A Sound of Thunder

14 december, 2010 4 kommentarer

A Sound of ThunderEn b-film med b-skådisar och b-effekter. Manuset är det väl kanske egentligen inte något större fel på. Filmen är en klassisk tidsreseparadoxfilm, med inslag av milöer och känsla från t ex I Am Legend. Året är 2055 och alla världens djur är utrotade. Ben Kingsley (av alla) driver resebyrån Time Safari som säljer tidsresor till rika affärsmän som får åka tillbaka i tiden för att skjuta dinosaurier.

Forskaren Travis Ryer (Edward Burns) agerar reseledare och får i utbyte en möjligt att studera utdöda djurs DNA i ett försök att återskapa Jordens djurliv. Givetvis är det hela mycket riskfyllt då man ju ABSOLUT inte får ändra tidslinjen genom att kliva utanför den utsedda leden. Givetvis är det just detta som sker vilket resulterar i att vår, alltså 2055 års, tid ändras. Här sker det dock inte ögonblickligen utan i form av tidsvågor som med jämna mellanrum sveper över staden, allt och alla. I varje våg förändras någonting, först växter, sedan lågt stående djur, snart står människan på tur… om nu inte Travis kan göra allt rätt igen, muhahaha.

Peter Hyams har gjort filmer som Capricorn One, 2010, den snygga Sean Connery-rullen Outland, och dessutom stod han för modellbyggena i Kubricks 2001 hade jag fått för mig, men det visade sig nog vara fel. Det är helt klart att budgeten till A Sound Of Thunder är löjligt liten. Och trots detta så har man istället för att satsa på en historia som är stark, med skådisarna i fokus, valt att förlita sig på dåligt datoranimerade djurmonster. Det funkar sådär. De flesta klichéer man kan tänka sig dyker upp. En klassiker är t ex den heroiskt skadade som lämnas kvar för att uppehålla fienden medan resten av gruppen kan komma undan. Med tanke på att man har en så pass skicklig skådis som Ben Kingsley med är det märkligt att han inte utnyttjas mer. Som vanligt är ju Kingsley bra och något obehaglig när han är med. I övrigt är det inte så mycket mer att säga. Filmen puttrar på helt utan överraskningar eller någon speciellt spänning. Det kan inte bli godkänt med andra ord.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. Filmen bygger förresten på en kort historia av sf-mästaren Ray Bradbury.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , , , , , , ,

Stanleys sugiga Super 8-sopor

13 december, 2010 7 kommentarer


Eftersom jag gillar science fiction så försöker jag se en hel del filmer inom genren. Detta innebär att jag ibland får se mediokra rullar. Oftast inte filmer som är så dåliga att man blir upprörd av dem. Nyligen hände det dock att jag mådde fysiskt illa av att se en film. Anledningen till att jag överhuvudtaget såg dessa två korta filmer som jag dömer ut här nedan beror på att de ingick i extramaterialet på en dvd med Richard Stanleys postapokalyptiska robotrulle Hardware. Regissör av dessa monstrositeter är alltså Richard Stanley.

Titel: Rites of Passage
År: 1983
IMDb | Filmtipset

Den här rullen gick faktiskt att se även om den i princip är urdålig. Richard Stanley har här gjort någon sorts surrealistisk koppling mellan dagens samhälle och en stenåldersmänniska. Det är flummigt, med naturbilder som han måste ha fotat direkt på en tv kom jag fram till, för jag tror inte han har åkt till Afrika och fotat lejon (hmm, jag ser nu att snubben är född i Sydafrika så han kanske har gjort just det). Det som gör att man kan se filmen utan att må illa är att den är endast 15 minuter lång.

2-/5

Titel: Incidents in an Expanding Universe
År: 1985
IMDb | Filmtipset

Möjligen är det så att jag har sett den sämsta film jag någonsin har sett. Ja, just nu känns det så. Incidents in an Expanding Universe är föregångaren till Richard Stanleys b-rulle Hardware. Det är i princip samma historia. Det är usel kvalitet på allt. Sämst är den rent tekniska kvaliteten och det kanske man inte ska ta hänsyn till i en betygsättning eftersom det i det här fallet rör sig om en Super 8-film. Men det struntar jag. Är det uselt så är det. Det som gör att man mår illa av att se filmen är att den är 45 minuter lång och består av 45 minuters sörja. Det bisarra i sammanhanget är kanske att Stanley av någon märklig anledning fick göra Hardware fem år efter att Incidents in an Expanding Universe (jamen, vad är det för pretto-titel!) visade sitt fula tryne. Om ni vill få en känsla för hur filmen är: ta Stanleys redan vämjeliga Hardware och gör allt femtielva gånger sämre. Resultatet: ja, du mår förmodligen dåligt av att se filmen.

1-/5

Arkiverad under Betyg 1, Betyg 2, Film, Postapokalyptisk, Recension, Science fiction, Surrealism Tagged with , , , ,

Hardware

13 december, 2010 6 kommentarer


Titel: Hardware (M.A.R.K. 13)
Regi: Richard Stanley
År: 1990
IMDb | Filmtipset

Haha, oj vad dåligt detta var. Jag vet egentligen inte varför den här filmen inte får en etta. Förmodligen beror det på temat och miljöerna i filmen: miljöförstöring, krig, robotar, cyberpunk. Jag gillar ofta postapokalyptiska filmer. Men här är det mycket som är dåligt. Musiken är usel och fantastiskt överanvänd och dessutom är det så dåligt mixat att dialogen knappt hörs. Manuset är uselt. Filmen saggar sig fram mellan överdrivna, skrattretande scener som är fullständigt ointressanta. Det enda positiva med filmen är att den ibland är oförutsägbar. Tyvärr oftast oförutsägbart dålig. Det enda som överraskade mig positivt var en bisarr scen när en tjej blev slickad i ansiktet av en lönnfet snubbe (ni som sett filmen vet vad jag menar; visst kom den grejen som en överraskning?). Jag ber om ursäkt för den undermåliga recensionen men det var så här mycket jag lyckades få ihop om den här soppan.

2-/5

Arkiverad under Betyg 2, Film, Postapokalyptisk, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , ,

Monsters

21 november, 2010 7 kommentarer

Titel: Monsters
Regi: Gareth Edwards
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Blanda Frank Darabonts The Mist med sydafrikanska District 9 och krydda lite med förra årets festivalfilm Sin nombre. Då har du en sorts beskrivning av sf-rullen Monsters, åtminstone rent stämningsmässigt. En satellit med utomjordiska prover kraschar i Mexiko. Sex år efter kraschen har hela norra delen av Mexiko, den del som gränsar mot USA, blivit en avstängd zon eftersom märkliga varelser nu lever och härjar där.

En slackerfotograf, Kaulder (Scoot McNairy), får i uppgift att föra Sam, dottern till sin uppdragsgivare, i säkerhet från Mexiko till USA. Diverse händelser leder till att de båda blir tvungna att korsa den ”infekterade zonen” för att nå säkerheten i USA. Mellan Kaulder och Sam (Whitney Able) börjar väl vissa känslor att spira eftersom man liksom är utlämnade till varandra.

Jag hade en känsla av att jag skulle gilla filmen när jag först hörde talas om den. Dels verkade det vara en road-movie, vilket skulle kunna vara min favoritgenre. Dels var det en science fiction-film, vilket också skulle kunna vara min favoritgenre. Dels utspelades den i Mexiko, ett land som jag besökt och gillat väldigt mycket. Nu hade jag snabbskummat en del ganska negativa recensioner så förväntningarna var väl sådär lagom. Så hur var filmen? Klart sevärd skulle jag säga. Om man gillar postapokalyptiska landskap så är det en no-brainer att se filmen. Vi får en hel del snygga och välintegrerade datoreffekter också, och det gäller både miljöer och ”monster”.


Att jag nämner Sin nombre beror på att Monsters är en road-movie där en grupp människor färdas genom Mexiko på väg till det förlovade landet USA. I Monsters är problematiken med gränsen mellan Mexiko och USA uppskruvad till max eftersom man byggt en gigantisk mur för att hindra de läskiga rymdvarelserna att komma in i USA. Kanske blir det lite väl övertydligt här.

Förutom den rent ytliga spänningen och stämningen i filmen som har med varelserna och de öde landskapen att göra så har de två huvudpersonerna ett ganska intressant socialt samspel. Båda har ett liv som väntar i USA fast båda har problem med det livet och känner nästan att det är skönt att de får annat att tänka på, åtminstone gäller det den förlovade Sam som inte verkar supernöjd med sitt val av fästman.

Det som gör att jag nästan ger filmen en fyra är att jag känner igen så mycket av de mexikanska miljöerna från min egna resa där. Det är tequila, aztekpyramider, djungler, flodbåtar, dvs samma saker som jag upplevde. Kalla det nostalgi om ni vill. Titeln på filmen är möjligen lite lökig. Vad hade man kunnat döpa den till? The Zone hade inte varit bättre. Slutligen vill jag säga att det är skönt med en sf-film med monster som faktiskt är ett långsamt drama i princip helt utan action. Fast filmen är ändå ljudsatt och klippt på ett sätt som gör att det förekommer en del hoppscener (aka jump scenes).

3+/5

Om visningen: I princip fullsatt på Saga 1. Kul! Nu är festivalen igång. Logistiken med insläpp och sånt fungerade ganska bra. Man var kanske lite sen med att börja insläppet men inga problem. Regissören själv, Gareth Edwards, var på plats för att presentera filmen och det var ett Face2Face efteråt. Jag hade inte tid att stanna på hela Face2Face-pratet men regissören hann bekräfta att det var som jag trodde: nämligen att filmen började med slutet. Så om ni ser filmen, var uppmärksam i början och titta inte så mycket på monster utan foka på människorna och lyssna på vad som sägs.

Förfilm var Jour sans joie (3/5): En ganska så kolsvart kvart med ödesmättat ljudspår om ett par som är på väg i bil till mannens mors begravning. Jag gillade fotot, musiken och stämningen. Ja, det mesta. Men svärtan är väl stark kanske.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Kortfilm, Postapokalyptisk, Recension, Science fiction, Skräck, Stockholm Filmfestival 2010 Tagged with , , , , , ,

Impostor

4 november, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Impostor
Regi: Gary Fleder
År: 2001
IMDb | Filmtipset

Känslan är att det är en direkt till video-film eller ett pilotavsnitt för en tv-serie som aldrig blev av. Miljöerna är fula, även om man har försökt att få dem snygga. Istället för snyggt så blir det tv-studio-mässigt med ful ljussättning och märklig klippning och lika märkliga slowmotion-scener. Handlingen, eller snarare idén, är intressant. Det beror väl på att filmen bygger på en kort historia av Philip K. Dick vars böcker ju ligger som grund för mängder av sf-filmer. Jorden är under attack från rymdvarelser. Gary Sinise spelar en forskare som plötsligt misstänks vara en klon som arbetar för rymdvarelserna.

Man känner igen temat med en jagad (oskyldig?) man från Dick-historier som Total Recall och Minority Report. Det finns en del scener där man lyckats få till en hyfsad spänning, när Sinise tillsammans med Mekhi Phifer är på ett sjukhus för att bevisa att han inte är en klon. Madeleine Stowe är med i en alldeles för liten roll som Sinises fru; hon är typ bara med i början och slutet. Däremellan är Gary Sinise jagad. Det förekommer många klyschor som man sett femtielva gånger tidigare. Sen är filmen plötsligt slut. Jaha, där kom eftertexterna noterar jag och konstaterar att filmen inte gav mig nånting.

2/5

PS. I Sverige går filmen under det lökiga namnet Enemy of the Earth.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Thriller Tagged with , , , , ,

Rocketship X-M

22 oktober, 2010 Lämna en kommentar

Titel: Rocketship X-M
Regi: Kurt Neumann
År: 1950
IMDb | Filmtipset

Det här var aningen bättre än systerfilmen Destination Moon från samma år, som var gjord i en tråkig dokumentärstil. Rocketship X-M är mer av en vanlig film. Problemet är väl att den är tråkig den här också. Skådisarna personifierar träighet och sån där jobbig amerikansk 50-talstöntighet. En kvinna är med i besättningen men det känns mer som en ursäkt för att cementera åsikten att en kvinna inte ska vara där utan hemma med barnen eller i sin mans trygga famn.

Lite kul är att raketen har ett sorts gyrorum där besättningen vistas. Gyrofunktionaliteten gör att rummet alltid är upprätt, så att säga, oavsett hur raketen rör sig. Lite mer spännande blir det när raketen av misstag kommer till Mars istället för till Månen som tanken var. Besättningen träffar på rester från en nu utdöd civilisation. Här har man använt någon typ av färgfilter eftersom den svartvita filmen nu är gul. Gult blev det alltså; inte rött som man kanske hade kunnat tro eftersom det var den röda planeten man kom till.

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , ,

The Thirteenth Floor

20 oktober, 2010 2 kommentarer


Titel: The Thirteenth Floor (Trettonde våningen)
Regi: Josef Rusnak
År: 1999
IMDb | Filmtipset

Handlingen: Ett datorföretag utvecklar en metod för att kunna uppleva, och delta aktivt, i helt simulerade världar. En forskare upptäcker dock en farlig hemlighet som kan komma att påverka the world as we know it.

För att sammanfatta redan i början: Det här var en hyfsad sf-rulle med en twist som var uppenbar. Att twisten var uppenbar kanske berodde på att jag någonstans i bakhuvudet hade hört om filmen och att den kom samtidigt som The Matrix och hade ett liknande tema. Det är lustigt det där med att filmer med samma grundhistoria som kommer i klump, som t ex meteoritfilmerna Armageddon och Deep Impact (välkommen att bidra med andra exempel!). Miljöerna är ganska snygga med de kändes ändå lite tv-mässiga. Filmen påminner om ett långt avsnitt av någon sf-serie på tv. Inget fel i det egentligen, men Trettonde våningen har helt enkelt inte samma tyngd som en storproduktion.

Apparaten som används för att ladda in sig i den simulerade världen är lite töntig. Ett grönt laserljus som ska vara snyggt visas upp in absurdum, men varför det behövdes förutom för att vara snyggt framgick inte. Historien är lagom intressant, med lite noir light-känsla. Skådisarna får en del intressanta uppgifter då de ska spela samma karaktärer fast med helt olika personligheter. Mysteriespänningen är väl inte på topp men ändå tillräcklig för att man ska vara intresserad filmen ut.

3/5

PS. Jag kan väl tycka att omslaget på de diverse utgåvor jag har sett alla är något av en major spoiler, vilket jag i och för sig kanske inte borde nämna…

Arkiverad under Betyg 3, Film, Neo Noir, Recension, Science fiction Tagged with , , , , , ,

Invasion of the Body Snatchers (1956)

11 oktober, 2010 2 kommentarer


Titel: Invasion of the Body Snatchers (Världsrymden anfaller)
Regi: Don Siegel
År: 1956
IMDb | Filmtipset

He, jag gillade det här. Efter att ha sett alltför många b-filmer inom science fiction-genren så trodde jag att även denna skulle vara b. Den visade sig ganska överraskande vara en tät och spännande suspense-thriller där man inte vet vad som händer och man svävar i samma ovisshet som huvudpersonerna i filmen. Visst, vi förstår att människor i en liten stad tas över av kopior, men allt känns mystiskt och stämningen är bra. Just det här med att nåt som man är van vid plötsligt känns väldigt fel och att alla tror man inbillar sig är effektfullt på film.

Att filmen är ett barn av sin tid av anti-kommunistpropaganda är helt klart. Inget som stör så mycket. Historien i sig är tillräckligt bra även om vissa repliker blir väl övertydliga. Ja, det blir nästan roligt ibland. Den förekommer även ganska tänkvärda filosofiska tankar som t ex att om en människa tappar sina känslor lite mer för varje dag, blir lite hårdare för varje dag, så är det svårt att kämpa emot. Om man däremot märker att ens medmänniska från en dag till en annan förlorat alla sina känslor så reagerar man.

Nej, som sagt, det här var en kvalitetsfilm med ett foto som ger stämning, musik som funkar, och skådisar som förmedlar rätt känsla.

3+/5

PS. Jag återkommer med recension av remaken från 1978.

Arkiverad under Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Skräck Tagged with , , , , , , , , , , ,

Destination Moon

6 oktober, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Destination Moon
Regi: Irving Pichel
År: 1950
IMDb | Filmtipset

Nyligen köpte jag ner mig på ett antal sf/postapokalyps/atombombs-filmer. Nu var det dags för den äldsta av dem. Jag tänkte nämligen att jag tar dem i tidsordning. Men oj, vad segt detta var! Jag trodde jag skulle få lite rolig sf, men jag glömde att det var en film från amerikanskt 50-tal. Det är träigt skådespel och en seg och förutsägbar handling. Man skulle kunna jämföra handlingen med Apollo 13. En färd till månen planeras med vissa problem. Till slut kommer man iväg men givetvis tillstöter problem och det är tveksamt om man ska lyckas återvända till jorden.

Början kändes ganska lovande, i alla fall välproducerat rent tekniskt. Och… det var väl det positiva jag har att säga. En dummerjöns har tyvärr kastats in i besättning, vilket känns fullständigt töntigt och orealistiskt. Snubben gnäller hela tiden på allt möjligt och tror inte att raketen ens kommer att lyfta trots att han borde vara väl insatt i hur det funkar. Han fattar inte ens vad tyngdlöshet är. Detta blir bara löjligt. Tanken är väl att det ska vara nån som gestaltar tittarnas känslor (och det kanske funkade 1950). Det finns två moment som med all snällhet i världen skulle kunna beskrivas som spännande: dels när en i besättningen försvinner ut i rymden och dels när man ska lyfta från månen.

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , ,

Watchmen

5 oktober, 2010 4 kommentarer

Titel: Watchmen
Regi: Zack Snyder
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Nja. Början är stilren, snygg och ganska så fantastisk. Jag njuter av det snygga. Förtexterna, det inledande slagsmålet, slow motion i rätt dos och i rätt ögonblick, användandet av musik. Ja, det mesta är rätt. Det fotsätter ganska länge i samma stil. Eller ja det är möjligt att det fortsätter i samma stil hela filmen. Problemet är att filmen är lång och att man till slut tröttnar på avsaknaden av nåt annat än snygga slagsmål. Lite kul är de avdankade hjältarna som inte är några vanliga superhjältar. Ja, de är ju faktiskt bara vanliga människor utan superkrafter, förutom den blåfärgade Doktor Manhattan. Just detta att det är vanliga människor ger väl filmen en viss charm och smutsig känsla. Jag gillar också att filmen utspelas i en alternativ historisk verklighet där bl a USA vinner Vietnamkriget och Richard Nixon är president på 80-talet. Men detta blandas med en ganska tråkig historia utan nån riktig spänning eller känsla. Det är som att luften pyser ur allt mer ur snygg-ballongen. När sen blåpojken tar med sig Malin Åkerman till Mars blir det pekoral. Just dessa scener passar inte alls in i filmen och kalkonen är farligt nära.

3-/5

Arkiverad under Action, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Serietidningsfilm Tagged with , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →