Titel: Mutant Chronicles

Om du gillar Thomas Jane, Ron Perlman, action och dystopiska sf-filmer fulla med datoranimerade miljöer är chansen stor att du uppskattar den här rullen som jag inte ens visste existerade för två dagar sen.

En framtida Jord styrs av fyra storföretag som delat upp planeten mellan sig. Problemet är att de inte kan hålla sams. Nej, de håller sig istället med arméer som strider mot varandra i första världskriget-liknande skyttegravsbataljer. Vad ingen vet — förutom en hemlig sekt ledd av Perlmans munkbroder Samuel — är att krigets bombningar hotar att frigöra en fasansfull maskin kallad… Maskinen. Rymdvarelser tog med den till Jorden i tidernas begynnelse men människorna lyckades besegra fienden och sänkte Maskinen djupt ner i ett förseglat underjordiskt utrymme (tänk lagring av kärnavfall).

Det värsta som kan hända händer alltså: Maskinen väcks till liv och hotar därmed allt mänskligt liv. Man sätter igång en massevakuering av Jorden. Ja, eller massevakuering och massevakuering: endast de som har en fribiljett eller kan betala för sig får plats på de farkoster som lämnar Jorden på väg till Mars eller Månen. Kvar på Jorden stannar broder Samuel tillsammans med grupp soldater (där Jane spelar den mest cyniska/hjältemodiga) sammansatt av folk från alla de fyra arméerna. De har i uppdrag finna och oskadliggöra Maskinen. Tidigare slogs de mot varandra, nu ska de slåss mot en gemensam och fruktansvärd fiende. Muhahaha.

Jag måste säga att jag gillar temat i filmen. Miljöerna som går i cyber/steampunk-stil är faktiskt riktigt snyggt gjorda. Ibland är det lite Sin City-varning när det gäller själva tekniken med automagiskt skapade greenscreen-miljöer. Ett exempel på steampunk är en trevlig och aningen märklig flygfarkost som är ångdriven [sic!]. Jordens resurser är uttömda så man använder kol som bränsle för det puffande skeppet. Däremot är soldaternas vapen toppmoderna och skjuter ur sig en sorts energistrålar à la rymdaction.

Till sin hjälp att förstöra Maskinen har broder Samuel en uråldrig bok (Mutantkrönikan typ). Boken åker fram titt som tätt för att reda ut om man ska gå höger eller vänster i en tunnel eller hur långt ner i ett schakt men ska fira ner sig. Även om det inte handlar om att avslöja nån konspiration så ger gåtlösandet ändå lite Dan Brown-vibbar. Förutom problemet med att hitta och ta kål på själva Maskinen så kan det även bakom varje hörn hoppa fram en muterad människa med högerarmen omvandlad till en gigantisk kräftklo och hjärnan omvandlad till en aggresiv degklump.

Filmen bygger tydligen på ett datorspel, vilket inte är nåt som spelar nån roll för mig. Antingen är det en bra film eller inte, vare sig den bygger på ett spel eller inte. Om man nu däremot har spelat spelet, vilket jag inte har, så är man kanske mer känslig ungefär som när man gör misstaget att jämföra en film med bokförlagan.

Så, är Mutant Chronicles en bra film då? Mja, tveksamt. Men jag blev tillräckligt underhållen pga miljöer och steampunk-stämningen för att ge den godkänt.

PS. Lite research visade att filmen inte alls bygger på ett datorspel utan på ett rollspel (i stil med Drakar och Demoner), ett svenskt rollspel tydligen. Nu tror jag i och för sig det nog även finns datorspel som bygger på rollspelet. Filmen har även bitvis lite datorspelskänsla.