Michael Clayton (2007)

19 juli, 2015 4 kommentarer

Michael ClaytonHär kommer ytterligare en gammal recension av en film från 2007 som hamnade på min topplista för det året.

Mmm, det här var en film i min smak, helt klart. En parentes är att jag hade tänkt spela in den när den visades på tv men jag missade starten med några minuter. Eftersom jag är tvungen att alltid se hela filmer så fick jag skippa det. Men när ändå filmen var igång så kollade jag lite och höll på att fastna. Det som gjorde det var början och scenen med bilbomben och hästarna. Jag gillade verkligen känslan här. Sen slutade jag alltså titta eftersom jag hade missat ett par minuter i början. Sån är jag, haha. Därefter hittade jag filmen strömmad på cdon.com och då kunde jag se den på riktigt.

Michael Clayton är berättat på ett lite lösryckt sätt där allt inte riktigt hänger ihop i början. Stämningen är dock genomgående tryckt. Alla har problem. Musiken sätter en perfekt melankolisk stämning. Var det George Clooney som spelade huvudrollen? Jag tror aldrig jag har sett honom så, jag ska inte säga bra, men annorlunda, nedstämd, och nästan helt utan sina vanliga manér. Tilda Swinton är en favorit som alltid är bra. Hon har i princip bara en liten biroll här men är riktigt bra. Konspiration, advokater, smutsiga pengar, farliga gifter. Erin Brockovich på valium. Riktigt bra.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Breach (2007)

17 juli, 2015 6 kommentarer

BreachMed anledning av att Breach platsade på min topplista över 2007 års bästa filmer så kommer här en gammal recension av filmen i fråga. Haha, jaha, 2007 var tydligen året då jag var ”efterfrågad” och gick på spontana jobbintervjuer.

Jag var på en spontan jobbintervju och tog sen impulsledigt från jobbet och gick på bio mitt på en vardag. Det blev filmen Breach med grymme Chris Cooper som FBI-agenten Robert Hanssen som säljer hemligheter till ryssarna. Ryan Phillippe spelar den unge uppkomlingen Eric som blir satt att bevaka Hanssen i tron att Hanssen bara misstänks för att ladda ner porr från nätet med FBI:s datorer. Emellertid inser Eric snart att det är mer i görningen än simpel porrsurfning.

Mmm, en riktigt bra och verklighetsbaserad (min kommentar: åh, herregud, en BOATS) film där skådisarna får chansen att briljera. Briljerar gör främst Cooper som den bittre, smarte och sanningssägande agenten. Eric låter sig förstås manipuleras av Hanssen och konfronterar snart sin chef Kate (utmärkt spelad av Laura Linney; blir inte hon bättre och bättre för varje film?). Kate erkänner att Hanssen är en förrädare och Erics roll i dramat blir än viktigare i och med att han fått Hanssens förtroende.

Det har hänt att jag har läst spionromaner eller sett spionfilmer och tyckt att dessa har varit torra tråkiga verk där inget händer. I Breach är det egentligen inte mycket action. Istället ligger fokus på relationen mellan Eric och Hanssen. Ska Eric klara av att hantera situationen? Samtidigt har filmen ändå en del spännande scener och även en del svart humor (främst är det Cooper som står för humorn i form av dräpande repliker). Förhållandet mellan Eric och hans fru känns något klichémässigt men sänker ändå inte slutbetyget till lägre än en svag fyra. Breach är en välgjord, lagom spännande men tät spionthriller utan pang-pang. Rekommenderas.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Betyg 4, Biografifilm, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

The Hobbit: The Battle of the Five Armies (2014)

14 juli, 2015 6 kommentarer

The Hobbit 3Det får bli en lite kortare recension av The Hobbit: The Battle of the Five Armies, den sista filmen i Peter Jacksons Hobbit-trilogi. Den första delen var inte speciellt bra men det var först efter den andra filmen som mitt intresse sjönk rejält. I slutändan så är detta en ganska trött upprepning av Sagan om ringen-filmerna med mer cgi och färre riktiga miljöer.

Det finns en scen där Legolas springer på en bro som håller på att rasa och det blir bara ospännande cgi. Jämför t ex med en scen ur Furious 7 där Paul Walker springer på en buss som håller på att falla utför ett stup. Oj, så intensivt spännande det var där. Här känns insatserna alltid obefintliga. Men…

… jag gillar ju sagor och fantasy så därför blir inte The Battle of the Five Armies ett bottennapp för mig. Thorin Ekenskölds (chefsdvärgen alltså) galenskap – draksjukan – var relativt intressant. Jag gillar också det faktum att alver och dvärgar verkligen avskyr varandra här. Det ger relationen mellan Legolas och Gimli i Sagan om ringen-filmerna mer djup. Samtidigt finns det nåt fånigt med dvärgar. Det är t ex enbart löjligt att Thorin ska ha skuggan av en chans mot superalbinoorken Azog Smutsaren.

Under slutstriden satt jag och väntade på den femte armén. När skulle den komma? Jag fick bara ihop fyra. Eller blev det fem stycken eftersom det förekom två ork-arméer? Alver, dvärgar, människor och så två orkhärar? Eller var det djuren, örnarna (alltid dessa örnar) och Beorn som var den femte? Apropå Beorn så fick vår svenske hjälte Mikael Persbrandt i avslutningen vara med i typ två sekunder och då bara som en cgi-björn. LOL.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 3, Fantasy, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Terminator Genisys (2015)

9 juli, 2015 5 kommentarer

Läskigaste ögonblicket i hela filmen

Läskigaste ögonblicket i hela filmen

Då har jag sett filmen som hade 2015 års hittills mest utskällda trailer. Alla verkade överens om att detta skulle vara en riktigt skitfilm. En film full med tråkig cgi-action som bara försöker åka nostalgisnålskjuts på en gammal franchise. Dessutom var trailern en spoilerfest av tidigare ej skådat slag.

Apropå spoilers så förekommer nog sådana i resten av texten. Ni är varnade.

Terminator Genisys är en sammansmältning av The Terminator (1984) och Terminator 2: Judgement Day (1991) gjord med vår tids specialeffekter plus några twistar i själva storyn. För mig kan det här liksom aldrig bli nåt mer än ett underhållande tidsfördriv. Det finns inget som hetsar upp mig, och då syftar jag på både positiv och negativ upphetsning.

Det finns en del saker jag uppskattade. Jag hade inte så mycket förhandsinformation om själva handlingen eftersom jag inte läst på eller tittat så noga på den där trailern. När det visade sig att 1984 års Sarah Connor (Emilia Clarke) inte var den som behövde hjälp utan att det i själva verket var Kyle Reese (Jai Courtney, vem?) som var bortkommen och i stort behov av hjälp så tyckte jag det var ganska roligt.

Vad som var mindre roligt var att även skådisen Jai Courtney hade behövt lite hjälp att gjuta nåt sorts liv i sin rollfigur Kyle Reese. Courtney är lika rolig som en lyktstolpe. Totalt utan karisma. Han och Clarke ska ha nån sorts gnabbig relation men den blir mest fånig.

Clarke funkar väl hyfsat som Sarah Connor men jag tycker hon känns alldeles för olik Linda Hamilton från originalet. Vad spelar det för roll frågar ni er? Well, om man nu bygger mycket på att hela tiden referera tillbaka till originalet så känns det konstigt att Clarke är som en helt annan människa. Och då syftar jag inte på att hon är förändrad pga av den annorlunda tidslinjen i Genisys eftersom hon fick besök av en terminator redan när hon var nio år gammal. Nej, hon känns likväl som en annan person. Men skit i det, det var bara en detalj som skavde lite.

Att vi fick se flera versioner av Arnolds terminator (hur många, tre?) kändes kanske som en för mycket. Dessutom dök det upp en ny asiatisk version av ”flytande metall”-T-1000 som försvann omotiverat snabbt. Och så har vi då John Connor (Jason Clarke) själv som förvandlats till en nanoteknologi-Ultron med storhetsvansinne. Njaeee. Det blir lite väl mycket här kan jag tycka. Less is more brukar det heta. Här blev det more is less.

När jag skriver det här har jag precis lyssnat på halva /Filmcasts recension av Terminator Genisys och en sak podpojkarna nämner är att både T5 (och en film som Jurassic World) känns som fan fiction-versioner av populära filmserier. Jag håller med. De tycker även att det inte är riktigt rätt känsla att få av filmer som inte är fan fiction. Jag håller med. T5:s manus känns som att det är skrivet av fans som fått löpa amok och slänga in allt kul de har kunnat hitta på. Det funkar förmodligen alldeles utmärkt som fan fiction men som en ”riktig” film blir det lite för spretigt och bitvis förvirrande.

Med allt ovan sagt så hade jag ändå inte tråkigt under visningen. Inte på något sätt. Men mer än en trea kan det aldrig bli.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Förresten, glömde jag nämna att jag tyckte att det eviga temat om att tekniken tar över världen ändå var ganska bra gjort trots all sin övertydlighet? I filmens version av år 2017 stirrar folk på sina mobiltelefoner precis som man gör i tunnelbanans Taipei eller bussens Borås.

Skynet is Genisys: and it’s going live in 6 days, 6 hours and 6 minutes.

Här hittar ni fler åsikter om Terminator Genisys:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Filmparadiset
Filmitch
Den perfekta filmen (Fanny)
Flmr
Fripps filmrevyer

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Terminator Salvation (2009)

7 juli, 2015 4 kommentarer

Jaha, var Christian Bale med? Det är konstigt, jag kommer knappt ihåg att han faktiskt var med.

Jaha, var Christian Bale med? Det är konstigt, jag kommer knappt ihåg att han faktiskt var med. Oerhört blek insats.

Vi fortsätter på det inslagna spåret med att köra recensioner av gamla Terminator-filmer. Den här gången är det dags för den fjärde filmen i serien, Terminator Salvation.

Jag tror jag tillhör en av ganska få (?) som faktiskt gillade T3. Nu hade jag väl ändå inte några större förhoppningar på den fjärde Terminator-rullen eftersom jag hade hört att det skulle handla om action, action, action. Och så hette ju regissören McG (åh, vad töntigt). Mina låga förväntningar visade sig vara befogade: filmen har ingen story och är totalt oengagerande. Det staplas en massa scener på varandra men det är helt ointressant. Förvisso är det snygg action, snygga miljöer men det är tråkigt. Intressantast är ju förstås Marcus (Sam Worthington). Hela Connor-delen känns mest som den är med för att länka ihop den här filmen med de tidigare i serien. Mycket är givetvis lånat från de andra Terminator-filmerna men bitvis får jag även Transformers-känsla vilket inte är en bra känsla. Jag kom även att tänka på Spielbergs War of the Worlds ibland (när människor infångades och kastades ner för förvaring och vidare transport).

Nej, jag blev inte frälst direkt.

betyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tombetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

10 i topp: Filmer 2007

5 juli, 2015 18 kommentarer

2007Filmspanarna listar återigen sina favoriter från ett filmår. 2007 känns för mig som ett riktigt bra år eftersom jag den här gången verkligen hade många riktigt bra filmer att välja bland. Värt att notera är att jag såg tre av filmerna på listan under Stockholm Filmfestival.

 

10. 1408
1408
Fasiken, jag tar och slänger in den här mysiga Stephen King-skräckisen på plats tio bara för att överraska lite. 😉

9. Breach
Breach
En välgjord och tät spionthriller utan pang pang. Jag gillar verkligen den här typen av ganska lågmälda filmer där skådisarna får briljera – i det här fallet främst Chris Cooper.

8. Into the Wild
Into the Wild
En av filmerna som jag såg på filmfestivalen. Jag gillar den trots vissa prettofilmsvibbar, eller kanske just därför. 😉 Emile Hirsch överraskade mig positivt.

7. Michael Clayton
Michael Clayton
Konspirationer, advokater, smutsiga pengar, farliga gifter. Erin Brockovich på valium. Riktigt bra.

6. There Will Be Blood
There Will Be Blood
Daniel Day-Lewis är en naturkraft som oljemannen Daniel Plainview. Paul Dano är slemmig, som alltid, som lismande predikant. Den skrikande sirenliknande musiken satte den olycksbådande stämningen redan från början.

5. Funny Games
Funny Games
En iskall, otäck och psykologisk thriller där två pojkar knackar på och frågar om de kan få några ägg. Tio år efter originalet gör Michael Haneke om sin egen film i amerikansk tappning och jag tycker det är lika bra.

4. Paranoid Park
Paranoid Park
Poetisk och samtidigt intensiv. Knivskarpt flytande fantastiskt. Vattenfoto. Suddzoom. Ljudlisa. Gus Vant Sant + fotografen Christopher Doyle = Succé.

3. Zodiac
Zodiac
En av David Finchers absolut bästa. Det är en lång film och den här gången var det bara skönt att se en lång film. Jag får känslan att den är något underskattad också. Kan det stämma? Ja, vi får väl se om den dyker upp på några fler listor.

2. Darling
Darling
Se där. En svensk film på andra plats. Det var väl roligt, men framförallt är den värd det, Darling.

1. No Country for Old Men
No Country for Old Men
Det kunde egentligen bara bli en etta till slut. Jag såg No Country for Old Men på filmfestivalen och satt mer eller mindre trollbunden hela filmen. Jag är fortfarande inte helt hemma vad gäller de sista 20 minuterna och det gör att jag inte delade ut en femma då, och jag har inte sett om den sen dess.

 

Som vanligt tycker jag det svåraste är att bestämma vilka filmer som ska hamna precis utanför listan. Här är mina bubblare: Cassandra’s Dream, The Darjeeling Limited, Gone Baby Gone, Harry Potter and the Order of the Phoenix och I Am Legend.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 2007:

Filmitch
Flmr
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir

Arkiverad under 10 i topp, Best of, Film, Listor Tagged with , , , , , , , , , , ,

Terminator 3: Rise of the Machines (2003)

2 juli, 2015 5 kommentarer

T3Som utlovat kommer här en gammal recension av den tredje filmen i Terminator-serien. Jag såg den bio när den kom 2003 och just nu så är den faktiskt, hur konstigt det än kan låta, den film i serien som fått högst betyg av mig. Det betyder inte att jag tycker det är den bästa filmen. Det betyder bara att jag då när det begav sig gav den ett högre betyg än jag det jag delade ut till T2 när jag såg om den häromdagen.

Jag har sett Terminator 3: Rise of the Machines. Handlingen behöver jag väl inte gå in på, så då gör jag inte det. Vad tyckte jag då? Jo, faktum är att jag gillade den. Rätt så mycket faktiskt. Jag tyckte den var underhållande, rolig, bitvis spännande och med skön action. Jag gillade början av filmen då jag kom i rätt stämning direkt. I och för sig är det mesta kopierat från tvåan men jag störde mig inte på detta faktum. Jag tyckte mest referenserna till tidigare filmer var roliga. Glasögonen var ju skitkul (ja, jag skrattde i alla fall). Ok, Arnold gör parodi på sig själv, men jag tyckte ändå det var kul. Claire Danes gör en mycket bra insats. När hon blir ledsen i filmen känns det äkta och gillade också att hon inte några minuter senare är helt normal igen som det ibland brukar vara i filmer. Typ som i Independence Day då Will Smith just förlorat sin bästa kompis men som ändå skämtar på, slår en alien på käften och tänder en cigarr. Trots att det mesta som händer i T3 är helt orealistiskt och med logiska luckor så känns det ändå äkta på nåt sätt.

Nick Stahl gör en bra insats men jag saknade ändå Edward Furlong som jag gillar som skådis, men Stahl är en bra ersättare. Arnold är Arnold, dvs perfekt som robot. Kristanna Loken får också godkänt men Robert Patrick var bättre i T2 (förstås).

Nu till några saker som jag störde mig på. Jag tyckte att biljakten i början var för lång (inte på tok för lång men ändå). Den blev långtråkig till slut. Sen tyckte jag att Loken hade en tendens att vicka på huvet så där elakt lite för ofta. Det gick inflation i det.

En sak till som inte var så bra. Så länge Arnold spelar sin vanliga robot så är han perfekt, men så fort det blir mer än det så blir det problem. Detta visade sig när Arnold i slutet ska gestalta en förvirrad robot, då Loken har programmerat om hans kretsar utom huvudprocessorn som han fortfarande kan styra. Det blev inte bra tyckte jag.

Slutet gillade jag. Lite överraskande och dessutom lite sorgligt. Ovanligt. Sen gillade jag att Danes och Stahl aldrig fick ihop det egentligen förutom att de höll lite hand i slutet. Man slapp den obligatoriska kärleksscenen med andra ord som brukar kännas som transportsträcka (typ som i The Matrix Reloaded, som dock har andra förtjänster). Jag gillade också att de inte försökte hitta på rätt lösenord som vanligt (typ pappans hund eller nåt sånt löjligt) utan tittade i den röda pärmen när de skulle in i skyddsrummet.

Nu till betyget. Eftersom jag aldrig hade tråkigt så måste jag ge filmen en svag fyra. Det var en välgjord actionfilm helt enkelt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Arkiverad under Action, Betyg 4, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Terminator 2: Judgment Day (1991)

30 juni, 2015 7 kommentarer

Linda

”Ok, I’m having a bad hair day. What about it?”

Terminator 2: Judgment Day är väl känd som en av få uppföljare som håller samma eller t.o.m. bättre klass än originalet. James Cameron står bakom en annan i och med Aliens (som just jag i och för sig tycker är 1,5 snäpp sämre än Ridley Scotts Alien). Vad har vi mer? Gudfader 2 och The Empire Strikes Back. Några fler?

Det bästa i mina ögon med T2 är att Sarah Connor i form av Linda Hamiltons seniga kropp blivit en tuff badass som sätter männen på plats, som t ex den slemmige psykologen, spelad avEarl Boen, som återkom från ettan. Efter händelserna i ettan har Sarah blivit hård och paranoid, ständig redo att möta en terminator. Pga detta har hon spärrats in på en anstalt. Hon får inte träffa sin son John (Edward ”är han jobbig eller inte?” Furlong). John bor istället hos, givetvis klyschigt otrevliga, fosterföräldrar. Men fosterföräldrarna ligger givetvis risigt till när en (uppgraderad) terminator skickas tillbaka i tiden för att döda John.

Jag vet inte, är det nåt fel på mig som inte tokhyllar denna film? Jag kan bara tycka att det är en underhållande actionrulle, en riktigt bra sådan, men inte mer. Den där wow-faktorn saknas. Det är egentligen inget fel på storyn, inget fel på effekterna, inget fel på skådisarna. Edward Furlong är irriterande, ja, men på ett sätt är det liksom så han ska vara. Han ska vara orädd och kaxig mot terminator-Arnold. Fast det blir nog lite för mycket ibland, typ när han ber Arnold att stå på ett ben. Då kändes filmen som en sketch ur Saturday Night Live.

Som sagt, effekterna tyckte jag höll måttet, vilket förvånade mig en del. När filmen var aktuell minns jag att jag blev totalt blown away (svenskt alternativ, tack?). Nu höll effekterna måttet vilket inte riktigt är samma sak som att bli blåst av banan. Möjligen används samma grepp lite för mycket, som t ex när T-1000 finfördelas till en massa droppar som sen flyter ihop.

(Förresten, en parentes, varför förklaras aldrig hur en T-1000 kan göra tidsresan? Reese nämner ju i den första filmen att det bara funkar med organiskt material. Metall inneslutet i organiskt material funkar så man kan ju tänka sig nån sorts skyddande ”hud” eller att T-1000 imiterar en yttre hud. Men det förklaras aldrig. Kanske finns i nåt extramaterial.)

Actionsekvenserna var underhållande, inget snack om saken. Stora lastbilar, motorcyklar, guns, lots of guns, och så givetvis en slutuppgörelse i en fabrik. Det enda jag blev lite besviken på var att det inte var Sarah själv som sköt det avgörande skottet som till slut skickade Robert Patrick ner i den flytande metallen. Men det funkade med Arnold också. Robert Patrick för övrigt riktigt bra som T-1000. Kall och hård som den metall han var gjord av.

Men ändå, trots lovorden, så blev det aldrig en riktigt maffig wow-upplevelse vid denna omtitt så jag hamnar på samma betyg som ettan fick.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

PS. Efter att jag såg Terminator 3: Rise of the Machines på bio när det begav sig så gav jag den en svag fyra. Hur är det möjligt? Alla andra verkar ju mer eller mindre avsky den. Min gamla text om den kommer på torsdag. Jag kommer inte se om den. DS.

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

The Terminator (1984)

28 juni, 2015 12 kommentarer

The Terminator

I måndags kväll gjorde SF för en gångs skull en bra grej. Fast förmodligen hade de väl blivit tillsagda av distributionsbolaget UIP som vanligt. I vilket fall, så visades James Camerons 80-talsklassiker The Terminator på bio!

Jag kan inte påstå att jag har nån speciell relation till Terminator-filmerna. Ettan från ’84 har jag sett (inte på bio). Vissa scener har, trots att det var länge sen jag såg den, etsat sig fast och det insåg jag under visningen i måndags. Då var det plötsligt som att det var igår jag såg dem.

T2 har jag inte heller sett på bio, även om det var nära. När jag gjorde lumpen i Boden hade jag och en annnan telegrafist i samma pluton tänkt se den på bio. Men när vi skulle köpa biljetter så fick vi veta att det bara fanns EN plats kvar i salongen. Vi lommade hem till kasernen istället och putsade våra k-pistar.

Men nu handlar det alltså om den första filmen, The Terminator, där Arnold spelar en ond terminator från framtiden ute efter att döda en viss Sarah Connor (Linda Hamilton) för att hindra att hennes son John nånsin blir till. John kommer nämligen leda människorna i striden mot maskinerna i ett framtida krig. Till Sarahs undsättning kommer dock Kyle Reese (Michael Biehn), även han skickad från framtiden.

The Terminator är en riktigt schysst och ganska skitig 80-talsactionrulle. Den är inte alls snygg på det där slicka sättet som cgi-tunga filmer är nuförtiden. Nej, här är det rått och på riktigt. Jag gillade känslan. Samtidigt är det nåt med den där 80-talsstämningen som inte riktigt går hem hos mig. Jag vet inte riktigt vad det är men samtidigt som det är rått så kan det ibland bli lite fånigt.

Jag gillade inte de kläder som Arnold får tag på. De var bättre i tvåan.

Att filmens effekter är lite kackiga får man ta. Det positiva är ju att vi slipper tråkig och kall cgi. Men ändå måste jag säga att vissa effekter inte funkade och tog ut mig ur filmen. I salongen hördes även spridda skratt vid några tillfällen. Speciellt är det väl en scen när Arnold ska ”operera” bort sitt ena öga som inte funkade. Plötsligt var det inte Arnold utan en gummidocka!

Merparten av filmen utspelas i 1984 års Los Angeles men vi får även se några korta episoder som utspelas i framtiden mitt under det brinnande kriget mellan maskiner och människor. Jag tyckte inte framtidsscenerna var så bra. Effekterna var halvtaskiga och scenerna i sig gav mig inte så mycket. De kändes lite onödiga.

Det som kanske sticker ut mest för mig är att det i grunden är en ganska mörk historia. Arnold lägger inga fingrar emellan när han mejar ner allt och alla. Filmens slut är inte hoppfullt alls utan mer melankoliskt sorgligt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

Jag såg filmen med Fripps filmrevyer-Henke och vi träffade även på Movies – Noir-Christian och hans bror (som såg filmen på Rigoletto när det begav sig på 80-talet). Vi hann med ett trevligt snack om filmen efter visningen. Det roligast vi konstaterade var att Arnolds terminator kan härma alla röster han hör men ändå så väljer han att prata med österrikisk brytning. Kolla in vad Henke och Christian skriver här:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir

PS. Förresten, jag sa att SF gjorde nåt bra när de visade The Terminator. Det vägdes tyvärr upp av att SF inte kunde registrera mina bioklubbspoäng innan visningen. Henke köpte biljetten innan jag hade bestämt mig för att haka på så mina poäng registrerades inte vid köpet. För att få in mina poäng behövde SF kancellera mitt köp och sen göra om köpet. Men eftersom det var fullsatt fanns det då en risk att min plats försvann. Det ville jag inte riskera. För att registrera min poäng efter visningen är jag nu tvungen att skicka in den fysiska biljetten med brev till SF:s kundtjänst. Men då behövs ju tydligen inget återköp göras. Huh? DS.

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tema: Decennier – Sammanfattning

26 juni, 2015 2 kommentarer

decades”Det är fredag och det betyder som vanligt Tema: Decennier. Mina decennie-spanarkompisar Henke och Christian söker igenom decennierna efter filmer som de har missat…”

Så inledde jag ett inlägg för ett tag sen. Nu, efter flera år (!),  är decennie-temat slut och jag sammanfattar hela härligheten genom att skapa en speciell sida för Tema: Decennier. Jag listar alla filmer jag har sett med betyg och länkar till mina recensioner. Dessutom utser jag den bästa och den sämsta filmen bland de 36 filmer som jag skrev om. Här hittar ni den nya sidan.

Hur sammanfattar Henke och Christian det hela? Nostalgi? Sorg? Lättnad? Glädje? Kolla in här:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir

Arkiverad under Film Tagged with

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →