Dekalogen 10: Du skall icke åtrå din nästas egendom (1988)
26 juni, 2022 Lämna en kommentar
Söndagen är väl Guds lediga dag och då passar det kanske att dra igång ytterligare ett litet tema med religiös anknytning. Tio söndagar framöver så kommer det nämligen handla om Dekalogen, Krzysztof Kieślowskis tv-filmer om De tio budorden. Rackarns vad man (läs: jag) var seriös förr i tiden! 👨🎓 Federico Fellini och Kieślowskis Dekalogen-filmer bara så där rakt upp och ner. Nuförtiden får jag vara glad om jag lyckas se en film som The Black Phone på bio. Min preblogg-text om Dekalogen 10 skrevs i mars 2004.
Slutligen har jag då kommit fram till den sista filmen i Kieślowskis tv-serie om tio Guds bud. Och jag som trodde det här skulle bli den tyngsta och mest allvarstyngda men så blev det inte. Det här är faktiskt en komedi om två bröder vars pappa precis har dött. Bröderna har inte haft mycket kontakt med vare sig varandra eller pappan men att de ska ärva några pengar är inte nåt de räknar med eftersom pappan tydligen var en riktig snåljåp. Men när de går igenom pappans sjaskiga lägenhet hittar de en frimärkssamling som, till deras förvåning, visar sig vara värd flera miljoner złoty. Vad göra? Behålla den eller sälja den?
Det här var ju den Dekalogen-film som stack ut mest. Detn är ganska annorlunda jämfört med de andra eftersom det var en komedi. Men det finns ju inget som säger att frågeställningen inte lika gärna kan framställas i form av en komedi i stället för ett ödesmättat drama. Filmen är bitvis rolig när de två bröderna försöker komma fram till vad de ska göra med frimärkssamlingen. Inte oväntat blir de själva intresserade av frimärken och ger sig in på arbetet med att försöka hitta det tredje frimärken, som pappan saknar, i en berömd serie. De skaffar även en gigantisk hund som inte jag skulle vilja råka ut för om den har en dålig dag för att vakta i lägenheten. En lustig detalj, filmnörd som man är, var att den ena brorsan spelas av Jerzy Stuhr som även har huvudrollen i den polska sci-fi-kultrullen Uppdrag sex (Seksmisja, 1984), som ni alla bör se om ni får chansen.
Sammanfattande ord
Slutintrycket av Dekalogen-serien är att det var något av en besvikelse. Det sammantagna betyget blir en trea, varken stark eller svag. Sevärt är det men absolut inte värt det groteskt höga betyg serien har fått på IMDb (9.3). Det höga betyget där tror jag har en del att göra med att det är väldigt få röster (610 st) och att de flesta som tar sig tid att se den är den typen som uppskattar just den här typen av film. (Min kommentar: nu har Dekalogen 25 301 röster och betyget 9.0 på IMDb.) Jag uppskattar all möjlig film och kände att jag ville se Dekalogen-serien av ren nyfikenhet. Kan man verkligen göra film om ämnet och blir det inte väldigt pretto var min fundering? Faktum är att det funkade och prettovarningen behövs nog inte. Men det betyder inte att det var kanon, som sagt. Filmerna var lite för svåra för min smak. I och för sig brukar jag gilla långsamma filmer (2001, När solen står som högst) men allt beror på hur känslan är i filmen. Här blev det ofta lite väl ointressant faktiskt. En genomgående detalj är att det är väldigt lite dialog vilket gör att det är svårt att få intresse för karaktärerna. I det avseendet stack den sista delen ut eftersom det är komedi med ganska mycket snack. I de andra filmerna får man läsa väldigt mycket mellan raderna och det brukar vara först i slutet som man förstår hur allt riktigt hänger ihop.
Vad säger folk?