Hair (1979)
10 september, 2021 10 kommentarer
Som jag nämner i texten är jag absolut ingen musikalman. Det finns dock några som har funkat. Singin’ in the Rain bl a och så Hair som det handlar om idag. Min preblogg-text om filmen skrevs i september 2003.
Milos Formans filmversion av en 60-tals-musikal. Claude (John Savage) från Ohio kommer till New York och ska turista några dagar innan han ska rycka in i armén för att åka till Vietnam. Det blir dock inte så mycket turistande för Claudes del eftersom han träffar på ett hippiegäng ledda av George (Treat Williams). Han blir kär i Shiela (Beverly D’Angelo), en rik överklasstjej, och upptäcker drogernas ”underbara” värld. Sen är det roliga slut och Claude åker till militärbas i Nevada för att tränas upp och vänta på transport till Vietnam. Hippiegänget tillsammans med Sheila åker dock dit för att träffa Claude vilket får märkliga följder.
Musikaler är inte min grej men i det här fallet funkar det. Musiken och stämningen är skön. Första (”Aquarius”) och sista (”Let The Sunshine In”) låten är bäst. Däremellan blir det lite för mycket sångnummer för min smak. Det hinner knappt gå en minut efter en sång förrän nästa börjar. Man ska väl se på musikalfilmer på ett lite annat sätt antar jag men handlingen blir för upphackad och jag tycker det blir jobbigt till slut. Men det funkar ändå i den här filmen. Savage har ett speciellt utseende (snett ansikte) och sätt prata (sluddrigt) som passar när Claude får en LSD-tripp (lite väl mycket drogglorifiering här dock).
Vad jag gillar bäst och det som räddar filmen är ju slutet. Kanske orealistiskt men ändå bra och oväntat. Betyget blir 3+/5.
Slutet
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jag har lite svårt för den här filmen, av politiska skäl. Vietnamkriget är det enda krig där elitorganisationer i USA uppifrån organiserade massiva, militanta fredsrörelser som betedde sig som Black Lives Matter. Skälet var att kriget var riktat mot kommunismen som nu brer ut sig alltmer i USA.
Eftersom samma elitorganisationer tidigare hade arbetat hårt för genomförande av kommunismen i Ryssland och Kina, ville man inte att några uppstudsiga antikommunister skulle hindra deras vidare framfart i Asien. Hollywood är en propagandamaskin för samma klaner med kommunister.
Det var därför den republikanska senatorn Joe McCarthy gav sig ut på kommunistjakt mot den röda faran. Han förlorade. Internationalisten Milos Forman var medlem i dessa klaners arbete för stödja kommunismen.
Hair kom ju några år för sent för att underblåsa fredsrörelsens protester. Men sedan Vietnamkriget dess har inga fredsorganisationer och fredsproteströrelser mot krig existerat i välfinansierad och medieunderstödd form i USA.
Inte ens när Pentagon beslutade att slå ut sju länder på fem år (nu är man uppe i år 20 av dessa fem år, så ting tar längre tid än vad man tänker sig!) och för vilken 9/11-operationen för exakt 20 år sedan utgjorde startskottet.
Krigen mot dessa sju länder ingår i samma bolsjevikers planer att införa sin globala styrning. Därför kommer inga nya fredsrörelser att se dagens ljus. För det är de som är revolutionärerna. Ett stöd för Vietnamrörelsen, som Hair är ett uttryck för, är ett stöd den globala makten över oss.
”Jag har lite svårt för den här filmen” – ingen totalsågning ändå. Vad tycker du om musiken?
Jag gillade den lite när jag var yngre, för jag hade en hippiesläkting som älskade den. Men jag är mer Jeff Wayne War of the World, när det gäller musikaler.
Inget jag hört talas om. Men kan man göra musikal av Aniara så funkar det väl med The War of the Worlds också.
Utan att vara en musikalkille jag heller så gillar jag denna film skarpt. Speciellt första och sista sångnumren, en perfekt ”book ends”.
Som jag skriver i min text ”Världens bästa fem första plus fem sista minuter i en film??”
4/5
https://fripp21.blogspot.com/2015/02/hair-1979.html
Ja, början och slutet är verkligen starka. ”BEEEERGER!!!… Berger.”
Jag har svårt för hippies i alla former även när de dansar och sjunger. Slutet är för mig ”där fick de sig en läxa” Håller med om att första och sista låten är bäst gillar även I got life tror jag den heter. https://filmitch.wordpress.com/2020/04/15/hair-1979-usa/
Hippies är människor de med. 🙂
”I Got Life”… det är väl när han dansar på bordet tror jag.
Det var jättelänge sedan jag såg filmen men jag är ganska svag för en hel del av låtarna. Aquarius är ett svårslaget intro
Svårslaget! Dansande hästar!