Rymdinvasion i Lappland

17 oktober, 2011 13 kommentarer


Titel: Rymdinvasion i Lappland (Terror in the Midnight Sun, Invasion of the Animal people)
Regi: Virgil W. Vogel
År: 1959
IMDb | Filmtipset

Nånstans trodde jag att den här kultrullen skulle vara bättre. Eller kanske inte bättre men roligare att se än det visade sig att det var.

I Lappland bland samer (eller lapps som de kallas i filmen) kraschar en meteor. Nyheten sprids över Sverige och världen och upp till Lappland via en mellanlandning i Stockholm kommer Dr. Wilson tillsammans med sin niece Diane och så den tuffa svensk pretty boy-forskaren Erik Engström för att utforska. Det visar sig att meteoriten inte är en meteorit utan ett sorts rymdskepp. Mitt i allt dyker ett sex meter högt hårigt monster med vildsvinsbetar upp. Jaha, tror ni att Diane blir bortrövad av monstret? Nähä.

Filmens stora problem är att den är TRÅKIG. Början är ändå lite lovande med lite snygga 50-talsbilder från Stockholm. Sen tar man planet upp till Lappland där Diane möter oss genom att åka konståkning på liten isdamm framför Lapporten. Erik och Diane börjar genast smågnabbas med varandra. Sen ska gänget iväg till meteoritkratern. Givetvis blir Diane tillsagd att stanna kvar på hotellet. Lyder hon inte? Nähä.


Till slut får vi äntligen lite action. Eller ja, action och action, vi får se en snubbe i monsterdräkt stappla omkring i snö och krossa leksakshus. I en obetalbar sekvens får Diane träffa på utomjordingarna som till slut kommer ut ur sin farkost iklädda svarta anoraker med luva. Snabba klipp mellan Diane och utomjordingarna. Varje gång en av utomjordingar visas låter en sorts syntsiren. Haha, ni måste titta på den scenen på YouTube. Hela filmen finns för övrigt att se där.

Några andra noteringar är att det förekom sköna skidbilder och en trevlig enpersonslift (man stod i en tunna uppspänd i en vajer helt enkelt). Men betyget kan bara bli ett.

1/5

Arkiverad under Betyg 1, Film, Recension, Science fiction, Skräck, Svensk film Tagged with , , , , , , , , ,

Turkey Shoot

16 oktober, 2011 7 kommentarer


Titel: Turkey Shoot (Helvetesjakten)
Regi: Brian Trenchard-Smith
År: 1982
IMDb | Filmtipset

Turkey Shoot är en härlig blandning av science fiction, fängelsefilm, splatter och ploitation. I en dystopisk framtid förs alla oliktänkande iväg till fångläger där de ska ”lära sig” hur man beter sig för att sedan integreras i samhället. Fast ganska snart står det klart att man nog aldrig slipper ut från fängelset — förutom med fötterna först.

Då och då visar fängelsechefen lite mjukare känslor. Eller kanske inte. Med jämna mellanrum ordnas en jakt (eller mja, lek är nog ett bättre ord) där ett antal fångar släpps fria. Efter sig har de ett litet jaktlag med överklassmänniskor. Om fångarna inte har blivit dödade när solen går ner är de lovade sin frihet. Haha, ja ingen tror väl på det.

Överklassen som styr samhället är givetvis sadister och de vi får möta i filmen är en riktigt skön skara odrägliga personer som står i sippar konjak med ena handen samtidigt som de lite nonchalant skjuter ihjäl en fånge med andra handen. Bäst är nog en kvinna med skön make-up och kläder  som körde med pil och båge som jaktvapen.


Det är lite The Running Man-känsla över storyn. Det hela börjar som en dystopisk sf-rulle med b-känsla för att mer och mer glida över till härlig splatteraction med rejäl glimt i ögat.

Olivia Hussey är med! Men vänta, det finns mer roliga saker. Vi har även en gigantisk fångvaktare med flint och stor mustasch. Plötsligt dyker det också upp en sorts varulvsman utan nån som helst förklaring. Han ska vara med i jakten snedstreck leken. Han får dock stora problem med en grävskopa. Ja, hela skaran med sadister får tillbaka med samma mynt kan man säga. Regissören (Brian Trenchard-Smith) var även tillsagd av producenterna att det måste vara med naket så plötsligt dyker det upp en scen där alla fångar duschar tillsammans. Hehe, kul.

Eftersom filmen är från 1982 så får vi givetvis även skön syntmusik, faktiskt komponerad och dirigerad (enligt förtexterna) av Brian May.

3/5

Arkiverad under Action, Betyg 3, Dystopi, Film, Recension, Science fiction, Skräck Tagged with , , , , , , , ,

The Sea of Perdition

7 oktober, 2011 Lämna en kommentar


Titel: The Sea of Perdition
Regi: Richard Stanley
År: 2006
IMDb | Filmtipset

En åtta minuter lång, eller kort, kortfilm av regissören till b-rullen Hardware. Ja, den här Richard Stanley blir jag inte klok på. Eller snarare: jag undrar varför han är i filmbranschen. Eller snarare: jag förstår varför han inte får chansen att göra filmer med högre budget. Även utan mycket pengar går det att göra högkvalitativ film, det har andra visat. Fast visst, den pengahög man har måste ju uppnå nån form av kritisk massa för att det ska bli en vettig film. I fallet Stanley så tror jag inte det är pengarna som saknas utan snarare det tekniska kunnandet och den rätta kreativa känslan.

Jaha, till filmen då kanske. Som sagt, en kortis är det, om en kosmonaut som gått vilse på Mars och upptäcker en grotta med vatten. Ur grottans vatten kliver en naken version av kosmonauten själv. Den bara kopian kysser kosmonautens hjälm vilket gör att kosmonautens liv liksom passerar revy i en serie snabba klipp (se PS:et). Handpåläggningen avslutas med att kosmonauten åldras till en mumie på en sekund. I nästan scen efter ett kort mellanspel med en soluppgång så stapplar ändå kosmonauten omkring i öknen fast nu förvandlad till en muterad fiskmänniska. Slut. Huh?

2-/5

PS. Under sekvensen med snabba klipp är det inklippt en massa slumpartade bilder som jag tog mig tid att steppa igenom med fjärrkontrollen. Bl a dyker det upp bilder på: vacker natur med skogar och ängsmark, en fjäril, rådjur, Manhattan, de rasande WTC-tornen från 11 september, en apa, en snedögd utomjording… och en bild från Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm (!). Ja, en märklig film igen av Stanley precis som hans flumdokumentär The Voice of the Moon.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Surrealism Tagged with , ,

The Chronicles of Riddick

4 oktober, 2011 2 kommentarer


Titel: The Chronicles of Riddick
Regi: David Twohy
År: 2004
IMDb | Filmtipset

Om jag hade sett The Chronicles of Riddick vid ungefär samma tidpunkt som när jag såg Pitch Black så är det möjligt att den inte hade fått så pass bra betyg som den nu fick. Jag tycker det visar hur mycket vilket humör man är på spelar in när det gäller vad man tycker om en film. Uppföljaren till Pitch Black såg jag i juli 2010 mitt under en värmebölja och då jag dessutom var i stort behov av att se nåt annat än fotbolls-VM.

He, jag kände att det kunde vara skönt att se en inte alltför jobbig film så här i värmens (och fotbollsfeberns) tid. Lämpligt nog hade jag The Chronicles of Riddick inspelad. Det märks att man här har haft en större budget jämfört med ettan och lågbudgetaren Pitch Black. Jag gillar miljöerna i filmen som jag tycker man har fått till ganska bra. Det är pompöst, överdrivet, haha, ja, inget man tar på allvar, men trots att det nästan blir larvigt så funkar det. Konceptet med Necromongers är utomordentligt fånigt (ja, själva ordet är fånigt). Faktum är att väldigt mycket i filmen är fånigt och förvirrande. Vad gör egentligen Judi Denchs rollfigur i filmen? Hela historien med Karl Urban och Thandie Newton är krystad. Trots allt dåligt så finns det nåt som gör att jag sväljer det hela. Det kan ha att göra med att min hjärna helt enkelt inte var redo för nåt mer avancerat. Så filmen är egentligen inte godkänd men just den här tittningen är ändå värd en svag trea. Det var en vin-vinn-situation, helt enkelt (japp, kunde inte låta bli att slänga in en ordvits).

3-/5

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , ,

Pitch Black

3 oktober, 2011 10 kommentarer

Titel: Pitch Black
Regi: David Twohy
År: 2000
IMDb | Filmtipset

Vi börjar veckan med en gammal sf-skräckis från sekelskiftet med Vin Diesel. När jag såg filmen 2005 hade jag tydligen sett en hel radda mediokra filmer, filmer som varken var bra eller dåliga, filmer som inte gjorde nåt speciellt intryck. Efter Pitch Black var det dock ingen tvekan om vad jag tyckte. En recension av uppföljaren The Chronicles of Riddick kommer imorgon.

Fasiken vad mycket halvbra eller halvdålig film jag har sett på senaste tiden. Nu var det dags för en film som visade sig vara urdålig. Nu vet jag att många gillar den här sci fi/skräck-rullen, men det gjorde inte jag. Vin Diesel spelar den tillfångatagna rebellen som tillsammans med ett gäng andra, inklusive prisjägaren som fångat in honom, kraschar med ett rymdskepp på en stenig ökenplanet med tre solar (varför ser jag Mikael Persbrandt i hippieperuk framför mig?). Dessa tre solar hjälper i och för sig inte så mycket när de samtliga hamnar bakom en annan planet, vilket gör att våra vänner lämnas i totalt jävla mörker (detta mörker lockar även fram en del otrevliga monster).

Mjaha, det är den vanliga visan: en efter en av skådisarna ska gå åt tills det bara är hjälten, hjältinnan och en sidekick kvar. Det är tråkigt helt enkelt tycker jag. Sen envisas filmmakarna med att använda en massa lustiga kameratrick, plötsliga närbilder och snabba klipp, för att försöka skapa mer spänning och intensitet antar jag. Det funkade i Requiem for a Dream, men det funkar inte här. Det kändes bara som billiga trick. Nja, har inte så mycket att säga mer än att jag tyckte filmen var urbota trist och att den därför går fetbort. En sån här film kan vara det mesta, bara den inte är tråkig. Pluset är tillägnat det som händer på slutet som visar sig vara lite annorlunda när det gäller vilka som klarar respektive inte klarar sig.

1+/5

Arkiverad under Action, Betyg 1, Film, Recension, Science fiction, Skräck Tagged with , , , , , ,

Marooned

26 september, 2011 8 kommentarer


Titel: Marooned
Regi: John Sturges
År: 1969
IMDb | Filmtipset

Jag tror aldrig jag har sett en film så fylld av teknisk rappakalja som Marooned. Vi fullkomligt överöses med ointressanta dialoger mellan rymdkapseln och mission control nere i Florida. Bitvis är filmen intressant som tidsdokument. Filmen kom precis efter Apollo 11 och månlandningen. Hysterin kring detta måste ha varit fullkomlig. Filmen har många likheter med Apollo 13 och tydligen gick Jim Lovell och såg filmen med sin fru vilket gjorde att frun oroade sig extra mycket inför Jims månfärd (och den gick ju mycket riktigt åt pipsvängen, eller åtminstone själva månsvängen).

Tre astronater ska återvända till Jorden efter ett uppdrag på en rymdstation. Nåt går fel och motorn startar helt enkelt inte och de kan inte genomföra återinträdet i atmosfären utan finner sig fast i omloppsbana runt Jorden. Nere i Florida börjar arbetet med att försöka rädda dem. Eller ska man verkligen försöka rädda dem genom att skicka upp en annan raket? Hinner man det överhuvudtaget och är det kanske för farligt? Dessutom är det en orkan på väg in mot kusten. Gregory Peck är chef i Florida och han får ett par svettiga dagar. Well, ja, kanske inte jämförelse med astronauterna spelade av Richard Crenna (!), Gene Hackman (!) och James Fracsiscus.

Filmen är daterad och tråkig. Det rabblas som sagt tekniska termer in absurdum. Det för liksom inte handlingen framåt, snarare bakåt. Jag antar att tanken är att det ska vara realistiskt men nån måtta får det vara! Dessutom har vi de klassiska tyngdlöshetsscenerna där vi får se Gene Hackman hänga i en sele och röra sig i slowmotion. Japp, då har vi tyngdlöshet. Mja, eller så ser det ut som nån som hänger i en sele och rör sig långsamt helt enkelt. Haha, roligt. Det ser inte ens bra ut i 2001 som ju kom året innan.

Slutet är fantastiskt utdraget. Vi får se rymdmän som åker genom rymden i slowmo — i evighet. Amen.

2-/5

Spoiler (markera texten för att läsa)
Om ni undrar hur det gick med uppskjutning och den där orkanen. Det borde ju inte gå men då har ni inte tänkt på det där med orkanens öga. Där är det ju lugnt.
Spoiler slut

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , ,

28 Days Later

18 september, 2011 14 kommentarer


Titel: 28 Days Later (28 dagar senare)
Regi: Danny Boyle
År: 2002
IMDb | Filmtipset

Med jämna mellanrum postar jag recensioner som jag skrivit på andra ställen på nätet och den här gången handlar det om en modern brittisk skräckactionklassiker.

28 dagar senare handlar om en smitta som sprids över England p.g.a. att en grupp djurrättsaktivister släpper lös några schimpanser från ett forskningslabb. Vad de välmenande aktivisterna inte vet är att schimpanserna är smittade med ett sorts raserivirus. Detta virus verkar ha planterats i aporna på ungefär samma sätt som när Alex får sin ”behandling” A Clockwork Orange. Skillnaden är att när Alex efter överdosen av våldsamma filmer inte kunde agera våldsamt, så blir Bubbles & Co som förbytta och fullständigt galna. Vari detta virus består, hur det egentligen uppstått och hur det kan spridas så snabbt, förklaras aldrig. Detta är av mindre betydelse och man accepterar det rätt snabbt eftersom det handlar om en skräckthriller som inte fokuserar på att forskare arbetar i lab med att hitta botemedlet som i exempelvis den mer realistiska Outbreak (1995). I 28 dagar senare dör ju dessutom inte de smittade utan förvandlas i stället till rasande vildar.

Historiens huvudperson är cykelbudet Jim (Cillian Murphy) som efter en olycka ligger i koma på ett sjukhus när smittan bryter ut. När han vaknar — just det! 28 dagar senare — så är sjukhuset övergivet och öde. Detta gäller även ska det visa sig hela London. Då Jim vandrar på öde gator genom London till musik som ger den rätta stämningen är det en av höjdpunkterna i filmen. Faktum är att jag natten efter jag såg filmen drömde om just detta: att vakna upp i en helt öde stad, ensam. Läskigt! Efter ett tag står det dock klart att London inte är helt öde. Förutom en massa döda människor så finns det även smittade och små grupper med överlevare. Efter en del äventyr slår sig Jim och en tjej, Selena (Naomie Harris), ihop med Frank (Brendan Gleeson) och hans dotter Hannah som bor kvar i sin lägenhet högt upp i ett hyreshus. På taket har de ställt ut hinkar, förmodligen alla de kunnat hitta, för att försöka samla regnvatten. Även toaletten är en hink och spolningen består av att man kastar ut dess innehåll från balkongen. Detta fick mig att tänka en del på hur beroende vi är av att el och vatten verkligen funkar. Det är en sak att vandra i fjällen med frystorkad mat för en vecka, stormkök, och vatten från en fjällbäck. Att däremot klara sig en längre tid i en storstad utan el och vatten kräver ju lite mer för att funka i längden, eller hur?!

Efter att ha fångat upp en radiosändning beslutar sig våra hjältar för att ge sig av mot en plats där det ska finnas fler överlevare och även ett botemedel mot smittan. De lyckas ta sig fram till platsen men väl där verkar den övergiven… Vad som händer sen ska jag inte avslöja här men kan väl säga att de som gjorde radiosändningen inte hade helt rent mjöl i påsen.

Det faktum att man använt digital video störde mig inte. Jag tyckte det gav en känsla av att det som hände, hände på riktigt. Riktigt läskigt eller spännande blir det ändå inte riktigt. Jag vet inte varför, men nånting saknades. Nån sorts tyngd kanske. Det är dock genomgående bra skådespelare och musik. I en rätt så lång actionsekvens används samma långsamt stegrande musik som i det öde London. Även i denna sekvens som kommer i slutet av filmen passar musiken bra in. Sen tyckte jag det kändes fräscht med en brittisk film som är en skräckthriller. Jag hade lite samma känsla när jag såg den svenska filmen Den osynlige (2002). Det känns mer på riktigt med svensk miljö (även om det kan bli töntigt ibland i svenska filmer) eller som i fallet med 28 dagar senare, engelsk miljö. Lite uppfriskande känns det också att man slipper vanliga Hollywood-ingredienser som exempelvis en riktig hjälte som klarar skivan med en flicka vid sin sida. Jim är visserligen kanske en sorts hjälte men i början är det Selena som är pådrivande och får ta hand om Jim.

Ok, dags för betyg. Jag pendlar mellan 3 och 4 för denna zombiefilm… ja, rent tekniskt är det nog inte en zombiefilm eftersom ”zombierna” inte är återuppstådda stapplande döda utan det handlar om smittade människor som förvandlas till galningar. Nja, den känns inte tillräckligt tung på nåt sätt för att vara värd en fyra.

3+/5

Spoiler (markera för att läsa)

Om man sett Day of the Dead (del 3 i Romeros zombietrilogi) så känner man igen scenen med den smittade Mailer som är fastkedjad för att studeras. I Day of the Dead gör man dock lite mer ingående experiment (bl a får zombien läsa Stephen Kings It…) och försöker även bota sitt offer. Här så vill man bara få reda på hur lång tid det tar för en smittad att dö av svält. En lustig detalj var att dem smittade verkade spy upp blod i obegränsade mängder. Den smittade Mailer hade varit fastkedjad utan mat och dryck i två dagar men spydde ändå upp blod som om han inte ätit annat än blodpudding i två dagar.

De sista minuterna (som utspelas ytterligare 28 dagar senare) är filmad med vanlig film (det är jag rätt så säker på). I och med kontrasten, så märkte man att digital video inte är speciellt snyggt men att det kan ändå vara passande. Jag tyckte att det passade rätt så bra med vanlig snyggare film där i slutet eftersom det slutar som det gör… rätt så lyckligt alltså…

Spoiler slut

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Skräck, Thriller Tagged with , , , , ,

Apornas planet: (r)Evolution

6 september, 2011 13 kommentarer


Titel: Apornas planet: (r)Evolution (Rise of the Planet of the Apes)
Regi: Rupert Wyatt
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Ni bör inte läsa den här recensionen om ni inte sett filmen och vill undvika spoilers.

James Franco spelar Will Rodman, en sån där forskare som tror att allt och alla kan botas med vetenskapen. I flera år har han försökt lösa gåtan med Alzheimers, hur man kan bota den jobbiga och tragiska sjukdomen. När filmen inleds är han i slutskedet av arbetet, studier pågår med schimpanser som försöksdjur. Om han kan lyckas få schimpanser att bli smartare så borde medicinen även fungera för att bota dementa människor, ja, ungefär så resonerar Doktor Will.

VD:n på företaget låter motvilligt försöken att fortgå men låter Will få veta att han inte ska låta sina känslor att styra. Här kan vi ana att det hela är personligt för Will. Och mycket riktigt, när vi får se honom komma hem efter jobbet är det till en far som blivit sjuk i Alzheimer.

Till slut är då stunden kommen. En schimpanshona, nummer 9, även kallad Bright Eyes, har uppvisat förbluffande resultat i intelligenstester och Will presenterar det nya läkemedlet för företagets styrelse. Will vill gå vidare med nästa steg: försök på människor. Styrelsen är imponerad över resultatet och allt verkar gå som på räls… men så får plötsligt Bright Eyes ett raseriutbrott, flyr från sin bur och orsakar kaos. Resultat: Will kan glömma det där med försök på människor. Ja, VD:n beordrar att alla apor ska avlivas med omedelbar verkan.

