State and Main

18 januari, 2013 12 kommentarer

State and MainTitel: State and Main
Regi: David Mamet
År: 2000
IMDb | Filmtipset

Ett filmteam intar en amerikansk småstad för att spela in filmen The Old Mill. Mill betyder ju kvarn och i stan ska det finnas en gammal kvarn. Perfekt inspelningsplats. Tyvärr upptäcker man att den påstådda kvarnen brann ner för flera år sen. Vad göra? Jo, skriv om manuset förstås. Regissören (William H. Macy) instruerar manusförfattaren (Philip Seymour Hoffman) som motvilligt försöker sig på en rewrite för att ta bort den viktiga kvarnen ur handlingen, allt medan filmens två stjärnor vill ha mer betalt för en nakenscen (Sarah Jessica Parker) eller försöker (inte) hålla fingrarna borta från stans unga tjejer (Alec Baldwin).

Det här lät som en perfekt mysig rolig liten film med både Macy och Hoffman. Det kunde väl inte gå fel? Jag var ganska säker på en trevlig stund och en film som kanske skulle likna den underbara Living in Oblivion. Det enda som oroade var att David Mamet var regissör och även om jag inte ogillat de filmer som jag har sett så har jag inte heller dansat jenka efter att jag sett dem.

Åh, nej! Fy fan vad tråkigt det här var. Vad är det med Mamet?! I hans filmer så är det som att skådisarna är som robotar. Är det så han vill ha det? Tydligen är det det. Och tydligen, har jag förstått, så det bara ett fåtal skådisar som klarar av att leverera hans märkligt stela dialog med rätt känsla. Baldwin ska vara en dem. Ja, Baldwin är nog bra på det men i vilket fall så blir det inte filmer som jag gillar. Åtminstone inte den här filmen. Den enda rollfiguren som jag kände nånting för var nog Hoffmans. Hans kärleksintresse (Rebecca Pidgeon, fru Mamet) däremot känns som en android utan känslochip. Det blir en massa snack men det leder ingenstans. Jag som hade trott på en trevlig indiekomedi. Det finns en hel del smarta detaljer i den smarta handlingen men det ger ingenting i slutändan förutom att det är smart. Bu!

Nu undrar jag bara om och när jag ska se hyllade Glengarry Glen Ross? Jag undrar också om mitt problem med Mamet är kopplat till att han i grunden är pjäsförfattare?

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Life of Pi

11 januari, 2013 18 kommentarer

TigerTitel: Life of Pi
Regi: Ang Lee
År: 2012
IMDb | Filmtipset

Jag vet inte när först hörde talas om Life of Pi men det jag minns är att jag noterade att det var Ang Lee som var regissör och att det handlade om en filmatisering av ”ofilmbar” roman. Ang Lee är en av mina favoritregissörer. Nja, det kanske är att ta i men jag har gillat många av hans filmer. Några har jag gillat… inte lika mycket. Sense and Sensibility (jag är en sucker för kostymdramer), The Ice Storm och Crouching Tiger, Hidden Dragon (vackraste wire fun nånsin) är samtliga toppfilmer. Bröllopsfesten, Pushing Hands, Brokeback Mountain och Mat, dryck, man, kvinna är bra filmer. Hulk är en dålig film. Det jag är mest fascinerad av när det gäller Lee är hur han gör filmer i så många olika genrer.

Life of Pi handlar om en indisk pojke vid namn Pi som tillsammans med sin familj och deras zoo ska flytta från Indien till Kanada. På väg till Kanada tillsammans med alla djuren så råkar de ut för ett skeppsbrott. Fartyget sjunker och Pi är den enda överlevande på en liten livbåt tillsammans med några djur, bl a en tiger vid namn Richard Parker.

Jag kommer inte skriva så himla mycket om olika detaljer i handlingen som jag kanske gillade eller inte gillade, eller om jag tyckte 3D:n funkade eller inte funkade, eller om hur vacker filmen var (för det var den). Jag fokuserar enbart på det som gjorde av filmen inte funkade för mig. Och nu kommer spoilers så sluta läsa om ni inte vill få filmen spoilad. Om ni fortsätter till nästa stycke får ni alltså skylla er själva.

SPOILERS!!!!

Ok, ni som är kvar nu, jag hoppas ni har sett filmen eller åtminstone läst boken.

Alltså: jag gillade inte filmen och jag verkar vara en av de få. För mig går den liksom inte ihop. Innan jag såg filmen hade jag hört att en del sagt att det skulle vara ett sorts ”bevis” för Guds existens. (Bl a Barack Obama sa ”an elegant proof of God” fast det var om boken.) Om man tror det så missförstår man filmen. Vad filmen är och vad jag tror den försöker vara är en förklaring till varför vissa väljer att tro på Gud. Fine, om man ser den så så går filmen i alla fall ihop logiskt. Nästan. Det är bara det att förklaringen som ges är helt galen. Filmen verkar påstå att människor tror på Gud för att man väljer att lura sig själv. Man väljer att ignorera verkligheten och istället tro på en drömvärld. Hmm, jaha, det låter ju bra. Nej, jag får inte ihop det.

Fast tillbaka med det här med att filmen ska få en att tro på Gud. Det är faktiskt så att den vuxne Pi när han pratar med journalisten säger att han ska berätta en historia som ska få journalisten att tro på Gud. Ja, det är så han säger. Och det är ju faktiskt den historien vi får se på vita duken. Det är en historia som visar sig vara ett påhitt och verkligheten är en betydligt grymmare historia där det inte förekommer några djur på den där livbåten. Istället var det grymma elaka människor som begick fruktansvärda handlingar för att överleva. Pi berättar även denna historia och frågar sen vilken historia som journalisten föredrar. I princip kan man ju säga att båda historierna berättar samma sak fast på olika sätt: Nämligen att Pi är med om ett skeppsbrott där skeppet sjunker och hans familj dör och han själv är den enda överlevande. ”Vilken historia gillar du mest?” frågar Pi. ”Den första med tigern”, svarar journalisten, ”för det är den bättre historien”. ”Och så är det också med Gud” säger då Pi. Ehe, jaha. Så man ska bortse från verkligheten och lura sig själv. Nej, jag får inte ihop det. Det är väl inte därför människor väljer att tro på Gud?! Jag trodde man accepterar verkligheten som den är men samtidigt väljer att tro på en högre makt utöver det. För mig kändes det inte som filmen kom fram till det.

Nu vill jag uppmana alla som har sett Life Of Pi och gillat den eller inte gillat den och som är fascinerade av diskussionen kring den att lyssna på podcasten Outside the Envelope från sajten DearFilm och ett speciellt avsnitt där man ingående pratar om filmen. Det intressanta är att av de som pratar så är det en som verkligen hatar filmen och han är den enda i sällskapet som är troende. Fast jag förstår honom och tycker han får fram sin poäng bra.

Det finns andra filmer som jag tycker mycket bättre visar på det här med att en inte helt sann eller ”over the top” historia kan vara mer ”sann” än en verklig historia. Filmer som visar på det viktiga med historieberättande som ett sätt att peka på viktiga verkliga saker, problem, fenomen som fast genom en fascinerande historia som nödvändigtvis inte behöver vara sann. T ex Tokyo Godfathers, Big Fish eller Pans labyrint. Jag avslutar med att citera animeregissören Satoshi Kon: ”Ibland är en lögn eller en överdrift det bästa sättet att få fram en sanning.” Detta sa Kon på Filmhuset efter en visning av just Tokyo Godfathers under sitt Stockholmsbesök för några år sen precis innan han tyvärr gick bort.

Inväntar tomaterna.

2+/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 2, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

The Girl with the Dragon Tattoo

8 januari, 2013 4 kommentarer

Rooney MaraTitel: The Girl with the Dragon Tattoo
Regi: David Fincher
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Det var ganska mycket hysteri svenska medier när det stod klart att det skulle komma en Hollywoodfilmatisering av Stieg Larssons succédeckare, och att det dessutom var David Fincher som skulle stå för regin. David Fincher! Som Micke Blomkvist skulle vi få se James Bond aka Daniel Craig och de unga heta Hollywoodtjejerna slogs om att få spela Lisbeth Salander. Det var många som gick upp i brygga i film-Sverige. När sedan inspelningarna startade, inte nånstans i USA utan i Sverige (!) blev hysterin inte mindre. För en gångs skulle hade man i denna remake valt att inte flytta handlingen till USA som t ex i Let Me In där det hela inte utspelades i ett snöigt Blackeberg utan i ett soligt New Mexico. Jag drogs nog själv med lite i hysterin och letade efter filmteam när jag rörde mig i Stockholm eller Uppsala.

Obs! Det förekommer nog en del spoiler nedan för er som inte sett filmen.

Beslutet att go all in när det gäller det svenska funkade inte för mig. Det är möjligt att man har tänkt så att det exotiska Sverige är en så stor del av handlingen att det inte går att ändra på. Att det liksom är för känt att det är just Sverige det utspelas i. Det är mycket möjligt att det funkar för icke-svenskar men för mig blir det bara fånigt när Daniel Craig försöker säga ”Hedeby” på nåt sorts svenskt uttal trots att han i övrigt pratar brittisk engelska. Men Salander (Rooney Mara), ja, hon pratar nån sorts Fargo-engelska. Njaaee, sånt här stör mig, sorry.

Faktum är att inte mycket känns rätt för mig. Faktum är att det mesta känns fel. Allt känns genomstressat, trots att filmen precis som den svenska är för lång. Salander är ingen power girl. Hennes beteende känns påklistrat snarare än naturligt. Man har ändrat på vissa saker som gör att kanterna på Salander känns lite mindre skarpa. Hon blir mer sårbar. Jag gillar det inte.

Sen har Blomkvist plötsligt fått en dotter som är en rackare på bibelcitat. Jaha, varför har man gjort den ändringen? Det var ju Salander som skulle komma på det där med bibelcitaten. Haha, nu börjar låta riktigt gnällig märker jag, men vafan, det bjuder jag på.

Ytterligare en detalj som gjorde Salander sämre var att hon här inte har möjlighet att göra nåt för att rädda Martin i slutet i bilen. I den svenska väljer hon tydligt att INTE rädda honom trots att hon har chansen. Var det inte t.o.m. så att hon släpper en tändare som gör att bilen tar eld? Eller har jag drömt det? Eller var det i boken det var så? Nåväl, det är en tydlig skillnad i alla fall. Och jag gillar det bättre när Salander är mer badass.

Visst, filmen är snyggare, mycket snyggare, och möjligen mer spännande, än den svenska. Skådisarna gör sitt jobb. Mara är riktigt bra som Salander, det är bara det att jag gillade karaktären bättre i originalfilmen. Craig, det måste jag erkänna, känns lite trött här. Det kan faktiskt inte bli godkänt till The Girl with the Dragon Tatto. Så det så.

2/5

Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord skrev nyligen om filmen och hon tycker lite annorlunda än jag.

Arkiverad under Betyg 2, Brott, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Once Upon a Time in China III

17 december, 2012 4 kommentarer

Once Upon a Time in China IIITitel: Once Upon a Time in China III
Regi: Tsui Hark
År: 1993
IMDb | Filmtipset

Då avslutar vi Once Once Upon a Time in China-serien med den tredje delen som visade sig bli den sämsta…

Jet Li ikläder sig för tredje gången rollen som kinesiske kung fu-folkhjälten Wong Fei-hung. Den här gången åker Fei-hung till Beijing för att besöka sin far och titta på hans medicinfabrik. Med sig i släptåg har han som vanligt fånen/assistenten Foon samt kärleksintresset Peony (Rosamund Kwan). I Beijing har det precis utlysts en lejondanstävling, en sorts martial arts-uppvisning, för att imponera på, och skrämma, de utlänningar som vill få större makt i Kina. Resultatet blir istället att de olika martial arts-klubbarna slåss inbördes och Fei-hung får rycka ut för att ställa saker och ting till rätta. Samtidigt så uppvaktas Peony av en kinesisktalande rysk besökare vilket stör Fei-hung å det grövsta.

Åh hå, det var faktiskt riktigt dåligt, på gränsen till uselt. Handlingen i Wong Fei Hung ji saam: Si wong jaang ba som originaltiteln lyder är otroligt fånig, tillgjord och tramsig. Inget funkar, varken fajtingscenerna, lejondanstävlingen eller de fåniga förvecklingarna mellan ryssen, Peony och Fei-hung. Ja, fajtingscener och fajtingscener, förresten. I princip förekommer inga regelrätta fajter. Oftast är det bara hafsiga massfajter där Jet Li studsar och snurrar runt som rena Yoda. Jet Li har ej heller nån värdig motståndare i filmen, som t ex Donnie Yen i tvåan. Den som är tänkt att ha den rollen är den tillgjorda och överdrivna Club Foot som mest känns jobbig.

Spänningsmomentet i filmen är att det planeras ett lönnmord på en högt uppsatt person. Fei-hung & Co får reda det hela och ska försöka stoppa det. Tyvärr tappas det här bort och får vi se en tråkig och segdragen lejondanstävling istället för riktiga fajter och en spännande upplösning. Ok, nu är väl säkert den här lejondansen en viktig del av kinesisk kultur och det var ganska imponerande scener med mycket folk och vackra färger, men roligt eller spännande var det inte. Tio gånger av tio ser jag hellre en välgjord fajtscen mellan två skickliga kung fu-utövare.

Nä, det blir inte godkänt betyg till del tre i den här överskattade filmserien med Jet Li. Det som varit lite intressant i alla tre filmer är att man i handlingen väver in personer och händelser som förekommit på riktigt i kinesisk historia. Detta lyckades man bäst med i tvåan, där t ex den förste presidenten i Republiken Kina (alltså nuvarande Taiwan), Sun Yat-sen, förekommer som ung revolutionär mot kejsardömet i Kina. Det är även tvåan som har klart bäst fajtingscener. Trean har tyvärr ingenting att komma med på något plan och det blir snudd på bottenbetyg. Det som räddar filmen från bottenbetyget är väl ändå Jet Lis skicklighet och akrobatik i de fajter som förekommer.

Once Upon a Time in China är alltså inget jag kan rekommendera, tyvärr. Om ni vill se en film med brutalfajter, kolla in Ong-bak. Den har de värsta stunts och fajter jag skådat. Om ni vill se en film som lyckas kombinera humor och kung fu (vilket OUATIC-filmerna inte lyckas med), kolla in Drunken Master med Jackie Chan. Om ni vill se en bättre film kung fu-film med Jet Li, kolla in Yuen Woo-ping-regisserade Tai-Chi Master (aka Twin Warriors) där även Michelle Yeoh är med.

2-/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Kostymdrama, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , ,

Push

15 december, 2012 2 kommentarer

DakotaTitel: Push
Regi: Paul McGuigan
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Jag har insett att jag gillar Dakota Fanning. En del tycker hon är (eller snarare var) lillgammal men nu har hon vuxit upp och faktiskt blivit en ok skådis. I Push spelar hon tjej med speciella förmågor som jagas av hemlig myndighetsbyrå à la The Shop i Stephen Kings Firestarter. Filmen tar oss bl a till fina miljöer i Hongkong men är ganska intetsägande och blek trots färgstarka bilder. Captain America, Chris Evans alltså, är med också och han gör inte bort sig men är givetvis stel. Fanning är faktiskt den som håller filmen vid liv, även om man undrar hur hennes karaktär som är 13 år klarar sig själv i de svårigheter hon hamnar i. I slutändan är Push en snygg men tråkig film.

2/5

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Once Upon a Time in China

3 december, 2012 3 kommentarer

Jet LiTitel: Once Upon a Time in China
Regi: Tsui Hark
År: 1991
IMDb | Filmtipset

Martial arts-temat är nu tillbaka efter Stockholm Filmfestival med rullen som sägs vara den som gjorde Jet Li till superstjärna i Hongkong. Dessutom hade jag hört mycket annat gott om denna saga. Men…

Jag såg fram emot detta ”mästerverk” med Jet Li i en relativt tidig roll där han spelar kinesiske folkhjälten Wong Fei-hung. Vi befinner oss i kuststaden Kanton i Kina i slutet av 1800-talet. Här kryllar det av utländska intressen som alla på nåt sätt vill utnyttja/exploatera det som Kina har att erbjuda, i form av handel eller billig arbetskraft. Mitt i detta befinner sig Wong Fei-hung som är läkare, driver en kung fu-skola samt leder en lokal ”kung fu-styrka”. Han får finna sig i att slåss både mot västerländska skurkar, korrupta kineser samt kung fu-hjältar som helt enkelt vill vara bäst på kung fu i stan.

Filmen är en kombination av kostymdrama, komedi och kung fu-action. Tyvärr är det bara ett av dessa element som håller godkänd klass och inte helt oväntat är det kung fu-delen som förstås inte kan bli dålig då man har en Jet Li i toppform och en skön skurk i form av Yan Yee-kwan (som även axlade skurkmanteln i Iron Monkey). Tyvärr börjar filmen riktigt svagt, då man gör det gigantiska misstaget att inte ha med nån riktigt fajt förrän efter en timme eller nåt. Det är alldeles för lång tid då de övriga delarna, komedi och kostymdrama, är för dåliga. Komedin är fånig och faller helt platt, kostymdramat är påkostat men dåligt gjord med skådespelarinsatser under all kritik främst från de som spelar västerländska karaktärer.

Ett annat fel är att det är en ganska förvirrad film. Det kryllar av karaktärer, händelser, men det finns ingen som helst struktur. Det är jönsig komedi blandat med ett försök att få till ett episkt drama. Det funkar tyvärr inte alls. Det enda som är värt att se är fajtscenerna men jag tycker det finns bättre såna i många andra kung fu-filmer, t ex Drunken Master eller tidigare nämnda Iron Monkey. Och dessutom kommer dessa fajtscener mot slutet, först efter att man fått genomlida ett misslyckat försök till kostymdramakomedi plus ett halvhjärtat försök till en kärlekshistoria mellan Wong Fei-hung och kvinnlig bekant som återvänt från USA.

Nä, trots goda förutsättningar och föresatser så var det nåt hafsigt och jobbigt med den här filmen. Den funkar helt enkelt inte. Men Jet Li är faktiskt bra – på att fajtas (förstås!) – men också i scener som kräver mer vanliga skådespelartalanger. Han är nog den enda karaktären som har nån sorts nyansering. Allt annat är överdrivet åt det ena eller andra hållet. Såna överdrivna filmer kan vara bra och underhållande men det förutsätter att filmen inte försöker vara nåt annat, typ ett nyanserat episkt drama, för då faller det hela pladask.

2/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Kostymdrama, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Dragons Forever

26 november, 2012 Lämna en kommentar

Titel: Dragons Forever (Fei lung mang jeung)
Regi: Sammo Hung Kam-bo & Corey Yuen
År: 1988
IMDb | Filmtipset

Efter två veckors uppehåll pga Stockholm Filmfestival så är nu till allas glädje martial arts-måndag tillbaka. Eftersom vi går igenom filmerna i brahetsordning och fortfarande befinner hos bland de sämre filmerna så är det återigen en Jackie Chan-film från 80-talet det handlar om. Nästa vecka blir det den första delen av tre sagor från Kina.

Trams och jönseri i kubik gör detta till en ganska jobbig film att titta på. Jag hade hoppats på bättre då detta är den första filmen jag ser med de tre kung fu-vännerna, Jackie Chan, Sammo Hung och Yuen Biao, tillsammans. Å andra sidan borde jag ha fattat att det skulle vara töntigt3 efter att ha sett Chans Police Story. Fajterna är det som är det sevärda och det som filmmakarna verkligen kan. Tyvärr verkar man tro att man även kan det här med romantisk komedi. Slutfajten på en kemisk fabrik är givetvis lång, underbar, och mot en västerländsk hejduk, spelad av Benny ”The Jet” Urquidez i midjekort dansbandskavaj, hoho. Den här gången räcker dock inte detta för att göra den här kalkonen flygfärdig.

2+/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Iron Sky

25 november, 2012 10 kommentarer

Titel: Iron Sky
Regi: Timo Vuorensola
År: 2012
IMDb | Filmtipset

Det hela går ut på att nazisterna i slutet av andra världskriget skickade rymdskepp till månen där man gömde sig på dess baksidan. Här skapade man en bas där man inväntade rätt tillfälle att återvända till Jorden. Filmen har blivit uppmärksammad då den delvis finansierades med hjälp av publikstöd, eller crowfunding på svenska.

Mja, tyvärr var detta tråkig film. Det känns som en sämre blandning av South Park och Lost in Space (eller snarare nån dålig science fiction-komedi men jag kan inte komma på nu). Iron Sky är en parodi på andra filmer och samtidigt en satir. Den innehåller mängder med referenser till filmer och aktuella händelser. Inget av detta gör det till en bättre film enligt mig.

Idén är cool. Vissa miljöer i filmen har man fått till bra. Men ganska ofta är filmen fantastiskt ful med äckliga greenscreen-miljöer där skådisarna ser ut som urklippta pappersdockor. Visst, det är en film med låg budget så de har väl gjort så gott de kunnat.

Skådisarna känns genomgående dåliga. Skämten faller ganska platt för mig. Jag vet inte om jag tyckte nåt var roligt. Satiren av USA och resten världen tyckte jag kändes överdriven. Ja, satir är att överdriva, jag vet, men det fanns ingen finess. En film som Team America: World Police gör det bättre och South Park förmodligen ännu bättre (även om jag inte gillar den pga den tråkiga animeringen).

Storyn är tråkig, det blir aldrig spännande. För mig räcker det inte med parodi för att det ska bli roligt. Det måste finnas nåt mer också.

2/5

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Komedi, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Steamboy

23 november, 2012 2 kommentarer

Titel: Steamboy
Regi: Katsuhiro Ôtomo
År: 2004
IMDb | Filmtipset

Jag såg den här filmen i september 2005 och eftersom Rörliga bilder och tryckta ord precis postat en recension så passar det bra att jag kontrar med min inte lika positiva dito. Dessutom steampunk-länkar den lite till min sista film på Stockholm Filmfestival, Tai Chi 0.

Steamboy är en ny anime från Akira-regissören Katsuhiro Ôtomo som handlar om Ray, en pojke i det viktorianska England. Hans far och farfar är forskare som upptäckt en metod att få ut enorma mängder energi ur en sorts ångmaskin i form av en klot, ett ångklot. Detta klot hamnar i händerna på Ray som därmed blir ett jagat byte. Nja, haha, väldigt snyggt men väldigt tomt är mitt omdöme om denna film. Det är en uppvisning i ruggigt snygg animering där man även fått till det här med blandningen av vanlig animering och 3D-animering (nåt som jag inte tyckte funkade i t ex Ghost in the Shell 2: Innocence). Vi får se häftiga maskiner, snygga miljöer och intressanta idéer men det är ändå väldigt tråkigt, faktiskt. Flickan Scarlett var nästan lika irriterande som toppliste-tjejen i Hunddagar (ja, i själva verket inte ens nära, men ändå). Temat från Akira och Metropolis går igen; det handlar om nån mystisk kraft som någon försöker utnyttja för att styra världen. Det funkar i Metropolis och allra mest i den mystiska Akira, men inte här. Det blir följaktligen ett underkänt betyg.

2/5

Arkiverad under Anime, Asiatiskt, Betyg 2, Film, Recension Tagged with , , , , , ,

Stockholm Filmfestival: Tai Chi 0

22 november, 2012 2 kommentarer

Titel: Tai Chi 0
Regi: Stephen Fung
År: 2012
IMDb | Filmtipset

Steampunk-kung fu! Så marknadsfördes den här filmen som blev min sista på Filmfestivalen för den här gången. Ja, steampunk-kung fu det låter ju helt underbart men problemet är att man glömde nämna att det även handlade om en datorspelsfilm. Filmen är fullkomligt fylld med spelreferenser och eftersom jag inte är en player så är det på sin höjd småkul. Det för inte nån handling framåt på nåt sätt alls. Det är liksom bara korta snabba kickar för de som snappar upp det roliga. Det blir bara en film fylld med kul grejer utan nån egentlig handling. Så tycker i alla fall jag. Jag är säker på att t ex hela Har du inte sett den?-gänget inte håller med.

Man ok, om vi ser på handlingen då. Vad handlar Tai Chi 0 om? Jo, den handlar om en ung snubbe som är föds med en talang för kung fu. En extra bonus som han fick när han föddes är en stor vårta på huvudet som är ett sorts tecken på att hans talang. Problemet är att om nån trycker på vårtan så blir han galen och utför galna martial arts-manövrar under nån minut för att sen kollapsa med näsblod. Vår hjälte blir värvad som krigare och spenderar sitt liv med att slåss. Den där vårtan blir mörkare och mörkare och när den blir svart så kommer han att dö. Detta får han reda på av en äldre kung fu-mästare. Nu måste vår hjälte ta sig till en avlägsen by för att där lära sig mental kung fu för att på så sätt bli frisk. Den där byn är dock inte så trevlig mot främlingar, speciellt inte främlingar som vill lära sig kung fu.

Nja, tyvärr alltså. Det kan inte bli godkänt till den här ganska sköna filmen. Skön i vissa avseenden. Oskön i andra. Så fort en icke-asiatisk skådis visas i bild och framförallt öppnar munnen blir det pinsamt dåligt. Efter halva filmen kommer en västerländsk kvinna in i handlingen och hon är… snygg men en fullkomligt värdelös skådis.

Steampunk? Ja, jag trodde ett tag att det inte skulle komma nån steampunk men det gör det faktiskt med besked, även om det dröjer ett tag. Det blir Wild Wild West i kubik.

I eftertexterna till filmen dyker plötsligt Peter Stormare (!) upp. Haha, helt fantastiskt. Han ska tydligen vara med i uppföljaren Tai Chi Hero. Hehe, Tai Chi Zero och Tai Chi Hero, det rimmar men att ge Tai Chi Zero mer än en starkt tvåa det skulle rimma illa med mitt betygssystem.

2+/5

Om visningen: Det här var en skön tidig eftermiddagsvisning där inte så mycket kunde gå fel. Det brukar inte vara så stort tryck med mycket folk så det är mindre chans att nåt går fel, både när det gäller gäller galen publik eller volontärer som inte har koll. Så det hände inget speciellt förutom att tjejen som satt bredvid mig drack en läsk som var nån sorts godisläsk som doftade lösviktsgodis varje gång hon kände för en klunk.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension, Steampunk, Stockholm Filmfestival 2012 Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →