What’s Up, Doc?
3 augusti, 2012 8 kommentarer
Titel: What’s Up, Doc? (Go’dag yxskaft?)
Regi: Peter Bogdanovich
År: 1972
IMDb | Filmtipset
En galen tjej (Barbra Streisand) infiltrerar en konferens för musikforskare genom att utge sig för att vara fru till Dr Bannister (Ryan O’Neal). Syftet med Streisands rollfigurs agerande är okänt. Ja, förutom att hon är galen då, eller bara ovanligt spontan och rebellisk. Parallellt med denna mänskliga förväxlingsorgie pågår en annan katt-och-råtta-lek med fyra likadana väskor inblandade, där en innehåller juveler och en hemliga papper.
Hoho, jag hade riktigt roligt när jag såg denna screwballkomedi i 70-talsmiljö. Handlingen med en tokig tjej som förföljer en lite torr och ordentlig man påminner om hur Katharine Hepburn förföljde Cary Grant i… var det Bringing Up Baby? Ja, det var det. Hur som helst, så tyckte jag Streisand, till skillnad från Hepburn, bara var skön i sin roll. Hepburn kändes ibland lite irriterande, vet inte varför men så var det. Streisand däremot är älskvärd med näsa och allt. En lite lustig detalj var det faktum att Ryan O’Neal ett antal gånger tittar rakt in i kameran och talar direkt till publiken, typ ”Hjälp mig!”, när Streisand försatt honom i ytterligare en jobbig sits.
Det var kanske en ganska simpel och löjlig film och inte speciellt smart, men den puttrade på i ett perfekt komeditempo med många förväxlingar hit och dit, personer som går in och ut genom dörrar, och dessutom en rolig biljakt (med ett klassiskt stort fönsterglas som ska bäras över gatan mitt i allt) mot slutet. Jag tyckte dessutom Ryan O’Neal passade bra i sin roll som ruggigt stel forskare som verkligen behövde ett yrväder i form av Streisand för slappna av lite. Under hela filmen så satt jag och tänkte ”var fan har jag sett den där skådisen O’Neal nånstans?!”. Efter en snabb koll på IMDb så stod det klart: Det var Barry Lyndon! För att knyta ihop säcken (om det nånsin funnits någon) så rekommenderar jag What’s Up, Doc? om ni vill se en 70-talsscrewballkomedi med rapp dialog, förväxlingar av människor och väskor, en lustiger biljakt, samt en riktigt rolig domare i en domstolsscen. Betyget blir en svag fyra, om ni undrar och inte kan läsa siffror.
4-/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Streisand mer älskvärd än Hepburn? What’s up, Doc, with Jojjes head?
Haha, fyndigt, min vän. Jag replikerar med en recension av Bringing Up Baby. 😉
Den här blev jag sugen på att se om, så jag tackar för tipset. Minns att det är en skön matinékänsla över den som passar perfekt att se mitt på dagen när man är ledig.
Och som jag minns det håller jag nog med dig. Gillar inte Streisand nämnvärt, men här passar hon bra och är inte lika irriterande som Hepburn är i Bringing Up Baby.
Varsågod! Jag har egentligen ingen åsikt om Streisand. Vet inte om jag sett nån mer film med henne än just den här. Och här är hon perfekt och charmig (eller kanske bara lite irriterande).
Den här faller bort tyvärr. Varför? Tål inte Streisand – jobbig skådis sorgligt men sant.
Jag blev själv förvånad över hur mycket jag gillade filmen – och Streisand.
Nu har jag sett om What’s Up, Doc? och även om det tog ett tag för den att komma igång så är det en klassisk komedi. Och jag kunde konstatera att det du skrev verkligen stämmer – Streisand är klart trevligare här än Hepburn var i Bringing Up Baby…
”Streisand är klart trevligare här än Hepburn var i Bringing Up Baby”.
Precis. Läs det och gråt, Henke! What’s Up, Doc, with Henkes head?!