Tár (2022)

Under titten på Tár dröjde ett bra tag innan jag verkligen sjönk in i filmen och lät den omsluta mig. Men ibland tar (ehe) det ju tid och när jag väl kapitulerat så känner jag att det är värt insatsen.

Det hela är väl på ytan en #MeToo-historia där Cate Blanchetts beryktade dirigent Lydia Tár utnyttjar sina orkesteradepter. En sorts uppgång och fall-historia, även om vi inte får ta del av uppgången utan träffar Lydia när hon redan är på toppen.

Jag tycker filmen är lite luddigt berättad, by design förstås. Jag vet inte om det var mig det var fel på men jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem och de inblandade personernas relationer. Assistent, sviken älskarinna, fru, dotter.

Jag sympatiserade inte med nån av filmens rollfigurer vilket kanske bidrog en del till känslan av distans under de två första timmarnas speltid. Ändå fann jag mig till slut, kanske inte trollbunden av, men indragen i filmens bitvis surrealistiska värld.

Lydia går i en (mar)drömsekvens omkring i en övergiven fabriksbyggnad och såna miljöer älskar jag. Ja, ibland räcker det med en sån liten miljödetalj för att en film ska få över mig på sin sida.

Om jag ska dra några referenser till andra filmer så kommer jag att tänka på några av Ingmar Bergmans filmer som utspelar sig i musikvärlden som t ex Till glädje och Höstsonaten. Jag fick även vibbar av Blå är den varmaste färgen; det är nåt med det lösa berättandet tror jag, en sorts europeisk stil. Apropå europeisk så kom jag även att tänka på både Roy Andersson och Ruben Östlund.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

10 i topp: Filmer 2022

Jag var med i Shinypodden och pratade om filmåret 2022 för några veckor sen. Nu kommer min topp-10-lista även på bloggen inklusive sju bubblare. Shinypodden-avsnitten (två stycken) om 2022 finns att lyssna på på Spotify eller där du lyssnar på poddar.

Jämfört med 2021 så har jag nog sett fler filmer från 2022. Den här gången kom jag nämligen till slut igång och började se ikapp 2022-filmer. Snackisfilm efter snackisfilm kryssades och till slut kände jag mig nöjd. Jag har sett långt ifrån allt men strecket i sanden måste ju dras nån gång.

Håll till godo!

17. Weird: The Al Yankovic Story – Rolig metakomedi med Daniel Radcliff som Al Yankovic.
16. Glass Onion: A Knives Out Mystery – En perfekt film för lite mysig mysterieunderhållning.
15. The Northman – Alexander Skarsgård som frustande vargbjörn med endast hämnd i sinnet.
14. The Menu – En underhållande snobbrestaurangsatir som sakta men säkert blir en skräckis.
13. Top Gun: Maverick – Maffig underhållningsaction med flygplansjakt istället för biljakt.

12. Triangle of Sadness – Ruben Östlund gör mig sällan (aldrig!) besviken. Så ej heller här.
11. Nope – Jordan Peele gör alltid intressanta filmer som det går att snacka om i timmar.

10. The Fabelmans
The Fabelmans
För att den påminde mig om den mysiga tv-serien The Wonder Years (En härlig tid).

9. Tár
Tár

För att det var en lång film med surrealistiska inslag som jag till slut hade sjunkit in i.

8. Boy from Heaven
Boy from Heaven
För att det var en tät undercover-thriller i vackra miljöer som påminde mig om en fängelsefilm.

7. Decision to Leave
Decision to Leave
För att det var en mystisk och stilren thriller med noir-touch där i princip alla hade dolda agendor.

6. Aftersun
Aftersun

För att den vaggade in mig i en nostalgisk stämning och inte släppte taget efter titten.

5. The Banshees of Inisherin
The Banshees of Inisherin
För att den var både rolig och sorglig på samma gång och bjöd på strålande skådespelarinsatser.

4. The Whale
The Whale

För att alla som säger att den är djupt problematisk har fel.

3. The Quiet Girl
The Quiet Girl

För att den har det sorgligaste, eller kanske det mest hoppfulla, slut som jag sett på år och dar.

2. Babylon
Babylon

För att det var den perfekta blandningen av Boogie Nights och Hail, Caesar!.

1. Everything Everywhere All at Once
Everything Everywhere All at Once
För att det fortfarande är den senaste 5/5-filmen jag har sett.

 

Filmer som stod på ska-se-listan men som aldrig gavs en chans (och som nu troligen har missat sin slot): På västfronten intet nytt, Blonde, Guillermo del Toro’s Pinocchio, The Batman, The Woman King, Women Talking och Prey.

 

Idag publicerar även Fripps filmrevyer sin topplista för 2022 och för några veckor sen var det Fiffis filmtajm som listade sina 2022-favoriter.

%d bloggare gillar detta: