Pixar: Toy Story (1995)

Det var intressant att läsa på om den verkliga historien om Pixar och om hur Toy Story kom till. För att göra en lång historia kort så jobbade regissören John Lasseter på Disney och försökte marknadsföra idén om att göra en helt datoranimerad tecknad film. Det gillade inte Disney alls utan gav Lasseter sparken! Då hamnade han på Lucasfilm och deras utvecklingsavdelning för datorer, the Graphics Group. Denna avdelning köptes senare upp av bl a Steve Jobs och omvandlades till det fristående företaget Pixar.

Lasseter & Co jobbade på med att förfina sina datoranimerade filmer och nu började Disney bli intresserade och det slutade med att Pixar gjorde Toy Story där Disney stod för slantarna och distributionen. 2006 så kom då den ofrånkomliga dagen: Disney köpte upp Pixar Animation Studios. Cirkeln sluten.

Nu till filmen som jag nyss sett.

För mig var Toy Story i grunden en äventyrsfilm för vuxna i stil med Indiana Jones eller Star Wars. Samtidigt finns det en melankolisk ton redan här, och jag anar att den blir mer uttalad i senare filmer. Ta bara scenen när Woody sjunger om att bli ratad och förlora sina vänner. Detta efter att Buzz har anlänt och tagit alla med storm och Woody blir utbytt som den mest populära. Egentligen är det kanske en sång om ålderdom.

Det förekommer roliga vuxna metainslag som t ex när leksaksdinosaurien Rex presenteras sig för Buzz som en del av ett företagsuppköp. De barn som tittar förstår definitivt inte vad det handlar om. Så det känns som en äventyrsfilm för vuxna men med leksaker i rollerna som barnen tycker är roliga.

Animeringen då? Ja, haha, här snackar vi bitvis den obehagliga dalen, the uncanny valley. Det gäller dock inte leksakerna som ju är i fokus allra mest. Men de människor som förekommer, barn som man får se ansiktet på, är något läskiga. Ägaren till leksakerna, Andy, har en lillasyster som såg ut som hon var med i en skräckfilm. Håret, hur såg det ut egentligen? I de senare Pixar-filmer som jag har sett där människor förekommer så har man löst problemet med the uncanny valley genom att helt enkelt inte ens ge sig på att försöka få dem att se mänskliga ut. Istället gör man dem som en sorts barnsliga leksaker med överdrivna och naiva drag. Det hade man inte riktigt lärt sig här.

Filmens genidrag är att den är gjord helt ur leksakernas perspektiv. Det påminner mig om lite om Lady och Lufsen. De vuxna anas bara. Man ser aldrig inte deras ansikten. Barnen ser man men det är leksakerna som är i fokus.

De populärkulturella referenserna då!? En sak kan jag säga: de var många. Troligen för många för min smak. (The Lego Movie har Toy Story att tacka för mycket.) Är det Joss Whedons ”fel” kanske? Ja, Whedon var faktiskt med och bidrog till manuset, men efter vad jag läst på verkade det mer ha att göra med själva grundhandlingen och hur olika rollfigurer skulle utformas.

En sak som var mycket trevlig var hur många Star Trek-blinkningar som förekommer. Haha, ja, det är lustigt. Vissa referenser köper jag utan alls att störa mig på dem.

Röstskådisarna? Ja, Tom Hanks är stabil och mer eller mindre perfekt som Woody. Jag trodde ett tag att det var han som sjöng också men det visade sig vara Randy Newman. Men den stora överraskningen var Tim Allen. Jag hade ingen koll på vilken skådis som gjorde Buzz under titten men jag gillade verkligen gestaltningen som den okända röstskådisen gjorde. Varför var det överraskande att det var Allen? Ja, det var just att det var han. Jag har sett honom som en b-skådis i lökiga och klämkäcka Disney-produktioner.

Slutligen lite om kanske det bästa i filmen. De ”onda” skräckleksakerna är helt underbara. De har förvandlats till groteska skräckfigurer eftersom de plockats isär av sin mobbare till ägare. För att hjälpa varandra få fortsatt liv har de satt ihop sig på de sätt som de kan. Här snappade jag upp en trevlig referens till John Carpenters The Thing (spindelhuvudet!). Och Pinhead från Hellraiser dök upp också om jag såg rätt.

Allt som allt en trevlig och mysig film där det dock kändes att animationen hade sina brister. Det kan bara gå uppåt efter det här. Nästa fredag återkommer vi med uppföljaren Toy Story 2 från 1999.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Hoppa nu över till Henke för att kolla vad han tyckte om Toy Story efter sin omtitt.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Pixar: Toy Story (1995)

  1. Henke says:

    Wohoo, to infinity and beyond!

    Kan meddela att filmen växte ett helt betygssteg efter omtitten (och att ha sett hela serien under åren).

    Hehe, visst är det underbart med popkulturella referenser! Så länge det handlar om Star Trek alltså! 😉

    Tror att Joss kom in som så kallad ”script doctor” så jag tror inte att han är ensam ”skyldig”…

    I en dokumentär om filmen pratar de om att filmen var en katastrof i första versionen, då de tagit ”pointers” från ”experter” på Disney. Filmen blev nedlagd, men John L förhandlade fram två veckors respit och under den tiden gjorde de om filmen så som de själva hade tänkt från början. Då föll den kända ”polletten” ner och de var hemma… De i sammanhanget var alltså; John Lasseter, Pete Docter, Andrew Stanton och Joe Ranft.

    Visst är Tim Allen underbar! Jag tror alltid att det är George Clooney då de har röster som påminner om varandra men det är ju Tim! Han är bra, du får ställa om skärpan på din syn på honom tror jag bestämt…

    Håller med om att det är en briljant men enkel sak att man inte får se människorna. Allt sker på leksakernas nivå, mycket bra, mycket bra. Personligen hamnar jag inte i ”uncanny valley” men förstår att det blir ett problem om du upplever det.

    ”…en film om ålderdomen.” Hehe, kanske det, kanske det.

    • Jojjenito says:

      Jag kan inte påminna mig att jag sett Tim Allen i nånting… förutom Toy Story. 🙂 När jag tänker på Allen ser jag framför mig en filmposter för en fånig julkomedi eller nåt i den stilen.

      Ja, enligt Wikipedia kom Joss in på slutet var hjälpa till. Idén att låta Buzz vara en leksak som inte visste att han var en leksak kom tydligen från Joss.

      Jag vill bara förtydliga att när det gäller uncunny valley så gäller det förstås inte leksakerna. Det var främst Andys lillasyster som skrämde mig. 😉

  2. Sofia says:

    Uppmuntrande start ändå! Men visst märks det att animeringen har några år på nacken. Samtidigt är det väl ett kvalitetskvitto att filmen rent innehålls- och stämningsmässigt fortfarande håller så pass bra. Jag skulle vilja påstå att just det du nämner, blandningen av barnsligt och vuxet, humor och allvar är något som generellt utmärkt Pixars filmer

    Så här tyckte jag 1995
    https://bilderord.wordpress.com/2012/05/23/toy-story-1995-2/

    Så här tyckte jag nästan 20 år senare
    https://bilderord.wordpress.com/2012/05/21/toy-story-1995/

    • Jojjenito says:

      Ja, visst, det var ju inte kattskit det här. Nånstans är det kanske ändå inte riktigt min typ av film. Vi får se hur de tre följande filmerna funkar. Animeringen lär ju inte bli sämre i alla fall. 🙂

  3. filmitch says:

    Filmen håller än i dag även om tekniken med animering gått framåt. Tror detta var en av de första dataanimerade filmerna jag så och minns att det tog en stund innan jag vande mig under titten. Nuförtiden är det vardagsmat.
    Som sagt bra film som håller än idag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: