10 i topp: Filmer 1978
1 mars, 2017 22 kommentarer
1978: Parliament-Funkadelic spelar live i Houston. Parliament släpper Motor Booty Affair. Funkadelic släpper One Nation Under a Groove.
Muhammad Ali hinner med att både förlora och vinna mot Leon Spinks.
Ett antal filmer släpps också och här har ni mina favoriter bland de jag har sett.
10. The Boys from Brazil
För att jag alltid gillar konspirationsfilmer, speciellt när de delvis utspelas i Storlien.
9. Snake in the Eagle’s Shadow
För att det är martial arts-gurun Yuen Woo-pings debutfilm. Mannen som sitter ovanpå Jackie Chan är Chans rollfigurs tränare i filmen och spelas av regissörens pappa Yuen Siu Tien.
8. Midnight Express
För att jag, och det är sen gammalt, nästan alltid gillar fängelseflyktfilmer. Vila i frid, John Hurt.
7. The 36th Chamber of Shaolin
För att större delen av filmen är en enda lång mysig träningssekvens med svåra prövningar där Gordon Liu ska lära sig kung fu av martial arts-munkar. Titeln på Wu-Tang Clans första album Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är för övrigt en homage till filmen.
6. The Last Waltz
För att det är en härlig konsertfilm med spelglädje och mängder av skön 70-talsmusik. Enda klagomålet är att man i klippet jag länkar till förpassar Joni Mitchell till skuggorna. Nu fick hon ju i och för sig en ”egen” låt också men ändå. Martin Scorsese regisserar.
5. Invasion of the Body Snatchers
För att den är läbbig och för Leonard Nimoys röda polotröja under en tweedkavaj.
4. Drunken Master
För att det är Jackie Chans bästa film med galna fajter, regisserade av Yuen Woo-ping, med bl a superskurken Thunderleg spelad av Hwang Jang-lee (se bild).
3. Höstsonaten
För att det är en film där intensiteten sakta, sakta, stiger för att i slutändan brisera i en känslomässig explosion. Höstsonaten blir än mer intressant efter att ha sett dokumentären Jag är Ingrid. På ett sätt är den den film som Jag är Ingrid inte vågade att vara.
2. Dawn of the Dead
För att det är den bästa filmen i Romeros originaltrilogi.
1. The Deer Hunter
För de två scenerna med rysk roulette. One shot.
Bubblare? Ja, några stycken: Halloween och Watership Down (Anyas favoritskräckis).
Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’78.
Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmfrommen
Filmitch
Flmr
Fiffis filmtajm
För mig var 
Hmmm. 1980. Hur svårt var det att få ihop en lista för just det här filmåret? Jättesvårt visade det sig. Egentligen är det nog bara de fyra överst placerade filmerna som jag verkligen kan utnämna till toppfilmer. Filmerna i botten av listan är närmare ok än bra. Faktum är att jag kan knappt säga att jag ens gillar dem.
Hoppsan! 1981. Det finns en hel del bra filmer men jag har inte en susning när det gäller vilken film jag ska placera högst på min lista. Andra år har det funnits en ganska självklar etta. Nu känns det nästan som tio ungefär lika bra filmer och det gäller även vissa av bubblarna. Fasiken. Hur ska jag göra? Ja, det blir väl att gå på känsla som vanligt. Det som ställer till det är ju exempelvis att det var väldigt länge sen jag såg vissa filmer. Andra har jag sett mer nyligen och då är det som att de hamnar högre bara därför. Hur som helst, just i detta nu bestämde jag vilken etta det blir och det är en film som jag inte sett på över 30 år. Här är det bara nostalgi och minnet av just denna filmtitt som bestämmer.
1982 känns som ett nästan lika bra år som 
Oj, oj, oj, vad svårt det här var. 
Höst. Omstart. Nya årslistor, och nu handlar det om de första åren på 80-talet. Vi börjar med 1984 och räknar oss neråt. Som vanligt när det gäller 80-talet tänker jag att det blir svårt att hitta filmer. Dels är det inte nåt favoritårtionde och dels är det ofta väldigt länge sen jag såg filmerna som känns aktuella. Den här gången blev jag dock överraskad hur mycket det fanns att välja bland.
Jag saknar bara ett år bland mina årsbästalistor men sen har jag listor för alla år från 1985 och fram till förra året 2015. Nu är det dags att fylla den luckan. 1988 är året. Det visar sig inte vara nåt favoritår när jag började kolla igenom vilka filmer det fanns att välja bland. Jag tror det har att göra med att jag vid den här tiden inte gick speciellt mycket på bio och jag hade liksom inte fått upp ögonen för filmens magiska värld. Det finns ju mängder av kända 80-talsrullar och några kom 1988 men jag såg inte ens Die Hard på bio. Då saknas den så förrädiska och lockande nostalgin som man kan ha kopplat till äldre filmer. För min del var det först på 90-talet som mitt riktiga filmintresse tog fart, runt 91-92 (
I inlägget med min lista för 
Dags för ett sånt där svårt 80-talsår igen. 1986. Jag har inga självklara favoritfilmer även om det givetvis finns en del mycket bra filmer. Jag har säkerligen missat en hel del av andras favoriter då 80-talet inte är nåt favoritdecennium för mig personligen.
Jojjenito – om film... 
Vad säger folk?