Hair (1979)

Som jag nämner i texten är jag absolut ingen musikalman. Det finns dock några som har funkat. Singin’ in the Rain bl a och så Hair som det handlar om idag. Min preblogg-text om filmen skrevs i september 2003.

Milos Formans filmversion av en 60-tals-musikal. Claude (John Savage) från Ohio kommer till New York och ska turista några dagar innan han ska rycka in i armén för att åka till Vietnam. Det blir dock inte så mycket turistande för Claudes del eftersom han träffar på ett hippiegäng ledda av George (Treat Williams). Han blir kär i Shiela (Beverly D’Angelo), en rik överklasstjej, och upptäcker drogernas ”underbara” värld. Sen är det roliga slut och Claude åker till militärbas i Nevada för att tränas upp och vänta på transport till Vietnam. Hippiegänget tillsammans med Sheila åker dock dit för att träffa Claude vilket får märkliga följder.

Musikaler är inte min grej men i det här fallet funkar det. Musiken och stämningen är skön. Första (”Aquarius”) och sista (”Let The Sunshine In”) låten är bäst. Däremellan blir det lite för mycket sångnummer för min smak. Det hinner knappt gå en minut efter en sång förrän nästa börjar. Man ska väl se på musikalfilmer på ett lite annat sätt antar jag men handlingen blir för upphackad och jag tycker det blir jobbigt till slut. Men det funkar ändå i den här filmen. Savage har ett speciellt utseende (snett ansikte) och sätt prata (sluddrigt) som passar när Claude får en LSD-tripp (lite väl mycket drogglorifiering här dock).

Vad jag gillar bäst och det som räddar filmen är ju slutet. Kanske orealistiskt men ändå bra och oväntat. Betyget blir 3+/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Slutet

En blondins kärleksaffär

Inte blondinerTitel: En blondins kärleksaffär
Regi: Milos Forman
År: 1965
IMDb
| Filmtipset

Oj, jag hittade en gammal recension och det som är lite speciellt är att filmen är en komedi och den har fått en fyra i betyg. Det är inte helt vanligt för mig. Det är inte många komedier som jag ger riktigt högt betyg. Den här Milos Forman-filmen känner jag för att se om eftersom jag såg och skrev om den i januari 2005.

I en småstad på den tjeckiska landsbygden kan man räkna 16 tjejer på varje kille. De flesta tjejerna bor på ett flickhem och jobbar på en klädesfabrik. Chefen för fabriken (en riktig mysfarbror) får snilleblixten att placera ett militärförband där och samtidigt ordna dans i ”folkets hus”. Koppleriverksamhet med andra ord.

Detta var en film som demonregissören Milos Forman gjorde hemma i Tjeckoslovakien och det är en riktigt liten komedipärla. Militärförbandet visar sig vara en skock repgubbar och när de kliver av tåget är besvikelsen stor, haha. Scenerna under den där dansen som ändå anordnas (förstås!) är hur roliga som helst. Forman hittar perfekt känsla här och det blir riktigt bra. Det var länge sen jag skrattade så mycket av en film. Humorn är modern men tidlös på nåt sätt.

Jag gillade gubben som spelar fabrikschef/borgmästare/mysfarbror (eller vad han nu var). Han var riktigt rolig och jag smålog så fort han visade sig. Filmen klarar sig bra även när denna filur inte är med. Den börjar dock lite segt de första minuterna (i och för sig var just själva anslaget annorlunda) och då förstod jag inte riktigt vilken typ av film det egentligen var.

Filmen hade ett litet svagt parti i mitten tyckte jag, innan tjejen som är huvudperson kommer till Prag dit hon har åkt på vinst och förlust för att träffa en ung pianist som spelade på danstillställningen. Här uppstår stor komik när vi får träffa snubbens familj med en ruggigt jobbig mamma, men en hur skön pappa som helst. Scenerna i sängen med hela familjen är klassiska (skulle jag tro). Jag kom nu också på att filmen var ganska annorlunda klippt. Det var snabba hopp i handlingen ibland och det hela utspelade sig liksom i ett antal episoder. Okidoki, det är inte ofta jag ger fyror till komedier men den här är värd det.

4-/5

%d bloggare gillar detta: