Pixar: Toy Story 3 (2010)
5 februari, 2021 12 kommentarer
Fredag och Pixar-dags igen!
Toy Story 3 inleds på samma sätt som tvåan, dvs med en actionsekvens regisserad av Andy själv. Jag tycker det är en rätt så kul idé det här med att vi får se det som barnen leker som en liten film i filmen. Det uppstår en parallellvärld där leksakerna är huvudpersoner i sin egen film. Här kan man också börja skönja en förklaring till varför det för leksakerna finns ett egenvärde i att bli lekt med, och varför de flesta faktiskt uppskattar det. Det är roligt helt enkelt.
Den inledande acctionsekvensen var en fartfyllt blandning av western och science fiction (Cowboys & Aliens, någon?). Allt kan hända och leksaker och tidseror blandas huller om buller. Jag fick vibbar av Tillbaka till framtiden 2 och 3.
En sak som dock störde mig var att det ute i öknen på en skylt stod följande: ”Gränsstation 2 km, Fredlösa välkomna”.
Hallå, Disney+! Jag har faktiskt valt att se filmen på engelska med engelskt tal och engelska undertexter. Då vill jag inte plötsligt se svenska texter inne i själva animeringen. Det är otroligt störande och jag kastas nästan ut ur filmen. Obs! Det här har varit nåt jag stört mig på genomgående och inte bara i trean.
Efter inledningen hoppar vi framåt i tiden rejält, vilket inte minst märks på hunden Buster (som för övrigt leksakerna av nån anledning kan prata med). Andy ska iväg till college likt Mason i Boyhood. För leksakerna betyder det tre saker: Haka på till college (inte troligt), förvaras på vinden för framtida barn (kanske) eller åka ut med soporna (troligt). Ja, det visar sig faktiskt finnas ett fjärde alternativ också: att skänkas till förskolan Sunnyside och det är givetvis det som händer pga… förvecklingar.
Efter en trevlig första tid på Sunnyside där vi bl a får träffa den mysige rosa nallebjörnen Lotso (och Barbiedockan Ken) så förvandlas plötsligt filmen till både en maffiafilm och en fängelseflyktfilm. Mina tankar gick till gangsterrullar av Martin Scorsese och Stephen King-filmatiseringen, tillika mästerverket, The Shawshank Redemption.
Det blir även en sorts heistfilm under själva flykten och jag fick vibbar av svenska och gamla Jönssonligan.
Förutom den obligatoriska Star Wars-blinkningen när Big Baby kastar Lotso ner i soplådan så noterar jag bl a följande filmreferenser: Sagan om konungens återkomst (”Just push it!”), Melancholia/Deep Impact (när de håller hand innan eldinfernot) och The Matrix (The Claw to the rescue). Ja, Melancholia kom ju ut efter Toy Story 3 så det är snarare Melancholia som refererar till Toy Story 3.
Som jag var inne på tidigare så kom jag att tänka på Boyhood. Andys mamma har en scen som liknar den bästa scenen i hela Boyhood när Patricia Arquette inser att Mason åkt iväg och hon är ensam kvar i ett tom hus utan några egentliga mål kvar i livet (så upplever hon det i alla fall).
Slutet försöker trycka på mina känslomässiga knappar och lyckas nog göra det lite dammigt i rummet men jag upplevde att det trycktes lite väl hårt på de där knapparna. Jag hade inte riktigt lika kul och mysigt under den här filmen som jag hade under tvåan så nu är vi tillbaka på samma nivå som ettan. Toy Story 3 är en bra film. Jag undrar om det faktum att det handlar om leksaker gör att jag inte fullt ut berörs av deras öde.
Hoppa nu över till Henke för att kolla vad han tyckte om Toy Story 3 efter sin omtitt.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Wow, god dammit, a cold hearthed one, that Jojjenito! 😉
Kul att du gillade den helt ok i alla fall. Jag tror att du säker skulle uppskatta dem ännu mer vid en omtitt, vilket jag gissar inte kommer ske för du är ju inte så förtjust i att se om filmer.
Men även vid en första titt så påverkade den mig mer än dig. Jag har för mig att den kom upp på min topp 10 för 2010… kollar min lista… japp, plats 8 med kommentaren ”Mästerligt slut på trilogin.”. Och det var under bloggens existens och därmed var det en top 10 som skrevs våren efter (maj 2011) med alla filmer sedda ”nyligen”. Inte en lista likt de äldre (pre 2010) där man blandar minnen av filmen, minnen av hur man uppfattade filmen, nostalgi, missförstånd, andras åsikter, och allt man glömt i en salig blandning…
En liten kommentar om alla filmiska referenser. Jag älskar dem också, men jag ser dem som krydda på anrättningen. Själva grunden i filmen är dess handling och dess karaktärer och deras känslomässiga ”resa”. Som i maträtten där det är råvarorna som är det viktiga (och måste hanteras varsamt, speciellt strömmingen!). 🙂
Och så glömde jag givetvis en sak i min kommentar ovan. Och det går ju inte att editera i ens kommentar irriterande nog…
Det där otyget att översätta skyltarna inne i filmen. EXTREMT irriterande. Fy fan för dem! Våldtäkt på filmen. Nja, nu tog jag nog i lite för kraftigt, men det är illa i alla fall.
Lyckligtvis har jag 1-3 på BR och kunde njuta av filmerna och extramaterial utan den typen av ”kastas ut ur filmen”-irritationsmoment. Får se hur det blir när jag ser om fyran, för då blir det på Disney+…
Nå, lite dammigt blev det så jag har trots allt ett hjärta. 🙂
Nej, det är nog osannolikt att jag ser om de här filmerna.
Jo, referenserna är en krydda och inte det centrala MEN för mig kan det ibland göra att jag ser filmen som en konstruktion och att jag får en känsla av distans från rollfigurerna.
Svenska texter inne i filmen är ett verkligt otyg. Jag begriper det faktiskt inte. Det är ju inte så att de inte har plats på sina servrar för den engelska versionen.
Hmmm, jag upplevde ingen som helst dammighet och stör mig dessutom på genusperspektivet men lägger mig ändå ett helt betygssteg över dig. Jag tror att det är för att jag gillar vart de tar historien och att jag är orimligt förtjust i just fånglägerssekvensen på förskolan. Plus att jag sannolikt lättare sväljer referensebetena (psst, du glömde Peter Pan-kopplingarna 🙂 )
Ska jag vara ärlig (och det ska jag) så är genusperspektivet inget jag reflekterat över när jag sett Toy Story-filmerna. För mig känns det lite som en sån grej jag måste ha i fokus under titten för att jag ska notera det. Får hoppa över och läsa din text för att se vad du menar mer specifikt.
Toy Story-filmerna känns definitivt som Sofia-filmer så inte alls konstigt att det blir högt betyg.
Peter Pan? Enlighten me. Förutom det termatiska med att lämna barndomen etc.
Japp, lämna barndomen och allt det där. Och nu när jag försöker läsa på (det var ett tag sedan jag såg den sist) blir jag helt plötsligt osäker — jag var bombsäker på att Lotso och Big Babys tidigare ägare hette Wendy men Wikipedia anger henne som Daisy… Eller har Big Baby något slags plasthalsband som det står Wendy på? Annoying! Nästan så jag måste försöka se efter själv…
Nej, hon hette Daisy. Big Baby har ett halsband som det står Daisy på. Jag lyssnade även på den engelska versionen igen då när clownen berättar historien om hur han, Lotso och Big Baby glömdes bort. Och han säger verkligen Daisy också. Annars hade det ju kunnat vara nån bisarr svensk version där man ändrat namnet. Men det verkar otroligt att man nånsin skulle göra så. Ehe, Inside Out… Riley blev Jenny. 🙂
För övrigt finns det två hamburgerkedjor som heter Wendy’s och Daisy’s meddelar Klubben för värdelöst vetande. 🙂
Kedjan Wendy’s är ju välbekant. Daisy’s…not so much.
Ok, nu har jag letat upp relevanta scener. Du och Wikipedia har helt rätt, Lotsos flicka hette Daisy. Där mindes jag fel. Samtidigt skulle jag säga att utvecklingen ”borttappad/förrymd leksak/pojke återvänder till ägare/förälder bara för att upptäcka att hen blivit ersatt med en ny leksak/pojke” är likartad. I Peter Pan har vi Lost Boys, i filmen Lost Toys. I Peter Pan är det ju dessutom så att Wendy växer upp och glömmer bort både Peter och äventyren hon hade med honom. Så i mitt huvud finns det ganska klara kopplingar, dock inte riktigt så tydliga som jag ville inbilla mig. Jag ser det som att jag hade lite fel och lite rätt 🙂
Och nu förstod jag varför namnet Wendy var viktigt med tanke på Peter Pan. (Wendy är en av huvudfigurerna i Peter Pan, hade inte koll på det.)
Ingen speciellt stor kedja. Det finns 18 restauranger i Sverige varav en i Bromma och där cyklade jag förbi idag. 🙂
Speciellt dammigt blev det inte men filmen var ok speciellt då den där cowboytjejen inte gapade och skrek hela tiden, Ska kolla om filmerna så småningom.
Och Henke kallar mig för kallhjärtad! 😦