Debug (2014)

debugNär man ägnar större delen av en filmtitt åt att hitta referenser till andra filmer istället för att dras in i filmen man ser, ja, då är filmen man ser förmodligen inte speciellt bra. När jag såg science fiction-rullen Debug verkar det som att jag gjorde just detta, i alla fall om man ska lita på mina anteckningar som jag tog under filmens gång.

Jag nämner följande referenser i mitt anteckningsblock: Alien, Cargo, Event Horizon, A.I. Artificial Intelligence, 2001, Delivarence, A Nightmare on Elm Street, Star Trek, Solaris, Sphere, Kill Bill, The Matrix och slutligen Psycho.

Haha, ja, det var inte dåligt med referenser det där, men det hindrar inte Debug från att vara en dålig film.

Handlingen går ut på att en grupp programmerare (frisläppta på nåder för hackerbrott) skickas till ett rymdskepp som driver planlöst omkring nånstans i oändligheten. Uppgiften är att kickstarta skeppet genom att debugga den felaktigt fungerande datorn ombord. Datorn är givetvis självmedveten och vill förstås inte bli debuggad utan kämpar emot…

Ja, en film som heter Debug kan jag liksom inte motstå då avlusning är nåt jag sysslar med dagligen på jobbet som just programmerare. Nu pysslar jag inte specifikt med rymdskepp, även om jag sökte jobb på Rymdbolaget en gång i tiden, men buggar är ofta likartade och följer samma mönster, såsom i himmelen så ock på jorden.

Som jag redan konstaterat så var detta tyvärr en dålig film. Om vi börjar med de datorgenererade bilderna, cgi:n, så var dessa otroligt trista. Skeppet som ska vara coolt och snyggt är bara tråkigt. Det känns aldrig som att jag är ute i rymden. Jag är istället kvar vid greenscreenen.

Sen har vi de eviga bilderna från skeppets övervakningskameror, found footage-style. Jag blir less på den stilen ganska så snart. Gör en snygg film istället! Hmm, jag kanske borde se Passengers trots allt?

Från mina anteckningar hittar jag följande: ”Det var inte en speciellt bra skådis i början. Det såg mest ut som att hon var med i en balett, iklädd Ripley-trosor”. Om jag ska spinna vidare på det så konstaterar jag att det var väldigt tydligt hur enbart tjejerna i gruppen drog ner överdelen på sin overall för att visa sitt fina linne när det blev för varmt och svettigt. Killarna fortsatte svettas.

Filmen är jobbigt klippt. En scen får liksom inte pågå för länge. Filmmakarna litar inte på att scenen är tillräckligt bra utan klipper till nästa istället för att låta scenen spela klart. Detta ger ett snuttifierat och stressat intryck.

Anledningen till att jag inte delar ut en etta är Jeananne Goossen, skådisen i huvudrollen som gruppens ledare Kaida. Hon var en badass och alltså det enda som räddar filmen. Men det känns som att jag är väldigt snäll mot Debug.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

 

dodge-this

Dodge this!

Cypher (Brainstorm)

Titel: Cypher (Brainstorm)
Regi: Vincenzo Natali
År: 2002
IMDb
| Filmtipset

Den här sf-rullen skrev jag om 2006 och det var en film jag såg fram emot en del eftersom den var regisserad av samma snubbe som gjorde Cube som jag gillade. Och jag ser nu att han även ligger bakom Splice som kom ganska nyligen och den filmen gillade jag… inte.

Morgan Sullivan (Jeremy Northam), en uttråkad äkta man bestämmer sig för att börja ett nytt liv och tar därför anställning på IT-företaget Digicorp för att jobba som industrispion. Han blir skickad runt USA för att i hemlighet spela in tal som hålls på olika seminarier. Han trivs väl rätt bra med sin nya tillvaro, borta från sin tråkiga fru, men snart börjar han lida av huvudvärk och har mardrömmar. Han kommer i kontakt med den mystiska Rita (Lucy Liu) och nu vänds hela hans värld upp och ner.

Hehe, ja, det här var en ganska ok sf-thriller gjord med en vad det såg ut som ganska låg budget. Jag känner igen mig från andra filmer som t ex Gattaca och Equilibrium. Det är stål och grått i de sterila företagsmiljöerna. Det är blinkande och blippande datorer och mystiska hjärnundersökningar. Sen fick jag även känslan av att skådisarna, speciellt Northam, har gått i skola hos David Mamet. De agerar på det där lite frånvarande sättet som jag känner igen från bl a The Spanish Prisoner. Detta visade sig (som vanligt) ha sin förklaring kan man väl säga.

Eftersom det är en mysteriethriller det är frågan om så förekommer det givetvis också en handfull vändningar (twists på engelska) i filmen. Detta var lite kul till en början men till slut hade filmskaparna liksom dribblat bort sig i sitt eget manus och spänningen försvann när allt skulle avslöjas. Det blev liksom för mycket. Trots vissa invändningar så har Cube-regissören Vincenzo Natali ändå lyckats skapa en snygg (ungefär lika snygg som Lucy Liu) och halvspännande konspirationsthriller med ganska små medel. Vissa av specialeffekterna kändes dock tv-aktigt billiga. Sevärd är filmen hur som helst och betyget blir en trea.

3/5

PS. Den svenska titeln (eller snarare den titel som används i Sverige/Europa) är alltså Brainstorm. Sen när titeln Cypher visas under förtexterna så översätts den i den svenska textningen med Company Man… eh, ok. Inte många rätt där.

Fast nu i efterhand ser jag på IMDb att Company Man var den japanska dvd-titeln samt även arbetsnamnet från början. Men förvirrande är det.

Splice


Titel: Splice
Regi: Vincenzo Natali
År: 2009
IMDb
| Filmtipset

Jamen kan du sluta lägga på huvudet på sned already! Det funkar möjligen en gång men sjuttonde gången så vill jag bara gå och lägga mig. Jag talar om den genframställda monstervarelsen Dren (Delphine Chanéac) som forskarparet Adrian Brody och Sarah Polley odlar fram i genetikskräckisen Splice. Vad jag är trött på är de där filmmonstrena som lägger huvudet på sned för att visa att de är lite lurigt intelligenta och hyperelaka. I Splice förekommer det… ofta, hyperofta.

Det här var den sämsta film jag har sett på väldigt länge. Själva grundhistorien kan ha en poäng men jag sitter och skrattar och skakar på huvudet åt scenerna jag får se i filmen. Det är skräp, det värsta skräp jag har sett så snyggt fotat. Hur har filmmakarna tänkt här? Sarah Polley har lyckats intala sig själv att hon tror på filmen. Det har dock inte Adrian Brody som känns som en skedstork som flugit fullständigt vilse. Varken Brodys hjärta eller hjärna är med i matchen. De båda, Brodys hjärta och hjärna, sitter förmodligen och skålar i whiskey på en bar i New York. De är i alla fall inte med i filmen.

Brody och hans brorsa i filmen? Kan någon tala om vilken frisör de använt. Jag ska skriva upp den i listan över frisörer att absolut inte besöka. Sen undrar jag även vem som kommit på den strålande idén att låta Brody ha en ny t-shirt med något nytt flashigt motiv i varje scen.

Jag skrev att det fanns en poäng i historien. Och det finns det. Det ställs en del frågor, om man vad som man ska betrakta som en levande tänkande varelse. Men detta tappas bort. Vad är dåligt? Det är förutsägbart. Dramascenerna är så dåliga att man får lust att själv söka in på scenskolan. Skräckscenerna är så dåliga att man sitter och längtar efter en skämskudde. Och då har vi inte ens nämnt sexscenerna.

1/5

PS. Är det bara jag som har tänkt på att Sarah Polley är djävulusiskt lik Julianne Moore?

Uppdatering: Var ju tvungen att lägga in bilder på Sarah och Julianne också. Men det som slog mig mest när jag såg Splice var att de två var lika i sina uttryck som skådisar, och speciellt när Sarah blev hysterisk på ett sätt som var snarlikt Juliannes känslosamma utbrott.

<span>%d</span> bloggare gillar detta: