Borg (2017)

15 juni, 2022 4 kommentarer

”Borg? Sounds Swedish”. Jag tycker det är kul att Borg gjordes. En svensk storsatsning (relativt sett) på en biopic om en svensk idrottslegend, det hör inte till ovanligheterna. Utomlands, eller åtminstone i USA, fick filmen heta Borg vs McEnroe, vilket jag nästan kan tycka är en bättre titel. Den är åtminstone mer insäljande. Sverrir Gudnason är perfekt i rollen som den på ytan känslokalle Borg och Shia LaBeouf är lika bra som den färgstarke McEnroe. Tennisscenerna från finalen i Wimbledon 1980 är bra gjorda (det ser nästan ut som att de spelar på riktigt) och det blev faktiskt spännande. Det jag kanske gillade mest är hur Borg och McEnroe finner varandra och inser att de är mer lika än omvärlden anar. Slutligen en kul detalj: det är Björns son Leo som spelar Borg som hetlevrad racketslängande grabb.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Biografifilm, Drama, Film, Recension, Sportfilm Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Dekalogen 8: Du skall icke bära falsk vittnesbörd (1988)

12 juni, 2022 Lämna en kommentar

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Elvis på bio (nå, en biopic om Elvis av Baz Lurhmann är jag inte speciellt pepp på om jag ska vara ärlig). Min preblogg-text om Dekalogen 8 skrevs i februari 2004.

Zofia, en 70-årig kvinna, är lärare i etik på universitetet. En dag får hon besök av en polsk-amerikansk och judisk kvinna, Elisabeta. Det visar sig att de har möts tidigare. År 1943, under andra världskriget när Elisabeta var sex år så fick hon inte skydd av Zofias familj undan nazisterna utan avvisades, och det var Zofia som tog beslutet.

Hehe, ja, det är inga lättviktiga ämnen som tas upp i de här filmerna. Varför sa egentligen Zofia nej till Elisabeta då för 40 år sen, nåt som har påverkat Zofia i hela livet? I de flesta av Dekalogen-filmerna så är upplägget ganska likartat. Vi får en konflikt eller ett problem presenterat för oss. Till synes har vi frågeställningen klar men så mot slutet så visar det sig att nåt som har hänt tidigare som vi inte visste om plötsligt ändrar förutsättningarna. Så även här.

Jag måste tillägga att baksidestexten på videon till den här delen var bland det sämsta jag har sett. Det visade sig att i princip hela historien beskrivs i detalj från början till slut. Så dåligt! Och just när det gäller upplägget i Dekalogen-filmerna är liksom poängen att nåt oväntat kommer fram mot slutet. I texten i det här fallet angav man t ex anledningen till varför Zofia hade sagt nej till Elisabeta. Jaha, då försvinner ju spänningen ganska mycket. Som tur var så läste jag inte igenom texten ordenligt innan. Jag brukar inte göra det, vis av tidigare erfarenheter.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, TV, Tv-serie Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Dekalogen 7: Du skall icke stjäla (1988)

5 juni, 2022 Lämna en kommentar

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Jurassic World: Dominion på bio. Min korta preblogg-text om Dekalogen 7 skrevs i februari 2004.

Den sjunde delen handlar om Majka, en tjej som blir gravid när hon bara är 16 år gammal. Hennes mamma Ewa adopterar barnet som sitt eget. Sex år senare inser Majka att hon själv vill ta hand om sin dotter Ania men Ewa kan inte släppa taget. Majka rymmer och tar Ania med sig.

Det är lustigt. Nu börjar tyngden av hela serien liksom ge sig till känna. De första delarna tyckte jag var ganska sega och tråkiga men jag vet inte om jag har vant mig vid tempot nu eller om just den här delen faktiskt var bättre. Hur som helst så kändes det som den här historien passade bättre in i 55-minutersformatet. Tidigare har jag tyckt att jag inte hunnit lära känna personerna för att bli riktigt engagerad men här var själva konflikten så självklar från början. När Majka har rymt tar hon med sig Ania hem till hennes pappa (min kommentar: Anias pappa alltså) som var lärare i skolan Majka gick i för sex år sen. Ania somnar så småningom och i sömnen greppar hon tag i pappans finger med sin lilla hand och vill inte släppa taget. En vacker scen som var ganska talande i sig.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension, TV, Tv-serie Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Their Finest (2016)

3 juni, 2022 8 kommentarer

Their Finest är brittiskt mys av bästa märke, och det trots att den utspelar sig under andra världskriget. Det är en film om film då vi får följa arbetet med en propagandafilm om två systrar som räddade soldater från Dunkerque. Filmen kom ut på bio i Sverige några månader innan Christopher Nolans Dunkirk och de båda filmerna funkar bra som en double feature. Brittiska skådisar som Gemma Arterton, Bill Nighy, Eddie Marsan(sås) och Richard E Grant bidrar till myset. Det fanns en del metaaspekter kring BOATS-genren och hur man oftast inte följer sanning blint. Nej, för bättre effekt behöver man skarva lite ibland. Their Finest måste vara tidernas mysigaste krigsfilm. Jag konstaterar också att det här är så patriotisk som brittisk film nånsin kan sträcka sig att bli. Ja, kanske Darkest Hour då. Varför inte komplettera Their Finest och Dunkirk med den så får vi en triple feature.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Komedi, Krig, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dekalogen 6: Du skall icke bedriva hor (1988)

29 maj, 2022 2 kommentarer

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Men på bio (Alex Garlands senaste!). Min korta preblogg-text om Dekalogen 6 skrevs i februari 2004.

En pojke, Tomek, spionerar på sin granne i hyreshuset mitt emot. Grannen, Magda, är en kvinna i 30-årsåldern som ofta har herrbesök och Tomek har skaffat ett teleskop (min kommentar: hej, Fönstret åt gården!) för att spana in vad som händer. Han är (eller tror han är) kär i Magda och gör allt för att komma nära henne.

Det här var en rätt så rörande historia om den unga killen som blir smått besatt av en äldre kvinna. Men jag vet inte, det är nåt underligt med Dekalogen-filmerna. De engagerar mig helt enkelt inte fullt ut. Just den här var ändå en av de bästa tyckte jag. Det var en ganska intressant historia och vackert fotad som vanligt. Den är välgjord och genomtänkt men ändå på gränsen till tråkig (min kommentar: ja, det var ju high praise från min sida).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Min kommentar i efterhand: Värt att notera är att kanske att den här tv-filmen på 50 minuter, precis som Dekalogen 5, även släpptes som en långfilm (84 minuter lång) på bio under namnet En liten film om kärlek (A Short Film Love). Jag måste säga att den svenska titeln är överlägsen den engelska, och den inspirerade ju även Killing-gänget och Tomas Alfredson.

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, TV, Tv-serie Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Greenland (2020)

27 maj, 2022 2 kommentarer

Greenland är en klassisk katastroffilm. Vi har en komet är på väg mot jorden. Vi har en pappa som separerat med sin fru, precis som det ska vara. Dock verkar inte frun skaffat en ny man som är en idiot, och vi har ej heller någon hund. Däremot har vi en unge som har diabetes och behöver insulin. Men filmen kommer nog aldrig återkomma till hans diabetes. LOL! Ja, jag blev ganska trött till slut på alla planteringar om insulinet.

Ja, det är ett klassiskt upplägg, som sagt. Samhället rasar samman. Mobiltelefoner slutar fungera. Det är bilköer och panik. Filmen är som en blandning av Deep Impact och Melancholia (som har ett av filmhistoriens bästa slut). Familjen ska försöka hinna med ett plan. ”Time to board the plane”. Jag kände av den där känslan av panik som uppkommer när man är på en flygplats och i sista minuten springer genom terminalen på väg mot gaten som givetvis ligger allra längst bort.

Den hade ändå något den här rullen, t ex en perfekt castad Scott Glenn som grumpy morfar. Att jag kommer att tänka på Melancholia måste också vara nån form av kvalitetsgaranti.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Apokalyptisk, Betyg 3, Drama, Film, Katastroffilm, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

Dekalogen 5: Du skall icke dräpa (1988)

22 maj, 2022 2 kommentarer

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Top Gun: Maverick på bio (well, just den är jag inte alls pepp att se på bio så då är allt bra). Min korta preblogg-text om Dekalogen 5 skrevs i februari 2004.

Den femte delen handlar om att döda (duh!). En ung psykiskt sjuk man dödar en man och döms själv till döden. Mannens advokat brottas med skuldkänslor.

Det här var en ganska obehaglig film. Samtidigt som den är vackert fotad så innehåller den jobbiga scener. Riktigt vidriga scener, faktiskt. Den tar upp frågan om det nånsin kan vara rätt för ett samhälle att döda, om nu det femte budet är som det är. Själv tycker jag dödsstraff är sjukt, liksom mord förstås (duh!). Det var nog den bästa Dekalogen-filmen hittills men ändå inte nåt mästerverk enligt mig.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Min kommentar i efterhand: Värt att notera är att kanske att den här tv-filmen på 50 minuter även släpptes som en långfilm (84 minuter lång) på bio under namnet En liten film om konsten att döda (A Short Film About Killing). Jag måste säga att den svenska titeln är överlägsen den engelska, och den inspirerade ju även Killing-gänget och Tomas Alfredson.

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, TV, Tv-serie Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Dekalogen 4: Du skall hedra din fader och moder (1988)

15 maj, 2022 2 kommentarer

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Everything Everywhere All at Once på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 4 skrevs i februari 2004.

”Hedra din fader och din moder”. Jaha, minsann. En ung tjej, Anka, vars mamma dog precis efter hon föddes bor hemma hos sin pappa. En dag när pappan är bortrest hittar Anka ett gammalt brev från sin mamma till sig själv som mamman skrev precis innan hon dog.

Det var en klart mer intressant historia i den här delen. Den innehåller en del oväntade vändningar och bra scener mellan pappan och dottern.

Men än så länge har inte Dekalogen-filmerna gjort nåt vidare intryck på mig. Jag vet inte, det kanske är formatet. Filmerna är bara 50 minuter långa och det kanske är för kort tid för att skapa den Kieślowski-stämning som finns i Veronikas dubbelliv och trikoloren-filmerna (framför alllt Den blå filmen och Den röda filmen).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, TV, Tv-serie Tagged with , , , , , , , , , , ,

La dolce vita (1960)

13 maj, 2022 Lämna en kommentar

För några fredagar sen drog jag återigen igång ett litet regissörs-tema. Federico Fellini! Det kom att handla om fem Fellini-filmer och den sista filmen ut är La dolce vita (Det ljuva livet) från 1960. Min preblogg-text skrevs i augusti 2004.

Det ljuva livet, Federico Fellinis mest kända film får man väl säga. Marcello Mastroianni spelar kändisjournalisten Rubini som härjar i Roms kändiskretsar. Med sig har han även fotografen Paparazzo (som ju alla vet är ursprunget till dagens namn på denna yrkeskategori). Rubini har en flickvän, Emma (Yvonne Furneaux), men deras förhållande är inte det bästa och Rubini som nog inte mår så bra egentligen verkar vänstra både till vänster och höger. Anita Ekberg, som bara är med i en dryg kvart, spelar stjärnan Sylvia som kommer till Rom för att göra reklam för sin nya film.

Nej, Fellini visar sig återigen inte vara min termos med nyponsoppa. Hans filmer är så där ”mustiga” och personer går in i och ut ur handlingen men jag tycker den röda tråden saknas. Det snackas en massa men jag tycker mest det är trams. Tyvärr är det så att Fellini ibland visar att han skulle ha kunnat göra en så mycket bättre film. Vissa scener är riktigt bra, bl a den kända scenen…

<spoiler>
där alla (inklusiva oss tittare) vet vad en kvinna inte vet, nämligen att hennes man har mördat deras två små barn och sen tagit sitt eget liv. När hon kommer hem med bussen väntar en hord med journalister och fotografer utanför hennes hem samtidigt som polisen ska meddela det tragiska som hänt.
</spoiler>

En bra och gripande scen som det tyvärr alltså fanns för lite av. Jag gillade även slutscenen som är underbar. Men i stället för liknande bra scener så lägger Fellini i stället tyngdpunkten på evighetslånga cocktailpartyn där folk snackar trams eller har nån sorts seanser. Sen förstår jag inte det här med att italienska filmmakare ska envisas med att dubba ljudet i efterhand i stället för att spela in det live. Det blir inte bra helt enkelt. Bäst i filmen tyckte jag var den vackra Anouk Aimée som spelar Rubinis ”väninna/älskarinna”. Hon var även med i Fellinis ”mästerverk” 8½ och har en mystisk utstrålning men är med för lite i Det ljuva livet.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Jag har nu sett fem Fellini-filmer och det är inget vidare betyg de får.

Amarcord (1973) 2/5
Roma (1972) 3+/5
8½ (1963) 2/5
La strada (1954) 2/5
Det ljuva livet (1960) 2/5

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Dekalogen 3: Du skall helga vilodagen (1988)

8 maj, 2022 2 kommentarer

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Doctor Strange in the Multiverse of Madness på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 3 skrevs i februari 2004.

”Du skall helga vilodagen”. Så lyder det tredje budet och filmen handlar om en kvinna som mitt på julaftonskvällen söker upp sin f.d. älskare och vill ha hjälp att leta upp sin saknade pojkvän.

Nja, jag har svårt att förstå att den här delen i Kieślowskis mastodontprojekt fått så högt betyg som 8.1 på IMDb. Själv tyckte jag den inte var nåt speciellt alls. Det är förvisso vackert foto när de två sökande åker omkring i den nattöde staden på regnvåta gator i skenet från gatlyktor. Men som helhet så tänder filmen aldrig till. Jag förstår inte riktigt syftet med den.

(Min kommentar: lustigt, nu finns inte de enskilda filmerna på IMDb längre utan enbart hela serien. Jag antar att det är nån som tyckt att serien minsann är en film, lite som folk gör om David Lynchs Twin Peaks: The Return. ”Åh nej, det är inte en serie, det är en enda lång film!”.)

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Recension, TV, Tv-serie Tagged with , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →