Satoshi Kon: Paprika

8 februari, 2011 10 kommentarer

Titel: Paprika
Regi: Satoshi Kon
År: 2006

Paprika är Satoshi Kons fjärde långfilm men själv jag såg den som nummer två i ordningen, därav hoppet från 1998 till 2006.

Satoshi Kon känns för mig mer och mer som en klart intressant regissör. Sen tidigare har jag bara sett hans första film Perfect Blue (me like!). Nu har jag sett hans senaste, Paprika, en sci-fi-mysterie-thriller som kretsar kring en uppfinning som låter forskare/psykologer spela in, och i viss mån påverka, människors drömmar. Några ”dröm-headset-prototyper” blir stulna och märkliga saker börjar hända, folk blir som galna och verkar inte kunna kontrollera sig själva utan hamnar i nån sorts drömpsykoser.

Den är så rackarns snygg den här filmen. Detaljrikedomen och fantasin i drömsekvenserna är underbara. Alla karaktärer är väldigt snyggt gjorda. Det som jag uppskattar speciellt med Satoshi Kon är att hans filmer (de två jag hittills har sett) har alla fördelar med anime (den snygga tecknade känslan) men samtidigt känns filmerna som ”vanliga” psykologiska spelfilmsthrillers. Typ som en tecknad Mulholland Drive. Paprika är aningen sämre än Perfect Blue i mina ögon. Det blir lite väl fantastiskt mot slutet. I Perfect Blue var det lite mer nedtonat. Men, men, Paprika är klart sevärd och härligt flummig.

3+/5

Arkiverad under Asiatiskt, Film Tagged with

Satoshi Kon: Perfect Blue

7 februari, 2011 5 kommentarer


Titel: Perfect Blue
Regi: Satoshi Kon
År: 1998
IMDb | Filmtipset

För några år sen körde SVT en hel natt med anime-tema. Det hela leddes av Petra Wangler och en svensk anime-expert som jag glömt namnet på. Bl a visades Perfect Blue och det blev min första Satoshi Kon-film.

Mima, den populära sångerskan i tjejgruppen CHAM, beslutar sig för att bli skådis. Det visar sig inte vara helt lätt när både fans och manager inte riktigt stöder beslutet att lämna flickpopen för att bli en lite mer vågad skådis. Mmm, en riktigt bra thriller med lite Lynch-vibbar. Verklighet och drömmar flyter ihop för Mima, när hon efter ett tag känner sig förföljd. Jag gillar verkligen animeringsstilen. Det är inte superdetaljerat men väldigt snyggt och med den där speciella anime-estetiken som jag gillar. Lite opolerat men därför snyggt. Historien är spännande och det är inte helt enkelt att hänga med hela tiden, men man får ihop det hela på slutet, tycker jag. Lite intressant var att Petra Wangler (efter visningen på SVT) nämnde att hon efter att ha sett filmen inte riktigt kopplade att det var en animerad film hon hade sett. Jag hade lite samma känsla: ”Ja, just det, den var tecknad”.

4-/5

Arkiverad under Anime, Övernaturligt, Betyg 4, Film, Recension Tagged with , , , , ,

Temavecka: Satoshi Kon – Animens David Lynch

6 februari, 2011 2 kommentarer


I somras gick tyvärr anime-regissören Satoshi Kon bort. Kon var i mina ögon en av de mest intressantaste anime-skaparna. För mig var han något av animens David Lynch. De flesta av hans filmer har en mysteriethriller-känsla och rör sig ofta i drömmarnas värld eller någonstans mellan dröm, verklighet och fantasi.

Den kommande veckan blir det därför Satoshi Kon-vecka och jag kommer recensera de fyra filmer Kon hann med att göra samt hans tv-serie Paranoia Agent. Dessutom kommer jag skriva lite om när Kon kom till Stockholm och Cinemateket i samband med en visning av Tokyo Godfathers.

Perfect Blue 4-/5
Millennium Actress 3-/5
Tokyo Godfathers 4-/5
Paprika 3+/5
Paranoia Agent
Satoshi Kon i Stockholm

Förhoppningsvis så kommer hans nya och sista film The Dream Machine ha premiär nån gång 2011. Jag hoppas den kommer på bio i Sverige.

Arkiverad under Anime, Asiatiskt Tagged with ,

The Town

5 februari, 2011 6 kommentarer

Titel: The Town

Regi: Ben Affleck
År: 2010

För mig kändes det här som en Heat-light. I Heat så förlät jag macho-handlingen och den egentligen banala historien pga en tyngd, en känsla, en stämning som Mann är bra på att skapa. Här är det Ben Affleck som står bakom i princip samma historia. Vi har en man som vill lämna det kriminella bakom sig, men bara måste göra en grej till. Vi har hans trigger-happy kompis som gör onödiga saker under rånen, som inte kan vara lugn. Vi har tjejen som passivt väntar på den godhjärtade brottslingen och hjälten som spelas av regissören Ben Affleck själv.

Alla skådisar gör bra insatser inklusive Affleck. Han är inte riktigt lika dålig som sitt rykte, även om han är stel, t ex när han ska berätta för sin tjej om hur mamman lämnade familjen. Mmm, nej just där blev det lite väl stelt kanske.

Historien känns ologisk. Varför tog de med sig tjejen, ett idiotiskt drag som aldrig förklarades, men det kanske bara var ett idiotiskt drag, helt enkelt. Hmm, nu när jag tänker efter så var det möjligen i förebyggande syfte i fall de skulle bli jagade av polisen för att på så sätt ha en fördel.

Nä, jag vet inte, det hela kändes lite krystat. Jag tyckte aldrig historien blev riktigt spännande. Ibland var den rentav töntig. Det fanns för många klichéer. T ex greppet med att det efter en explosion i princip är tyst förutom ett pipande ljud… och sen ka-boom så kickar vi på ljudet igen. Det brukar förekomma ofta i krigsfilmer t ex. Det gjordes väl bäst i mästerverket Gå och se.

I slutet av The Town undrade jag dessutom vad polisen höll på med egentligen? En armé av poliser mot tre fyra tjuvar. Hmmm. Och så är ju slutet i Heat betydligt bättre. En bra sak i filmen var nunnemaskerna.

2+/5

Arkiverad under Okategoriserade

Winter’s Bone

5 februari, 2011 5 kommentarer


Titel: Winter’s Bone
Regi: Debra Granik
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Du vill inte hamna i trubbel med de flesta människorna i Winter’s Bone. Filmen utspelas i amerikanska white trash-bushen i Missouri. Den har blivit hyllad i medierna vilket givetvis gjorde att jag blev aningen besviken. Det förekommer dock en hel del briljanta scener, som t ex när Ree (Jennifer Lawrence) söker värvning till armén. Ree är envis och en riktig power girl. Hon har en mamma som är sjuk och för tillfället inte har alla hästar hemma och även två småsyskon att ta hand om. Pappan är en kåkfararare som dock försvunnit efter att ha använt familjens hus som täckning för att bli frisläppt mot borgen. Ree bestämmer sig för att leta upp pappan, var han än är.

Winter’s Bone påminner om en del andra filmer i white trash-ploitation-genren. Jag kom att tänka på t ex Wendy and Lucy eller Ballast där white trasharna i och för sig är svarta. Och sen ska ju Frozen River, som jag inte sett, vara likartad. Jag gillar musiken, gammal country, bluegrass. Plötsligt dök Laura Palmer upp mitt i allt. Först tappade jag liksom fokus på själva filmen och såg bara Laura, en äldre version, framför mig. Sheryl Lee gjord dock en helt ok cameo. Miljöerna är trevligt fula: stökiga gårdsplaner, hundar i kedjor, trucks, rostiga traktorer, ja ni förstår. Som sagt, en del briljanta scener men däremellan går den, eller kanske jag, lite på tomgång.

3+/5

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

TRON: Legacy

3 februari, 2011 14 kommentarer

Titel: TRON: Legacy
Regi: Joseph Kosinski
År: 2010
IMDb | Filmtipset

TRON: Legacy har uppskattats ganska mycket av de filmbloggar jag läser. Royale with Cheese och Addepladde tyckte om den medan Fiffi tokhyllade den. Nu har jag själv sett den — på bio men inte i 3D.

Mitt första intryck när vi väl lämnat vårt vanliga organiska universum och inträtt i den digitala datorvärlden är det är otroligt snyggt. TRON: Legacy måste vara förra årets mest blanksterilsnygga film. Under de första kanske 20 minuterna satt jag med leende på läpparna. Hela sekvensen när Sam (Garrett Hedlund) kommer in i The Grid fantastiskt skön. Det vibrerar i biofåtöljen. Daft Punks bas mullrar. Det är snyggt. Ja, det roliga pågår ungefär fram till att Sam möter sin far (Jeff Bridges) som varit instängd i The Grid i 20 år. Då är det lite grann slut på det roliga men det är ändå inte dåligt. Men början var en fyra i min bok.

Jag hade gärna sett att man hade mixat upp handlingen från The Grid med lite handling i den verkliga världen, typ att det skickades in något program utifrån som dyker upp i form av en ny karaktär inne i The Grid. Sen tyckte jag mig se Cillian Murphy glimta förbi i början som ”elak” sw-utvecklare. Varför utnyttjades han inte mer?

För mig som programmerare var det lite kul att filmen verkligen promotade open source till skillnad från att sälja sin mjukvara genom att ta betalt för licenser. Inte för att jag alltid tycker det är rätt men det var intressant att filmen så tydligt tog ställning för det. Men det ligger väl i tiden.

3/5

PS. Jag kan också nämna att jag såg filmen på Filmstaden i Kista och att jag fick springa ut för att leta upp personal eftersom man missat att vrida på något vred på projektorn efter de första reklamfilmerna. När den sista trailern just innan filmen och sedemera filmen drog igång var formatet helt vrickat, ihoptryckt och nedre delen var avklippt. Jag fick springa ut två gånger. Första gången hittade jag ingen personal utan höll istället på att gå vilse i de vindlande korridorerna. Helt vansinnigt. Jag tänkte att ”nåja, de ser väl själva att det är fel på bilden” och gick in igen. Men icke: filmen fortsatte rulla i sjösjukeformat. Jag sprang ut igen och råkade som tur var stöta på några som städade precis utanför salongen. Jag sa till dem, gick in igen, och ”klick” så var det rätt format. Jag kan väl också säga att salongen var åtminstone halvfull men ingen annan verkade notera felet eller visa minsta antydan till att göra något åt det. Trött.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Cargo (2009)

2 februari, 2011 7 kommentarer

Cargo är en klart trevlig lågmäld schweizisk (!) kryprymdthriller. Jag kom att tänka på Jessica Hausners Hotel där en tjej går omkring i mystiska korridorer. Att just den filmen dök upp i huvudet kan bero på att det pratas tyska i bägge filmerna. I Cargo är det inte korridorer på ett hotell utan på ett rymdskepp på väg till en avlägsen rymdstation med byggmaterial. Jorden är (förstås!) miljöförstörd och obeboelig och nu söker man nya världar. Huvudperson är läkaren Laura (Anna-Katharina Schwabroh) som är med på fraktskeppet för att få pengar att komma till RHEA, en paradisplanet där hennes syster redan bor.

Vad har vi?: kryosömn, tyst (mestadels) skepp som färdas mot okänt mål, någon på skeppet har givetvis en dold agenda, och vad handlar det hela egentligen om, finns det någon mer på skeppet, är det ett cgi-monster måhända? Njae, i det här fallet har vi kanske inte ett cgi-monster. Det förekommer inga direkta actionscener. Istället litar man på den stämning som byggs upp bra med ljudspåret och de kalla sterila bilderna. Det förekommer ibland ett väldigt snyggt blått ljus som jag gillar. Man kan dra paralleller till många andra liknande filmer. Om ni gillar lågmälda mys-sf-filmer så är det här något att spana in. Och det faktum att de pratar tyska gör av någon anledning att det blir bättre, liksom inte samma, samma, samma.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

PS. Filmitch har också sett Cargo och han tycker den är ok.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Postapokalyptisk, Recension, Science fiction, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Dokumentärfilm

2 februari, 2011 Lämna en kommentar

Titel: Capturing Reality: The Art of Documentary (Att fånga verkligheten)

Regi: Pepita Ferrari
År: 2008
IMDb | Filmtipset | National Film Board of Canada

Efter en lite seg start blir den här dokumentären om dokumentärer intressant. Som vanligt är det en massa talking heads i form av filmmakare som får komma till tals. Man tar upp allt från hur idéer till filmer jobbas fram (eller ramlar ner i knät på en) till slutklippningen. Hur intervjuar man? Ska man ha en färdig historia från början? Ska man ha en egen agenda? Vad är sanning? Finns den? Är det egentligen alltid en dramatisering av verkligheten som man sysslar med? Några filmer som tas upp och förmodligen är bra tips för er som gillar dokumentärer: The Fog of War, Touching the Void, Biggie and Tupac, En dag i september, The Thin Blue Line, Aileen: Life and Death of a Serial Killer, Bones of the Forest, Darwins mardröm, In the Realms of the Unreal, Salesman, A Place Called Chiapas, m fl,  m fl.

Filmen har en riktigt snygg hemsida där man kan se intervjuerna av alla 38 filmmakare. Det är uppdelat dels efter ämne men man kan också välja att se klipp bara från en viss regissör, t ex Werner Herzog.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with ,

Harry Potter och dödsrelikerna – Del 1

30 januari, 2011 4 kommentarer


Titel: Harry Potter och dödsrelikerna – Del 1 (Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1)
Regi: David Yates
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Så! Då har vi nått näst sista stationen på Harry Potter-linjen. Och för er som känner till Stockholms tunnelbana och den blå linjen så känns det lite som om vi har stannat på väg norrut mellan Hallonbergen och Kista vid spökstationen Kymlinge. Det är som att filmen utspelas i ett limbo mellan den föregående filmen och den sista delen. Allt är grått och mörkt. Det känns som om man medvetet har gjort filmen mörk och då menar jag inte bara handlingen utan framförallt själva ljussättningen. Ibland är det nästan som om man bara ser skuggestalter på den vita duken.

Största delen av filmen får vi följa Harry, Hermione och Ron ute på en hajk efter horrokruxerna där Voldemorts själ ju finns gömd. Det uppstår splittringar i gruppen när Ron blir lite sur och avis på Harry. Det är egentligen aldrig spännande utan känns som en lång uppbyggnad inför den sista filmen. Det hela är en sorts mysteriefilm: vilka föremål är det som är horrokruxerna och var finns dem?

Jag kände jag att jag var lite oinsatt i Harry Potter-världen; det var lite för länge sen jag såg de tidigare filmerna. Folk dör t ex till höger och vänster men eftersom jag inte riktigt minns vilka de är så känner jag inget. Man har även återigen slängt in den datoranimerade söt-svartalven vid namn Dobby som en humorsidekick. Och så saknar jag Snape väldigt mycket, det var min absoluta favoritkaraktär. Visst, han gör ett kort gästspel men det räknas knappt. Mystiken kring Voldemort är delvis borta. Precis som Snape är han med i början men är nästan tråkig trots frånvaron av näsa.

Även mysiga Hogwarts är borta från handlingen. Visst, nu ska det väl vara mer vuxet så det är väl bara att acceptera. Just det: berättelserna om de tre bröderna är nog bäst i hela filmen. Riktigt snygg, och bra högläsning av Emma Watson! Som helhet kan det dock inte bli godkänt.

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Fantasy, Film, Harry Potter, Harry Potter-vecka, Recension Tagged with , , , , , , ,

Harry Potter och halvblodsprinsen

29 januari, 2011 4 kommentarer


Titel: Harry Potter och halvblodsprinsen (Harry Potter and the Half-Blood Prince)
Regi: David Yates
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Nu var det inte så länge sen jag såg filmerna om Harry Potter. Men det var ändå ett tag sen (jag såg Halvblodsprinsen ca ett halvår efter Fenixorden, min kommentar) och kanske bidrar det lite till att jag inte riktigt kommer in i filmen som jag gjorde när jag såg t ex fyran och femman tidigare. Hur som helst, det är ändå en skön känsla att åter dras in i Hogwarts underbara värld efter ett obligatorisk gästspel i mugglar-världen i början av filmen som sig bör. (Redan i inledningen visas förresten lite av temat i filmen då Harry flörtar med en servitris.) Väl på plats på Hogwarts får vi den vanliga dosen av lektioner, intriger, quidditch, trollkarlsaction — samt småroliga kärleksbekymmer däremellan.

Nja, jag tyckte inte det är riktigt lika bra flyt i historien som det var i t ex Fenixorden. Däremot håller jag inte med de som säger att inget av vikt händer i filmen; det tyckte jag det gjorde nämligen. Däremot, återigen, känns det kanske ändå som en transportsträcka mot de två slutfilmerna. Som sagt, viktiga saker händer men det finns ingen uppbyggnad eller känsla av det är viktiga saker, de bara händer. Jag vet inte, fokus saknas eller är åtminstone väldigt suddigt. När det gäller skådisarna så har Daniel Radcliffe ett märkligt stelt sätt att le på, Rupert Grint är bättre än väntat och Emma Watson är charmig som vanligt på sitt piffiga sätt.

En rolig sak med Harry Potter är att det är brittiska filmer med brittiska företeelser och uttryck. Det känns skönt som omväxling mot allt amerikanskt som sköljer över en. Men åter till skådisarna. Alan Rickman är som vanligt bäst som Severus Snape. Intressantaste personen är helt klart Draco Malfoy (Tom Felton) som kämpar med sig själv. Det är lite samma tema som i förra filmen även fast Malfoy tillhör den mörka sidan. I Fenixorden var det Harry själv som slogs mot sin mörka sida. Här slåss Draco mot sin ljusa sida och mot sin egen rädsla.

3/5

Spoiler
En sak jag inte gillade alls var att det visade sig att Snape är mörk (om han nu verkligen är det?!). Jag har alltid gillat honom bäst. Snape har stuckit ut. En person som man inte riktigt vetat var man haft men som ändå haft hjärtat på det rätta stället (trodde jag).
Spoiler slut

Arkiverad under Betyg 3, Fantasy, Film, Harry Potter, Harry Potter-vecka, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →