The Whale (2022)

Jag gillar Darren Aronofsky. Han gör inga halvmesyrer till filmer. Visst, han kan framstå som pretto men det är i såna fall ett pretto som jag gillar. När jag tittar igenom hans filmografi så ser jag att jag faktiskt sett alla hans filmer och faktum är att jag inte inte gillar nån av dem (ja, dubbla negationer där). Till och med Noah gick hem hos mig även om det nog är hans sämsta.

The Filmcast (tidigare The Slashfilmcast) kallar Aronofskys senaste för ”deeply problematic”. Jag kallar The Whale för ett intensivt kammarspel om en sorgsen man som kämpar mot sina inre demoner genom att äta ihjäl sig. Varför skulle det vara djupt problematiskt? Skitsamma.

Jag satt på helspänn från början. Det kändes som att jag tittade på en pjäs med strålande skådisar som bjöd på den ena förhäxande scenen efter den andra. Att det kändes som en pjäs är inte så konstigt då ju filmen bygger på just en pjäs. En pjäs skriven av Samuel D Hunter som även plitat ned filmens manus. Är det första gången Aronofsky själv inte skrivit manus?

En detalj som jag uppskattade mitt i all misär är att det förekommer en del humor (ja, faktiskt!). Det är främst mellan Brendan Fraser och Hong Chaus rollfigurer som vi bjuds på ett kul samspel och det märks att deras karaktärer inte har några filter (oftast) gentemot varandra. De vet var de har varandra även om det inte alltid sägs rakt ut.

Både Chau och Fraser är strålande i sina roller och varför Jamie Lee Curtis och inte Chau blev Oscarsnominerad är och förblir ett mysterium. Eller inte. Lång och trogen tjänst och överhajp kallas det.

Mot slutet kommer Frasers Oscarsreplik men för min del så var den inte så berörande. Den kändes inte som nåt man säger så där rätt ut utan istället tänker inombords. Då var det istället när Gambinos-budet Dan sa hej som var sekvensen som fick mig att bli berörd. Det är nånting med att se sina medmänniskor som ofta gör mig berörd. Att det sen att det visade sig att Dan förmodligen var en idiot som bara ville se vad det var för freak som dolde sig där inne i lägenheten är en annan sak. 🐳

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

10 i topp: Filmer 2022

Jag var med i Shinypodden och pratade om filmåret 2022 för några veckor sen. Nu kommer min topp-10-lista även på bloggen inklusive sju bubblare. Shinypodden-avsnitten (två stycken) om 2022 finns att lyssna på på Spotify eller där du lyssnar på poddar.

Jämfört med 2021 så har jag nog sett fler filmer från 2022. Den här gången kom jag nämligen till slut igång och började se ikapp 2022-filmer. Snackisfilm efter snackisfilm kryssades och till slut kände jag mig nöjd. Jag har sett långt ifrån allt men strecket i sanden måste ju dras nån gång.

Håll till godo!

17. Weird: The Al Yankovic Story – Rolig metakomedi med Daniel Radcliff som Al Yankovic.
16. Glass Onion: A Knives Out Mystery – En perfekt film för lite mysig mysterieunderhållning.
15. The Northman – Alexander Skarsgård som frustande vargbjörn med endast hämnd i sinnet.
14. The Menu – En underhållande snobbrestaurangsatir som sakta men säkert blir en skräckis.
13. Top Gun: Maverick – Maffig underhållningsaction med flygplansjakt istället för biljakt.

12. Triangle of Sadness – Ruben Östlund gör mig sällan (aldrig!) besviken. Så ej heller här.
11. Nope – Jordan Peele gör alltid intressanta filmer som det går att snacka om i timmar.

10. The Fabelmans
The Fabelmans
För att den påminde mig om den mysiga tv-serien The Wonder Years (En härlig tid).

9. Tár
Tár

För att det var en lång film med surrealistiska inslag som jag till slut hade sjunkit in i.

8. Boy from Heaven
Boy from Heaven
För att det var en tät undercover-thriller i vackra miljöer som påminde mig om en fängelsefilm.

7. Decision to Leave
Decision to Leave
För att det var en mystisk och stilren thriller med noir-touch där i princip alla hade dolda agendor.

6. Aftersun
Aftersun

För att den vaggade in mig i en nostalgisk stämning och inte släppte taget efter titten.

5. The Banshees of Inisherin
The Banshees of Inisherin
För att den var både rolig och sorglig på samma gång och bjöd på strålande skådespelarinsatser.

4. The Whale
The Whale

För att alla som säger att den är djupt problematisk har fel.

3. The Quiet Girl
The Quiet Girl

För att den har det sorgligaste, eller kanske det mest hoppfulla, slut som jag sett på år och dar.

2. Babylon
Babylon

För att det var den perfekta blandningen av Boogie Nights och Hail, Caesar!.

1. Everything Everywhere All at Once
Everything Everywhere All at Once
För att det fortfarande är den senaste 5/5-filmen jag har sett.

 

Filmer som stod på ska-se-listan men som aldrig gavs en chans (och som nu troligen har missat sin slot): På västfronten intet nytt, Blonde, Guillermo del Toro’s Pinocchio, The Batman, The Woman King, Women Talking och Prey.

 

Idag publicerar även Fripps filmrevyer sin topplista för 2022 och för några veckor sen var det Fiffis filmtajm som listade sina 2022-favoriter.

%d bloggare gillar detta: