10 i topp: Filmer 1972
15 december, 2019 8 kommentarer
1972: Parliament-Funkadelic spelar live på klubben The Sugar Shack i Boston. Parliament gav inte ut några skivor eftersom de inte hade rätt till namnet Parliament vid den här tiden. Funkadelic var däremot aktiva och gav ut dubbelalbumet America Eats Its Young.
Muhammad Ali gick hela fem matcher under 1972 och han vann samtliga, varav en mot svenskbekantingen Floyd Patterson.
Filmer då? Jo då, visst gjordes det ett antal filmer som är värda en topp-10-lista, kanske t.o.m. en topp-11-lista om det hade varit tillåtet. Förresten, varför inte? Jag tror faktiskt det blir en topp-11-lista. På så sätt kan jag knöka in två blaxploitation-filmer där i slutet av listan.
Det är kul att äntligen plocka upp årsbästalistorna igen. Jag har arbetat mig bakåt genom åren men efter 1973 tog det stopp. Andra teman har pockat på uppmärksamheten och för att få ihop listor för dessa 70-talsår behövde jag se en massa tidigare osedda filmer. Nu när mitt Bergman-tema fullbordats så finns det tid för just detta. Förhoppningsvis kommer 1971 inom en inte alltför avlägsen framtid.
Den här gången såg jag alltså en hel del tidigare osedda filmer och det berodde helt enkelt på att jag annars inte hade fått ihop nån lista, i alla fall inte en lista som jag kunde stå för till 100%. Nytittarna är markerade med * nedan och hela sex stycken av dessa tog sig in på listan. Nice!
11. Trouble Man*

För den funkiga musiken och den coola huvudpersonen.
10. Super Fly*

För den funkiga musiken och den coola huvudpersonen.
9. Jeremiah Johnson*

För Robert Redfords skägg och de fina naturscenerierna inklusive snö.
8. Aguirre, the Wrath of God*

För de magnifika inlednings- och avslutningsscenerna.
7. The Poseidon Adventure*

För att det är en klassisk 70-talskatastroffilm som engagerar.
6. Frenzy

För den nerviga spänningen bland potatisarna när jag nästan hejade på mördaren, och förstås för middagsscenerna med poliskommissarien och hans fru.
5. Viskningar och rop

För Ingmar Bergmans talang som skräckfilmsregissör och allt det röda.
4. Deliverance

För Burt Reynolds (vila i frid) och för banjoduellen förstås.
3. What’s Up, Doc?

För att det är en screwball-komedi som jag älskar.
2. Across 110th Street*

För den underbara musiken och för de skitiga New York-miljöerna som får staden att framstå som en rutten svamp.
1. The Godfather

För att det är The Godfather of movies.
Bubblare? Japp, en hel del: The Getaway, Silent Running, Borgarklassens diskreta charm, Dr. Phibes Rises Again, Five Fingers of Death, Hit Man*, Solaris, Roma och The Candidate*.
Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’72.
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Filmitch
Flmr
Filmfrommen





Titel: Frenzy
Titel: Silent Running
Titel: Five Fingers of Death
Titel: Dr. Phibes Rises Again
Jaha, då har jag sett en film som var usel ur de flesta aspekter. Den utspelas på Jamaica där Jimmy Cliff spelar en ung aspirerande musiker som kommer från landet till Kingston där han försöker spela in och leva på sin musik. Tyvärr är handlingen hoppig och ologisk. Skådisarna läser upp sina repliker. Vissa sekvenser känns som helt tagna ur sitt sammanhang. Man tror att det ska handla om Cliffs försök att lyckas som artist men det hela urartat till en märklig soppa med larvigt våld och knarkhandel. Det finns egentligen bara en bra scen och det är när 















Vad säger folk?