Efter min lilla genomgång av PotC-filmerna så tänkte jag att det kunde vara kul att bryta mönstret lite med en äventyrsmatiné till sjöss som faktiskt är riktigt bra. 😉 Recensionen skrevs i februari 2004.

Russell Crowe som kapten Jack Aubrey på H.M.S. Surprise som jagar franskt skepp på 1800-talet från Atlanten utanför Brasilien via Kap Horn ända till Galapagosöarna. Kan det vara nåt? Ja.

Hehe, jag gillade den här maffigt härliga och äkta matinéfilmen. Foto och ljud är underbara. Ljudet av skeppsträ som gnisslar och gnider är ljuv musik i mina öron. Filmen är minst en klass bättre än Karibienpiraterna, mest pga av att Master and Commander inte är lika fjantig och hafsig som sin lättsammare kusinfilm. Här får saker och ting ta sin tid (det är inte bara en lång filmtitel utan även en ganska lång film) och det behövs ingen Johnny Depp som stjäl filmen. Som vanligt tyckte jag att krigsscenerna, då det plötsligt blir 10 klipp/sekund, känns lite som transportsträckor. Nu är det, som tur är för min del, inte så många sådana. Egentligen bara en faktiskt. Vad jag däremot gillade var krigsspelet och strategin, typ när kapten Crowe står och spanar i sin kikare mot det andra skeppet och undrar vad den franske kaptenen ska göra.

Vissa har kommenterat det här med att det finns barn ombord. Jag tyckte också det var lite märkligt. De såg ut att vara 12-13 år och det känns ju lite märkligt att de ska vara med och slåss i krig redan då, men det funkade väl förmodligen så på den tiden. Sen känns det lite krystat när en sån snorunge rycker svärdet ur slidan och vrålar ett krigsskrik. Ok, de var lärlingar men tilltalades ibland med ”löjtnant” (kanske mer på skämt, vad vet jag). Nåväl, det är en sevärd och mustig matinéfilm i vilket fall som helst.