Jojjenito – om film…

Titel: Dolt hot (Caché)

Den här recensionen skrevs i oktober 2005 och då hade jag (förstås!) inte sett Det vita bandet som faktiskt var en Haneke-film som jag tyckte var riktigt bra. Och ja just det, Fiffi på Fiffis filmtajm gav filmen en etta först men 24 timmar senare blev det en trea. Och jag kan hålla med; det är nog en sån där film som växer efter att man sett den.

Michael Haneke är något av en favoritregissör — konstigt nog. Jag har nämligen sett en hel del filmer av honom (Den sjunde kontinenten, Bennys video, 71 fragment, Kod okänd, Pianisten), men egentligen är det bara en som jag tycker är riktigt bra och det är Funny Games (som Haneke själv förmodligen tycker är hans sämsta). I hans nya film får vi studera livet för ett par, Georges och Anne, spelade av Juliette Binoche och Daniel Auteuil. De får videoband lämnade till sig av en anonym person, ibland med underliga och lite obehagliga teckningar. Videobanden innehåller långa inspelningar på deras hus och senare den gård där Georges växte. Det är tydligen någon som har kännedom om Georges barndom. Men vem? Georges har sina aningar.

Jag håller till viss del med om vad Czechflash skriver i sin recension, men ändå inte. Den där känslan av iakttagande tycker jag Haneke får fram, kanske inte så det är obehagligt hela tiden, men t ex just avsaknanden av musik gav i alla fall mig en lite obehaglig känsla. Och just för att det är så, till synes, lugnt, utan stämningsskapande musik så blev jag desto mer överraskad… vid två tillfällen faktiskt. Sen tyckte jag fotot var väldigt snyggt, rent och… bakvänt. Oftast konstiga val av vinklar, antingen lite snett bakifrån eller som t ex under en middag med några vänner där Haneke valt att filma personerna runt bordet en i taget rakt framifrån med ansiktet i fullbild.

Jag kände igen en del saker från andra Haneke-filmer, t ex att det ofta är en tv på nånstans och vid ett tillfälle fick vi även se ett avsnitt ur ett tv-nyhetsprogram. Bara så där mitt i filmen, om Israel tror jag det var. Och så fanns det också lite udda scener med vanligt vardagsliv, som en simträning där egentligen inget händer, förutom den vanliga vardagen då. Czech nämner att det förekommer långa tagningar och det gör det. Det är själva övervakningsfilmerna vi får se då, så då blir det ju så där med statisk kamera utan klippning, inte så konstigt egentligen. Men ok, just dessa scener sticker ut jämfört med de mer vanliga scenerna där kameran rör sig, det är vanligt klippt, osv. Ändå så är de mer vanliga scenerna filmade lite lustigt. Kanske ville Haneke antyda att familjen kanske var övervakad mer än vad vi anade. Och vem var det som filmade? Ja, kanske var det vi, biopubliken, som var övervakarna.

Håller dock med Czech om att det är en ganska svår film att dras in i. Den känns väldigt kall på nåt sätt. Men som Czech skriver så är det säkert ett medvetet val. Mmmm, nej, filmen hettar aldrig riktigt till förutom en gång då den plötsligt hettar nåt alldeles otroligt. Det var länge sen som jag blev så överraskad. Det var faktiskt en ganska otäck scen och det var kul att höra hur hela biosalongen gemensamt drog häftigt efter andan. I och med denna scen så blir det ett lite bättre betyg än vad filmen som helhet kanske är värd. Förresten, gillade även scenen mellan Georges och hans gamla mamma; det var en skön dam som såg rätt igenom sin son.

3+/5