Efter tumultet som uppstår när Bright Eyes gick bärsärk så upptäcker en av Wills kollegor att Bright Eyes precis hade fött en lite unge. Hur slutar det här då tänker ni? Ska de verkligen avliva den lilla hjälplösa ungen? Nej, givetvis inte. Will anser att hon precis hade fött var orsaken till att Bright Eyes blev aggresiv och adopterar i hemlighet den lilla ungen som får namnet Caesar. Historien kan börja.

Tyvärr blev jag aningen besviken på den här rebooten/prequelen. På förhand hade det snackats en hel del om de otroliga datoranimerade aporna. Hmm, ja, det är möjligt att de var snygga. Ja, egentligen är det otroligt vad man kan göra med datorkraft och mjukvara. Men jag vet inte om det blir en bättre film för det. Sen tycker jag (och speciellt min bror) att det fortfarande finns tendenser till att de animerade karaktärerna studsar fram när de rör sig. Ehuru de voro apor de hoppade såsom som grodor.

James Franco är väl den jag tycker är bäst i filmen tillsammans med John Lithgow som spelar pappan. Det var kul att se Lithgow för övrigt, det var ett tag sen. Nu finns det väl inte så många andra kandidater till bästa skådis eftersom de flesta andra stora rollerna görs av datoranimerade/mocapade apor. Undrar hur Oscarsjuryn ska resonera här framöver, det måste ju bli en fråga att ta ställning till förr eller senare? Ska man dela ett eventuellt pris mellan Andy Serkis och en datoranimatör?

Freida Pinto är med som Wills flickvän Caroline. Hon gör en ganska intetsägande roll som Wills samvete och bättre sida. Hon har alltid nåt klokt att säga när Will gör saker som vi vet är fel. Men hon ställer givetvis alltid upp ändå. Pinto är helt ok men rollen är inte superkul.

Filmen och dess karaktärer gör en helomvändning med ungefär halva filmen kvar. Plötsligt inser Will att det han gör är fel. Man kan inte manipulera med natur, djur och människor. Han inser det efter att Caroline säger några kloka ord, förstås. Företagets VD gör däremot helt om åt andra hållet. Efter att först ha varit väääääldigt försiktig med experimenten så går han plötsligt all in, utan hängslen och livrem. Förklaringen som ges stavas p-e-n-g-a-r.

Brian Cox har en ganska meningslös biroll som chef på en sorts uppsamlingsplats för herrelösa apor. Och så Tom Felton (japp, Draco Malfoy himself) som chefens sadistiska son som älskar att reta och förnedra aporna. Får han betala dyrt för sina pojkstreck? Åhå, hur kunde ni gissa det. Stackars Felton, hoppas han inte har blivit typecastad som barnrumpaelaking. Och Andy Serkis? Har han blivit typecastad som mocap-skådis?

Den omtalade slutuppgörelsen på Golden Gate-bron tyckte jag inte var nåt speciellt. Istället för att bli begeistrad satt jag och tänkte på en Fantastic Four-film som har har en liknande actionsekvens uppe på en bro. Scenen där den gigantiska gorillan hoppar, som en groda, ut mot en helikopter och sen döende blir utdragen ur vraket av Caesar kändes inte klockren.

Lite kul är det att notera några referenser till de gamla filmerna, främst den första filmen. På en teveskärm glimtade t ex Charlton Heston förbi i nån gammal film (nån som tagit reda på vilken?). Vi får även se nyhetsflashar om den första bemannade expeditionen till Mars som spårlöst försvinner (men vi vet ju var och när det dyker upp igen). Och så leker Caesar med en byggsats av Frihetsgudinnan.

Sammanfattningsvis så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag kände att jag inte blev riktigt engagerad av filmen. Den rullade på utan att riktigt sögs in. Kanske är det så att man aldrig kommer att kunna ersätta uttrycken i en människas ansikte med ettor och nollor.

De flesta andra recensioner jag har läst verkar vara lite mer positivt inställd till filmen än jag är. Här har ni en handfull andra åsikter från bloggosfären: Another Bughunt, The Velvet Café, Flmr, Filmrepubliken.

3-/5

Arkiverad under Action, Betyg 3, Drama, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , ,

Æon Flux

3 september, 2011 17 kommentarer


Titel: Æon Flux (Aeon Flux)
Regi: Karyn Kusama
År: 2005
IMDb | Filmtipset

Eftersom jag gillar science fiction försöker jag se det mesta som kommer av den varan. En film som jag inte såg när den kom var Æon Flux. Nu har jag kryssat den. Eftersom jag ganska nyligen sett Ultraviolet så drog jag paralleller mellan dessa filmer. De påminner om varandra till utseendet. Framtiden är en steril ren datoranimerad värld helt utan smuts. Även om Ultraviolet är den snäppet sämre filmen så hade jag faktiskt hellre sett Milla Jovovich även i Æon Flux. Jag tror hon hade passat bättre. Charlize Theron känns inte riktigt rätt även om hon inte är dålig. Hon klarar de dramatiska scenerna bra men när det kommer till action så känns det lite stelt. Historien är så förutsägbar att man räknat ut de stora sakerna i handlingen efter fem minuter. Det mesta planteras i inledningen och kasseras ut med jämna mellanrum mot slutet. Jag gillar ju miljöerna och temat men här är det helt enkelt för tråkigt. Det lyftar aldrig, blir aldrig riktigt dramatiskt.

2/5

PS. En sak jag noterade var att Marton Csokas som gör rollen som allsmäktige företagsledaren Goodchild är väldigt lik Kevin Spacey. Se nedan!


Arkiverad under Action, Betyg 2, Dystopi, Film, Lika som bär, Martial arts, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , ,

Moon

31 augusti, 2011 7 kommentarer


Titel: Moon
Regi: Duncan Jones
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Jag har ju nyligen sett Duncan Jones Source Code. För ungefär ett år sen såg jag Jones förra film Moon, vilket var en betydligt mer personlig film som jag gillade mer.

Jag hade ju hört en hel del om den här rullen (från bl a Plox) så det var faktiskt med vissa förväntningar som jag till slut fick den sedd (oj, vilka lustiga tempus det blev i den meningen). Det visade sig vara en mycket psykologisk, snygg och stilren sf-film. Sam Rockwell är sin rollfigur (eller rollfigurer kanske man ska säga). Han lyckas väldigt bra med att gestalta sina två versioner. Man märker skillnad i hur de är som individer, förutom det rent fysiska. Mycket i filmen känner man igen från andra filmer, men Moon känns ändå egen. Det är fokus på det psykologiska, och förstås även på själva mysteriet, vad Lunar Industries egentligen driver för verksamhet och på vilket sätt.

Själva huvudtwisten i filmen kommer väldigt tidigt i filmen, vilket är lite ovanligt. Men det ger mer tid att utveckla det psykologiska spelet mellan de två huvudkaraktärerna. När det stod klart att det skulle anlända en ”räddningsstyrka” så var jag dock helt beredd på ett actionslut i vanlig ordning, men det var skönt att det inte blev så. Det finns några småsaker som drar ner betyget. Vissa datoranimationer kändes väl uppenbara, främst under utomhusscenerna på Månen. Sen tyckte jag inte Spaceys datorröst var så bra. Nu låter i och för sig Spacey normalt som en dator så han behövde väl inte förställa sig. Men det funkade inte riktigt; jag såg Spacey framför mig.

Sen tycker jag konceptet med reklamfilmer i sf-filmer känns lite trött, och jag tycker oftast att dessa är krystade. Framför allt krystade för folk i filmens verklighet som tittar på reklamen.

4-/5

Spoiler
Varför användes kloner överhuvudtaget? Visade det sig att man fick strålningsskador där uppe, blev sjuk. Detta ville inte Lunar Industries avslöja utan ordnade istället med kloner? Just att vara ensam i tre år hade väl kunnat lösas med kortare perioder om det var just det som var problemet. Och det brukar alltid finnas några som är villiga att göra så kallade ”skitjobb”.
Spoiler slut

Nja, hela logiken bakom kändes något konstig. Samtidigt var det bra att det hela förblev mystiskt. För mycket förklarande är inte bra det heller.

Arkiverad under Betyg 4, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →