Flow är den lilla lettiska filmen som knep priset för bästa animerade film på Oscarsgalan i vintras. Är den värd det? Ja, är mitt svar. Fast då har jag bara sett Wallace & Gromit: Vengeance Most Fowl av de andra nominerade. Kanske skulle kolla in The Wild Robot också?
Flow, eller Straume som den heter på lettiska, är en speciell film. Det förekommer enbart djur som ”rollfigurer” i filmen. Vi ser rester av människor. Byggnader, städer, segelbåtar, kattskulpturer. Men inga människor syns till. Har de alla utplånats av en naturkatastrof? Ja, det verkar så.
Filmen inleds med en översvämning av stora mått. Vi får följa en liten svart katt som försöker undkomma det snabbt stigande vattnet. Katten räddar sig genom att ta sig ombord på en segelbåt där en kapybara redan befinner sig. Så småningom ansluter även en hund, en sekreterarfågel och en lemur i vad som visar sig vara en found family-film. Och det gillar vi.
Filmens miljöer är helt underbara. Det visuella, ja, även stämningen överlag, påminner mig om det gamla datorspelet Myst. Kommer ni ihåg det? Det är i alla fall underbart vackert. Både natur och de mer urbana miljöerna ser ljuvliga ut. Av nån anledning så är animationen på djuren inte lika detaljrika. Upplösningen är synbart lägre. Kanske har det med mjukvaruresurser att göra? Nåt som ska röra sig kräver ju mer juice om man säger så. Tydligen så gjordes filmen med gratis- och open source-verktyget Blender. Det finns säkert nån intervju där ute där regissören Gints Zilbalodis förklarar hur det hela gick till.
Har jag sagt att alla inte talar svenska? Ja, faktum är att varken djuren eller nån annan pratar överhuvudtaget. Filmen är alltså helt dialogfri, vilket kändes fräscht och uppiggande. Det gjorde att djurens rörelsemönster och beteende stod i fokus och bidrog till att jag drogs in mer i filmen. Jag gillade t ex hur filmen perfekt fångar skillnaden mellan katter och hundar.
Musik förekommer, en majestätisk musik som gav en mystisk (mytisk?) känsla. Är det en fantasy-film? Miljöerna är jordlika men ändå inte. Det är som en blandning av Venedig, Kina och Peru plus en mix av nåt utomjordiskt. Även en sagolik och stor val bidrar till denna känsla.
Hur konstigt det än kan låta så kom jag att tänka på The Walking Dead. I den serien är ofta inte zombierna det farligaste. Istället är det de människor som man stöter på som för risker med sig. Det är samma här. Våra vänner på segelbåten bildar en familj. En found family, som sagt. Men ska man hjälpa andra genom att låta dem komma ombord och därmed riskera att att de tar över? Sympati med andra ställs mot misstänksamhet mot främlingar.
Flow är värd en fyra i betyg.
Efter att ha sett och gillat Heretic såg jag fram emot att kolla in en annan skräckissnackis. Nicolas Cage skulle vara med och oavsett om Cage går full Cage eller inte så borde det borga för nåt sevärt. Men tyvärr blev jag lika besviken på Longlegs som jag blev förtjust i Heretic. Inledningen var hyfsad. Vi får träffa Maika Monroe som synsk FBI-agent som utreder ett fall med synnerligen läbbiga seriemord. Hennes chef spelas av Blair Underwood som jag kände igen från klassikerserien Lagens änglar. Jag gillade försöket att få till en Zodiac-liknande stämning med kodspråk och pusseldeckarinslag. Men i övrigt var det inte bra trots ockulta satanism-vibbar. Cage kändes bortkastad, oigenkännlig och mest larvig. Orimligheterna avlöser varandra och handlingen är för mig fullkomligt obegriplig.
Jojjenito – om film... 
Vad säger folk?