Stockholm Filmfestival: Tai Chi 0

22 november, 2012 2 kommentarer

Titel: Tai Chi 0
Regi: Stephen Fung
År: 2012
IMDb | Filmtipset

Steampunk-kung fu! Så marknadsfördes den här filmen som blev min sista på Filmfestivalen för den här gången. Ja, steampunk-kung fu det låter ju helt underbart men problemet är att man glömde nämna att det även handlade om en datorspelsfilm. Filmen är fullkomligt fylld med spelreferenser och eftersom jag inte är en player så är det på sin höjd småkul. Det för inte nån handling framåt på nåt sätt alls. Det är liksom bara korta snabba kickar för de som snappar upp det roliga. Det blir bara en film fylld med kul grejer utan nån egentlig handling. Så tycker i alla fall jag. Jag är säker på att t ex hela Har du inte sett den?-gänget inte håller med.

Man ok, om vi ser på handlingen då. Vad handlar Tai Chi 0 om? Jo, den handlar om en ung snubbe som är föds med en talang för kung fu. En extra bonus som han fick när han föddes är en stor vårta på huvudet som är ett sorts tecken på att hans talang. Problemet är att om nån trycker på vårtan så blir han galen och utför galna martial arts-manövrar under nån minut för att sen kollapsa med näsblod. Vår hjälte blir värvad som krigare och spenderar sitt liv med att slåss. Den där vårtan blir mörkare och mörkare och när den blir svart så kommer han att dö. Detta får han reda på av en äldre kung fu-mästare. Nu måste vår hjälte ta sig till en avlägsen by för att där lära sig mental kung fu för att på så sätt bli frisk. Den där byn är dock inte så trevlig mot främlingar, speciellt inte främlingar som vill lära sig kung fu.

Nja, tyvärr alltså. Det kan inte bli godkänt till den här ganska sköna filmen. Skön i vissa avseenden. Oskön i andra. Så fort en icke-asiatisk skådis visas i bild och framförallt öppnar munnen blir det pinsamt dåligt. Efter halva filmen kommer en västerländsk kvinna in i handlingen och hon är… snygg men en fullkomligt värdelös skådis.

Steampunk? Ja, jag trodde ett tag att det inte skulle komma nån steampunk men det gör det faktiskt med besked, även om det dröjer ett tag. Det blir Wild Wild West i kubik.

I eftertexterna till filmen dyker plötsligt Peter Stormare (!) upp. Haha, helt fantastiskt. Han ska tydligen vara med i uppföljaren Tai Chi Hero. Hehe, Tai Chi Zero och Tai Chi Hero, det rimmar men att ge Tai Chi Zero mer än en starkt tvåa det skulle rimma illa med mitt betygssystem.

2+/5

Om visningen: Det här var en skön tidig eftermiddagsvisning där inte så mycket kunde gå fel. Det brukar inte vara så stort tryck med mycket folk så det är mindre chans att nåt går fel, både när det gäller gäller galen publik eller volontärer som inte har koll. Så det hände inget speciellt förutom att tjejen som satt bredvid mig drack en läsk som var nån sorts godisläsk som doftade lösviktsgodis varje gång hon kände för en klunk.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension, Steampunk, Stockholm Filmfestival 2012 Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Police Story

5 november, 2012 2 kommentarer

Titel: Police Story (Ging chat goo si)
Regi: Jackie Chan
År: 1985
IMDb | Filmtipset

Den här martial arts-måndagen fortsätter vi med ytterligare en av Jackie Chans 80-talsfilmer.

Efter att jag såg Jackie Chan i den underbara Drunken Master har jag varit sugen på att se lite fler äldre filmer med fantasifulla stunts och schyssta fajtingscener med den numera ganska ärrade Hongkong-hjälten. När jag ramlade på Police Story i den lokala videobutiken (det här var på den tiden jag besökte s.k. videobutiker, om ni minns dem)  kände jag att det var dags att stilla min hunger. Historien är egentligen helt ointressant, vilket faktiskt Chan själv bekräftar i en extramaterialintervju. Det handlar i slutändan om en grupp fajtingscener som knyts samman av en tunn handling där Chan är polis på jakt efter en höjdargangster och får i uppdrag att skydda gangsterns sekreterare (Brigitte Lin) som ska vara vittne i en kommande rättegång.

Tyvärr så tyckte jag (konstigt nog kanske, om man tänker på Chans kommentar) att det inte var tillräckligt med stunts för att hålla mig underhållen under filmens gång. Handlingen mellan actionscenerna är direkt dålig, och sen tyckte jag faktiskt inte att actionscenerna var så där otroligt fantastiska att de höjde en i övrigt dålig film (som t ex var fallet i den brutala Ong-bak). Visst, ibland är det bra, helt klart. T ex är slutsekvensen på ett köpcentrum kul, då det äntligen blev lite riktig man mot man-fajting och dessutom en vådlig tur nerför en stolpe för Chan (en scen som man dessutom fick se i repris två gånger från olika kameravinklar, haha).

Men trots vissa grymma stunts så jag är ändå lite besviken på filmen. Jag gillar när det är fajter med små finesser, här blir det lite för stort och lite väl mycket ointressanta pistoldueller i början. Det är lite som med trolleri; jag uppskattar mer när nån gör ett grymt korttrick än när ett flygplan trollas bort. Sen innehåller filmen förstås den vanliga fåniga humorn som av nån anledning funkade i just Drunken Master men som inte går hem hos mig här. Jag kan tyvärr inte ge Police Story godkänt. Jag ska försöka se Chans sena 70-talsfilmer, Snake in the Eagle’s Shadow (det kommer en recension av den en måndag framöver) och Fearless Hyena, som jag hoppas ska vara bättre.

2+/5

PS. Kul att se vackra Maggie Cheung i en väldigt tidig roll, tyvärr en ganska meningslös roll, men ändå…

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Project A (‘A’ gai wak)

29 oktober, 2012 Lämna en kommentar

Titel: Project A (‘A’ gai wak)
Regi: Jackie Chan & Sammo Hung Kam-Bo
År: 1983
IMDb | Filmtipset

Den här måndagen blir det bara ett kort omdöme av veckans martial arts-film. Filmen är liksom inte värd mer än så. Fast jag rekommenderar att ni kollar in klippet jag länkar till. Det är en kul sammanfattning.

Project A är den första riktiga filmen med de tre vännerna Jackie Chan, Sammo Hung och Yuen Biao (de gjorde många fler tillsammans efter denna). Den utspelar sig i slutet av 1800-talet och Hongkongs kustbevakning har problem med pirater. Chan & Co får i uppgift att sätta stopp för sjörövarna. Njaae, precis som när det gäller Drunken Master II, en annan Chan-film, så har jag inte så mycket att säga om den här filmen. Förutom en del spektakulära stunts och ganska bra fajter så är det för dåligt helt enkelt. Det är kul att se vissa delar – cykeljakten, klocktornet och slutfajten bör nämnas – men det är för dåligt däremellan för att det ska bli en bra film som helhet. På YouTube kan ni se bloopers blandat med de bästa scenerna, som ju alltid Chan brukar visa under eftertexterna i sina filmer.

2+/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Kung Fu Hustle (Gong fu)

22 oktober, 2012 8 kommentarer

Titel: Kung Fu Hustle
Regi: Stephen Chow
År: 2004
IMDb | Filmtipset

En vecka går snabbt och det är redan måndag igen och det betyder kung fu!

Efter att ha sett och gillat Shaolin Soccer så där lite lagom hade jag en del förväntningar på Kung Fu Hustle som de flesta verkar tycka är bättre än Stephen Chows fotbollsspektakel. Den nya filmen utspelas i det fattiga kvarteret Svinstian där det ökända Yxgänget än så länge inte härjar. Chow, som inte dyker upp i filmen förrän efter ett tag, spelar småtjuven Sing som gärna vill vara medlem i Yxgänget. Som substitut terroriserar Sing det till synes försvarslösa Svinstian och påstår sig tillhöra Yxgänget, vilket givetvis leder till att det riktiga Yxgänget snabbt är på plats. Strid utbryter mellan Yxgänget och de oanade kung fu-mästarna som döljer sig bakom kockar, skräddare, etc i Svinstian. Även tölpen Sing visar sig ha oanade krafter…

Ja, haha, vad ska man säga?! Tom & Jerry möter Stefan & Krister kanske. Bra är det i vilket fall som helst… INTE. Det är töntigt, fjantigt, larvigt, fånigt, men nästan aldrig roligt. Hyresvärdinnan med cigaretten ständigt i mungipan var hur jobbig som helst, även om hon i slutändan var en av de bästa karaktärerna (det säger en del om vad jag tycker om filmen). Jag vet att det är en parodi och att det inte är på allvar förstås men för mig blev det bara en ytlig mix där man lånat hejvilt från alla håll och kanter utan att få ihop det till en helhet. Varför hade man plötsligt stoppat in en referens till The Shining? Det var ju bara larvigt och tillförde nada. Den humor som förekommer är så låg att inte ens Glocalnet kan konkurrera (min kommentar: recensionen skrevs då Glocalnet-reklamen sköljde över oss). När hyresvärdinnan och Sing har sin fåniga löporgie à la The Road Runner väntade jag bara på att den skulle ta slut, det var ju rena barnfilmen. Vad var detta?!

Det lustiga är att det förekommer ganska grovt våld, trots att humorn är så låg att den passar på dagis. Nu är det i och för sig ungefär samma våld som förekommer i just Tom & Jerry, dvs en form av tecknat våld som är helt orealistiskt. Det går inte att ta på allvar så det är väl helt ok och logiskt. Resten av filmen går inte heller att ta på allvar. Sen har Chow precis som i Shaolin Soccer lagt in smetiga, sentimentala scener som känns väldigt märkliga. Flashback-scenerna (där vi får se delar av Sings barndom) och scenerna mellan den stumma tjejen och Sing tyckte jag var rent pinsamma. Det fanns flera saker som var pinsamma, som t ex snubben som sprang omkring med byxorna nere (say what? kul? nä!) och trötta bögskämt.

Nu ska jag väl säga att det fanns en del snygga actionsekvenser och jag gillar även alla de olika kung fu-stilarna som förekommer. Roligast var kanske den gamle mästarens paddställning, haha. Men, när det gäller actionsekvenser så fanns här, inte oväntat, alltför mycket datorgenererade scener, t ex den i längden tröttsamma scenen med de två musikaliska kung fu-mästarna som skickade iväg dödliga ljudvågor i form av datoranimerade pirater. Nä, inte spännande. Ok, slutfajten (inklusive Lejonvrålet) mellan den gamle mästaren och herr och fru hyresvärd var helt ok och rolig. Men jag kan ändå inte ge filmen godkänt. Kan hända att jag inte kan tillräckligt mycket om humor från Hongkong för att fatta filmen men det ändrar ju inte det faktum att jag inte tycker det är speciellt kul.

2/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: SPL (Sha po lang)

15 oktober, 2012 Lämna en kommentar

Titel: SPL (Sha po lang)
Regi: Wilson Yip
År: 2005
IMDb | Filmtipset

Som sig bör börjar vi veckan med en recension av en martial arts-rulle.

SPL är våldsam polisaction från Hongkong där en grupp poliser tar till tillåtna, men mest otillåtna, metoder för att sätta dit en gangsterboss spelad av fetlagde kung fu-veteranen Sammo Hung. Donnie Yen, en annan kung fu-hjälte, spelar den nye polischefen som dras in i vendettan. Början av filmen var ganska lovande: snyggt filmad, bra upplägg med vittnen som mördas i samband med en bilkrasch på väg till rättegången och en polis (Simon Yam) som därefter blir besatt av att sätta dit gangsterbossen. Därefter hoppar vi tre år framåt i tiden. Poliserna gör livet surt för Hung men lyckas aldrig få fram några bevis som håller. Nu är filmen som bäst. Vi presenteras för poliserna i den mer eller mindre laglösa lilla styrkan och in träder nu också fajtinghjälten Donnie Yen. Nu hittar vi även den lilla gnutta humor som förekom i filmen.

Tyvärr så bar det utför efter detta parti, även om vissa fajtingscener förstås är spektakulära och sevärda. Hungs livvakt (Jacky Wu) är väl den mest akrobatiske i gänget. Donnie Yen är alltid duktig och runde Hung var det riktigt kul att skåda. Bäst var Yens fajter med Wu och Hung. Tyvärr kändes resten av filmen dålig. Våldet kändes bitvis spekulativt och onödigt och jag tog nästan illa vid mig. Berättandet var jobbigt överdramatiskt och förutom Yen, Hung och Yam var skådisarna rätt dåliga. Jag hade även gärna sett lite mer humor eftersom det lilla som var med lyfte filmen. Nä, slutomdömet blir att SPL är en onödigt våldsam, poänglös och dåligt berättad historia. Den hade potential i början men efter ett tag insåg man att manuset var för dåligt helt enkelt.

2/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , ,

Martial arts-måndag: Legendary Weapons of China

8 oktober, 2012 4 kommentarer

Titel: Legendary Weapons of China (Shi ba ban wu yi)
Regi: Liu Chia-liang
År: 1982
IMDb | Filmtipset

För några veckor sedan utlovade jag ett tema med martial arts-filmer. Nu är den tiden kommen. Som jag skrev då så tar jag alltså med de sämre filmerna först. Det känns hoppingivande att det bara blir bättre från och med nu. Jag kallar temat Martial arts-måndag! Just Legendary Weapons of China såg jag på Cinemateket när de körde ett martial arts-tema för några år sen.

Skön titel på en inte lika skön film. En mästare inom en kung fu-sekt hoppar av sekten för att han inte tror på att det går att lära sig att motstå gevärskulor (no shit!). Andra delar av sekten tror dock på detta och skickar ut tre mördare för att döda honom. He, inledningen var rätt kul i denna Shaw Brothers-film. Som sig bör får vi under förtexterna se en kung fu-uppvisning av huvudrollsinnehavarna, en sorts martial arts-show som inte har nåt direkt med handlingen att göra. Speciellt tjejen, Kara Hui, imponerar med en lagom nonchig stil. Då såg jag fram emot en rolig stund på bion, men tyvärr var det här nog det bästa i filmen.

När filmen väl rullar igång visar det sig vara en förvirrad Åsa Nisse-historia (min kommentar: kanske nåt för filmitch) med ruggigt spretig och snurrig handling. Fajterna är bitvis roliga men när det blandas in för mycket magi och trollkonster blir det bara konstigt. Gordon Liu dyker upp som en av de tre lönnmördarna och är sevärd men är tyvärr något av en bifigur. Den sista fajten där vi får se alla de 18 klassiska kinesiska vapnen in action är lite för lång och dålig för att funka fullt ut. Även om det är lite kul det här med att använda alla vapnen så känns det lite väl nördigt och långdraget för att ha nåt egenvärde. För mig alltså, det finns säkert de som tycker det är hur coolt som helst. Nej, för att det här skulle ha blivit godkänt hade jag velat se mer av tjejen Kara Hui och Gordon Liu. Nu kan det inte bli godkänt.

2+/5

PS. Och här har vi vapnen, kanske inte riktigt rätt men ett förslag från min sida. Många vapen blir det: Sabel, Svärd, Fjärilskniv, Spjut, Stav, Dolk, Batong, Sköld, Hillebard, Munkspade, Tredelad stav, Månskäreknivar, Treudd, Kroksvärd, Pik, Klubba, Yxa, och slutligen Pilbåge. Nördigt, eller hur?

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , ,

The Raid

15 september, 2012 9 kommentarer

Titel: The Raid (Serbuan maut)
Regi: Gareth Evans
År: 2011
IMDb | Filmtipset

En polisstyrka sitter i en minibuss på väg till ett uppdrag. Man ska fånga in Jakartas gangsterboss Tama. Enda problemet är att Tama befinner sig på översta våningen i ett höghus som bebos av Jakartas värsta skurkar. Förutom skurkar med skjutvapen har Tama även tillgång till Mad Dog (Yayan Ruhian), den kanske mest obehagligt skickliga och vrickade marial arts-skurk jag har sett på film. Polisen har Rama (Iko Uwais) som visar sig vara en fena på pencak silat, en indonesisk martial arts-stil.

The Raid är helt galen action. Jag sitter och funderar på om man är en störd person om man gillar sånt här. Det är rått våld, grovt våld. En sak man kan säga är att det inte är tråkigt i alla fall. Arbetet som är nedlagt i fajtingscenerna är imponerande. Själva historien däremot är enklare än enklast. Egentligen helt utan handling lyckas man få till en film som fick mig att sitta som klistrad. Början är en ganska lång uppbyggnad. Det tar ganska lång tid innan det hela drar igång. Under denna uppbyggnad är det ändå spännande. När det sen drar igång gör det det ordentligt.

Det är nåt med scenerna som är annorlunda. Och så det indonesiska språket som känns som en blandning mellan thailändska och spanska. Actionsekvenserna är helt galet fantastiska. Trots att det är snabba klipp ibland så ser du ändå vad händer. Allt händer liksom på riktigt, det är bara det att det är ett furiöst tempo. Närstriderna är skickligt och brutalt gjorda.

Gangsterbossens ena medhjälpare är en obehaglig typ. Han heter Mad Dog. Han fångar dig men tar ur magasinet ur sin pistol och vill göra upp med sina bara händer. Visst, det låter som en kliché men den här snubben känns helt vrickad så det blir inte en kliché.

Ungefär en minut i början samt under några sekundkorta klipp när vår hjälte Rama tänker på sin gravida fru får vi smör på det klassiska asiatiska sättet. Men det kanske är en procent av speltiden. I övrigt så är det ultravåld, även det på det typiskt asiatiska sättet. Och så regnar det också i början av filmen som det brukar göra i åtminstone sydkoreanska filmer.

Slutuppgörelsen är brutalare än brutal, och nånstans under den sista kvarten av filmen så kände jag att nu kanske jag hade fått nog av brutna ben, knivar i halsar och andra blodigheter. Det påminde lite om känslan jag fick när jag såg Ong-bak. Det räckte liksom. Men en fascinerande film är The Raid.

4-/5

The Raid går även under namnet The Raid: Redemption och den finns att se på Voddler.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 4, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

A Touch of Zen

11 september, 2012 6 kommentarer

Titel: A Touch of Zen (Xia nu)
Regi: King Hu
År: 1971
IMDb | Filmtipset

Jag gillar martial arts-filmer så med jämna mellanrum brukar det dyka upp texter om just såna filmer här på bloggen. Under hösten tänkte jag kanske posta några gamla recensioner av kamparts-filmer lite oftare, varför inte i form av martial arts-måndag t ex? Jag börjar med botten först, dvs filmer som i mina ögon inte håller toppklass. Och ja, jag vet att det är tisdag idag. 😉

Jag har äntligen lyckats hitta rätt tillfälle att se det här närmare tre timmar långa taiwanesiska martial arts-eposet som väl även är en wuxia-film. Filmen utspelar sig i Kina i (nån) historisk tid och huvudperson (i början) är en tafatt konstnär som bor med sin något tjatiga mor som mest av allt vill att hennes dröshans till son ska ta anställning hos staten samt gifta sig. En dag träffar sonen den unga Yang (Hsu Feng) som är förföljd av agenter som är ute efter att döda henne. Gissa om han försöker hjälpa henne?

Nja. Början var faktiskt riktigt rolig. Det var lite mystiskt med underliga figurer som dök upp i den lilla byn samt ett roligt samspel mellan sonen (konstnären alltså) och den gnatiga mamman. Även den unga Yang och konstnären (den töntiga sonen alltså) hade ett roligt samspel i inledningen. Konstnären var så där töntigt tafatt att det blev roligt, medan Yang visade sig vara en rackare på kung fu. Nånstans på vägen försvann dock det som var bra med filmen och ersattes av en för seg och flummig handling.

En lustig detalj var att det tog nästan en timme innan den första fajten ägde rum. Jag vet inte om det ofta är så i just wuxia-filmer men i vanliga kung fu-filmer är det definitivt inte så. Fajterna var hyfsade men inget mer, och jag tror inte det är fajterna i sig som är poängen med wuxia heller. Nåt jag gillade var munkarna och deras speciella krafter. Främst ledarmunken var en skön karaktär. Tyvärr blev filmen en lite för konstig blandning av olika stilar: komedi, drama, action, mystik. Ungefär i den ordningen faktiskt. Filmen ändrade nämligen karaktär i olika omgångar. Homagen Crouching Tiger, Hidden Dragon är fantastiskt bra men ”originalet” funkar inte trots fin fajt i bambuskog.

2+/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

An Empress and the Warriors

5 augusti, 2012 Lämna en kommentar

Titel: An Empress and the Warriors (Jiang shan mei ren)
Regi: Ching Siu-tung
År: 2008
IMDb | Filmtipset

Jag minns en kinesisk tv-dramaserie, en superromantiskt sådan, som visades på SVT för länge sen. Den handlade om en man som jobbade på ett stålverk under kulturrevolutionen. Just det, jag har för mig att han var japan som hade kommit till Kina som ung pga kriget mellan Japan och Kina. Detta faktum retades eller snarare föraktades han för. Och så blev det förvecklingar när han blir kär i en tjej som han inte tillåts träffa. Kineserna har nåt speciellt sätt att få till den där romantiska überkänslan. Hmm, jag måste ta reda på vad det var för serie det där. Jag minns den som gripande. Förmodligen fanns det läskiga politiska undertoner i den som jag missade.

Nåväl, An Empress and the Warriors är ett kinesiskt historiskt kostymactiondrama där det är väldigt svårt att missa propagandan. Filmen handlar om krigarprinsessan Fei’er som utbildas till drottninggeneral över riket Yan. När hennes pappa kungen dör i strid mot grannriket Zhao blir hon den nya ledaren. Brorsonen till kungen ser sig sidsteppad och planerar att ta över tronen genom att mörda den nya drottningen. Fei’er blir allvarligt skadad men överlever. Hon räddas av en f.d. krigare som nu lever som eremit och kan det här med naturläkemedel.

Filmen är som en mix av Crouching Tiger, Hidden Dragon, Blodets tron och den där tv-serien jag nämnde. Man smider ränker, man vill ta över ta makten, man mördar varandra medelst giftpilar. Och så är det klassiskt superromantiskt på det där kinesiska sättet där det egentligen inte finns nån erotik med i spelet. Det är ren kärlek och givetvis nån sorts åtrå men på nåt sätt så blir det på ett annat plan än det rent köttsliga. Samtidigt är det ganska tydligt att det handlar om en sorts kinesisk propaganda som riktar sig till vårt samhälle idag. Målet är att ha en enad stor nation.

Donnie Yen är med men han spelar en biroll. Hjältinnan i filmen är prinsessan. Om ni är sugna på lite kostymvärdsaction blandat med romantik så An Empress and the Warriors är en godkänd söndagsmatiné.

3-/5

Filmen finns att se på Voddler helt gratis!.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 4, Film, Kostymdrama, Martial arts, Recension, Voddler Tagged with , , , , , , , , , , ,

True Legend

11 april, 2012 6 kommentarer


Titel: True Legend (Su Qi-Er)
Regi: Yuen Woo-ping
År: 2010
IMDb | Filmtipset

True Legend är en härlig klassisk martial arts-saga med den äkta legenden Yuen Woo-ping tillbaka i registolen. Den gamla martial arts-koreografen visar faktiskt var skåpet ska stå. Filmen är inte fylld med datoranimerade naturscenerier. Nej, här har man haft en större budget (om det nu är budgeten det hänger på) och filmen är istället vacker med äkta natur. Vi får se riktiga berg, skogar, floder osv, och det hela är riktigt tjusigt. Visst, några cgi-miljöer förekommer men filmens känsla är övervägande mustig.

Filmens skådisar är genomgående bra. Bl a dyker favoriten från Crouching Tiger, Hidden Dragon Michelle Yeoh upp, och så får vi se David Carradine i sin sista roll (tror jag det var?). Filmen är faktiskt dedikerad till Carradine.

Det hela börjar med ninjaliknande krigare som slåss i en sagolik borg/grottmiljö. (Under filmens inledning är det bara svärd som gäller vilket jag ofta tycker begränsar hur fantasifulla fajterna kan bli.) Vår hjälte Su Can (Zhao Wenzhuo) räddar en prins från döden och blir lovad en guvernörspost. Su Can som är hyvens kille vill sluta i det militära och tycker istället att hans styvbror Yuan (Zhou Xun) ska få posten. Yuan tycker Su Can är en riktig bror duktig. Han accepterar dock guvernörsposten men hatar i hemlighet Su Can.

Vår hjälte Su Can lever nu i lycka under en tid med son och en vacker fru. Han driver en kung fu-skola och allt verkar bra men nu dyker förstås den nu onde styvbrodern upp. Brodern har tränat upp sig och har lärts sig kontrollera den farliga tekniken Giftfyllda Näven. Den Giftfyllda Näven, helt underbart. Man stoppar ner händerna i skålar med skorpioner, får deras gift i blodet men på nåt sätt kan man styra det och istället föra över det till sin motståndare. Som sagt, underbart. Det påminner en hel del om den gamla Shaw Brothers-rullen Five Fingers of Death där man istället för skorpioner stoppar nävarna i glödande kol.

Under den här delen av filmen fajtas man med svärd men även ibland enbart med händerna. Vår hjälte får även träffa på den ondes styvbroderns medhjälpare, tvillingparet med med det trevliga namnet Järntvillingarna.

Nu kommer ett avsnitt som vi sett i andra martial arts-filmer. Hjälten är utslagen och måste träna upp sig. Han gör ute på landet där han kör klassisk träning genom att lyfta hinkar fyllda med vatten med fingrarna eller så slår han nävarna mot ett trädstam för att öva upp styrkan. Han träffar också på en vis gammal man med lång vitt skägg, precis som det ska vara. Efter detta är det bra fajtingscener, mycket beroende på att man nu bara använder händerna, vilket jag nästan alltid gillar bättre.

True Legend är en lång film. Vid ett tillfälle trodde jag filmen var slut men den fortsätte ett tag till. Under filmens sista del får vi lite klassisk fajting i duellform. Nu är det onda västerlänningar som utmanar kineser men slår ut dem så att de dör. Vår hjälte är på botten men har nu lärt sig Drunken Fist, den klassiska men svåra tekniken som vi bl a sett Jackie Chan utöva i Drunken Master.

Ja, ni förstår ju, det måste bli ett högre betyg än en simpel trea till Yuen Woo-pings återkomst. En orsak till fyran är nog att jag börjar bli lite bevandrad inom ämnet kung fu-film och därför snappar upp referenser och vet vad som väntar.

4-/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 4, Film, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →