10 i topp: Filmer 1978
1 mars, 2017 22 kommentarer
1978: Parliament-Funkadelic spelar live i Houston. Parliament släpper Motor Booty Affair. Funkadelic släpper One Nation Under a Groove.
Muhammad Ali hinner med att både förlora och vinna mot Leon Spinks.
Ett antal filmer släpps också och här har ni mina favoriter bland de jag har sett.
10. The Boys from Brazil
För att jag alltid gillar konspirationsfilmer, speciellt när de delvis utspelas i Storlien.
9. Snake in the Eagle’s Shadow
För att det är martial arts-gurun Yuen Woo-pings debutfilm. Mannen som sitter ovanpå Jackie Chan är Chans rollfigurs tränare i filmen och spelas av regissörens pappa Yuen Siu Tien.
8. Midnight Express
För att jag, och det är sen gammalt, nästan alltid gillar fängelseflyktfilmer. Vila i frid, John Hurt.
7. The 36th Chamber of Shaolin
För att större delen av filmen är en enda lång mysig träningssekvens med svåra prövningar där Gordon Liu ska lära sig kung fu av martial arts-munkar. Titeln på Wu-Tang Clans första album Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är för övrigt en homage till filmen.
6. The Last Waltz
För att det är en härlig konsertfilm med spelglädje och mängder av skön 70-talsmusik. Enda klagomålet är att man i klippet jag länkar till förpassar Joni Mitchell till skuggorna. Nu fick hon ju i och för sig en ”egen” låt också men ändå. Martin Scorsese regisserar.
5. Invasion of the Body Snatchers
För att den är läbbig och för Leonard Nimoys röda polotröja under en tweedkavaj.
4. Drunken Master
För att det är Jackie Chans bästa film med galna fajter, regisserade av Yuen Woo-ping, med bl a superskurken Thunderleg spelad av Hwang Jang-lee (se bild).
3. Höstsonaten
För att det är en film där intensiteten sakta, sakta, stiger för att i slutändan brisera i en känslomässig explosion. Höstsonaten blir än mer intressant efter att ha sett dokumentären Jag är Ingrid. På ett sätt är den den film som Jag är Ingrid inte vågade att vara.
2. Dawn of the Dead
För att det är den bästa filmen i Romeros originaltrilogi.
1. The Deer Hunter
För de två scenerna med rysk roulette. One shot.
Bubblare? Ja, några stycken: Halloween och Watership Down (Anyas favoritskräckis).
Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’78.
Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmfrommen
Filmitch
Flmr
Fiffis filmtajm
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Årets bästa filmer 1978 | FILMITCH
Åhej.
The boys from Brazil – är det inte en De Niro-look alike du har där?
En massa martial arts-filmer jag inte sett. Har aldrig förstått förtjusningen folk har för denna genre.
The last waltz – wow, överraskad! Trodde inte detta var din typ av musik. Är du en slumrande Neil Young-fan? 😀
Invasion of the body snatchers – inte sett. Älskar bilden du har här dock. Den fullkomligt skriker sjuttiotal!
Dawn of the dead – wow, så högt! Du gillar dina zombiesar, helt klart. 😉
The deer hunter – otroligt kompetent film, helt klart. Favoritfilm? Nja, vet inte jag. Är mer en ”one timer” för mig.
Anya! 😀
Haha, njae. Fast han har samma sett att le, att liksom skrynkla ihop ansiktet.
Har aldrig förstått folk som inte förstår tjusningen med martial arts-filmer. 😉
Jorå, jag gillar ganska många olika stilar. Men visst, musiken i filmen är väl inte min absoluta favorit. Neil Who? 😉
Har du börjat editera i dina läsares kommentarer nu? Spännande grepp.
Det var ett övertramp, men jag kunde inte låta bli. Inser ju nu att det bara är du och jag som vet om det. Editerade tillbaka.
Men jag gillar mina zombier, ja. 🙂
(Faktum är att jag ibland brukar gå in och och ändra stavfel i kommentarer. Obsessive much? 😉 )
10. Gillar upplägget och skådespelarna, men den når inte riktigt ändå fram.
9. Ej sett, men martial arts-filmer från den här tiden är oftast värda en titt.
8. Mycket bra. Brukade vara min etta, men en film har gått om den.
7. Tror jag såg denna på min första Stockholm filmfestival 2003 eller liknande. Gillade den helt klart och är även med på min lista.
6. Ej sett. Inte en film som lockat, trots att det är Scorsese.
5. Vill gilla den mer, men den fruktansvärda musiken (oväsendet) sänker den, tyvärr.
4. Denna har jag väl sett (?), men minns isf inte att den skulle vara bättre än 36th Chamber…
3. Ej sett. Får se om jag orkar ta mig an några fler Bergman-filmer. Detta kan isf vara en av dem.
2. Ganska besviken på denna. Tycker Day of the Dead är den bästa, men denna är klassisk.
1. Även min etta. Gillade den mycket vid senaste titten och den har inte många svagheter.
3 av 10, inklusive två av mina toppfilmer.
The Last Waltz är ju en musikdokumentär så den är ju lite speciell. Om du gillar 70-talsrock/soul så är den sevärd.
Hmm, jag kan inte minnas musiken alls i Invasion of the Body Snatchers.
Drunken Master har definitivt bättre fajter än 36th Chamber.
Höstsonaten är en klassisk slow burn-film.
Trots en massa M.A filmer hela fem överlapp. 36 chambers verkade intressant
Fem överlapp, hoppsan!
Du är inte så förtjust/bevandrad i martial arts-filmer antar jag?
Bra år för Jackie Chan. De två filmerna är underbart charmiga även om jag också kan tycka att 36th Chamber känns mer monumental. Fint att alla tre får plats på listan.
36th Chamber är mer monumental helt klart. Det som gjorde att Drunken Master ändå kom högre var fajterna. De är betydligt vassare i DM, tycker jag.
Ja, Yuen Woo-Ping har inte många konkurrenter på det planet. Särskilt med humorn i fajterna som får ut max av Jackie Chan. Det är väl egentligen väldigt orättvist att klumpa ihop och rangordna de här tre filmerna som om det var samma genre.
Ja, 36th Chambers har väl inte speciellt mycket humor, eller? Det var ett tag sen jag såg den.
Jag minns den också som ganska allvarlig.
Då är vi överens. 🙂
Här vare asiatfilm i plural! 🙂
Känns som jag har sett typ varannan film på din lista, med början på Brasilien-pojkarna…:-)
Nej förresten…topp tre har jag ju sett alla. Plus Donald i muschen. 😉 Bra skit det!
Haha, ja, det slumpade sig så att tre utmärkta Hongkong-rullar gjordes just år 1978.
Åhå, du dissar Halloween. Det genererar en del diskussion kan jag tänka mig? 🙂
Nej, ingen diss, den är bubblare. 🙂 Men jag förstår vad du menar; att den inte kom med på listan är en diss i sig.
Trevligt att se att någon håller bergmanfanan vid liv- viva anxiety! Både drunken master och Last waltz tänkte jag ju se, men inte alltid lätt å hinna.
Men du hade med 36th Chambers i alla fall. Gott så.
Jag lever för ångest. 🙂
Pingback: Flmr vs Filmåret 1978! | Flmr