El espinazo del diablo

6 maj, 2012 9 kommentarer

Titel: El espinazo del diablo (The Devil’s Backbone)
Regi: Guillermo del Toro
År: 2001
IMDb | Filmtipset

Efter att ha utlovat recensioner av Guillermo del Toro-filmer till höger och vänster så kommer det en kvartett med några gamla omdömen på mexikanens filmer. Vi börjar med El espinazo del diablo och fortsätter med Hellboy-filmerna och sen avslutar vi med hans största stund än så länge, Pans labyrint.

El espinazo del diablo är ett mediokert spökdrama om en pojke som anländer till ett barnhem på spanska landsbygden under spanska inbördeskriget. Nja, det finns många fel i filmen, främst att den delvis försöker vara en läskig film men inte är det för fem öre. Den har möjlighet att vara lite mystisk men det sjabblas bort omedelbart då man i princip avslöjar allt som skulle kunna vara mystiskt redan i inledningen.

Vissa delar i historien är intressanta men filmen hittar inte fokus och känns luddig. Filmen känns som ett typexempel på en film som inte riktigt vet vad den ska vara. De dramadelar som finns med funkar bra, men om man ska vara en skräckis måste man ta ut svängarna för att ha nån möjlighet att vara läskig. Nu blir det bara blaha blaha med det. Rent hantverksmässigt är det väl inget större fel med snygga bilder och miljöer och så. Därför blir det ändå godkänt, men det är knappt.

3-/5

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , , , , , ,

The Rite

22 april, 2012 5 kommentarer


Titel: The Rite (Ritualen)
Regi: Mikael Håfström
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Jag gillar temat i The Rite. Trots att jag är inte är troende själv — långt därifrån — så älskar jag verkligen filmer om fajten mellan Gud och Djävulen. Kanske är det nån längtan till att faktiskt tro trots att jag alltså inte gör det. En längtan till att faktiskt Gud finns. Eller nåt. Haha, lustigt att ta upp den typen av tankar i samband med en sån här standardskräckis av tveksam kvalitet.

Mikael Håfström, har han hamnat i ett skräckisfack nu? Efter 1408 kommer alltså The Rite som är ganska så lika i temat. Filmen handlar om en ung man, Michael (Colin O’Donoghue), som utbildar sig till präst. Problemet är att han inte har den rätta tron. Hans tro är minst sagt sviktande. Hans mentor Fader Matthew (Toby Jones) föreslår att han ska åka till Rom för att utbilda sig till exorcist istället. Japp, det finns tydligen såna utbildningar, i alla fall i filmens verklighet och kanske på riktigt också då filmen bygger på vad som sägs vara verkliga händelser.

Väl i Rom möter Michael Fader Lucas (Anthony Hopkins som spelar Anthony Hopkins). Lucas är en luttrad exorcist som betraktar sitt ”yrke” som vilket yrke som helst. Precis som en rörmokare rensar rör från saker som fastnat så rensar Lucas människor från demoner som fastnat.

Det har sagts att Anthony Hopkins spelar på tomgång här. Well, jag vet inte, men en Hopkins på tomgång är inte helt fel. Jag gillar hans sätt att tala. Huvudrollsinnehavaren O’Donoghue är en ganska tråkig pretty boy. Han gör egentligen inget fel men han är tråkig helt enkelt. Hans karsisma är lika med noll. Filmen bygger istället mycket på sina bilder och ljudspåret.

The Rite är en rulle som man glömmer ganska snabbt efter att man har sett den. Men ändå är den sevärd om man ser den som underhållning, speciellt om man gillar temat. Jag blir ju sugen på att se fler djävulsfilmer som t ex The Omen och så Exorcisten igen.

3/5

PS. Borde inte filmen kallas Riten på svenska? Rit känns som en mer rätt översättning än ritual som ju finns som ord även på engelska.

Arkiverad under Betyg 3, Djävulsfilm, Film, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

1408

21 april, 2012 4 kommentarer


Titel: 1408
Regi: Mikael Håfström
År: 2007
IMDb | Filmtipset

Vi kör ytterligare en Stephen King-filmatisering efter The Mist. 1408 kändes som en lite ”mindre” film jämfört med The Mist men precis som The Mist så utspelar den sig till stor del på ett ställe. I det här fallet rum 1408 (1+4+0+8=13, muahaha) på Dolphin Hotel i New York dit John Cusack anländer för att göra research för en bok om hemsökta hotell. Hotellchefen (Samuel L. Jackson) gör vad han kan för att hindra honom, allt från att bjuda på dyrbar sprit till att visa foton från alla dödsfall som inträffat där. Men Cusack står givetvis på sig. Det skulle han inte ha gjort, muahaha.

Jag gillade upplägget med Cusack ensam i det onda rummet. Cusack verkar trivas och han klarar definitivt av att bära upp filmen själv. Långt in i filmen är han skeptisk till att det verkligen är något skumt med rummet. Han tänker logiskt och försöker hitta naturliga förklaringar till det som händer. Håfström har inte gjort nån fantastisk film men det är en mysig och lagom läskig skräckis. Stämningen i rummet blir skönt desperat och klaustrofobisk och effekterna smälter bra samman med resten av filmen. Vissa scener kanske blir aningen såsiga då Cusacks sjuka dotter är med men som helhet är det en välgjord film som får oväntat högt betyg av mig.

4-/5

PS. Jag såg på IMDb att 1408 faktiskt hade högre budget än The Mist ($25 mille jämfört med $18). Kanske därför som effekterna i 1408 är så bra medan effekterna i The Mist känns tv-aktiga.

Arkiverad under Betyg 4, Film, Recension, Skräck, Stephen King Tagged with , , , , , , ,

Kill List

18 april, 2012 11 kommentarer


Titel: Kill List
Regi: Ben Wheatley
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Det blir bara ett stycke text om den här filmen. Den är nämligen inte värd mer än så. Voddler bjöd på en förhandsvisning av den brittiska skräckrullen Kill List. Början av filmen bjuder på brittisk socialrealism. Jay (Neil Maskell), en familjefar som har krigat i Irak kommer hem till vardagens England, får inte jobb, grälar med sin fru om pengar, hoppar på militärkompisens erbjudande om att bli yrkesmördare. De båda får en lista med folk som de ska ha ihjäl, en Kill List som de kommer att ångra att de nånsin fått. I början av filmen så hördes plötsligt svenska. Jag tänkte att ”vafan hände nu, blev filmen plötsligt dubbad på svenska?!”. Men det var bara Jays fru (som spelas av svenskfödda MyAnna Burling) som ringde hem till sin svenska mamma för att prata av sig.

Ok, det blir ett stycke till. 😉

Som sagt, det var socialrealism i början. Sen övergår filmen till att vara en våldsthriller och här ett tag är filmen på väg i rätt riktning. Musiken eller snarare ljudbilden är bra. Fram till en halvtimme kvar så fanns det hopp men när det dyker upp sektmedlemmar i en skog bärandes på facklor och iklädda endast en ansiktsmask av hö så… nej, snälla. Mot slutet urartar tyvärr det hela till en soppa. Det är Stanley Kubricks Eyes Wide Shut körd genom en smutsig brittisk tesil och sen utblandad med magic mushrooms. Ungefär så avslutas rullen. Det var intressant att se filmen men poängen med den går mig fullständigt förbi? I slutet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag satt skrattandes och sa ”nehehehej nehehehej nehehej nej nej nej nej”. Vilket fiasko, vad i helvete fick den här filmen för sig vilken väg den skulle ta? Det blev fel väg. Slutintrycket är en tråkig och nästan deprimerande känsla.

Om du vill kolla upp om jag är helt ute och cyklar när det gäller betyget så finns filmen att se hos Voddler. Se den på egen risk.

1/5

PS. Lika som bär: skådisen Michael Smiley som spelar ”militärkompisen” var väldigt lik Gustaf Hammarsten.

Arkiverad under Betyg 1, Film, Lika som bär, Recension, Skräck, Våld, Voddler Tagged with , , , , , , , ,

Hellraiser

4 april, 2012 16 kommentarer


Titel: Hellraiser
Regi: Clive Barker
År: 1987
IMDb | Filmtipset

För några år sen kollade jag igenom de klassiska amerikanska skräckfilmerna A Nightmare on Elm Street, Halloween, Friday the 13th och The Evil Dead och Romeros första zombietrilogi. Två filmer som återstår är väl The Texas Chain Saw Massacre och Hellraiser. Nu har jag sett den sistnämnda.

En man, Frank (Sean Chapman), köper en mystisk kub av en kines i en fjärran stad. Senare, nånstans i England, uppe på vinden i en stor villa, använder Frank kuben som är en sorts variant på Rubiks kub. Skillnaden är att när man löser den så öppnas en portal till en annan dimension. En dimension som bl a bebos av en viss Pinhead (Doug Bradley). Jag vet inte vad Frank hade tänkt sig skulle hända men det blir inte trevligt för Frank kan jag väl säga. Hans kropp slits itu av järnkrokar och han fastnar i Pinheads dimension.

En tid senare flyttar Franks bror Larry (Andrew Robinson, Elim Garak i Star Trek: Deep Space Nine, yay!) in tillsammans med sin fru Julia (Clare Higgins). När man ska flytta in en soffa så råkar Larry skära sig. Hans blod droppar ner på golvet på den vind där Frank försvann vilket gör att Frank på nåt sätt väcks till liv. Hans kropp materialiseras igen men inte fullständigt utan han ser ut ungefär som Kevin Bacon gör när han kommit halvvägs på väg till osynlighet i Hollow Man. Pretty disgusting med andra ord.

Nja, det är ingen bra film. En sak jag blev lite förvånad över var att jag gillade 80-talskänslan. Det är nåt med kläderna och miljöerna som kändes underhållande. Jag gillar Clare Higgins i fullkomligt horribel frisyr och smink. Det bara skriker 80-tal. Underhållande som sagt. Men jag kan inte bortse från faktumet att det aldrig är skrämmande, inte det minsta skrämmande. Snarare är det lite töntigt ibland. Cenobiterna är dock roliga och hade kanske kunnat vara med mer. Eller så hade man ledsnat på dem då.

2+/5

Claire Higgins i en skön pose.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Silk

2 april, 2012 4 kommentarer


Titel: Silk (Gui si, Haunted Spirit)
Regi: Su Chao-Bin
År: 2006
IMDb | Filmtipset

Silk är en ganska annorlunda men ändå typisk asiatisk skräckis. Vi får vår beskärda del av svarthåriga och vitansiktade både barn och kvinnor. Samtidigt är det även en science fiction-rulle. Ja, det är en lite märklig kombination. Ett hemligt team undersöker hur spöken bildas. Japp, helt seriöst. Projektet stöds av den japanska regeringen och teamet leds av den intelligente forskaren Hashimoto som mest ser ut som en överårig medlem i ett japanskt pojkband komplett med blonderat hår.

I början av filmen lyckas man ”fånga” ett spöke i ett rum i en lägenhet. Till sin hjälp tar teamet sen en polis som kan läsa läppar för att man på så sätt ska få reda på mer om spöket. Spöket ger nämligen inte ifrån sig ett ljud även om det ”pratar”.

Det är en lite konstig film. Just att man blandar spökfilm med science fiction-inslag ger en annorlunda känsla. Det kan hända att det ibland inte men det ger samtidigt en överraskande fräsch historia. Och detta trots att mycket är sånt vi sett förut, inte minst från Asien.

Länge ligger filmen uppe och nosar på en fyra. Det är mystiskt och spännande. Jag sitter och undrar vart filmen ska ta vägen. Efter kanske en halvtimme känns det nästan som att historien liksom är slut men då fortsätter den bara i en annan riktning. I filmen så är det bara vissa som kan se spökena och det roliga är att det inte är nåt övernaturligt med det utan filmen har en fullkomligt vetenskaplig förklaring till detta. Och det har filmen för övrigt till allt konstigt som händer. Silk är nåt så konstigt som en torr och logiskt resonerande skräckfilm fast ändå läbbig ibland.

3+/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Skräck Tagged with , , , , , , , ,

Shelter

21 februari, 2012 2 kommentarer


Titel: Shelter
Regi: Måns Mårlind & Björn Stein
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Måns Mårlind och Björn Stein gjorde 2005 den svenska mysterieactionthrillern Storm som jag tyckte var en frisk fläkt i det stiltje som råder i Sverige när det gäller ”genrefilm”. Vad är genrefilm? Ja, jag syftar i alla fall på en film som inte är ett drama, en romantisk komedi eller en kriminalare. Utan nåt annat. Efter den relativa framgången med Storm fick de två chansen att göra film i det stora filmlandet på andra sidan pölen. Inte oväntat så blev det en film i mysterieskräckgenren.

I Shelter gör Julianne Moore huvudrollen som psykiatern (eller psykiatrikern som man tydligen också kan stava det) Cara Harding. Harding är något av en skeptiker som inte tror på konstigheter. När det gäller t ex multipla personligheter så är hon övertygad om att sådana patienter bluffar eller åtminstone går att bota med ren logik. Hennes pappa, som även han jobbar i psykbransch, är dock av en annan åsikt. När pappan ”får tag i” en intressant patient, David (spelad av Jonathan Rhys Meyers), så tycker han att dottern borde intervjua patienten som inombords verkar ha hur många personer som helst. Cara går motvilligt (förstås) med på det (förstås).

Kvaliteten på produktionen är helt ok eller snarare av toppkvalitet. Fotot är så där skönt mysigt som det är i produktioner med stor budget. Däremot så är filmen inte originell överhuvudtaget. Man sitter liksom och väntar på twistarna som kommer med jämna mellanrum. Moore är en kompetent och seriös skådis som aldrig gör mig besviken. Hon tar sin roll på allvar och går inte på tomgång, trots att det egentligen inte finns så mycket att spela med i Shelter.

Filmen är helt ok psykskräck i stil med Doctor Sleep, The Mothman Prophecies eller The Reaping. Själva förklaringen till det som händer i filmen känns lite för krystad. Början är hyfsat intressant men när sen allt ska avslöjas så faller det hela lite grann, ungefär som vanligt. Som slutkommentar kan säga att jag alltid tycker Rhys Meyers har nåt obehagligt över sig. Jag vet inte, är det för att han är för modellsnygg som man liksom inte litar på honom. Han passar ju t ex väldigt bra i sin roll Woody Allens Match Point.

3/5

Arkiverad under Övernaturligt, Betyg 3, Film, Mysterium, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , , , , ,

Psalm 21

4 januari, 2012 4 kommentarer


Titel: Psalm 21
Regi: Fredrik Hiller
År: 2009
IMDb | Filmtipset

För något år sen så såg jag en teaser för en svensk skräckis när jag var på bio. Jag blev så upphetsad av det jag såg att jag skrev ett inlägg på bloggen och gjorde reklam för filmen. Jag tror det är den enda gången som jag postat inlägg om en kommande film. Anledningen är bl a att jag verkligen gillar när vi svenskar ger oss på det här med genrefilm. Skräck, ren action, vad nu än må vara. Filmen gick upp på bio men stannade nog inte längre där än det tar att säga Fader Vår. Nu, ett år senare, skulle jag få se om den levde upp till min hajp.

Psalm 21 handlar om prästen Henrik som efter att ha fått reda på sin fars död åker till den lilla norrländska byn där hans pappa Gabriel (Per Ragnar) hade sin församling. Ja, just det, även Henriks far var präst.

I vissa scener är filmen rent skrattretande. Jag har ingen aning om det beror på regin eller på Jonas Malmsjö i huvudrollen som Henrik men nånting är fel, fruktansvärt fel. I scener när Henrik borde vara ledsen och låg är det istället som han fått reda på nåt roligt och inte riktigt kan prata utan att börja skratta. Ibland när han ska spela arg eller nedstämd eller gestalta nån annan känsla så kommer jag bara att tänka på nån jönsig fars.

Är det läskigt då? Ja, den där scenen som dyker upp i slutet av teasern som jag länkade till i mitt hajp-inlägg funkar som enskild scen. Tyvärr överanvänds greppet med att ett ansikte plötsligt blir en ruttnande mask å det grövsta. Ah, en gång. Ah, två gånger. Ah, tre gånger. Gaaaah, tio gånger. Nu får det väl ändå räcka. Visst det är ganska snyggt gjort med bra datoranimering men för i helvete! Kill your darlings, min kära Fredrik Hiller (filmens regissör).

Om filmen hade varit en ren skräckis så hade den kanske funkat bättre. Nu försöker filmen köra lite samma still som i de senaste årens spanska dramaskräckisar. Det kanske är lite orättvist mot Psalm 21 eftersom jag tröttnat på den spanska stilen men jag kan bara konstatera att det inte funkar i Psalm 21.

Per Ragnar är bra, det är han, det ska sägas. Ragnar har nåt obehagligt över sig, det är nåt med rösten tror jag.

1/5

PS. Jag råkade se att IMDb listar filmen som Horror, Sci-Fi, Thriller. Horror och Thriller kan jag väl hålla med om, men var de hittar science fiction-elementen, det har däremot jag ingen aning om. För mig är filmen Horror och Drama.

Arkiverad under Betyg 1, Drama, Film, Recension, Skräck, Svensk film Tagged with , , , , , , , ,

What Ever Happened to Baby Jane?

29 december, 2011 6 kommentarer


Titel: What Ever Happened to Baby Jane? (Vad hände med Baby Jane?)
Regi: Robert Aldrich
År: 1962
IMDb | Filmtipset

Jag hade inga större förväntningar när jag slog mig ner för att se Baby Jane. Jag hade fått för mig att det var ett rent drama. Nu är det i och för sig inget fel på dramer, men för att uppskatta ett drama krävs att det är riktig intensivt och med karaktärer man känner för. Det krävs att filmen är ”spännande” på det psykologiska planet. En actionthriller som trycker på rätt knappar behöver inte vara så himla välgjord rent storymässigt för att ändå vara någorlunda sevärd. Det är liksom bara att checka in hjärnan i kylskåpet och njuta av actionscenerna. Ett tråkigt drama är bara ett tråkigt drama.


Desto roligare var det då att konstatera att Baby Jane var ett psykologiskt drama med thrillerinslag som var riktigt bra. Jag fick Hitchcock-vibbar i vissa scener, t ex scenen med ett visst ihopknycklat papper liggandes på en uppfart. Mmm, jag skulle kunna beskriva filmen som en film av Hitchcocks aningen mänskligare kusin. Joan Crawford och Bette Davis (som hatade varandra i verkligheten) gör underbara roller som de två systrarna som bor ihop. Crawford är den mer väna (och hjälplösa) medan Davis är paranoid och direkt elak mot sin rullstollsbundna syster. Spelet mellan de två systrarna är det som är filmens fokus, och då menar jag både rollfigurernas spel och skådisarnas spel.


Allt eftersom filmen går blir Davis provokationer allt grövre och Crawford är helt isolerad på sitt rum. Under scenerna när hon på ett eller annat sätt försöker kontakta omvärlden blir det riktigt spännande, nästan gastkramande. Hela filmen har också ett stråk av sorgligt obehag, vilket Davis bidrar till. Hennes rollfigur är en f.d. barnstjärna som drömmer sig tillbaka till forna dagars glans och hon vill så så gärna få uppmärksamhet igen. Crawfords rollfigur är ju den till synes goda men jag kan utan att säga för mycket ändå säga att den bilden nyanseras en aning i slutet av filmen. Det blir en klockren fyra till Baby Jane.

4/5

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension, Skräck, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , ,

Re-cycle

22 december, 2011 4 kommentarer


Titel: Re-cycle (Gwai wik)
Regi: Danny & Oxide Pang
År: 2006
IMDb | Filmtipset

Som jag skrivit tidigare så har jag testat Voddler en hel del den senaste tiden. Utbudet är ganska trevligt. Man kan hitta en del filmer som man inte vet nånting om men som man blir sugen på att se. Re-cycle var en sådan film. Den handlar om författarinnan Ting-yin (Angelica Lee) som kämpar med att påbörja sin kommande bok. Hon har fått skrivkramp helt enkelt. Hennes förläggare har utan hennes godkännande redan börjat marknadsföra den kommande romanen trots att Ting-yin inte skrivit en rad. Jag antar att sånt kan sätta lite onödig press på en författare.

Så småningom börjar Ting-yin dock få ner en del ord på papper och dator. Märkliga saker börjar emellertid hända då. Det verkar som om det hon skriver sen händer på riktigt. Dessutom känner hon att nån annan befinner sig i hennes lägenhet. Telefonen ringer men ingen eller inget finns på andra sidan luren förutom märkliga ljud. Teven slåss på av sig själv. Ja, ni vet, såna saker som brukar hända i den här typen av rysare.

När förtexterna rullar igång ser jag att det är en film gjord av Pang Brothers. Det är alltså tvillingbröderna Danny och Oxide Pang det handlar om. Oxide Pang, now that’s a name! De två föddes i Hongkong men växte upp i Bangkok. Deras mest kända film är väl rysaren The Eye, en film som jag inte gillade trots i alla fall en riktigt obehaglig scen. Angelica Lee spelade förresten huvudrollen även i The Eye.

Re-cycle är en mycket ojämn film. Bitvis lyckas man få till väldigt rysliga scener. Jag tror att Pang-bröderna gillar scener med hissar. Jag minns en liknande scen i The Eye. Men Re-cycle är tyvärr även ibland jobbigt övertydlig och dessutom är det kackigt på slutet med sentimentalt dravel och ett läskigt budskap som ni inte kommer missa om ni ser filmen.

2/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Recension, Skräck Tagged with , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →