Morbius (2022)

Vad kände jag till om Morbius innan jag såg den ihop med några andra comebackande (yay!) filmspanare? Ja, innan visningen i lördags spelade jag som vanligt tennis med min Nätrullarna-podcastkompis Daniel och nämnde att jag skulle se den. När jag skulle beskriva den sa jag det jag visste: det är baserat på en skurk från DC Comics och det kanske har nåt med vampyrer att göra.

Haha, ja, noll koll hade jag. Morbius är en Marvel-figur. Att han är en sorts vampyr låg det ändå en viss sanning i. Om han är skurk eller ej verkar fortfarande vara lite oklart. I en av scenerna under eftertexterna slår sig Morbius av nån anledning ihop med en skurk från en av de senaste Spider-Man-filmerna. Lite oklart varför, då Morbius under hela filmen i alla fall försökt vara snäll.

Efter visningen och under efterdiskussionen intill några skateboard-åkande kids på ungdomsgården Sergel så fick jag lära mig att Morbius är en del av SSU, dvs Sony’s Spider-Man Universe. Ja, det exakta namnet på detta senaste filmiska universum googlade jag fram när jag kom hem senare på kvällen. Vilka filmer ingår i SSU? Ja, det verkar vara fokus på (Spindelmannens) skurkmotståndare och det kanske är logiskt då väl MCU lagt beslag på alla hjältarna. Filmerna som ingår är Venom, Venom: Let There Be Carnage, Morbius och så den kommande Kraven the Hunter.

Det är lite galet vilka turer det bjuds på i den här branschen. Jag blir nästan lite yr i mössan och dessutom är det ju ingenting som gör att jag blir speciellt peppad på filmerna. Alls.

Hur var filmen då? Mja, till en början var den helt ok. Jared Leto var… helt ok. Det var till och med nästan så att han var nedtonad, som Emma Gray Munthe beskrev det i sin positiva recension. Men efter att Leto gått in i vampyr-mod så blev det trist och ointressant. All form av logik, förklaring till vad som egentligen händer, eller hur allt hänger ihop kastas ut genom fönstret. Effekterna var mest irriterande och mest irriterande av de irriterande effekterna var nån form av bisarr rökeffekt när vampyr-Morbius rörde sig snabbt.

Det var alltså lite oklart om det här var Morbius ursprungshistoria till att bli skurk eller hjälte. Däremot fanns det en tydlig skurk i filmen och det var Morbius barndomsvän Milo som lider av samma blodsjukdom som Morbius. Då Morbius fann det jobbigt att bli vampyr så tyckte Milo det var desto roligare. (”Botemedlet” mot blodsjukdomen var att använda sig av DNA från vampyrfladdermöss.) Mja, jag gillade inte Matt Smith som Milo speciellt. Han var inte nedtonad, om man säger så. Trots att jag inte har sett ett enda avsnitt av Doctor Who (jag håller mig till Star Trek) så tror jag mig veta att Smith under en period har spelat doktorn i den serien. Han kanske funkar bättre där.

Det sämsta med Morbius i mina ögon var den undermåliga klippningen. Det finns inget flyt. Det är ryckigt och hoppigt och ofta känns det som att det saknas hela sekvenser. Jag funderar på om det kanske inte är slappt eller slarvigt utan ett medvetet grepp för att skapa nån form häftig effekt. Ett exempel: nu är Morbius på ett tak och fast i utsuget från en fläkt (fråga inte), och sen en tiondel senare är han i en orange sparkdräkt i en fängelsecell. Sånt här kan funka ibland och ge en viss komiskt effekt. Funkar det här? Svar: nej!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Senaste gången jag såg en film med filmspanarna var på Cinemateket i december 2019 då animen Cowboy Bebop avnjöts. Nu var det alltså dags igen, vilket borgade för en mycket trevlig lördagseftermiddag med fika och en efterföljande bra biovisning. Publiken i den näst intill fullsatta salongen var verkligen med på noterna. Det var till och med applåder under eftertexterna. Huh?!

Fler, eller åtminstone två, tankar om Morbius hittar ni här:

Rörliga bilder och tryckta ord
Letterboxd-Carl

Terminator Genisys (2015)

Då har jag sett filmen som hade 2015 års hittills mest utskällda trailer. Alla verkade överens om att detta skulle vara en riktigt skitfilm. En film full med tråkig cgi-action som bara försöker åka nostalgisnålskjuts på en gammal franchise. Dessutom var trailern en spoilerfest av tidigare ej skådat slag.

Apropå spoilers så förekommer nog sådana i resten av texten. Ni är varnade.

Terminator Genisys är en sammansmältning av The Terminator (1984) och Terminator 2: Judgement Day (1991) gjord med vår tids specialeffekter plus några twistar i själva storyn. För mig kan det här liksom aldrig bli nåt mer än ett underhållande tidsfördriv. Det finns inget som hetsar upp mig, och då syftar jag på både positiv och negativ upphetsning.

Det finns en del saker jag uppskattade. Jag hade inte så mycket förhandsinformation om själva handlingen eftersom jag inte läst på eller tittat så noga på den där trailern. När det visade sig att 1984 års Sarah Connor (Emilia Clarke) inte var den som behövde hjälp utan att det i själva verket var Kyle Reese (Jai Courtney, vem?) som var bortkommen och i stort behov av hjälp så tyckte jag det var ganska roligt.

Vad som var mindre roligt var att även skådisen Jai Courtney hade behövt lite hjälp att gjuta nåt sorts liv i sin rollfigur Kyle Reese. Courtney är lika rolig som en lyktstolpe. Totalt utan karisma. Han och Clarke ska ha nån sorts gnabbig relation men den blir mest fånig.

Läskigaste ögonblicket i hela filmen

Läskigaste ögonblicket i hela filmen

Clarke funkar väl hyfsat som Sarah Connor men jag tycker hon känns alldeles för olik Linda Hamilton från originalet. Vad spelar det för roll frågar ni er? Well, om man nu bygger mycket på att hela tiden referera tillbaka till originalet så känns det konstigt att Clarke är som en helt annan människa. Och då syftar jag inte på att hon är förändrad pga av den annorlunda tidslinjen i Genisys eftersom hon fick besök av en terminator redan när hon var nio år gammal. Nej, hon känns likväl som en annan person. Men skit i det, det var bara en detalj som skavde lite.

Att vi fick se flera versioner av Arnolds terminator (hur många, tre?) kändes kanske som en för mycket. Dessutom dök det upp en ny asiatisk version av ”flytande metall”-T-1000 som försvann omotiverat snabbt. Och så har vi då John Connor (Jason Clarke) själv som förvandlats till en nanoteknologi-Ultron med storhetsvansinne. Njaeee. Det blir lite väl mycket här kan jag tycka. Less is more brukar det heta. Här blev det more is less.

När jag skriver det här har jag precis lyssnat på halva /Filmcasts recension av Terminator Genisys och en sak podpojkarna nämner är att både T5 (och en film som Jurassic World) känns som fan fiction-versioner av populära filmserier. Jag håller med. De tycker även att det inte är riktigt rätt känsla att få av filmer som inte är fan fiction. Jag håller med. T5:s manus känns som att det är skrivet av fans som fått löpa amok och slänga in allt kul de har kunnat hitta på. Det funkar förmodligen alldeles utmärkt som fan fiction men som en ”riktig” film blir det lite för spretigt och bitvis förvirrande.

Med allt ovan sagt så hade jag ändå inte tråkigt under visningen. Inte på något sätt. Men mer än en trea kan det aldrig bli.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Förresten, glömde jag nämna att jag tyckte att det eviga temat om att tekniken tar över världen ändå var ganska bra gjort trots all sin övertydlighet? I filmens version av år 2017 stirrar folk på sina mobiltelefoner precis som man gör i tunnelbanans Taipei eller bussens Borås.

Skynet is Genisys: and it’s going live in 6 days, 6 hours and 6 minutes.

Här hittar ni fler åsikter om Terminator Genisys:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Filmparadiset
Filmitch
Den perfekta filmen (Fanny)
Flmr
Fripps filmrevyer

%d bloggare gillar detta: