Satoshi Kon: Tokyo Godfathers

11 februari, 2011 2 kommentarer

Tokyo Godfathers är en dramakomedi om tre hemlösa i Tokyo som hittar en övergiven bebis (bäbis, baby?). Filmen utvecklas till en road-movie genom Tokyo där de tre gnabbas inbördes samtidigt som de försöker söka upp barnets föräldrar. Tokyo Godfathers är ganska olik Satoshi Kons övriga filmer: Perfect Blue, Millennium Actress och Paprika som i mångt och mycket handlar om dröm och verklighet och hur de förhåller sig till varandra. Man kan nästan säga att Kon gör David Lynch-anime. Åtminstone Perfect Blue har en Lynch-stämning över sig. Tokyo Godfathers däremot är en mer rörande och realistisk film. Samtidigt har den mycket humor. Hur Kon får till sina karaktärer i filmen är imponerande. Alla har sin egen stil.

Att jag såg filmen på Cinemateket i Filmhuset och att Satoshi Kon själv var på besök kan väl i viss mån bidra till att filmen får ett ganska högt betyg. Dels fick man lite mer inblick i hur han hade tänkt och dels blir det helt enkelt en bättre stämning och roligare visning än om man ser den hemma. En sak Kon sa var att det som är äkta inte alltid är sant. Ibland är en lögn eller en överdrift det bästa sättet att få fram en sanning. Och det stämde in på Tokyo Godfathers som är överdriven och vissa saker som händer känns osannolika, men med det som Kon hade sagt i bakhuvudet så gick poängen fram.

Och vad var poängen? Mja, haha, det kan jag inte direkt sätta fingret på så här ett tag efteråt. Men man kan väl säga att de tre karaktärerna alla har sina problem och orsaker till att de är hemlösa, i viss mån är det självvalt. Och att inte ta itu med sina problem, utan istället fly, det kan hålla ett tag men inte i längden. Om man bara visar vilja så går det att försonas. I Tokyo Godfathers så träffar alla tre karaktärer olika personer från sina tidigare liv på ett slumpartat, kanske osannolikt, sätt. Men, som sagt, så var det en av idéerna med filmen enligt Kon. En annan var att blanda humor och tragedi. Allt som allt en bra och rörande anime-rulle. En julfilm såg jag att någon kallade den, och, ja, det stämmer ganska bra.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Arkiverad under Anime, Asiatiskt, Betyg 4, Film, Recension Tagged with , , , , ,

Satoshi Kon: Millennium Actress

9 februari, 2011 2 kommentarer

Efter Perfect Blue (4-/5) och Paprika (3+/5) var det nu dags för Satoshi Kons andra långfilm: Millennium Actress handlar om en gammal skådespelerska som berättar sitt livs historia för en journalist. Som vanligt när det gäller Kon så är allt inte helt enkelt. Historien som spelas upp för oss blandar nämligen verkliga händelser med scener ur aktrisens filmer. Verklighet och film flyter samman, en scen flyter in i en annan scen. Dessutom dyker journalisten och hans fotograf upp i de sekvenser som visar hennes tidigare liv. Förvirrande? Ja, en aning. Men, också som vanligt när det gäller Kon, otroligt snyggt tecknat. Som helhet är Millennium Actress dock den sämsta av de Kon-filmer jag har sett. Det är inte tillräckligt spännande och engagerande, helt enkelt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Arkiverad under Recension Tagged with , , , ,

Satoshi Kon: Perfect Blue

7 februari, 2011 5 kommentarer


Titel: Perfect Blue
Regi: Satoshi Kon
År: 1998
IMDb | Filmtipset

För några år sen körde SVT en hel natt med anime-tema. Det hela leddes av Petra Wangler och en svensk anime-expert som jag glömt namnet på. Bl a visades Perfect Blue och det blev min första Satoshi Kon-film.

Mima, den populära sångerskan i tjejgruppen CHAM, beslutar sig för att bli skådis. Det visar sig inte vara helt lätt när både fans och manager inte riktigt stöder beslutet att lämna flickpopen för att bli en lite mer vågad skådis. Mmm, en riktigt bra thriller med lite Lynch-vibbar. Verklighet och drömmar flyter ihop för Mima, när hon efter ett tag känner sig förföljd. Jag gillar verkligen animeringsstilen. Det är inte superdetaljerat men väldigt snyggt och med den där speciella anime-estetiken som jag gillar. Lite opolerat men därför snyggt. Historien är spännande och det är inte helt enkelt att hänga med hela tiden, men man får ihop det hela på slutet, tycker jag. Lite intressant var att Petra Wangler (efter visningen på SVT) nämnde att hon efter att ha sett filmen inte riktigt kopplade att det var en animerad film hon hade sett. Jag hade lite samma känsla: ”Ja, just det, den var tecknad”.

4-/5

Arkiverad under Anime, Övernaturligt, Betyg 4, Film, Recension Tagged with , , , , ,

Winter’s Bone

5 februari, 2011 5 kommentarer


Titel: Winter’s Bone
Regi: Debra Granik
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Du vill inte hamna i trubbel med de flesta människorna i Winter’s Bone. Filmen utspelas i amerikanska white trash-bushen i Missouri. Den har blivit hyllad i medierna vilket givetvis gjorde att jag blev aningen besviken. Det förekommer dock en hel del briljanta scener, som t ex när Ree (Jennifer Lawrence) söker värvning till armén. Ree är envis och en riktig power girl. Hon har en mamma som är sjuk och för tillfället inte har alla hästar hemma och även två småsyskon att ta hand om. Pappan är en kåkfararare som dock försvunnit efter att ha använt familjens hus som täckning för att bli frisläppt mot borgen. Ree bestämmer sig för att leta upp pappan, var han än är.

Winter’s Bone påminner om en del andra filmer i white trash-ploitation-genren. Jag kom att tänka på t ex Wendy and Lucy eller Ballast där white trasharna i och för sig är svarta. Och sen ska ju Frozen River, som jag inte sett, vara likartad. Jag gillar musiken, gammal country, bluegrass. Plötsligt dök Laura Palmer upp mitt i allt. Först tappade jag liksom fokus på själva filmen och såg bara Laura, en äldre version, framför mig. Sheryl Lee gjord dock en helt ok cameo. Miljöerna är trevligt fula: stökiga gårdsplaner, hundar i kedjor, trucks, rostiga traktorer, ja ni förstår. Som sagt, en del briljanta scener men däremellan går den, eller kanske jag, lite på tomgång.

3+/5

Arkiverad under Betyg 3, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

TRON: Legacy

3 februari, 2011 14 kommentarer

Titel: TRON: Legacy
Regi: Joseph Kosinski
År: 2010
IMDb | Filmtipset

TRON: Legacy har uppskattats ganska mycket av de filmbloggar jag läser. Royale with Cheese och Addepladde tyckte om den medan Fiffi tokhyllade den. Nu har jag själv sett den — på bio men inte i 3D.

Mitt första intryck när vi väl lämnat vårt vanliga organiska universum och inträtt i den digitala datorvärlden är det är otroligt snyggt. TRON: Legacy måste vara förra årets mest blanksterilsnygga film. Under de första kanske 20 minuterna satt jag med leende på läpparna. Hela sekvensen när Sam (Garrett Hedlund) kommer in i The Grid fantastiskt skön. Det vibrerar i biofåtöljen. Daft Punks bas mullrar. Det är snyggt. Ja, det roliga pågår ungefär fram till att Sam möter sin far (Jeff Bridges) som varit instängd i The Grid i 20 år. Då är det lite grann slut på det roliga men det är ändå inte dåligt. Men början var en fyra i min bok.

Jag hade gärna sett att man hade mixat upp handlingen från The Grid med lite handling i den verkliga världen, typ att det skickades in något program utifrån som dyker upp i form av en ny karaktär inne i The Grid. Sen tyckte jag mig se Cillian Murphy glimta förbi i början som ”elak” sw-utvecklare. Varför utnyttjades han inte mer?

För mig som programmerare var det lite kul att filmen verkligen promotade open source till skillnad från att sälja sin mjukvara genom att ta betalt för licenser. Inte för att jag alltid tycker det är rätt men det var intressant att filmen så tydligt tog ställning för det. Men det ligger väl i tiden.

3/5

PS. Jag kan också nämna att jag såg filmen på Filmstaden i Kista och att jag fick springa ut för att leta upp personal eftersom man missat att vrida på något vred på projektorn efter de första reklamfilmerna. När den sista trailern just innan filmen och sedemera filmen drog igång var formatet helt vrickat, ihoptryckt och nedre delen var avklippt. Jag fick springa ut två gånger. Första gången hittade jag ingen personal utan höll istället på att gå vilse i de vindlande korridorerna. Helt vansinnigt. Jag tänkte att ”nåja, de ser väl själva att det är fel på bilden” och gick in igen. Men icke: filmen fortsatte rulla i sjösjukeformat. Jag sprang ut igen och råkade som tur var stöta på några som städade precis utanför salongen. Jag sa till dem, gick in igen, och ”klick” så var det rätt format. Jag kan väl också säga att salongen var åtminstone halvfull men ingen annan verkade notera felet eller visa minsta antydan till att göra något åt det. Trött.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Cargo (2009)

2 februari, 2011 7 kommentarer

Cargo är en klart trevlig lågmäld schweizisk (!) kryprymdthriller. Jag kom att tänka på Jessica Hausners Hotel där en tjej går omkring i mystiska korridorer. Att just den filmen dök upp i huvudet kan bero på att det pratas tyska i bägge filmerna. I Cargo är det inte korridorer på ett hotell utan på ett rymdskepp på väg till en avlägsen rymdstation med byggmaterial. Jorden är (förstås!) miljöförstörd och obeboelig och nu söker man nya världar. Huvudperson är läkaren Laura (Anna-Katharina Schwabroh) som är med på fraktskeppet för att få pengar att komma till RHEA, en paradisplanet där hennes syster redan bor.

Vad har vi?: kryosömn, tyst (mestadels) skepp som färdas mot okänt mål, någon på skeppet har givetvis en dold agenda, och vad handlar det hela egentligen om, finns det någon mer på skeppet, är det ett cgi-monster måhända? Njae, i det här fallet har vi kanske inte ett cgi-monster. Det förekommer inga direkta actionscener. Istället litar man på den stämning som byggs upp bra med ljudspåret och de kalla sterila bilderna. Det förekommer ibland ett väldigt snyggt blått ljus som jag gillar. Man kan dra paralleller till många andra liknande filmer. Om ni gillar lågmälda mys-sf-filmer så är det här något att spana in. Och det faktum att de pratar tyska gör av någon anledning att det blir bättre, liksom inte samma, samma, samma.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

PS. Filmitch har också sett Cargo och han tycker den är ok.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Postapokalyptisk, Recension, Science fiction, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Dokumentärfilm

2 februari, 2011 Lämna en kommentar

Titel: Capturing Reality: The Art of Documentary (Att fånga verkligheten)

Regi: Pepita Ferrari
År: 2008
IMDb | Filmtipset | National Film Board of Canada

Efter en lite seg start blir den här dokumentären om dokumentärer intressant. Som vanligt är det en massa talking heads i form av filmmakare som får komma till tals. Man tar upp allt från hur idéer till filmer jobbas fram (eller ramlar ner i knät på en) till slutklippningen. Hur intervjuar man? Ska man ha en färdig historia från början? Ska man ha en egen agenda? Vad är sanning? Finns den? Är det egentligen alltid en dramatisering av verkligheten som man sysslar med? Några filmer som tas upp och förmodligen är bra tips för er som gillar dokumentärer: The Fog of War, Touching the Void, Biggie and Tupac, En dag i september, The Thin Blue Line, Aileen: Life and Death of a Serial Killer, Bones of the Forest, Darwins mardröm, In the Realms of the Unreal, Salesman, A Place Called Chiapas, m fl,  m fl.

Filmen har en riktigt snygg hemsida där man kan se intervjuerna av alla 38 filmmakare. Det är uppdelat dels efter ämne men man kan också välja att se klipp bara från en viss regissör, t ex Werner Herzog.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with ,

Harry Potter och dödsrelikerna – Del 1

30 januari, 2011 4 kommentarer


Titel: Harry Potter och dödsrelikerna – Del 1 (Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1)
Regi: David Yates
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Så! Då har vi nått näst sista stationen på Harry Potter-linjen. Och för er som känner till Stockholms tunnelbana och den blå linjen så känns det lite som om vi har stannat på väg norrut mellan Hallonbergen och Kista vid spökstationen Kymlinge. Det är som att filmen utspelas i ett limbo mellan den föregående filmen och den sista delen. Allt är grått och mörkt. Det känns som om man medvetet har gjort filmen mörk och då menar jag inte bara handlingen utan framförallt själva ljussättningen. Ibland är det nästan som om man bara ser skuggestalter på den vita duken.

Största delen av filmen får vi följa Harry, Hermione och Ron ute på en hajk efter horrokruxerna där Voldemorts själ ju finns gömd. Det uppstår splittringar i gruppen när Ron blir lite sur och avis på Harry. Det är egentligen aldrig spännande utan känns som en lång uppbyggnad inför den sista filmen. Det hela är en sorts mysteriefilm: vilka föremål är det som är horrokruxerna och var finns dem?

Jag kände jag att jag var lite oinsatt i Harry Potter-världen; det var lite för länge sen jag såg de tidigare filmerna. Folk dör t ex till höger och vänster men eftersom jag inte riktigt minns vilka de är så känner jag inget. Man har även återigen slängt in den datoranimerade söt-svartalven vid namn Dobby som en humorsidekick. Och så saknar jag Snape väldigt mycket, det var min absoluta favoritkaraktär. Visst, han gör ett kort gästspel men det räknas knappt. Mystiken kring Voldemort är delvis borta. Precis som Snape är han med i början men är nästan tråkig trots frånvaron av näsa.

Även mysiga Hogwarts är borta från handlingen. Visst, nu ska det väl vara mer vuxet så det är väl bara att acceptera. Just det: berättelserna om de tre bröderna är nog bäst i hela filmen. Riktigt snygg, och bra högläsning av Emma Watson! Som helhet kan det dock inte bli godkänt.

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Fantasy, Film, Harry Potter, Harry Potter-vecka, Recension Tagged with , , , , , , ,

Harry Potter och halvblodsprinsen

29 januari, 2011 4 kommentarer


Titel: Harry Potter och halvblodsprinsen (Harry Potter and the Half-Blood Prince)
Regi: David Yates
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Nu var det inte så länge sen jag såg filmerna om Harry Potter. Men det var ändå ett tag sen (jag såg Halvblodsprinsen ca ett halvår efter Fenixorden, min kommentar) och kanske bidrar det lite till att jag inte riktigt kommer in i filmen som jag gjorde när jag såg t ex fyran och femman tidigare. Hur som helst, det är ändå en skön känsla att åter dras in i Hogwarts underbara värld efter ett obligatorisk gästspel i mugglar-världen i början av filmen som sig bör. (Redan i inledningen visas förresten lite av temat i filmen då Harry flörtar med en servitris.) Väl på plats på Hogwarts får vi den vanliga dosen av lektioner, intriger, quidditch, trollkarlsaction — samt småroliga kärleksbekymmer däremellan.

Nja, jag tyckte inte det är riktigt lika bra flyt i historien som det var i t ex Fenixorden. Däremot håller jag inte med de som säger att inget av vikt händer i filmen; det tyckte jag det gjorde nämligen. Däremot, återigen, känns det kanske ändå som en transportsträcka mot de två slutfilmerna. Som sagt, viktiga saker händer men det finns ingen uppbyggnad eller känsla av det är viktiga saker, de bara händer. Jag vet inte, fokus saknas eller är åtminstone väldigt suddigt. När det gäller skådisarna så har Daniel Radcliffe ett märkligt stelt sätt att le på, Rupert Grint är bättre än väntat och Emma Watson är charmig som vanligt på sitt piffiga sätt.

En rolig sak med Harry Potter är att det är brittiska filmer med brittiska företeelser och uttryck. Det känns skönt som omväxling mot allt amerikanskt som sköljer över en. Men åter till skådisarna. Alan Rickman är som vanligt bäst som Severus Snape. Intressantaste personen är helt klart Draco Malfoy (Tom Felton) som kämpar med sig själv. Det är lite samma tema som i förra filmen även fast Malfoy tillhör den mörka sidan. I Fenixorden var det Harry själv som slogs mot sin mörka sida. Här slåss Draco mot sin ljusa sida och mot sin egen rädsla.

3/5

Spoiler
En sak jag inte gillade alls var att det visade sig att Snape är mörk (om han nu verkligen är det?!). Jag har alltid gillat honom bäst. Snape har stuckit ut. En person som man inte riktigt vetat var man haft men som ändå haft hjärtat på det rätta stället (trodde jag).
Spoiler slut

Arkiverad under Betyg 3, Fantasy, Film, Harry Potter, Harry Potter-vecka, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

Harry Potter och Fenixorden

28 januari, 2011 9 kommentarer


Titel: Harry Potter och Fenixorden (Harry Potter and the Order of the Phoenix)
Regi: David Yates
År: 2007
IMDb | Filmtipset

Då har jag sett den femte filmen om Harry Potter, Hogwarts & Co. I Harry Potter och Fenixorden kommer Harry, efter att ha konfronterat Voldemort (i HP och den flammande bägaren), tillbaka till Hogwarts bara för att upptäcka att många, inklusive Trolldomsministern Fudge, väljer att sticka huvudet i sanden och helt enkelt vägra tro att Voldemort är tillbaka. Det blir ett jobbigt år för Harry som tvingas konfrontera både de som kallar honom lögnare och sitt eget allt mer mörka inre. Dessutom har Fudge utsett en ny lärare i försvar mot svartkonster: den rosaklädda Dolores Umbridge (Imelda Staunton) som ska se till att allt till synes farligt (Voldemort-snack!) dränks i sockersöta trevligheter och nya strikta regler.

Hehe, det är väl bara att erkänna att jag har sugits in i Harry Potters värld. Hogwarts börjar kännas hemma nu, precis som dess olika lärare och elever. Men HP och Fenixorden är en riktigt bra rulle. Helt i fokus är Harry och hans kamp med sig själv. Det är en mental kamp. Ska Harry välja den enkla vägen, den onda vägen, eller kämpa med den goda vägen? Filmen är väldigt mörkt och allt är egentligen elände – vilket känns uppfriskande, haha. Trots det mörka så är det ändå mysigt, om ni förstår. Fotot är kanske inte så fulländat som i HP och fången från Azkaban, men ändå riktigt snyggt. De svartblänkande korridorerna hos avdelningen för mysterier hos Trolldomsministeriet är t ex väldigt snygga.

De två första filmerna i serien kändes väl kanske i viss mån som barnfilmer. HP och Fenixorden känns liksom inte som en barnfilm överhuvudtaget. Eller i och för sig, även barn förstår ju att människor har något mörkt i sig och att allt inte är svartvitt. Det är väl det att filmen inte känns som en tillrättalagd rulle, även om alla ju förstår att Voldemort är the bad guy. Apropå Voldemort så gillar jag också att han fortfarande inte är med speciellt mycket. Nu är han ändå med indirekt så att säga eftersom han nämns, pratas om, och finns i människors tankar. Han är en ond kraft men han är fortfarande väldigt okänd för oss filmtittare. Om jag ska komma med negativ kritik så är det att slutuppgörelsen känns något långdragen. Men betyget blir en svag fyra.

4-/5

PS. Fråga till de som är mer ned med HP än jag är: Varför är styvfamiljen så arg på honom och varför vill de inte att han ska få åka till Hogwarts? Det vore ju bättre för dem om de blev av med honom eftersom de tycker han bara ställer till problem. Men ok, de vill väl utnyttja honom som nån sorts ”slav”?

Arkiverad under Betyg 4, Fantasy, Film, Harry Potter, Harry Potter-vecka, Recension Tagged with , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →