Terminator 3: Rise of the Machines (2003)

T3Som utlovat kommer här en gammal recension av den tredje filmen i Terminator-serien. Jag såg den bio när den kom 2003 och just nu så är den faktiskt, hur konstigt det än kan låta, den film i serien som fått högst betyg av mig. Det betyder inte att jag tycker det är den bästa filmen. Det betyder bara att jag då när det begav sig gav den ett högre betyg än jag det jag delade ut till T2 när jag såg om den häromdagen.

Jag har sett Terminator 3: Rise of the Machines. Handlingen behöver jag väl inte gå in på, så då gör jag inte det. Vad tyckte jag då? Jo, faktum är att jag gillade den. Rätt så mycket faktiskt. Jag tyckte den var underhållande, rolig, bitvis spännande och med skön action. Jag gillade början av filmen då jag kom i rätt stämning direkt. I och för sig är det mesta kopierat från tvåan men jag störde mig inte på detta faktum. Jag tyckte mest referenserna till tidigare filmer var roliga. Glasögonen var ju skitkul (ja, jag skrattde i alla fall). Ok, Arnold gör parodi på sig själv, men jag tyckte ändå det var kul. Claire Danes gör en mycket bra insats. När hon blir ledsen i filmen känns det äkta och gillade också att hon inte några minuter senare är helt normal igen som det ibland brukar vara i filmer. Typ som i Independence Day då Will Smith just förlorat sin bästa kompis men som ändå skämtar på, slår en alien på käften och tänder en cigarr. Trots att det mesta som händer i T3 är helt orealistiskt och med logiska luckor så känns det ändå äkta på nåt sätt.

Nick Stahl gör en bra insats men jag saknade ändå Edward Furlong som jag gillar som skådis, men Stahl är en bra ersättare. Arnold är Arnold, dvs perfekt som robot. Kristanna Loken får också godkänt men Robert Patrick var bättre i T2 (förstås).

Nu till några saker som jag störde mig på. Jag tyckte att biljakten i början var för lång (inte på tok för lång men ändå). Den blev långtråkig till slut. Sen tyckte jag att Loken hade en tendens att vicka på huvet så där elakt lite för ofta. Det gick inflation i det.

En sak till som inte var så bra. Så länge Arnold spelar sin vanliga robot så är han perfekt, men så fort det blir mer än det så blir det problem. Detta visade sig när Arnold i slutet ska gestalta en förvirrad robot, då Loken har programmerat om hans kretsar utom huvudprocessorn som han fortfarande kan styra. Det blev inte bra tyckte jag.

Slutet gillade jag. Lite överraskande och dessutom lite sorgligt. Ovanligt. Sen gillade jag att Danes och Stahl aldrig fick ihop det egentligen förutom att de höll lite hand i slutet. Man slapp den obligatoriska kärleksscenen med andra ord som brukar kännas som transportsträcka (typ som i The Matrix Reloaded, som dock har andra förtjänster). Jag gillade också att de inte försökte hitta på rätt lösenord som vanligt (typ pappans hund eller nåt sånt löjligt) utan tittade i den röda pärmen när de skulle in i skyddsrummet.

Nu till betyget. Eftersom jag aldrig hade tråkigt så måste jag ge filmen en svag fyra. Det var en välgjord actionfilm helt enkelt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Terminator 2: Judgment Day (1991)

Terminator 2: Judgment Day är väl känd som en av få uppföljare som håller samma eller t.o.m. bättre klass än originalet. James Cameron står bakom en annan i och med Aliens (som just jag i och för sig tycker är 1,5 snäpp sämre än Ridley Scotts Alien). Vad har vi mer? Gudfader 2 och The Empire Strikes Back. Några fler?

Det bästa i mina ögon med T2 är att Sarah Connor i form av Linda Hamiltons seniga kropp blivit en tuff badass som sätter männen på plats, som t ex den slemmige psykologen, spelad avEarl Boen, som återkom från ettan. Efter händelserna i ettan har Sarah blivit hård och paranoid, ständig redo att möta en terminator. Pga detta har hon spärrats in på en anstalt. Hon får inte träffa sin son John (Edward ”är han jobbig eller inte?” Furlong). John bor istället hos, givetvis klyschigt otrevliga, fosterföräldrar. Men fosterföräldrarna ligger givetvis risigt till när en (uppgraderad) terminator skickas tillbaka i tiden för att döda John.

Jag vet inte, är det nåt fel på mig som inte tokhyllar denna film? Jag kan bara tycka att det är en underhållande actionrulle, en riktigt bra sådan, men inte mer. Den där wow-faktorn saknas. Det är egentligen inget fel på storyn, inget fel på effekterna, inget fel på skådisarna. Edward Furlong är irriterande, ja, men på ett sätt är det liksom så han ska vara. Han ska vara orädd och kaxig mot terminator-Arnold. Fast det blir nog lite för mycket ibland, typ när han ber Arnold att stå på ett ben. Då kändes filmen som en sketch ur Saturday Night Live.

Linda

”Ok, I’m having a bad hair day. What about it?”

Som sagt, effekterna tyckte jag höll måttet, vilket förvånade mig en del. När filmen var aktuell minns jag att jag blev totalt blown away (svenskt alternativ, tack?). Nu höll effekterna måttet vilket inte riktigt är samma sak som att bli blåst av banan. Möjligen används samma grepp lite för mycket, som t ex när T-1000 finfördelas till en massa droppar som sen flyter ihop.

(Förresten, en parentes, varför förklaras aldrig hur en T-1000 kan göra tidsresan? Reese nämner ju i den första filmen att det bara funkar med organiskt material. Metall inneslutet i organiskt material funkar så man kan ju tänka sig nån sorts skyddande ”hud” eller att T-1000 imiterar en yttre hud. Men det förklaras aldrig. Kanske finns i nåt extramaterial.)

Actionsekvenserna var underhållande, inget snack om saken. Stora lastbilar, motorcyklar, guns, lots of guns, och så givetvis en slutuppgörelse i en fabrik. Det enda jag blev lite besviken på var att det inte var Sarah själv som sköt det avgörande skottet som till slut skickade Robert Patrick ner i den flytande metallen. Men det funkade med Arnold också. Robert Patrick för övrigt riktigt bra som T-1000. Kall och hård som den metall han var gjord av.

Men ändå, trots lovorden, så blev det aldrig en riktigt maffig wow-upplevelse vid denna omtitt så jag hamnar på samma betyg som ettan fick.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

PS. Efter att jag såg Terminator 3: Rise of the Machines på bio när det begav sig så gav jag den en svag fyra. Hur är det möjligt? Alla andra verkar ju mer eller mindre avsky den. Min gamla text om den kommer på torsdag. Jag kommer inte se om den. DS.

The Terminator (1984)

I måndags kväll gjorde SF för en gångs skull en bra grej. Fast förmodligen hade de väl blivit tillsagda av distributionsbolaget UIP som vanligt. I vilket fall, så visades James Camerons 80-talsklassiker The Terminator på bio!

Jag kan inte påstå att jag har nån speciell relation till Terminator-filmerna. Ettan från ’84 har jag sett (inte på bio). Vissa scener har, trots att det var länge sen jag såg den, etsat sig fast och det insåg jag under visningen i måndags. Då var det plötsligt som att det var igår jag såg dem.

T2 har jag inte heller sett på bio, även om det var nära. När jag gjorde lumpen i Boden hade jag och en annnan telegrafist i samma pluton tänkt se den på bio. Men när vi skulle köpa biljetter så fick vi veta att det bara fanns EN plats kvar i salongen. Vi lommade hem till kasernen istället och putsade våra k-pistar.

Men nu handlar det alltså om den första filmen, The Terminator, där Arnold spelar en ond terminator från framtiden ute efter att döda en viss Sarah Connor (Linda Hamilton) för att hindra att hennes son John nånsin blir till. John kommer nämligen leda människorna i striden mot maskinerna i ett framtida krig. Till Sarahs undsättning kommer dock Kyle Reese (Michael Biehn), även han skickad från framtiden.

The Terminator

The Terminator är en riktigt schysst och ganska skitig 80-talsactionrulle. Den är inte alls snygg på det där slicka sättet som cgi-tunga filmer är nuförtiden. Nej, här är det rått och på riktigt. Jag gillade känslan. Samtidigt är det nåt med den där 80-talsstämningen som inte riktigt går hem hos mig. Jag vet inte riktigt vad det är men samtidigt som det är rått så kan det ibland bli lite fånigt.

Jag gillade inte de kläder som Arnold får tag på. De var bättre i tvåan.

Att filmens effekter är lite kackiga får man ta. Det positiva är ju att vi slipper tråkig och kall cgi. Men ändå måste jag säga att vissa effekter inte funkade och tog ut mig ur filmen. I salongen hördes även spridda skratt vid några tillfällen. Speciellt är det väl en scen när Arnold ska ”operera” bort sitt ena öga som inte funkade. Plötsligt var det inte Arnold utan en gummidocka!

Merparten av filmen utspelas i 1984 års Los Angeles men vi får även se några korta episoder som utspelas i framtiden mitt under det brinnande kriget mellan maskiner och människor. Jag tyckte inte framtidsscenerna var så bra. Effekterna var halvtaskiga och scenerna i sig gav mig inte så mycket. De kändes lite onödiga.

Det som kanske sticker ut mest för mig är att det i grunden är en ganska mörk historia. Arnold lägger inga fingrar emellan när han mejar ner allt och alla. Filmens slut är inte hoppfullt alls utan mer melankoliskt sorgligt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

Jag såg filmen med Fripps filmrevyer-Henke och vi träffade även på Movies – Noir-Christian och hans bror (som såg filmen på Rigoletto när det begav sig på 80-talet). Vi hann med ett trevligt snack om filmen efter visningen. Det roligast vi konstaterade var att Arnolds terminator kan härma alla röster han hör men ändå så väljer han att prata med österrikisk brytning. Kolla in vad Henke och Christian skriver här:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir

PS. Förresten, jag sa att SF gjorde nåt bra när de visade The Terminator. Det vägdes tyvärr upp av att SF inte kunde registrera mina bioklubbspoäng innan visningen. Henke köpte biljetten innan jag hade bestämt mig för att haka på så mina poäng registrerades inte vid köpet. För att få in mina poäng behövde SF kancellera mitt köp och sen göra om köpet. Men eftersom det var fullsatt fanns det då en risk att min plats försvann. Det ville jag inte riskera. För att registrera min poäng efter visningen är jag nu tvungen att skicka in den fysiska biljetten med brev till SF:s kundtjänst. Men då behövs ju tydligen inget återköp göras. Huh? DS.

%d bloggare gillar detta: