10 i topp: Filmer 2003

2003Filmspanarna listar återigen sina favoriter från ett filmår. Den här gången är det dags för 2003. Oj, oj, vilket filmår tänker jag när jag tittar igenom mina favoriter från året på Filmtipset. Fast om jag tänker efter en gång till så beror nog min upphetsning mest på att 2003 kan vara det år som jag har sett mest filmer ifrån nånsin. Antalet filmer jag har sett gör då helt logiskt att antalet höga betyg också ökar. Värt att nämna är att jag under halva 2003 var ”mellan jobb” vilket gjorde att det fanns gott om tid att se på film, då man inte skrev på jobbansökningar.

När jag kollar i mina arkiv noterar jag att jag under 2003 såg 245 filmer varav 92 (!) på bio. Nu var ju givetvis inte alla från 2003, men allt detta gör ändå att det här blir en topp-20-lista. Så först kommer alltså plats 20-11 och sen kör vi topp-10-listan som vanligt.

Eller förresten, det bidde en topp-22-lista. Efter att jag satt samman listan så upptäckte jag att jag hade missat två filmer (Oldboy och Om jag vänder mig om) som då tog sig in på listan. Tack för Oldboy, Henke! Det hade varit pinsamt att glömma Oldboy. Den tog sig in på plats 5 och detta gjorde att Smala Sussie ramlade ner till plats 11 men den presenteras ändå med en bild och lite text eftersom jag redan hade gjort det. Så, nu kör vi igång med plats 22! 🙂

 

22. Intolerable Cruelty
21. American Splendor
20. Om jag vänder mig om
19. Girl with a Pearl Earring
18. The Matrix Reloaded
17. A Tale of Two Sisters
16. The School of Rock
15. Cold Mountain
14. Wonderful Days
13. Lost in Translation
12. Kill Bill: Vol. 1

 

11. Smala Sussie
Smala Sussie
Jag bara måste ta med denna svenska klassiker på plats 10 (eller plats 11, för Smala Sussie åkte ut från topp-10 när jag insåg att jag hade glömt Oldboy!). Ulf Malmros värmländska Pulp Fiction-hyllning är en skön film proppfull med filmnördreferenser. Liten Tuva hjälper ofta svensk film.

10. Master and Commander: The Far Side of the World
Master and Commander: The Far Side of the World
En äkta matinéfilm, och det är alltså nåt positivt i mina ögon. Aldrig har kluckande vatten och gnissel från trä varit så mysigt på film. En Das Boot fast med gamla krigsfartyg.

9. Searching for the Wrong-Eyed Jesus
Searching for the Wrong-Eyed Jesus

En av de bästa dokumentärer jag har sett, kanske min favorit. Musiken, södern, stämningen, Harry Crews, Cat Power, bussvrak i Louisianas träskmarker, frireligiösa white trash-predikanter. Det kan inte bli bättre. Jeeeeeeeeeesus-a!

8. Memories of Murder
Memories of Murder
Jag såg den här på Grand tillsammans med Movies – Noir-Christian. Det var en episk visning och filmen är ganska så episk den med. En nervig BOATS-thriller om Sydkoreas första seriemördare. Mer om visningen hittas här.

7. Sagan om konungens återkomst
Sagan om konungens återkomst=
En gång i tiden gjorde Peter Jackson riktigt bra filmer som utspelar sig i Midgård. Sagan om konungens återkomst är den mäktiga avslutningen på LotR-trilogin. Ja, den har tre – eller fler – slut. Ja, jag föredrar den svenska titeln. Det är sen gammalt.

6. Tokyo Godfathers
Tokyo Godfathers

En varmare anime får man leta efter. Tre hemlösa i Tokyo hittar en övergiven bebis och försöker hitta föräldrarna. Det finns även en nostalgikoppling för mig. Filmens regissör heter Satoshi Kon och han dog i cancer 2010. Två år tidigare ordnade Cinemateket en specialvisning av filmen som jag hade turen att besöka. Innan filmen hölls ett Face2Face med Kon själv som var på Stockholms-besök. Läs mer om Kons besök här.

5. Oldboy
Smala Sussie
När jag såg Oldboy på bio var jag inte så rackarns bevandrad i koreansk film. Park Chan-wooks film tyckte jag kändes som om den var gjord i ett annat universum, av aliens och sen skickad till jorden via satellit. Vilka bilder. Helt galet.

4. The Station Agent
The Station Agent

Det här är amerikansk independent när den är som bäst. Jag såg den på Stockholm Filmfestival och älskade den. The Station Agent är en varm, men aldrig töntig, komedi om tre personer, alla med sina problem, som mer eller mindre motvilligt blir vänner.

3. Universums sista dagar
Universums sista dagar

Vissa filmer slår en an en ton. Så är det bara. Universum sista dagar gjorde just det för mig. Och så heter regissören Pen-Ek Ratanaruang. Bara en sån sak. Pen-Ek sa i samband när filmen visades på Göteborgs Filmfestival följande: If you fall asleep, please don’t snore. If you don’t like the movie, you’re OK. If you like it, you have a problem. Jag somnade inte.

2. Elephant
Elephant

Domedagskänslan i Gus Van Sants Elephant är enorm. Det är melankoli och domedag i harmoni. När skotten väl kommer är det en chock trots att man vet att de kommer.

1. Återkomsten
Återkomsten
Den utan tvekan bästa filmen från 2003 är Andrej Zvjagintsev debutfilm (debutfilm!) Återkomsten. Jag blev fullkomligt tagen på sängen när jag såg den här på bio. Det lustiga är att jag fortfarande inte har sett nån enda av Zvjagintsevs filmer efter denna.

 

Även om jag har gjort en topp-22-lista så har jag ändå några (en hel rad) bubblare. Jag såg så rackarns många bra filmer detta år. Här är mina bubblers: 21 Grams, Any Way the Wind Blows, Arvet, Big Fish, Coffee and Cigarettes, Jag är inte rädd, Kopps, Kära mormor, Mystic River, Terminator 3: Rise of the Machines och The Legend of Evil Lake.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 2003:

Filmitch
Spel och Film
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Flmr
The Nerd Bird

Återkomsten


Titel: Återkomsten (Возвращение, The Return)
Regi: Andrej Zvjagintsev
År: 2003
IMDb
| Filmtipset

När filmitch i en kommentar till min recension av Brända av solen efterfrågade tips på ryska filmer så kom jag osökt att tänka på det ryska mästerverket Återkomsten. Därför kommer här en recension av Andrej Zvjagintsevs debutfilm!

En pappa återvänder till sin familj efter 12 års frånvaro. Han tar med sig sina två söner på vad som är tänkt att bli några dagars fisketur. Varken sönerna eller vi som betraktare vet var pappan har varit under dessa 12 år. Vi vet inte heller varför pappan måste till en viss ö eller vad han ska göra där. Det hela utvecklar sig till en psykologisk maktkamp mellan de tre skulle man kunna säga.

Det är inte ofta man stöter på filmer som inte ser ut som andra och som man samtidigt gillar skarpt. Stämningen i den här filmen fångade mig från början. Det var något med ämnet, fotot och musiken som fick mig att bara sitta och njuta. De två skådisarna som spelar bröderna gör det ruggigt bra. Speciellt lillbrorsan förstås eftersom det är han som är lite av navet i filmen. Han är den som har starkast vilja och därför också har svårast att anpassa sig till den nya situationen med pappan som dyker upp. Den äldre brodern är mer anpassningsbar, mer villig att rätta sig efter pappan (eller kompisar, genom att hoppa från höga hopptorn). Lillbrorsan vill säkert än mer att pappan ska tycka om honom också men inte genom att han ska förnedra sig.


Ett exempel på utmärkt skådespel/regi och perfekt fångade känslor är t ex scenerna i början vid middagsbordet då pappan delar ut mat och vin till sina söner. Storebror tittar på sin ”nya” pappa med en blick som är en blandning av beundran och rädsla, medan lillebror trotsigt liksom utmanar pappan. Allt perfekt fångat på några ögonblick. Ett annat exempel är när pappan och pojkarna är på väg till ön med den lilla båten. Plötsligt trivs lillbrorsan, de är på väg mot något spännande och han kan kanske to.m. börja gilla sin pappa, och han spricker upp i leende.

När det gäller stämningen i filmen så påminde den mig ibland om äventyrliga upptäcktsfärder som man kunde göra som liten (well, fortfarande). Just att klättra upp i höga torn, eller hoppa från hopptorn, är det något kittlande med. Även scenen då lillbrorsan spanar med kikaren har en skön känsla av upptäcktsfärd. Visst blir allt lite mer spännande genom en kikare? Sen vilar en annan känsla av melankoli över filmen, mycket pga det utomjordiska fotot (gjord av en debutant precis som regissören, otroligt men sant). Hur som helst så gillar jag alltid melankoli i filmer. Till detta bidrar också regnet och det vidsträckta vattnet som spelar en stor roll i filmen. Jag gillade även musiken som även den bidrog till och passade perfekt med stämningen i filmen.

Fotot var det, ja. Varje bild är ett litet konstverk och uttänkt in i minsta detalj (kändes det som i alla fall). Det var bara att sitta och njuta. Det är många (kanske för många faktiskt) sugande vackra svepande Tarkovskij-tagningar. Ibland annorlunda bildlösningar som var originella och gjorde att filmen inte kändes som andra filmer. Serien med svartvita foton som visas i slutet var sen den perfekta avslutningen. Inte eftertexter direkt utan nu kunde man istället smälta filmen samtidigt som man tittade på fotona och mindes scener ur filmen. Och framför allt, man kunde göra det utan att störas av den stressrusning mot utgången som brukar inträffa så fort eftertexter börjar rulla på bio.

Förutom det jag skrivit ovan är filmen även spännande nästan hela tiden, dels pga av det täta psykologiska dramat och dels eftersom handlingen är gåtfull, bara små ledtrådar ges till vad som ligger bakom allting. Det finns mer att skriva om egentligen men nu tar jag och slutar med att säga att betyget bara kan bli en klockren femma.

5/5

Spoiler
Är det bara jag eller hade pappan försvunnit från det svartvita fotot pojkarna hade och som de tittade på igen i bilen i slutet (efter att pappan hade försvunnit ner i sjön i båten). Sen en annan grej jag tänkte på: När de fastnade med bilen i leran så lärde ju pappan ut hur man gör för att komma loss med hjälp av grenar under hjulen. Hur gjorde pojkarna sen för att släppa pappans kropp genom skogen till båten? Just det.

Sen måste jag säga att det var skönt att storebrorsan inte anklagade (well, inte öppet i alla fall) sin bror för pappans död utan i stället blev mer ansvarsfull och liksom tog hand om sin bror (t.o.m. bokstavligt visat när han hjälper honom ur båten på slutet).

En sak jag undrar är om manusförfattare och regissör vet vad pappan har gjort under de 12 åren och vad som finns i den där lådan han gräver upp? Är det något byte efter ett rån? Har pappan suttit i fängelse och nu återvänder han för att hämta det? Har han varit ute i krig, pilot har ju mamman sagt? Jag tyckte den där lådan såg lite militärisk ut.
Spoiler slut

%d bloggare gillar detta: