Sahara

2 mars, 2012 8 kommentarer


Titel: Sahara
Regi: Breck Eisner
År: 2005
IMDb | Filmtipset

Clive Cussler har skrivit romanen som filmen bygger på (jag har faktiskt jag har läst den). Dirk Pitt (en machobiffig Matthew McConaughey) är en äventyrare som, oftast under vatten, söker efter försvunna skatter och fartyg. Nu är han tillsammans med sin kompanjon, pajasen Al Giordino (Steve Zahn), på jakt efter ett krigsskepp som försvann i slutet av amerikanska inbördeskriget. Dirk har anledning att tro att det finns i Afrika, närmare bestämt nånstans längs floden Niger. Här stöter de ihop med doktor Eva Rojas (Penélope Cruz) som jobbar för WHO och misstänker att nån typ av smitta sprider sig i området. Det hela leder givetvis till att Dirk Pitt & Co får slåss både mot en genomond lokal krigsherre samt lika genomonda multinationella företag för att förhindra en katastrof av tsunamiska mått.

Trots sitt relativt seriösa tema — fattigdom, krig, globalisering, miljökatastrof — så är det här en fullkomligt oseriös film, och faktum är att det inte stör mig speciellt mycket. Det här är en film som redan från början visar var den lägger ribban. Det innebär att det är frågan om underhållning för stunden, och inget annat. Alla karaktärer är antingen genomonda eller godhjärtade. Vem som är skurken vet man efter han har varit i bild i en sekund. Dirk Pitt själv är en sorglös och colgateleende tvättbrädeshjälte som man vet ska rädda kungariket och dessutom få flickan i slutet.

Bitvis tyckte jag filmen påminde om The Island (som dock är bättre). Fotot är reklamfilmsvackert. En hel del maffiga scener får vi se men handlingen är ganska rutten. Det blir för enkelt och enkelspårigt och inget djup alls (och det är väl inte meningen heller). Cruz gör sig bättre när hon får prata sitt modersmål spanska. Det blir lite onaturligt när det ska pratas engelska. McConaughey är ok i sin Indiana Jones-roll. Zahn i sin pajasroll blir lite tröttsam i längden. Lite kul var att William H. Macy och Rainn Wilson (Arthur från Six Feet Under) dök upp i biroller.

Upplösningen blir tröttsam, fånig och ologisk — precis som det ska vara i en sån här typ av film. Jag tycker ändå att filmen på nåt sätt har glimten i ögat hela tiden. Det blir aldrig kalkon eftersom filmmakarna inte har några ambitioner annat än att underhålla och göra en snygg film. Det som stör mig lite är att det ibland blir för mycket av den där typen av skämt när det känns som om rollkaraktärerna vet att de är med i en film. Det blir liksom för uppenbart och genomskinligt (det är därför jag väldigt sällan gillar parodier på andra filmer). Nu är det ju detta en sån typ av film där det ska vara så och därför blir själva filmupplevelsen en godkänd upplevelse och därför blir betyget en svag trea. Dessutom passade den en vardagskväll under en galen jobbvecka.

3-/5

PS. Jag kom att tänka på en annan film med ett ganska liknande tema: Afrika, fattigdom, globalisering och ondskefulla multinationella företag. Som film är den dock helt annorlunda; den har en helt annan seriositet, vilket i och för sig inte automatiskt betyder att den är bättre, även om den var det i det här fallet. Vilken film tänker jag på? Jo, The Constant Gardener.

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 3, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , ,

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

18 januari, 2012 4 kommentarer


Titel: Sherlock Holmes: A Game of Shadows
Regi: Guy Ritchie
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Jag gillade Guy Ritchies första film om Sherlock Holmes och Watson. Jag kan inte säga att jag tokgillade den men den var ändå underhållande även om det kändes som den inte hade speciellt mycket med den litterära Sherlock att göra. I uppföljaren får vi stifta bekantskap med professor Moriarty (Jared Harris). Moriarty framstår som en skurk ur en Bondfilm. Han har storslagna planer och vill ta över världen. De som har böckerna i mer färskt minne än jag (Sofia? Filmitch?) får gärna bidra med information kring den litteräre Moriarty och speciellt om han var så maktgalen som det framställs i den här filmen.

Watson, som står inför ett stundande äktenskap, och Holmes dras givetvis in i den utredning som så småningom leder till Moriarty. Eller snarare, det är Holmes som drar in Watson i fallet. Själva utredningen handlar väl egentligen om att ta reda på vem som ligger bakom ett antal bombdåd i olika länder i Europa. Holmes misstänker givetvis direkt Moriarty men man måste ju kunna bevisa det också. Efter ett tag får Watson och Holmes hjälp av den romska sierskan Simza (Noomi Rapace).

Nja, jag tyckte helt klart det här var en sämre filmupplevelse än det var att se ettan. Om jag hade sett tvåan först är det möjligt att jag hade gillat filmen mer. Men nu såg jag tvåan efter ettan och då är det det vi får rätta oss efter.

Guy Ritchie har i princip gjort samma film en gång till. Det blir slentrian helt enkelt. Det finns undantag. Jag återkommer till det. Men överlag så är det inget speciellt, det är underhållning för stunden. Ritchie har använt samma stil när det gäller hur saker berättas rent bildmässigt även om han har lagt till en del twister. Som väntat blir det en slowmotion-fest. Jag vet inte om Ritchie är inspirerad av mästaren Peckinpah, men det verkar så. (Hmm, det där rimmade.)

Ett problem med filmen, i alla fall ett problem som jag har, är att Noomi Rapace känns som om hon är en filmskoleelev som är inkastad bland proffsen och inte riktigt vet hur hon ska ta plats och agera. Det kan vara regissörens fel, det kan vara Noomi som varit osäker, men nånting är fel. Det finns vissa scener när Noomi bara sitter och tittar, nickar och liksom inte är med i händelserna ordentligt. Det känns som om det vore jag själv som satt med som en passiv betraktare av händelserna i filmen. Jag hoppas och tror att Noomi kommer hitta sitt trygga rätta jag i kommande filmer som t ex Prometheus.

Bäst är filmen när Watson och Holmes gnabbas. Det finns även stunder då filmen blir ganska mörk, när Holmes visar lite känslor, blir mänsklig. Det är väldigt korta stunder men de finns där. En skön och naken insats gör Stephen Fry som Sherlocks bror Mycroft. Lite fånigt är att man valt att ha med en del skådisar från första filmen. Det handlar bara om korta cameos så det känns onödigt.

Jo, det där med slentrian och att det fanns undantag. Jag skrev att jag skulle återkomma till det. Undantaget och det som göra att filmen får godkänt är den supercoola slowmotion-orgien som vi får uppleva när Watson, Holmes och Simza flyr från en vapenfabrik i Tyskland. De springer genom en skog, en skog där träden blir brasved eftersom skurkarna tar fram den stora kanonen på sin jakt efter våra hjältar. Det är snyggt filmhantverk helt enkelt och jag kan inte värja mig. Därav det godkända betyget.

3-/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sherlock Holmes

17 januari, 2012 4 kommentarer


Titel: Sherlock Holmes
Regi: Guy Ritchie
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Det här var inte helt oväntat en film som typiskt passar när man är seg i skallen och bara vill ha lite underhållning. Den är glömd ganska snabbt. Medan man ser den gör den ändå sitt jobb och jag blir lagom underhållen. Nån klassisk Sherlock Holmes-känsla finns inte. Det här är en uppspeedad, uppdaterad Sherlock vi får träffa. Det är också en sån typ av historisk film som slänger in referenser till nutida saker, i det här fallet t ex elpistoler och fjärrstyrning med radio. Den kluriga Sherlock Holmes-känslan är ersatt med samma typ av speediga gåtlösning som förekommer i t ex Dan Brown-filmatiseringarna eller National Treasure-filmerna. Det är väl egentligen gott så, men nånstans längtade jag efter brasan, länsfåtöljen, cigarren och konjaken. Bäst var Holmes snabba analyser innan han skulle utfajta sin motståndare. Först i slowmotion — riktigt snyggt — där han berättar vad han ska göra och sen får vi se det igen i realtid. Snyggt, som sagt. Kul med bilskoleläraren (Eddie Marsan) från Happy-Go-Lucky i rollen som polischefen Lestrade.

3/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

21 december, 2011 6 kommentarer


Titel: Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides
Regi: Rob Marshall
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Jag minns inte riktigt men tydligen har kapten Jack Sparrow varit på jakt efter Ungdomens källa tidigare. Åtminstone så minns jag den karta som dyker upp i början av den fjärde filmen i Pirates of Caribbean-franchisen. Jack Sparrow befinner sig i London efter att ha hört att det ryktas om att en viss Jack Sparrow försöker värva pirater… eh personal till sitt skepp. Istället för att avslöja denne bedragare måste dock Sparrow först försöka fly från det brittiska hovet. Vad vill den engelska kungen med Sparrow förutom att möjligen hänga honom? Jo, kungahuset har fått nys om att de så hatade spanjorerna vet var Ungdomens källa finns och de är på väg dit. Att spanjorerna hinner dit först måste givetvis förhindras.

Det hela urartar till en röra där alla lurar alla och the major players are: Jack Sparrow, kapten Barbossa (Geoffrey Rush), spanjorerna, kapten Svartskägg (Ian McShane) och hans dotter (?) Angelica (Penélope Cruz)

Alltså jag vet inte, är det inte dags att lägga ner den här serien nu? Det räcker väl nu? Ok, ska vi säga så? Första filmen var möjligen en frisk fläkt i focken men nu börjar det bli stiltje tycker jag. Johnny Depp som Sparrow, han kör sitt vanliga race med flams och trams, intet nytt under solen där. Själva historien känns också trött. Åtminstone så börjar jag tröttna rejält på att det är en hel massa folk inblandade och alla ska lura alla. Till slut blir man så yr i piratmössan att man inte vet vem man ska heja på.

I den här filmen tycker jag också att fantasyinslagen tar nästan för stor plats. Vi får se sjöjungfrur som mer påminner om datoranimerade sjömonster, vatten som faller uppåt och en kapten som kan kontrollera hela sitt skepp genom att vifta med sitt svärd när han inte använder sina zombiefierade officerare för att styra sin besättning.

Vad gillade jag? Jo, jag tyckte den inledande jakten där Sparrow flyr från hovet och jagas genom Londons gator var riktigt bra och fantasifullt gjord. Jag vet inte hur länge jakten pågår men det är ett bra tag och under hela tiden sätter inte Sparrow ner foten på marken en enda gång. Istället hänger han i skyltar eller åker lian i banderoller eller färdas på taket på droskor. Nästan lite parkour-känsla vilket alltid är trevligt.

Jag tycker även Cruz och McShane tillför en del genom att helt enkelt vara nya ansikten, och så slipper vi ju Keira Knightley vilket inte kan vara fel. Judi Dench gör en ganska rolig cameo under ovan nämnda jaktsekvens. En annan sak jag uppskattade var de miljöer man filmat i. Man har åkt ut i naturen och hittat riktigt snygga äkta miljöer vilket gör att det inte känns så sterilt.

Som helhet kan filmen dock inte få godkänt. Det är gammal skåpmat och den börjar ärligt talat mögla.

2+/5

Mina recensioner av de tre första PotC-filmerna:

Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl 3+/5
Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest 2+/5
Pirates of the Caribbean: At World’s End 3/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 2, Fantasy, Film, Pirates of the Caribbean, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Black Death

18 december, 2011 8 kommentarer


Titel: Black Death
Regi: Christopher Smith
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Digerdöden härjar i England under 1300-talet och folk dör som flugor. Överallt i byarna så letar man efter en orsak till smittan eller ett sätt att bli kvitt den. Oftast är det en kvinna som utpekas som häxa och därmed skyldig — och därmed bränd på bål. Ett munkkloster får besök av ett sändebud från biskopen. Sändebudet Ulric (Sean Bean) söker en vägvisare som ska leda honom till en by. En by som det ryktas om att pesten inte nått till. Den unge novismunken Osmund (Eddie Redmayne) kliver fram som frivillig. Anledningen är kanske inte främst att ha vill tjäna Gud, snarare tvärtom. Han träffar nämligen en flicka, Averill (Kimberley Nixon), i hemlighet munk som han är, och nu befinner sig Averill på flykt undan pesten i en skog i närheten av den mystiska byn.

Om man gillar medeltidsfilmer så tror jag man gillar Black Death. Miljöerna är ”trevliga”: Munkar i bruna tunikor med luva, kloster, riddare med stora tunga svärd, häxbränningar, smuts, råttor och död. Det bjuds på en hel del rått våld och gruppen riddare kring Ulric är krigsveteraner som vet hur man svingar ett svärd. Nu är det egentligen inte actionfilm alls utan snarare ett sorts drama om religion och pesten. Munken Osmund slits mellan sin gudstro och sin kärlek till Averill. När de kommer till den mystiska men till synes trevliga byn ställs allt på sin spets.

Filmen har en lite obehaglig stämning över sig i och med paranoian kring den digra döden. Jag ser också en del paralleller till filmer som Det sjunde inseglet där vi ju även har riddare, pest och gudstvivlan. Sen undrar jag om inte filmmakarna slängt in en bildmässig referens till Bergmans film. När gruppen riddare och Osmund ger sig av på sin färd i början gör de det i siluett uppför en kulle precis som i Det sjunde inseglet — och även Sagan om ringen för den delen. Sean Bean bidrar med tyngd och passar verkligen som skitig riddare. Det kanske beror på att på sätt vis repriserar sin roll från just Sagan om ringen. Black Death är ganska underhållande så länge den håller på, om man nu gillar genren alltså. Filmitch har sett Black Death men gillade den inte alls och skyller på Monty Python.

3-/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Film, Kostymdrama, Recension Tagged with , , , , , , , , ,

The Forbidden Kingdom

15 oktober, 2011 4 kommentarer


Titel: The Forbidden Kingdom
Regi: Rob Minkoff
År: 2008
IMDb | Filmtipset

Som jag skrev i mitt inlägg om Bulletproof Monk så har den lite av samma känsla som The Forbidden Kingdom. Vi har en amerikansk töntig tonåring som gillar kung fu som dras in i ett… kung fu-äventyr. I det här fallet i form av en sorts dröm. I princip hela filmen utspelas i den här drömmen som äger rum i ett fantasiland som liknar Kina men som innehåller magi, odödliga som bor i himlen och andra sagoaktiga element. Och så finns där Jackie Chan och Jet Li. Vår amerikanske geek vid namn Jason (Michael Angarano) ska lämna tillbaka en stav till Apkungen som förstenats av den onde Jade-krigaren (Collin Chou) som styr medan Jade-kejsaren tar sin 500 år långa meditationspaus.

Här finns givetvis också en föräldrarlös söt tjej (Liu Yifei) som tillsammans med Chans druckne kampsportsatlet och Lis martial arts-munk slår följe med Jason på väg till Jade-palatset. Det blir Chan och Li som på vägen får lära upp Jason i gung fu (som man faktiskt skriver i den svenska textremsan, vilket också är ett mer korrekt uttal).

Filmen är fylld med fåniga filosofiska kung fu-fraser och dålig engelska av främst Jackie Chan. Hur ser hans tunga ut? När Chan i början berättar historien om Apkungen blir det rent pinsamt. Hans frasering och berättarteknik är usel, jag hade gjort det bättre själv och jag menar det. Men ändå så sväljer jag det. Det här en riktig saga. Dessutom får vi en riktigt sevärd fajt mellan Lis munk och Chans druckne mästare första gången de möts, med härligt koreografi av gamle hjälten Yuen Woo-ping.

Vad det handlar om är en snabbpacketerad Crouching Tiger, Hidden Dragon utan den känsla som fanns i Ang Lees mästerverk. På väg till palatset passerar vårt sällskap blommande körsbärsträdgårdar, ett klassiskt tehus i flera våningar som man givetvis fajtas i, vackra bambuskogar, hisnande bergsslutningar och en sandöken. Vi får även träffa en häxa (Li Bingbing) född av vargar med långt vit hår. Fast hon är söt som en sommardag.

Jag vet inte hur många olika kung fu-tekniker som räknas upp, det måste vara minst 15 i alla fall. Och hur många filosofiska ordstäv som nämns? Ja, ungefär lika många. Angarano i huvudrollen är inte bra, det är bara att konstatera. Han spelar på ungefär samma sätt som Shia LaBeouf gör i Tramsformers, och ser ut ungefär som Shia, ja han är väldigt lik faktiskt. Hmm, jag undrar var jag har sett honom tidigare?

Trots mina invändningar kan jag inte låta bli att gilla den här coming of age-historien.

3-/5

PS. Som sagt, Angarano och LaBeouf är lika och de förtjänar därför att hamna i Lika som bär-kategorin.


Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 3, Fantasy, Film, Lika som bär, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , ,

Bulletproof Monk

13 oktober, 2011 2 kommentarer


Titel: Bulletproof Monk
Regi: Paul Hunter
År: 2003
IMDb | Filmtipset

För ett tag sen såg jag actionkomedi-kung fu-filmen The Forbidden Kingdom med både Jackie Chan och Jet Li. Jag kom då att tänka på Bulletproof Monk, en film med en likartad handling med en asiatisk kung fu-hjälte som tar en amerikansk ung kille under sina vingar. Recension av The Forbidden Kingdom kommer under helgen men först alltså lite om Bulletproof Monk där vi får ”nöja oss” med bara en gammal kung fu-ikon, nämligen Chow Yun-fat.

Ibland, mja eller ganska ofta faktiskt, är man på humör att se lättsamma filmer. Bulletproof Monk är en sådan. Shakespeare-skådisen Sean William Scott gestaltar en grubblande amerikansk yngling som träffar en munk (spelad av Chow Yun-fat) som är väktare av en magisk skriftrulle som ondskefulla nazister vill åt. Vad Scott grubblar över? Well, möjligtvis över hur han ska bli en bättre ficktjuv, haha. Det är låg kvalitet på det mesta men det är ändå en underhållande rulle när man känner att hjärnan inte riktigt orkar anstränga sig. Det är faktiskt ganska roligt och oväntat samspel mellan Scott och Chow Yun-fat. En sorts light-blandning av Indiana Jones, Mumien-filmerna och Jackie Chans Hollywood-rullar tycker jag är en bra beskrivning av filmen. En sån film brukar inte få godkänt av mig men den här har faktiskt någon sorts charm och därför blir det en trea.

3-/5

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 3, Fantasy, Film, Komedi, Martial arts, Recension Tagged with , , , , , , , ,

Centurion

8 oktober, 2011 4 kommentarer


Titel: Centurion
Regi: Neil Marshall
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Regissören Neil Marshall tror jag ska stanna inom skräck- eller science fiction-genren. Jag gillar nämligen både The Descent och Doomsday. Förra året kom dock filmen Centurion där Marshall gjort ett historiskt kostymactiondrama, och då blev det inte riktigt lika bra. Det hela tilldrar sig ca 100 år efter Jesu död i den norra delen av den romerska provinsen Britannien. Varför romarna skulle hit och härja är inte helt lätt att förstå. Det är kallt regnigt och kryllar av galna ättlingar till Braveheart. Romarna stöter på hårt motstånd från blåmålade krigare kallade pikter. (Ordet pikter kommer från latinets picti (de bemålade) och jag antar att engelskan picture har samma ursprung.)

Filmens ”hjältar” eller åtminstone huvudpersoner är inte de gerillakrigande pikterna som kanske skulle kunna tro. Istället är fokus på romarna. Den beryktade nionde legionen ledd av general Virilus (Dominic West från The Wire, yay!) marscherar norrut. De ska en gång för alla förgöra pikterna och dess ledare Gorlacon (Ulrich Thomsen). Samtidigt har centurion Quintus (Michael Fassbinder) lyckats fly efter att blivit tillfångatagen av pikterna och ansluter sig till den nionde legionen. Till sin hjälp att spåra pikterna har man en pikt som vänt sig mot sina egna spelad av… wait for it… Olga Kurylenko.

Nja, haha, jag trodde jag var på humör för en historisk krigsactionfilm och en BRA historisk krigsactionfilm var jag nog på humör för. Felet med Centurion är att den inte är speciellt bra. Det har bara gått några dagar efter att jag såg den och jag minns inte speciellt mycket. Vad minns jag? Ja, att det förekommer en del resursslöseri i form av bra skådisar som går på halvfart i en film som aldrig lyfter. Jag minns att det förekom mängder av datoranimerat blod, och jag insåg att jag är sagolikt less på sådant blod. Det poppar liksom upp i bilden som en röd fontän eller ett exploderande körsbär.

Jag blev påmind om att Olga Kurylenko nog inte är en så bra skådis, om man ens kan kalla henne skådis. Det har man försökt lösa i filmen genom låta henne vara stum och hårt sminkat och utstyrd som en sorts kvinnlig Conan Barbaren. Det förekommer givetvis en mängd krigsscener där pikter och romare drabbar samman. Det sparas inte på flygande kroppsdelar, vilket var ganska väntat eftersom det var skräckregissören Marshall vid rodret. Nja, det här var ingen höjdare. Centurion blir nästan långtråkig efter ett tag så det är inget jag rekommenderar. Synd med en så bra uppsättning med skådisar (Olga undantagen).

2/5

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 2, Film, Krig, Recension Tagged with , , , , , ,

Angels & Demons

2 oktober, 2011 4 kommentarer


Titel: Angels & Demons (Änglar och demoner)
Regi: Ron Howard
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Nån gång efter Da Vinci-koden läste jag även Änglar och demoner. Efter det fick det vara nog med Dan Brown för min del. Han skriver ju i princip samma bok hela tiden verkar det som. Nu kanske jag kommer läsa nån mer om jag ska göra en långflygning nån gång och köper en pocket på flygplatsen. Vad vet jag? Men jag kommer inte söka upp böckerna direkt. Nåväl, då tar vi och avslutar helgen med filmen Änglar och demoner. Den här gången fajtas Langdon mot Illuminati som vill förgöra den katolska kyrkan med en antimateriabomb placerad nånstans i Vatikanen.


Varför så bister? Aha, du vill också ha en röd dräkt.

Början är faktiskt riktigt mysig och snygg. Det känns som en skön matiné. Efter ett tag börjar jag dock ledsna ganska rejält på storyn. Den gör liksom inget intryck alls. Jag måste ändå erkänna att Tom Hanks är bra i rollen som Langdon. Han bidrar med en sorts mänsklighet. Filmen är fullproppad med logiska luckor men det i sig spelar kanske ingen roll. Men ok, det gör ju inte saken bättre. Det förekommer helt vansinniga scener när man ska tro att bistra män är skurkar när de sveper omkring i en folksamling några minuter innan man tror att ett brott ska begås. Det blev mest löjligt. Eller nej, det blev bara löjligt. Ewan McGregor var bra i sin roll som ung katolsk påläggskalv. Fånigt och förutsägbart är att en viss person utmålas som skurken och man vet liksom direkt att, nej det är inte han som är skum. Den lilla charm filmen har väger tyvärr inte upp bristerna så det kan inte bli godkänt.

2/5

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 2, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , ,

National Treasure: Book of Secrets

2 oktober, 2011 4 kommentarer


Titel: National Treasure: Book of Secrets (National Treasure: Hemligheternas bok)
Regi: Jon Turteltaub
År: 2007
IMDb | Filmtipset

Jag såg att jag inte hade skrivit så mycket om handlingen i uppföljaren till den första National Treasure-filmen. Men i korthet: Nicolas Cage & Co plus skurkarna letar efter den mytologiska gyllene staden Cibola (trodde ni den låg i Mexiko, think again) med hjälp av en krypterad text  ur Lincolmördaren John Wilkes Booths dagbok.

Jag kände för att ägna en fredag åt någon hjärndöd actionfilm och eftersom jag faktiskt gillade National Treasure så blev det uppföljaren till den. Det är i princip samma film. Nicolas Cage reser kors och tvärs för att leta ledtrådar som ska rentvå hans familjs namn samtidigt som skurkar är honom hack i häl. Jag gillar konspirationsfilmer, filmer med mysterier, filmer som utspelar sig i lite olika städer i världen (här är det bl a London och Paris). Den här filmen stämmer in på allt detta, men jag gillar den ändå inte.


”Shit, jag glömde mina läsglasögon!”

Handlingen är alltför stressad, skämten kommer med jämna mellanrum bara för att de ska göra det. Cages medhjälpare är en klon framtagen av fabriken för tafatta datornördar på film. Cages flickvän (Diane Kruger) är framtagen av samma företag men kommer från deras fabrik för söta flickvänner i ylletröjor som ska smågnabbas med hjälten. Filmens största brist är dock att den inte är det minsta spännande. Skurkarna känns som tagna ur en Kalle Anka-tidning. He, javisst, det är ju Disney som producerar. Glömde det.

2/5

PS. Filmen är för övrigt ett frosseri i slöseri av skådespelartalanger, då vi bland andra får se Harvey Keitel, Helen Mirren, Ed Harris och Jon Voigt leka skådisar.

Arkiverad under Action, Äventyr, Betyg 2, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , , , , , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →