m. så rörande att blev rejält dammig i salongen. Ta med näsdukar när ni ser filmen på bio!

Kommer jag se några fler Pixar-filmer? Svar: ja.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Malmö Filmdagar 2015 smallJag såg Inside Out under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga.

Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord

%d bloggare gillar detta: