Dekalogen 10: Du skall icke åtrå din nästas egendom (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som The Black Phone på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 10 skrevs i mars 2004.

Slutligen har jag då kommit fram till den sista filmen i Kieślowskis tv-serie om tio Guds bud. Och jag som trodde det här skulle bli den tyngsta och mest allvarstyngda men så blev det inte. Det här är faktiskt en komedi om två bröder vars pappa precis har dött. Bröderna har inte haft mycket kontakt med vare sig varandra eller pappan men att de ska ärva några pengar är inte nåt de räknar med eftersom pappan tydligen var en riktig snåljåp. Men när de går igenom pappans sjaskiga lägenhet hittar de en frimärkssamling som, till deras förvåning, visar sig vara värd flera miljoner złoty. Vad göra? Behålla den eller sälja den?

Det här var ju den Dekalogen-film som stack ut mest. Detn är ganska annorlunda jämfört med de andra eftersom det var en komedi. Men det finns ju inget som säger att frågeställningen inte lika gärna kan framställas i form av en komedi i stället för ett ödesmättat drama. Filmen är bitvis rolig när de två bröderna försöker komma fram till vad de ska göra med frimärkssamlingen. Inte oväntat blir de själva intresserade av frimärken och ger sig in på arbetet med att försöka hitta det tredje frimärken, som pappan saknar, i en berömd serie. De skaffar även en gigantisk hund som inte jag skulle vilja råka ut för om den har en dålig dag för att vakta i lägenheten. En lustig detalj, filmnörd som man är, var att den ena brorsan spelas av Jerzy Stuhr som även har huvudrollen i den polska sci-fi-kultrullen Uppdrag sex (Seksmisja, 1984), som ni alla bör se om ni får chansen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Sammanfattande ord

Slutintrycket av Dekalogen-serien är att det var något av en besvikelse. Det sammantagna betyget blir en trea, varken stark eller svag. Sevärt är det men absolut inte värt det groteskt höga betyg serien har fått på IMDb (9.3). Det höga betyget där tror jag har en del att göra med att det är väldigt få röster (610 st) och att de flesta som tar sig tid att se den är den typen som uppskattar just den här typen av film. (Min kommentar: nu har Dekalogen 25 301 röster och betyget 9.0 på IMDb.) Jag uppskattar all möjlig film och kände att jag ville se Dekalogen-serien av ren nyfikenhet. Kan man verkligen göra film om ämnet och blir det inte väldigt pretto var min fundering? Faktum är att det funkade och prettovarningen behövs nog inte. Men det betyder inte att det var kanon, som sagt. Filmerna var lite för svåra för min smak. I och för sig brukar jag gilla långsamma filmer (2001, När solen står som högst) men allt beror på hur känslan är i filmen. Här blev det ofta lite väl ointressant faktiskt. En genomgående detalj är att det är väldigt lite dialog vilket gör att det är svårt att få intresse för karaktärerna. I det avseendet stack den sista delen ut eftersom det är komedi med ganska mycket snack. I de andra filmerna får man läsa väldigt mycket mellan raderna och det brukar vara först i slutet som man förstår hur allt riktigt hänger ihop.

Dekalogen 9: Du skall icke åtrå din nästas hustru (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Belfast på bio (ja, den visas faktiskt fortfarande, i alla fall i Stockholm). Min preblogg-text om Dekalogen 9 skrevs i mars 2004.

Den nionde filmen handlar om Roman, en man som efter ett läkarbesök får reda på att hans små vita soldater förlorat simförmågan, dvs han kan inte göra barn. Han blir ledsen (duh) och till råga på allt upptäcker han att hans fru är otrogen.

Inledningsvis är det väldigt seg och oengagerande men på nåt konstigt sätt så blir det spännande mot slutet. Det har varit så i många av Dekalogen-filmerna. Det byggs upp en stämning allt eftersom men till en början är det relativt segt. Liksom i de andra filmerna handlar det om en sorts psykologisk thriller där livsavgörande frågor och beslut tas upp. De sista 10 minuterna, då den nästan använder en berättarstil från den romantiska komedin, gör att filmen undgår ett underkänt betyg. Men det är på gränsen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 8: Du skall icke bära falsk vittnesbörd (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Elvis på bio (nå, en biopic om Elvis av Baz Lurhmann är jag inte speciellt pepp på om jag ska vara ärlig). Min preblogg-text om Dekalogen 8 skrevs i februari 2004.

Zofia, en 70-årig kvinna, är lärare i etik på universitetet. En dag får hon besök av en polsk-amerikansk och judisk kvinna, Elisabeta. Det visar sig att de har möts tidigare. År 1943, under andra världskriget när Elisabeta var sex år så fick hon inte skydd av Zofias familj undan nazisterna utan avvisades, och det var Zofia som tog beslutet.

Hehe, ja, det är inga lättviktiga ämnen som tas upp i de här filmerna. Varför sa egentligen Zofia nej till Elisabeta då för 40 år sen, nåt som har påverkat Zofia i hela livet? I de flesta av Dekalogen-filmerna så är upplägget ganska likartat. Vi får en konflikt eller ett problem presenterat för oss. Till synes har vi frågeställningen klar men så mot slutet så visar det sig att nåt som har hänt tidigare som vi inte visste om plötsligt ändrar förutsättningarna. Så även här.

Jag måste tillägga att baksidestexten på videon till den här delen var bland det sämsta jag har sett. Det visade sig att i princip hela historien beskrivs i detalj från början till slut. Så dåligt! Och just när det gäller upplägget i Dekalogen-filmerna är liksom poängen att nåt oväntat kommer fram mot slutet. I texten i det här fallet angav man t ex anledningen till varför Zofia hade sagt nej till Elisabeta. Jaha, då försvinner ju spänningen ganska mycket. Som tur var så läste jag inte igenom texten ordenligt innan. Jag brukar inte göra det, vis av tidigare erfarenheter.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 7: Du skall icke stjäla (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Jurassic World: Dominion på bio. Min korta preblogg-text om Dekalogen 7 skrevs i februari 2004.

Den sjunde delen handlar om Majka, en tjej som blir gravid när hon bara är 16 år gammal. Hennes mamma Ewa adopterar barnet som sitt eget. Sex år senare inser Majka att hon själv vill ta hand om sin dotter Ania men Ewa kan inte släppa taget. Majka rymmer och tar Ania med sig.

Det är lustigt. Nu börjar tyngden av hela serien liksom ge sig till känna. De första delarna tyckte jag var ganska sega och tråkiga men jag vet inte om jag har vant mig vid tempot nu eller om just den här delen faktiskt var bättre. Hur som helst så kändes det som den här historien passade bättre in i 55-minutersformatet. Tidigare har jag tyckt att jag inte hunnit lära känna personerna för att bli riktigt engagerad men här var själva konflikten så självklar från början. När Majka har rymt tar hon med sig Ania hem till hennes pappa (min kommentar: Anias pappa alltså) som var lärare i skolan Majka gick i för sex år sen. Ania somnar så småningom och i sömnen greppar hon tag i pappans finger med sin lilla hand och vill inte släppa taget. En vacker scen som var ganska talande i sig.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 6: Du skall icke bedriva hor (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Men på bio (Alex Garlands senaste!). Min korta preblogg-text om Dekalogen 6 skrevs i februari 2004.

En pojke, Tomek, spionerar på sin granne i hyreshuset mitt emot. Grannen, Magda, är en kvinna i 30-årsåldern som ofta har herrbesök och Tomek har skaffat ett teleskop (min kommentar: hej, Fönstret åt gården!) för att spana in vad som händer. Han är (eller tror han är) kär i Magda och gör allt för att komma nära henne.

Det här var en rätt så rörande historia om den unga killen som blir smått besatt av en äldre kvinna. Men jag vet inte, det är nåt underligt med Dekalogen-filmerna. De engagerar mig helt enkelt inte fullt ut. Just den här var ändå en av de bästa tyckte jag. Det var en ganska intressant historia och vackert fotad som vanligt. Den är välgjord och genomtänkt men ändå på gränsen till tråkig (min kommentar: ja, det var ju high praise från min sida).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Min kommentar i efterhand: Värt att notera är att kanske att den här tv-filmen på 50 minuter, precis som Dekalogen 5, även släpptes som en långfilm (84 minuter lång) på bio under namnet En liten film om kärlek (A Short Film Love). Jag måste säga att den svenska titeln är överlägsen den engelska, och den inspirerade ju även Killing-gänget och Tomas Alfredson.

Dekalogen 5: Du skall icke dräpa (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Top Gun: Maverick på bio (well, just den är jag inte alls pepp att se på bio så då är allt bra). Min korta preblogg-text om Dekalogen 5 skrevs i februari 2004.

Den femte delen handlar om att döda (duh!). En ung psykiskt sjuk man dödar en man och döms själv till döden. Mannens advokat brottas med skuldkänslor.

Det här var en ganska obehaglig film. Samtidigt som den är vackert fotad så innehåller den jobbiga scener. Riktigt vidriga scener, faktiskt. Den tar upp frågan om det nånsin kan vara rätt för ett samhälle att döda, om nu det femte budet är som det är. Själv tycker jag dödsstraff är sjukt, liksom mord förstås (duh!). Det var nog den bästa Dekalogen-filmen hittills men ändå inte nåt mästerverk enligt mig.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Min kommentar i efterhand: Värt att notera är att kanske att den här tv-filmen på 50 minuter även släpptes som en långfilm (84 minuter lång) på bio under namnet En liten film om konsten att döda (A Short Film About Killing). Jag måste säga att den svenska titeln är överlägsen den engelska, och den inspirerade ju även Killing-gänget och Tomas Alfredson.

Dekalogen 4: Du skall hedra din fader och moder (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Everything Everywhere All at Once på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 4 skrevs i februari 2004.

”Hedra din fader och din moder”. Jaha, minsann. En ung tjej, Anka, vars mamma dog precis efter hon föddes bor hemma hos sin pappa. En dag när pappan är bortrest hittar Anka ett gammalt brev från sin mamma till sig själv som mamman skrev precis innan hon dog.

Det var en klart mer intressant historia i den här delen. Den innehåller en del oväntade vändningar och bra scener mellan pappan och dottern.

Men än så länge har inte Dekalogen-filmerna gjort nåt vidare intryck på mig. Jag vet inte, det kanske är formatet. Filmerna är bara 50 minuter långa och det kanske är för kort tid för att skapa den Kieślowski-stämning som finns i Veronikas dubbelliv och trikoloren-filmerna (framför alllt Den blå filmen och Den röda filmen).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 3: Du skall helga vilodagen (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Doctor Strange in the Multiverse of Madness på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 3 skrevs i februari 2004.

”Du skall helga vilodagen”. Så lyder det tredje budet och filmen handlar om en kvinna som mitt på julaftonskvällen söker upp sin f.d. älskare och vill ha hjälp att leta upp sin saknade pojkvän.

Nja, jag har svårt att förstå att den här delen i Kieślowskis mastodontprojekt fått så högt betyg som 8.1 på IMDb. Själv tyckte jag den inte var nåt speciellt alls. Det är förvisso vackert foto när de två sökande åker omkring i den nattöde staden på regnvåta gator i skenet från gatlyktor. Men som helhet så tänder filmen aldrig till. Jag förstår inte riktigt syftet med den.

(Min kommentar: lustigt, nu finns inte de enskilda filmerna på IMDb längre utan enbart hela serien. Jag antar att det är nån som tyckt att serien minsann är en film, lite som folk gör om David Lynchs Twin Peaks: The Return. ”Åh nej, det är inte en serie, det är en enda lång film!”.)

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Dekalogen 2: Du skall icke missbruka Herrens namn (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som Drive My Car på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 2 skrevs i september 2003.

I den här filmen så har en gift kvinna blivit gravid men inte med sin man, som hon inte kunnat få barn med, utan med en älskare. Hon säger sig älska båda männen. Till saken hör att hennes man ligger mycket sjuk i cancer och det är osäkert om han överlever. Om han överlever vill hon göra abort. Om han dör tänker hon behålla barnet som hon verkligen längtat efter. Hon frågar en läkare vad mannens chanser att överleva är. Läkaren vill inte (kan inte) svara nånting med säkerhet men gör det ändå till slut.

Mmm, kvinnan har hamnat i ett dilemma här. Det är kanske lite tankeväckande men jag blev aldrig engagerad av filmen. Jag förstod inte riktigt vad som hände i slutet. Kopplingen till det andra budet ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn” förstår jag inte riktigt. Var det läkaren som på nåt sätt missbrukade sin position eller var det kvinnan som spelade med ett barns liv? Nja, jag vet inte riktigt. Betyget blir 3-/5. (Min kommentar: Eller var det att kvinnan önskade till Gud att hennes man skulle dö så hon kunde behålla barnet?)

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

PS. Vad säger the interwebs om budkopplingen? Ja, det verkar vara nån sorts koppling mellan att missbruka Guds namn (för egen vinning t ex) och att som läkare svära på att en patient kommer att överleva eller dö. Njae. Oklart tycker jag fortfarande. Lite intressant ändå, just det här att bygga en serie filmer på en så utstuderad pryl som budorden. Antingen blir det ju fiasko eller kanske intressant. Det är i vilket fall upplagt för diskussioner, typ som de jag har med mitt eget jag från 2003. Det är lite The Lake House över det hela. 😉

Dekalogen 1: Du skall inga andra gudar hava jämte mig (1988)

Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨‍🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som The Northman på bio. Min preblogg-text Dekalogen 1 skrevs i september 2003.

Kieślowskis första tv-film om tio Guds bud handlar om en man som har förkastat religionen till förmån för förnuft och vetenskap i allmänhet och datorer i synnerhet. Tillsammans med sin son, som inte är lika övertygad som pappan om datorernas storhet, sitter han vid datorn och skriver olika program som räknar ut diverse saker. Sonen får ett par skridskor i julklapp och då räknar de givetvis med datorns hjälp ut om isen på den närliggande sjön håller så han kan testa sina nya grillor. Detta får som man kan ana tragiska följder.

Det är intressant att se om (och hur) Kieślowski lyckas gestalta de olika buden i sina filmer utan att blir krystat och tråkigt. Väljer han att göra det direkt rakt på sak eller via symboler som man måste tolka för att göra kopplingen? I den första filmen är sambandet mellan budet och filmen tydligt. Just det, det första budet är ju ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” och det framgår ju att pappan i filmen dyrkar sina datorer som om de vore Gud. Och det går illa. Filmen i sig är godkänd men inte mer. Den blir bättre mot slutet när pappan får reda på att en olycka har hänt på sjön men ändå inte accepterar att det kan vara hans son som är inblandad trots att han inte kommit hem från skolan. Isen ska ju hålla! Det har han ju räknat ut.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

%d bloggare gillar detta: