Wicked (2024)

8 januari, 2026 Lämna en kommentar

Wicked har ett grundproblem redan från början. Om man, som jag, har sett Trollkarlen från Oz så känns det hela ganska meningslöst från start. Vi vet ju att det finns en grön elak häxa (som tas av daga) och en snäll häxa som är genomgod. Och hela poängen är ju att den elaka häxan från väst är en sorts spegling i Dorothys fantasi av en elak tant i Dorothys verkliga Kansas. Finns det då verkligen nån vits med att se dessa figurers bakgrundshistoria? Vi vet ju redan hur det slutar! Nåväl, ibland är det vägen som är målet.

Resultatet? Mja, inte speciellt bra som väntat. Jag glömde ju i inledningen nämna ett annat grundproblem som filmen dras med. Det är ju en musikal för bövelen och vi vet ju alla vad jag tycker om såna (ja, det finns undantag!).

När sångnumren dyker upp så är det inte nåt jag njuter av. Nej, tvärtom. Ariana Grande (som den snälla häxan Glinda) har en gäll och jobbig röst som skär i öronen. Tur då att Cynthia Erivo som Elphaba (som snart kommer bli elak) är så mycket bättre med en rejäl röst med tyngd i sig. Men sångnumren överlag funkar inte. Musikalmusik är inte min grej (och det kanske är därför som jag gillar Hair).

Handlingen i övrigt känns märklig. Det är lite Harry Potter-vibbar när vi får följa Glinda och Elphaba på en häxskola. Det är lite som en high school-film där Glinda är den populära tjejen med flest följare. Hennes två närmsta är en tjock tjej och en gay snubbe. Så tjock och gay är ok men grön går bort?

Elphaba har en syster också, Nessa, som sitter i rullstol. Under filmens gång funderade jag på om hon kommer att förvandlas till den elaka häxan från öst. Hmm.

Det dyker upp en stilig prins (Jonathan Bailey) och han var en frisk fläkt. Orlando Bloom 2.0 typ fast inte lika trist. Han hade en rätt skön attityd. Ja, fram tills att han inte hade det.

Jag hade inte Orlando-trist under titten så det blir inte en etta. Men filmen lider av prequel-problemet där det ibland känns som att vi ska bocka av olika saker som vi redan vet ska hända. Jaha, där fick Elphaba sin hatt. Jaha, där fick aporna sina vingar. Jaha, där är kvasten. Slutord: jaha.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Fantasy, Film, Musikal, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

The New Mutants (2020)

22 oktober, 2025 6 kommentarer

The New Mutants är den sista filmen i X-Men-serien och nu vi pratar alltså om serien med filmer som X-Men (2000), X-Men: First Class (2011), Deadpool (2016) och Logan (2017) för att nämna fyra. Nu har ju Disney tagit över rättigheterna för X-Men så numera hittar man Marvels mutanter i Marvel Cinematic Universe.

Jag tyckte den här filmen var ganska intressant. Det är så långt ifrån Avengers: Endgame man kan komma. Ett gäng ungdomar är inlåsta på en anstalt eftersom de har ett traumatiskt förflutet där deras övernaturliga krafter orsakat död och förstörelse. Nu ska de tränas att tygla sina krafter för att så småningom bli en del av X-Men. Det är i alla fall vad de själva tror.

Hela filmen utspelar sig på anstalten så den känns väldigt liten jämfört med andra superhjältefilmer. Ja, den kanske spelar i samma liga som Logan, även om Logan är en betydligt bättre film. The New Mutants är ett sorts kammarspel där ungdomarna sitter och pratar och kommer varandra närmre. En sorts The Breakfast Club för mutanter.

Ett ovanligt inslag för att vara superhjältefilm är skräck. Ja, det är till stor del en skräckfilm där ungdomarna precis som i Stephen Kings It råkar ut för sin egen innersta största rädsla. Förresten, gjorde inte Sam Raimi en MCU-film med skräckinslag? Jo, det var ju Doctor Strange in the Multiverse of Madness, och skräckbitarna var väl det som gjorde den filmen till nåt mer än mellanmjölk.

The New Mutants är trots skräcken i slutändan mellanmjölk. Den stora mängden Buffy-referenser gjorde varken från eller till. Not great, not terrible.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm, Skräck, Superhjältefilm, X-Men Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Paddington in Peru (2024)

9 oktober, 2025 Lämna en kommentar

Paddington in Peru, den tredje filmen om den lilla björnen Paddington utspelar sig till största del, som titeln antyder, i Peru. Kul tänkte jag eftersom jag varit på semester just där med min pappa för ett antal år sen. Det var en av mina bästa semesterresor. Vi var i Lima, flög sen över Anderna till Cusco som ligger på 3400 meters höjd. Tunn luft! Vi åkte tåg mot Machu Picchu men hoppade av en station innan målet och gick sista biten längs Inka-leden. Vi drack Pisco Sour efter att ha vandrat runt bland ruinerna och sen tog en buss oss till Titicacasjön där vi övernattade mitt i sjön på den lilla ön Taquile. Ett morgondopp i kristallklart iskallt vatten och sen tog färjan oss tillbaka till Puno och fastlandet. Vidare mot Lima och sen hem till Sverige igen.

Filmen då? Mja, den var inte dålig men inte heller bra. London-känslan är borta och ersatt med ett cgi-Peru vilket inte var så roligt. Det hela är en sorts Indiana Jones-kopia där man i Perus cgi-djungler letar efter både cgi-El Dorado och cgi-Paddingtons cgi-tant Lucy.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Arkiverad under Animerat, Äventyr, Barnfilm, Betyg 2, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

The Substance (2024)

12 juni, 2025 4 kommentarer

The Substance är filmen som skulle ha gett Demi Moore en Oscar tycker många. Nu blev det inte så eftersom Mikey Madison i Anora fick den istället. Och ja, det är väl talande att den nya unga stjärnan hyllas istället för den bedagade veteranen. Spiken i kistan!

I The Substance är det Margaret Qualley som spelar den nya unga stjärnan som tar över efter Demi Moores Elisabeth Sparkle (härligt namn) som aerobics-stjärna på tv. Kniiiip. Ja, eller, Sue som hon kallar sig är en sorts yngre version av Sparkle själv som föds från hennes egen rygg med hjälp av ett mystisk olagligt ”läkemedel” kallat The Substance.

Det hela inleds lovande. Fotot är utstuderat. Filmen gör val hela tiden vad gäller bilder, musik, ljud, estetik. Allt är kliniskt och iskallt samtidigt som det visuellt ändå poppar med skarpa färger. Pop! Och Demi är verkligen helt rätt castad.

Det är body horror (att tappa tänder, vilken mardröm!) och tankarna går förstås till en sån som David Cronenberg. Eller The Neon Demon. Det handlar om rädsla för att bli gammal, att inte duga eller räcka till. Inte nåt nytt här under solen om man ska vara ärlig. Och här görs det övertydligt. För övertydligt. Dennis Quaid spelar ett praktäckel och filmen håller inte igen när det gäller att göra det (över)tydligt.

Jag inser efter ett tag att det här nog är en satir. Ungefär som Barbie, Don’t Look Up eller Mickey 17. Jag inser också att satir är en svår genre och nog inte min favoritgenre men det beror nog på att det just är en svår genre att få till bra. Peka på nåt galet i samhället men vrid upp det tre varv till. Hmm, dörrarna slås inte in öppna. Det finns inte ens några dörrar.

Nej, jag tappar intresset efter kanske halva filmen. Det blir enformigt och upprepande. Och när ”Elefantmannen” dyker upp och visar sitt fula tryne och blodar ner allt och alla från scenen så checkade jag ut. Det förekom dock en ganska snygg referens till RoboCop, och även en homage till The Shining. Men gör det filmen bättre egentligen?

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Body Horror, Drama, Film, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , , , , ,

Star Trek: Section 31 (2025)

17 maj, 2025 2 kommentarer

Jag har sett all things Star Trek inklusive den (obskyra?) animerade serien från 70-talet som för övrigt är helt underbar. Därför var det självklart att jag skulle slå mig ner i tv-soffan och se Star Trek: Section 31 trots att jag inte hört nånting gott om den.

Filmen är en spinoff på den mediokra, nej, i slutändan till och med dåliga, serien Star Trek: Discovery. Michelle Yeoh spelar Philippa Georgiou som kommer från ett alternativt universum där hon var en elak kejsarinna över världsrymden. I det primära universumet är hon nu nån form av chef på en rymdstation som är som en Finlandsfärja där diverse underhållning och förströelser erbjuds.

Philippa värvas av Section 31 som är en hemlig organisation inom Starfleet på hemligt uppdrag. Tillsammans med en grupp andra brokiga individer blir hon en del av ett ragtag team som ska rädda universum från totalförstörelse pga ett vapen som möjligen har en koppling till Phillipas förflutna och gamla spegeluniversum.

Det låter kanske lite intressant och spännande det här. Alternativa universum kan ju vara ett lockande koncept. Och det funkade ju i originalseriens härliga ”Mirror, Mirror” med Spock i getskägg. Men här… nja. Star Trek-känslan är som bortblåst. Inga intressanta idéer behandlas. Det hade kunnat vara vilken annan sf-action-rulle som helst. Filmmakarna har lånat från alla möjliga andra filmer (Star Wars, Guardians of the Galaxy, Mission: Impossible) men effekten är att allt blir urvattnat snarare än berikande.

Saker vi sett förr löser av varandra. Vi har en förrädare i en grupp och det är givetvis den som man minsta anar att det ska vara. Vi har en film som är indelad i namngivna kapitel. Oj, vad coolt. Not. Tarantino ringde och undrade vart hans koncept tagit vägen.

Om jag ska nämna en liten positiv detalj så är det att vi får lite Agatha Christie-vibbar i form av ett mysterium som vår grupp måste lösa. Typ en variant på ett låsta rummet-mysterium eller i alla fall ett mysterium med en liknande känsla.

Ett grundproblem är att vi ska försöka gilla en huvudperson, Philippa, som i ett tidigare liv i ett annat universum var en ondskefull tyrann som släckte miljoner med liv för nöjes skull. Nu ska hon framstå som cool och badass men det funkar inte. Så är det bara. Jag vet inte varför jag inte delar ut en etta men det är väl för att det ändå är Star Trek även om det inte är min Star Trek.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Ett päron till farsa på semester i Europa (1985)

5 april, 2025 6 kommentarer

Ett päron till farsa-filmerna, vad har vi på dem? Ja, jag har bara sett den första filmen (1,5/5) och legacy sequelen (legacyquelen?) från 2015 (2/5). Så kanske inte riiiiktigt min grej och jag skrev i en kommentar att det skulle mycket till om jag skulle se några fler av filmerna. Men ibland har man tid över och är trött i huvudet och tar fel beslut. Så nu har jag sett den andra filmen där familjen Griswold är på semester i Europa. Nej, det här var inte min grej, som väntat. Det är för amerikanskt. Pappa Clark (Chevy Chase) suktar efter lättklädda damer. Det blir mest tröttsamt. Men det är snäppet bättre än julfilmen. Jag får känslan av en Hostel-semester där det mesta i Europa är på gränsen till farligt. Det förekommer många brittiska skådisar i cameo-roller som Eric Idle, Robbie Coltrane, Mel Smith och The Major från Warty Towels. Filmen påminner mig om den andra Sällskapsresan i det att varje gång det dyker upp en britt så spelas det en pampig brittisk fanfar och att det vi får sen inte är nåt annat än en serie sketcher staplade på varandra. Bästa skådespelarnamnet: Moon Unit Zappa!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. Ja, det föll sig så att jag såg den andra filmen efter den tredje.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett päron till farsa firar jul (1989)

3 april, 2025 6 kommentarer

Ett päron till farsa-filmerna, vad har vi på dem? Ja, jag har bara sett den första filmen (1,5/5) och legacy sequelen (legacyquelen?) från 2015 (2/5). Så kanske inte riiiiktigt min grej och jag skrev i en kommentar att det skulle mycket till om jag skulle se några fler av filmerna. Men ibland har man tid över och är trött i huvudet och tar fel beslut. Så nu har jag sett den tredje filmen där familjen Griswold ska fira jul. Nej, det här var inte min grej, som väntat. Det är för amerikanskt. Pappa Clark (Chevy Chase) suktar efter lättklädda damer och cousin Eddie (Randy Quaid) är bara äcklig. Det blir mest tröttsamt. Bäst är grannarna med Elaine i spetsen samt det faktum att Clark ibland visar upp en mörk galenskap. Det förekom även en lite cool biljakt à la Duel. Och så tyckte jag att det var kul att Mavis Staples, som jag sett i underbara Summer of Soul, var sångerskan i den lilla tecknade kortfilmen i inledningen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Himmel och pannkaka (1959)

9 mars, 2025 6 kommentarer

Hasse Ekman och Sickan Carlsson är tillbaka i Himmel och pannkaka som det numera gifta paret Willy Lorentz och Lovisa Sundelius. Willy har gått vidare från radio till det nya och heta mediet television där han leder nån typ av frågesport som handlar om fjärran och exotiska länder. Tänk dig att Ekman spelar kines med sockerbitar under överläppen och säger tom peng pung. Med andra ord hade programmet inte funkat idag.

Tv-programmet som heter ”Land i sikte” har även en ung och söt värdinna kallad Suss som spelas av klämkäcka Lena Granhagen. Förvecklingar, som sig bör i denna typ av fars, leder till att Lovisa tror att Suss och Willy har en affär ihop.

Även major Ernst C:son Kruuse (Gunnar Björnstrand) från I Sjunde himlen dyker upp, eller snarare halkar in på ett bananskal. För att ”trösta” Lovisa, som tror att äktenskapet med Willy är slut, bjuder han med henne på till en resa till Guatemala där han driver en bananodling.

Tror ni att Ernst och Lovisa är ensamma ombord? Nej, det visar sig givetvis att även Willy och Suss är ombord på bananbåten. Tuuuuuuut! Resan till Guatemela över Atlanten kan ta vid.

Haha, ja, nej, det här inte speciellt bra men det var ändå kul att se filmen. Inledningen med tv-showen var intressant. Det kändes realistiskt och förmodligen var det så här tv-sändningar gjordes och såg ut i tv-mediets barndom. Det blir som ett tidsdokument och det är alltid givande att ta del av.

Likadant var det när vi anlände till Guatemela. Det var som att se en dokumentär egentligen. Ja, i princip var det en dokumentär när vi får se Willy & Co går runt och turista bland lokalbefolkningen. Det är exotisk mat, handhållna fyrverkeriraketer, maskeradparader och dansföreställningar. Ja, ungefär som idag alltså…

Filmens handling är lika tramsig som filmens titel. Det är så långt ifrån Flicka och hyacinter man kan komma. Den enda kopplingen till filmens handling är att ”Himmel och pannkaka” sägs som sista replik av en dresserad papegoja. ”Himmel och pannkaka”. ”Himmel och pannkaka”. ”Himmel och pannkaka”. Så dumt. Minns ni förresten den svenska tv-serien från 70-talet med samma namn (den med flygplanet). Det gör jag.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Recension, Svensk film Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Furiosa: A Mad Max Saga (2024)

2 januari, 2025 6 kommentarer

Jag var inte överförtjust i Mad Max: Fury Road när den kom 2015. Den var bra men inte såååå bra. I den här senaste Mad Max-sagan får vi följa Furiosa, den förra filmens huvudfigur, från att hon är barn och fram till att handlingen i Fury Road tar vid.

Furiosa (fast det hette hon väl inte då) bor med sin mamma i den gröna platsen, ett frodigt och hemligt paradis. Resten av världen är ett fruktlöst och radioaktivt ökenland. Det är oklart hur skurkarna i resten av världen lyckats missa detta gröna ställe av överflöd. Skurkarna består bl a av bekantingen Immortan Joe och nykomligen Dementus (spelad av en av chrisarna).

Njae. Jag vet inte. Det gick upp för mig när jag såg Furiosa att George Millers stil kanske inte är nåt för mig. Det är nåt med tonen. Det är pajasaktigt. Dementus är en fåne i en vit skrud med en teddybjörn fastkedjad på ryggen, för att han saknar sin dotter? Oklart. Immortan Joes söner heter Rictus och Scrotus. Givetvis gör de det.

En sak jag uppskattade med Fury Road var att den kändes på riktigt. Miljöerna kändes på riktigt. Miller & Co hade faktiskt kört de där olika fordonen i en öken i Namibia. I Furiosa: A Mad Max Saga kände jag av cgi:n på ett helt annat sätt. Det kändes som att den var inspelad i The Volume. Nu ska sägas (eller snarare: jag säger) att The Volume (StageCraft) kan användes på ett bra sätt, som i The Fabelmans eller Andor, och det ska dessutom sägas att Furiosa inte alls är inspelad med denna teknik.

Varför visar man efter att filmen egentligen är slut en sammanfattning av vad som händer i Fury Road? Jag tyckte det var ett märkligt grepp som inte funkade. Det räckte väl med att Anya Taylor-Joy plötsligt var Charlize Theron i filmens slutscener.

Varken bra eller dåligt är slutbetyget från mig. Helt ok, med andra ord.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 2, Film, Postapokalyptisk, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

Maestro (2023)

29 januari, 2024 8 kommentarer

Maestro lockade mig inte speciellt mycket men så är ju en biopic aldrig speciellt lockande. Den var dock en snackis och med i Oscars-racet så det kändes självklart att kryssa den.

Filmen inleds med att Leo på gamla dar sitter och spelar piano och blir intervjuad för ett tv-program. Jag måste säga att ålderssminkningen var imponerande. Det kändes att den läderartade huden hade varit med en del och även varit med om en hel del cigaretter.

Just hur man fångat Leos utseende under de olika tidsperioderna som filmen utspelar sig var för övrigt klockrent.

Efter den korta inledningen (i färg) hoppar filmen tillbaka i tiden och blir svartvit. Jag minns inte om man även lekte på andra sätt med formatet (bredbild, 4:3, osv). Kanske.

Regissör Bradley Cooper leker på flera sätt rent visuellt. Det finns inslag av magisk realism när vi förflyttas från en plats till en annan på ett sömlöst sätt. Snyggt.

Maestro fångade tyvärr inte mig. Jag är inte speciellt förtjust i Bernsteins musik. Skådespeleriet i filmen är för bombastiskt, för teatralt. Det är skådespeleri i kubik, som gjort för en Oscarsjury. Jag känner mig inte heller intresserad av nån av rollfigurerna, vilket kanske har med skådespelarstilen att göra.

En detalj jag gillade var dock hur filmen såg ut. Det är en filmfilm, helt klart. Familjen Bernsteins villa och omgivande marker var attraktiva, speciellt den där mysiga altanen. Där skulle man kunna spendera en weekend.

Slutbetyg till Maestro: helt ok.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 2, Biografifilm, Drama, Film, Musik, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg