Zigenarnas tid (1988)

zigenarnas-tidFör ett tag sen postade jag min topplista över 1988 års bästa filmer och där hamnade Emir Kusturicas Zigenarnas tid på plats 8. I min recension av Kusturicas Underground utlovade jag sen en recension av Zigenarnas tid och den kommer här. Texten skrevs i september 2008.

Emir Kusturica är sån där regissör som för mig känns för spretig. Han kan i sina filmer få till underbara scener med skön humor, tung dramatik eller magisk surrealism. Men samtidigt blir det ibland en crazy Fellini-mustighet som jag inte alls tilltalas av, som t ex i Underground. Nu har jag sett Zigenarnas tid som handlar om en zigenarfamilj (eller romsk familj för att vara politisk korrekt) i Jugoslavien. Perhan (Davor Dujmovic) bor med sin syster, mormor och morbror. När systern behöver läkarvård får familjen ”hjälp” av en gangster och Perhan hamnar i Italien och dras in i en kriminell värld – och förlorar sig själv.

Kustorica har en egen stil. Det är ofta en episk känsla över hans filmer, en sorts larger than life-känsla. Zigenarnas tid tar ett tag att komma in i men efter ett tag har jag sugits in i Perhans värld. Då och då får vi uppleva drömsekvenser där Perhans fantasier kommer till ytan. De surrealistiska avbrotten lyfter filmen till ett bättre betyg eftersom de samtidigt som de är snygga och magiska också bidrar till att vi kommer Perhan närmare. Filmen är i grund och botten en ”uppgång och fall”-historia. Eller kanske snarare en historia om en snäll och ödmjuk person som fördärvas och för sent inser vart han är på väg. Zigenarnas tid är en sorglig, mustig, vacker, nästan episk, saga som växer. En av Kusturicas bästa.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

10 i topp: Filmer 1988

1988Jag saknar bara ett år bland mina årsbästalistor men sen har jag listor för alla år från 1985 och fram till förra året 2015. Nu är det dags att fylla den luckan. 1988 är året. Det visar sig inte vara nåt favoritår när jag började kolla igenom vilka filmer det fanns att välja bland. Jag tror det har att göra med att jag vid den här tiden inte gick speciellt mycket på bio och jag hade liksom inte fått upp ögonen för filmens magiska värld. Det finns ju mängder av kända 80-talsrullar och några kom 1988 men jag såg inte ens Die Hard på bio. Då saknas den så förrädiska och lockande nostalgin som man kan ha kopplat till äldre filmer. För min del var det först på 90-talet som mitt riktiga filmintresse tog fart, runt 91-92 (Singles, Short Cuts, Pulp Fiction…).

Men då är det dags att se vad 1988 kan ge i filmväg!

 

10. SOS – en segelsällskapsresa
SOS

För Johan Rabaeus och Ewa Frölings överklasspar.

9. Sagolandet
Sagolandet
För Troells förmåga att blanda nostalgi med obehag.

8. Zigenarnas tid
Zigenarnas tid
För att det är en sorglig, mustig, vacker och episk saga. 😉

7. Akira
Akira

För att ett nattligt Neo Tokyo är så snyggt det kan bli!

6. Powaqqatsi
Powaqqatsi
För att regissören Godfrey Reggios ambitioner dansar på gränsen till pretentioner men inte dansar över den gränsen.

5. Frantic
Frantic

För att det är den bästa Hitchcock-filmen som inte Hitchcock regisserat.

4. Mississippi Burning
Mississippi Burning

För att jag är fascinerad av den amerikanska Södern.

3. Shoot to Kill
Shoot to Kill

För att Tom Berenger och Sidney Poitier är ett härligt omaka par i denna buddykomedi!

2. Midnight Run
Midnight Run
För att Robert De Niro och Charles Grodin slår Berenger och Poitier i sin buddykomedi!

1. Eldflugornas grav
Eldflugornas grav
För att detta kan vara tidernas bästa one-timer.

 

Bubblare? Nja, egentligen inte.

Många av filmspanarna har redan publicerat sina 1988-listor. Check them out!

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Flmr
Rörliga bilder och tryckta ord

%d bloggare gillar detta: