Malmö Filmdagar 2014 – Resten
3 september, 2014 9 kommentarer

I mitt första inlägg om Filmdagarna i Malmö skrev jag om filmerna. Innan visningarna drog igång på tisdagen hann dock Svenska Filminstitutet (SFI) hålla ett förmiddagspass med tre seminarier. Första ämnet kändes klart intressant. En stor marknadsundersökning hade gjorts (2007-2013) där man frågat svenska folket om deras filmtittarvanor. Hur många filmer ser du per år? Hur ofta går du på bio? Vilken genre tittar du helst på? Hur stor andel svenska filmer ser du? Hur ofta använder du online-tjänster? Och så vidare.
Vet ni hur många filmer svensken ser i genomsnitt per år? 80 filmer är svaret. Av dessa ser den vanliga Svensson ca tre filmer per år på bio.
Apropå det. När jag berättade för en kollega att jag hade varit i Malmö och sett 13 filmer på tre dagar så sa han att han möjligen kan ha sett 13 filmer på bio – under 13 år!
Det som intresserade mig mest var kanske hur populärt det är att använda online-tjänster. För egen del har jag ju slutat köpa (eller hyra) dvd/bluray helt och hållet. Jag ser all min hemmafilm via nätet. I första hand försöker jag hitta filmerna på de legala tjänster som erbjuds… och det funkar för typ tre procent av de filmer jag vill se. Enligt undersökningen så hade användningen av online-tjänster överlag ökat (och konstigt vore väl annars) men jag minns inte några detaljerade siffror kring detta.
Den stora, STORA, bristen med undersökningen var förstås att man inte fick reda på nånting kring hur mycket film som svenska folket ser via olaglig nedladdning. Eller hur det egentligen? Är det verkligen olagligt att ladda ner en film? Eller är det bara om man gör en film tillgänglig som man begår brott? Hur som helst, att denna statistik saknades gjorde ju undersökningen ganska så meningslös. Om nu vi (svenska folket alltså) ser 80 filmer per år, hur stor del av dessa ser vi olagligt? Eller har personerna bara svarat på en fråga om hur många filmer de ser lagligt?
Efter detta i slutändan ganska torra seminarium höll Nordisk Film & TV Fond en presentation med trailers för kommande filmer som de har varit med och producerat. Jag tyckte i princip alla filmer verkade lovande. Speciellt lockade en finsk film, Big Game, där Samuel L. Jackson spelar amerikansk president som kraschlandar i finska Lappland och får hjälp av en tonårskille att överleva i vildmarken. I övrigt fick vi se en rad trailers från kommande filmer från alla de nordiska länderna. Petri Kemppinen (CEO), en underhållande snubbe, pratade medan en norsk tjej (Cecilie Aspenes) under hela presentationen stod på scenen och höll i en laptop och tryckte på piltangenten för att visa nästa slide, utan att säga ett ord. Lite märkligt upplägg kanske.

Ingrid, Hasse och Sickan ska bli digitala.
Det sista seminariet handlade om ett stort, ja, ett gigantiskt projekt, som SFI dragit igång. Den svenska filmskatten ska digitaliseras. Syftet är att göra filmerna tillgängliga för fler. När en film blivit digital kan den visas på valfri biograf som väljer att hyra den, eller på en tjänst som SVT Play. I ett första steg ska man överföra 500 filmer från celluloid till digital form. Vi fick se klipp ur ett antal filmer: Intermezzo (1936) med en ung och härligt piffig Ingrid Bergman, Nils Holgerssons underbara resa (1962) med en elak Nils och Max von Sydow som hans pappa, en klassrumsscen ur Seppan (1986) med läraren från helvetet. Det var riktigt trevliga klipp och stämningen under seminariet var god eftersom SFI:s ständigt glade presschef Jan Göransson höll i tyglarna.
När det gäller de övriga aktiviteter under dagarna så tyckte jag att arrangören, Sveriges Filmuthyrareförening, var väl osynliga. Varför var ingen från denna anonyma förening på plats och hälsade välkommen, lämpligtvis innan ”invigningsfilmen” Medicinen? Apropå Medicinen så kändes det som att man borde ha valt en betydligt hetare film som invigningsfilm. Nu blev det hela en väldigt blek tillställning och ingen höll egentligen i själva visningen eller intervjuade Colin Nutley och Helena Bergström som var på plats. Dessutom hade filmen redan pressvisats för recensenter tidigare under sommaren så den stora salongen på Royal var väldigt glest befolkad.
C More:s mingelkväll var som vanligt trevlig och bjöd på en schysst buffé plus mingel med allt från sjömän till annat löst branschfolk (t ex såna som inte gillade Hotell). Eftersom jag och Henke (från Fripps filmrevyer) redan hade sett tretimmarsfilmen Boyhood första dagen så kom vi dessutom i god tid så vi slapp stångas med alltför mycket folk om maten. Gratis är gott, vet ni väl.
Recension av goodiebag: 1/5. En tom tygkasse. Man kunde emellertid norpa åt sig en USB-hubb första dagen och stoppa i kassen. Andra dagen var hubbarna borta. Förra året innehöll kassen en handfull filmer på dvd/bluray men man kanske slog på stort då eftersom Filmdagarna fyllde 40 år då.
Efter den sista filmen The Salvation satt vi filmspanare kvar ensamma i salongen. Jag tror vi alla kände att vi ville ha nån sorts avslutning, några slutord, och inte bara en rullande eftertext. Men det blev bara en rullande eftertext, och sen rullade jag hemåt med tåget tillbaka till vardagen och Stockholm. Jag räknar dagarna till nästa år då förhoppningsvis Malmö Filmdagar återkommer, och förhoppningsvis med oss ”hobbyfilmbloggare” som besökare igen!

En grupp nöjda men kanske lite trötta filmspanare innan vi skildes åt.

Ho! I måndags var första dagen efter sommarledigheten och idag kommer det första inlägget efter (blogg)semestern. I juli skrev filmspanarna av nån anledning om 
Sorry. Min inspiration i sommarvärmen (som till slut kom) är borta. Jag kollar på fotbolls-VM och tittar på Robben som springer ifrån Ramos. Jag funderar på om jag skulle göra en lista över scener med filmmän som springer men inser snabbt att det blir en ganska kort lista om jag nu inte lägger vääääldigt mycket tid på att tänka fram bra val eller helt enkelt fuskar och googlar upp några alternativ. Jag skulle kanske kunna inkludera några galna marial arts-jakter med Tony Jaa (från t ex 




Det kryper och krälar hos filmspanarna i den här månadens tema. Det ska bli intressant att se hur de andra spanarna tar sig an det. Det första man kommer att tänka på är ju skräckisar, skräckisar med b-stämpel. Men det går säkert att twista till det hela. En del kanske gör listor, typ ”de tio läbbigaste insektsscenerna”. Jag själv kommer att tänka på en gammal 50-talsklassiker. Nämligen skräckisen
Jeff Daniels (hade lika gärna kunnat vara Steve Martin eller Tom Hanks) spelar familjefadern och läkaren Ross som flyttar från San Francisco till en mindre stad, Canaima, tillsammans med fru (Harley Jane Kozak) och två barn. Här är det tänkt att han ska ta över efter den snart pensionerade läkaren Sam Metcalf. Problem tillstöter dock för Ross när gamle Sam bestämmer sig för att han minsann inte vill pensionera sig trots att han lovat det. Hur ska Ross nu kunna få patienter och därmed försörja sin familj.
Historien i sig är ju för fantastisk för att ta på allvar, men 





På den förra filmspanarträffen slängde jag ur mig att nästa tema skulle kunna bli SKÄGG. Efter att ha haft ganska breda teman på sistone så var vi redo för ett litet smalare ämne. Efter lite diskussioner så blev temat till slut det något bredare HÅR. Jag visste vilken film jag skulle se. Jag visste det för fyra veckor sen i alla fall. För när det var dags för att till slut se den filmen så hade den helt försvunnit ur hjärnan. Bortfönad. På dess plats fanns bara hår… ah, jag kollar på musikalfilmen
När jag letade efter sätt att se Hair på så dök alltså den här filmen upp bland sökresultaten. På postern stod det GOOD HAIR i rött mot knallgul bakgrund och så Chris Rock som log och putade med munnen framför tre tjejer som sitter i en frisersalong. Chris Rock? Really?! Var det här en uppföljare till Ice Cubes
Känner ni till rapgruppen Salt-n-Pepa? De blir intervjuade i filmen och berättar om när en sån där rakpermanent gick fel och håret på ena sidan av Salts huvud i princip föll bort. Salt är till höger på bilden. En ny frisyr uppstod och de två andra tjejerna i gruppen fick sympatiklippa sig.
Jag tycker inte riktigt filmen vågar gå till botten med varför det är som det är. Pastor Al Sharpton säger att om man är fri och har råd att göra som man vill med sitt hår så ska man göra det. Det är en del av ens personlighet att ha rakt hår om man nu vill det. Samtidigt klagar han på det skeva i ekonomin i det hela, och sen tycker jag väl man ska fundera på varför normen tydligen är rakt hår. Det finns en röst i filmen, från skådespelerskan Tracie Thoms som var med i
Månadens filmspanarfilm valdes av
För några år sen hävdade jag alltid att 
Överdrifter. ÖVERDRIFTER! Oj, nu tog jag kanske i lite men Filmspanartemat den här månaden är nämligen överdrifter. Temat den här gången kom vi fram till på litet annorlunda sätt. De filmspanare som inte är lokaliserade i närheten av Stockholm fick nämligen komma med förslag på teman. Nu skulle de egentligen ha tagit fram ett och endast ett tema men så är det där med att komma överens. Så på den förra träffen i Stockholm hade vi en liten lista på sju åtta förslag och en omröstning fick avgöra.
The Mask (1994)














Vad säger folk?