Uppsala Internationella Kortfilmfestvial 2013

Jag har varit på Uppsala Internationella Kortfilmfestival några gånger tidigare och jag trodde att det kanske var en sju åtta år sen. Jag mindes speciellt ett år då det var ett visningspass med Roy Anderssons reklam- och kortfilmer. Jag minns fortfarande några scener ur dessa filmer, främst från Någonting har hänt och Härlig är jorden. På festivalens hemsida kollade jag historik kring tidigare festivalprogram och såg då att Andersson-temat var år 2000. Rackarns, vad tiden går. Året innan var det Johan Hagelbäck-tema och där ringde det också en klocka. Jag var nog på festivalen det året också. Hagelbäck är en animatör med en egen udda stil som förekom ganska mycket i svensk tv på 80-talet. Just rösten på hans figur Charles Nonsens har satt sig.

En av mina filmbloggarkompisar i Filmspanarna, Lena från Moving Landscapes, sitter med i urvalskommitén för Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Hon har tittat på film, tittat på film, tittat på film och tittat på film. Sen har urvalskommitén stött och blött om vilka filmer som ska vara med. Nu var det till slut dags för festival och vi var en liten styrka från Filmspanarna som sammanstrålade i Uppsala på festivalens näst sista dag. Jag hann med två pass, Sex x kärlek och så Publikens favoriter (publiken hade tidigare under veckan röstat på sina favoriter och nu visades de fem populäraste).

****

Sex x kärlek

History of Virginity – Schweiz 2012. 6 min. Regi: Sophie Haller
En sorts informationsfilm om den kvinnliga oskulden och hur den har betraktats genom historien. Fortfarande lever myter kvar. Jag fick känslan av en film som kunde vara gjord för Kunskapskanalen av Kobras redaktion. Jag tyckte filmen var för kort för att riktigt hinna göra nåt intryck. Hyfsat intressant men inget som sitter kvar.
2/5

Megaphone – Island 2013. 15 min. Regi: Elsa Maria Jakobsdottír
Isländskt om en tjej som har kul med en megafon och med en man. Men sen begår mannen ett övertramp som tjejen måste förhålla sig till. Hmm, återigen tyckte jag filmen var lite för kort för att göra intryck. När det började bli intressant tog den slut och det blev varken bra eller dålig.
2+/5

I Think this is the Closest to How the Footage Looked – Israel 2013. 10 min. Regi: Yuval Hameiri & Michal Vaknin
Oj, det här var den första filmen som slog an en nerv inom mig. Första minuten var det artsy fartsy-varning och nästan skrattretande men sen blev den rörande och sorglig. En personlig film om, som jag förstod det, en verklig händelse som regissören bearbetar på det här sättet. Verkligen annorlunda animerat när regissören spelar dockteater med dörrhandtag och andra udda objekt.
4-/5

Pouco mais de um mês (About a Month) – Brasilien 2013. 23 min. Regi: André Novais Oliveira
En ganska seg film med personer som inte säger så mycket. Första minuterna trodde jag vi fick se ett gift par vakna upp i sin säng. De kändes på nåt sätt naturliga. Men det visade sig att det var ett par som precis börjat dejta. I efterhand visade det sig att det nog var regissören själv och hans flickvän (?) som spelade sig själva, eller åtminstone versioner av sig själva. Jag ogillade inte filmen, den hade något, bl a snygg camera obscura, men nja, den kom inte fram till mycket.
2+/5

Love in the Time of Advertising – USA 2013. 9 min. Regi: Matt Berenty & David Bokser
Efter en del tunga filmer fick vi lite glatt animerat Pixar-inspirerat. Jag hade lite svårt att förstå filmens upplägg. En mannen är av nån anledning fast i en byggnad bakom skylten på en reklampelare. Han försöker uppvakta en kvinna med reklam. Kvinnan bor i ett hus nedanför skylten men hon förstår inte att det är han som är avsändaren utan köper bara mer prylar. Nej, både övertydligt och otydligt samtidigt, tyckte jag. Dessutom var det lite musikal också.
2/5

Pocalunek (The Kiss) – Polen 2013. 22 min. Regi: Filip Gieldon
Den här filmen hade jag bara ett problem med egentligen. Kanske är det nitpicking men, om man har varit så berusad att man har en flera timmar lång minneslucka natten innan då mår man inte så bra som tjejen, Emilia, gör kl 9 morgonen efter. Hon upptäcker att hon är hemma hos Matylda som hävdar att de har haft sex. Själv minns hon minns ingenting. Ingenting. Det utvecklar sig till ett sorts schackspel mellan de båda. Bäst med filmen, eller visningen, var eftersnacket med vältaliga (till skillnad från festivalens ”moderator”) regissören Filip Gieldon. Här fick man höra intressanta saker om Polanski- och Kieslowski-ok och att polacker vill ha film om tunga jobbiga ämnen. Det var inget för Gieldon upptäckte han efter att ha gjort två såna, typiskt polska, filmer.
2/5

Publikens favoriter

By this River – Australien 2013. 14 min. Regi: Melissa Anastasi
Min första tanke var två namn, ett förnamn och ett efternamn: Terrence Malick. Vad annars kan man tänka på när man ser en unge gå i ett fält och stryka med händerna längs med högt gräs ackompanjerad av en poetisk berättarröst (eller inbillade jag mig berättarrösten?). Det är snyggt så det förslår. Det är sorgligt och poetiskt. En mor har dött och sönerna och pappan hanterar förlusten på olika sätt men sammanstrålar på slutet. Mmm, det blir godkänt pga av fotot.
3/5

Avant que de tout perdre – Frankrike 2013. 22 min. Regi: Xavier Legrand
Oj, det här var nog den andra filmen som slog an den där nerven inom mig som gjorde att jag blev uppmärksam på det jag såg. Filmen börjar kryptiskt. Som tittar förstår man inte riktigt vad som händer. Det är nåt sorts familjedrama förstår man efter ett tag men ganska länge har man inte riktigt koll. Sista delen är nervig så det förslår. Det är spänningen helt framkallad med regi, skådisar och situationer. Det förekom ingen musik. Det behövdes inte för att skapa den där spänningen. En typisk europeisk realismthriller. Jag tror regissören Xavier Legrand kan gå långt.
4/5

The Mass of Men – Storbritannien 2012. 17 min. Regi: Gabriel Gouchet
En film som börjar med att visa en inspelning från en övervakningskamera. Varför? För att visa att det handlar om en autentisk händelse? Jag vet inte. En arbetslös man kommer tre minuter för sent till sin träff på arbetsförmedlingen, vilket får Kafka-liknande följder för mannen. Sen inträffar nåt märkligt, nåt märkligt med inslag av våld. Fast mannen är oskyldig, eller är det bara i hans drömvärld han är oskyldig. Och den där oranga påsen han har med sig, är det en påse eller en orange spikpistol. Mmm, det var en äcklig stämning i filmen.
3/5

Du velger selv – Norge 2013. 15 min. Regi: Kajsa Næss
Det här var en rörande dokumentär om barn vars pappa sitter i fängelse. Det norksa språket i filmen bidrar än mer till rörelsen och att man sympatiserar med barnen. Filmen använder ett grepp som vi sett några gånger nu (bl a i svenska Gömd från 2002), nämligen att göra filmen helt animerad. Vi får höra barnens riktiga röster men vi får se tecknade bilder på dem. Jag gillade verkligen filmen. Samitidigt som den är ganska sorgsen så har den en fin humor och en del hopp.
3+/5

Pandy (Pandas) – Slovakien 2013. 12 min. Regi: Matúš Vizár
Publikens favorit var en tecknad och ganska galen film som berättade om pandornas uppkomst och liv på Jorden. En väldig mängd bilder, den ena mer absurd än den andra, strömmade över oss. Det är en galen men även galet humoristisk film. Humorn är svart och absurd. Jag tänker på djurparker, strandade valar, naturfilmer, safari, djur på cirkus, råttor, skadedjur, djur som tar det lugnt, djur som utnyttjas av människor. Det är spretigt och roligt men jag är inte helt övertygad.
3+/5

Sammanfattning
Som väntat var den en trevlig eftermiddag och kväll i Uppsala. Det som är mysigt med den här festivalen är att biograferna som används alla i princip ligger i samma kvarter. Dessutom är det mycket enkelt att ta sig till Uppsala och biograferna från exempelvis Stockholm. Det är bara att hoppa på Uppsala-pendeln så är du vid Centralen på 40 minuter. Sen är det bara drygt fem minuters promenad till festivalcentret.

När det gäller filmerna så är det ju en blandad kompott. Den övervägande delen är hyfsade eller sämre men sen finns de där guldkornen som man blir riktigt glad av att få se. För min del var det ingen tvekan om vilken film, av de jag såg, som var den bästa. Franska Avant que de tout perdre av Xavier Legrand var nämligen en riktigt bra liten film. För mig skulle det kunna vara slutdelen av en långfilm. Så – håll utkik efter Legrand.

Vad tyckte de andra filmspanarbesökarna om festivalen och filmerna? Är de korta i tonen eller var underbart kort?

Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café
Moving Landscapes