Dekalogen 9: Du skall icke åtrå din nästas hustru (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Belfast på bio (ja, den visas faktiskt fortfarande, i alla fall i Stockholm). Min preblogg-text om Dekalogen 9 skrevs i mars 2004.

Den nionde filmen handlar om Roman, en man som efter ett läkarbesök får reda på att hans små vita soldater förlorat simförmågan, dvs han kan inte göra barn. Han blir ledsen (duh) och till råga på allt upptäcker han att hans fru är otrogen.

Inledningsvis är det väldigt seg och oengagerande men på nåt konstigt sätt så blir det spännande mot slutet. Det har varit så i många av Dekalogen-filmerna. Det byggs upp en stämning allt eftersom men till en början är det relativt segt. Liksom i de andra filmerna handlar det om en sorts psykologisk thriller där livsavgörande frågor och beslut tas upp. De sista 10 minuterna, då den nästan använder en berättarstil från den romantiska komedin, gör att filmen undgår ett underkänt betyg. Men det är på gränsen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 8: Du skall icke bära falsk vittnesbörd (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Elvis på bio (nå, en biopic om Elvis av Baz Lurhmann är jag inte speciellt pepp på om jag ska vara ärlig). Min preblogg-text om Dekalogen 8 skrevs i februari 2004.

Zofia, en 70-årig kvinna, är lärare i etik på universitetet. En dag får hon besök av en polsk-amerikansk och judisk kvinna, Elisabeta. Det visar sig att de har möts tidigare. År 1943, under andra världskriget när Elisabeta var sex år så fick hon inte skydd av Zofias familj undan nazisterna utan avvisades, och det var Zofia som tog beslutet.

Hehe, ja, det är inga lättviktiga ämnen som tas upp i de här filmerna. Varför sa egentligen Zofia nej till Elisabeta då för 40 år sen, nåt som har påverkat Zofia i hela livet? I de flesta av Dekalogen-filmerna så är upplägget ganska likartat. Vi får en konflikt eller ett problem presenterat för oss. Till synes har vi frågeställningen klar men så mot slutet så visar det sig att nåt som har hänt tidigare som vi inte visste om plötsligt ändrar förutsättningarna. Så även här.

Jag måste tillägga att baksidestexten på videon till den här delen var bland det sämsta jag har sett. Det visade sig att i princip hela historien beskrivs i detalj från början till slut. Så dåligt! Och just när det gäller upplägget i Dekalogen-filmerna är liksom poängen att nåt oväntat kommer fram mot slutet. I texten i det här fallet angav man t ex anledningen till varför Zofia hade sagt nej till Elisabeta. Jaha, då försvinner ju spänningen ganska mycket. Som tur var så läste jag inte igenom texten ordenligt innan. Jag brukar inte göra det, vis av tidigare erfarenheter.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 6: Du skall icke bedriva hor (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Men på bio (Alex Garlands senaste!). Min korta preblogg-text om Dekalogen 6 skrevs i februari 2004.

En pojke, Tomek, spionerar på sin granne i hyreshuset mitt emot. Grannen, Magda, är en kvinna i 30-årsåldern som ofta har herrbesök och Tomek har skaffat ett teleskop (min kommentar: hej, Fönstret åt gården!) för att spana in vad som händer. Han är (eller tror han är) kär i Magda och gör allt för att komma nära henne.

Det här var en rätt så rörande historia om den unga killen som blir smått besatt av en äldre kvinna. Men jag vet inte, det är nåt underligt med Dekalogen-filmerna. De engagerar mig helt enkelt inte fullt ut. Just den här var ändå en av de bästa tyckte jag. Det var en ganska intressant historia och vackert fotad som vanligt. Den är välgjord och genomtänkt men ändå på gränsen till tråkig (min kommentar: ja, det var ju high praise från min sida).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Min kommentar i efterhand: Värt att notera är att kanske att den här tv-filmen på 50 minuter, precis som Dekalogen 5, även släpptes som en långfilm (84 minuter lång) på bio under namnet En liten film om kärlek (A Short Film Love). Jag måste säga att den svenska titeln är överlägsen den engelska, och den inspirerade ju även Killing-gänget och Tomas Alfredson.

%d bloggare gillar detta: