Nausicaä från Vindarnas dal

21 juli, 2011 7 kommentarer

Titel: Nausicaä från Vindarnas dal (Kaze no tani no Naushika)
Regi: Hayao Miyazaki
År: 1984
IMDb | Filmtipset

En tidig Miyazaki med många likheter med den underbara Princess Mononoke var detta. Filmen handlar om prinsessan med det fina namnet Nausicaä som bor i Vindarnas dal, en av människans sista utposter då Jorden för länge sen har förstörts av krig och miljöförstöring. En förgiftad skog med muterade djur och insekter breder ut sig och samtidigt attackeras Vindarnas dal av en krigisk granne som vill förstöra den förgiftade skogen med ett sorts domedagsvapen från en svunnen tid. Nausicaä undersöker istället den förgiftade skogen för att på så sätt finna svaret på dess gåta.

Känslan i filmen är underbar. Just tecknarstilen och det dystopiska temat är nåt som tilltalar mig. Nausicaä är en stark tjej som inte är rädd för något, varken muterade insekter eller flygande krigsmaskiner. He, det låter kanske corny men hon var som en blandning av ”Tjejen som kunde tala med insekter” och Sergeant Ripley. Som jag skrev så kan man verkligen dra paralleller till Princess Mononoke. Miljötemat, mer aktuellt än nånsin, är tydligt men ändå tvångsmatas vi som tittare inte med det. Precis som i Mononoke så är allt inte heller svart och vitt när det gäller vem som är god respektive ond. Det handlar mer om hur personerna i filmen ser olika på saker och ting. Sammantaget en bra, mysig men ändå fartfylld film.

4-/5

PS. Om ni dyker på filmen och den då kallas Vindens krigare/Warriors of the Wind så håll er borta från den. Det är en nedklippt amerikansk krigsversion där miljötemat är helt spolat. Miyazaki vill inte ta i den ens med tång. Om den heter Nausicaä från Vindarnas dal/Nausicaä of the Valley of the Wind så är det ok, det är den oklippta originalversionen. 🙂

PPS. Just det, det var riktigt skön 80-talssynt också. Varning, låten nedan kan sätta sig på hjärnan, en mycket märklig låt. En riktig karaokelåt och då tänker jag på att det är ganska (ehum) lätt text.

Arkiverad under Anime, Asiatiskt, Äventyr, Betyg 4, Film, Postapokalyptisk, Recension, Science fiction, Studio Ghibli Tagged with , ,

True Grit (2010)

21 april, 2011 4 kommentarer

TrueUnga Mattie letar efter sin fars mördare och får hjälp av en enögd alkad gammsheriff och en naiv Texas Ranger… Först måste jag berätta en liten anekdot. Jag har en kompis som är ett stort fan av bröderna Coens filmer men grejen är att han inte riktigt hänger med i film- och biosvängen, vilka nya filmer som har premiär och så. Jag föreslog i ett mail att vi skulle se True Grit och beskrev den som bröderna Coens nya västernfilm. Förslaget accepterades och vi såg filmen. Det roliga var att min kompis inte hade uppfattat att det var en Coen-film (trots mitt mail) utan trodde bara att det var nån ny västernfilm. Och just västern var inte alls min kompis favoritgenre, snarare tvärtom.

Efter visningen kom det fram att min kompis en bit in i filmen hade suttit och stornjutit då han ganska tidigt började inse att det faktiskt måste vara en Coen-film. Det vi båda konstaterade efteråt var att det endast i en Coen-film kan förekomma små scener — Matties förhandlingsscener med affärsmannen i början t ex — som först inte verkar vara viktiga alls men som sen fortsätter längre än förväntat, en sorts transportsträckor som växer, pågår, fortsätter pågå med välskriven (inte realistiskt) dialog som är härlig att lyssna på.

Som ni kanske förstår tyckte jag True Grit var en ganska härlig Coen-film. Det är underhållande hela tiden och välgjort rent tekniskt (inget annat att vänta från bröderna). Filmen är matinémysig, rolig, och mot slutet riktigt spännande. Plötsligt, mitt i all mysighet, fick vi oss även lite trevligt ultravåld till livs.

Hailee Steinfeld som spelar Mattie är helt underbar. Hon leverar sina repliker med pondus och på ett härligt envist sätt. Jeff Bridges är perfekt som drucken lagman med hjärtat på rätta stället. Mellan Matt Damons Texas Ranger och Bridges U.S. Marshal uppstår ett härligt gnabb och även en plötslig skytteuppvisning på fyllan. Nä, jag kan inte låta bli att gilla detta. Skönt att bröderna är tillbaka efter den rejäla svackan med Burn After Reading.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tom

Arkiverad under Äventyr, Betyg 4, Bröderna Coen, Drama, Film, Recension, Western Tagged with , , , , , , , , , , , , , , ,

Pirates of the Caribbean: At World’s End

24 mars, 2011 3 kommentarer


Titel: Pirates of the Caribbean: At World’s End
Regi: Gore Verbinski
År: 2007
IMDb | Filmtipset

Jag kände en kväll efter jobbet att det skulle passa med nån lite lättare underhållning, kanske ett skönt matinéäventyr. Och vad kunde då passa bättre än tredje delen i filmerna om piraterna i Karibien? Inte mycket.

Den här gången inleds det hela med att alla utom Jack Sparrow (Johnny Depp) åker till Singapore och snackar med piratledaren där, Feng (Chow Yun-fat). Anledningen till att Sparrow inte är med är han är fast i en sorts limboartad halvvägs-till-dödsriket-plats. Genom att hitta en karta dit hoppas gänget (Orlando Bloom, Kiera Knightley och Geoffrey Rush) kunna befria Sparrow. Samtidigt pågår en sorts intrigerande verksamhet där en elaking, Lord Becket spelad av Tom Hollander borde det ha varit, vill förgöra alla goda pirater eller åtminstone ha kontroll över världshaven. Becket kan tydligen stoppas om nio piratledare samlas med sina nio respektive magiska föremål för att då — om jag tolkar det korrekt — frammana en havsgudinna vid namn Calypso. Eh?

Jag måste säga att jag fann handlingen onödigt krånglig, åtminstone för min efter jobbet-trötta stackars hjärna. Trots att jag i efterhand läst igenom handlingsbeskrivningen på Wikipedia så kom jag varken ihåg eller fattade vad det hela egentligen gick ut. Det var liksom folk som förrådde varandra till höger och vänster tills jag blev yr i pirathatten.

Inledningen i Singapore var ändå rätt så skön och värdig ett matinéäventyr. Jag hade hoppats på fler scener och miljöer härifrån men det blev bara ett kort stopp på väg till Sparrows fängelse. Just detta ”fängelse” var trevligt. Jag gillade den lilla sekvensen härifrån, som liksom kom in från vänster, när Sparrow är ensam med sig själv i ett vitt rike.

Stellan Skarsgård är den enda som inte är datoranimerad av spökpiraterna och därför har han mest känsla. Det förekommer faktiskt en riktigt bra scen mellan Knightley och Stellan när de möts på Den Flygande Holländaren. Åtminstone gjorde Skarsgård en bra insats, Knightley lyssnade nog mest.

En bit in i filmen tyckte jag som sagt att det hela blev onödigt tillkrånglat. Men: skönt matinémys var det ändå och därför blir det godkänt!

3/5

Om jag skulle spekulera lite kring varför tvåan i serien fick en tvåa i betyg och del tre en trea så tror jag det har att göra med vilket humör jag var på när jag såg filmerna. Den här senaste gången var jag helt inställd på lättsam underhållning. När jag såg tvåan och ettan så var jag nog också lite mer anti mot ”popcornfilmer”. Nu har jag lärt mig uppskatta mer lättuggade filmer genom att se dem vid ”rätt” tillfälle.

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Fantasy, Film, Pirates of the Caribbean, Recension Tagged with , , , , , , , ,

Kampen om elden

4 mars, 2011 14 kommentarer

Kampen om eldenTitel: Kampen om elden (La guerre du feu)
Regi: Jean-Jacques Annaud
År: 1981
IMDb | Filmtipset

En väldigt speciell film, med tanke på att det varken uttalas en enda replik på ett språk som man förstår eller finns nån textning. Nej, här handlar det om urtidsmänniskor, neanderthalare, tidiga homo sapiens. I fokus står elden. Neanderthalarna kan inte själva göra upp eld. Allt handlar om att bevara den eld som man lyckats fånga, eld som uppstått på naturlig väg. Ja, hela filmen bygger på just det där med elden. Hur man slåss för att komma över den, och hur svårt det är att hålla den vid liv. Neanderthalarna är högre stående än de människoapor de blir överfallna av i början av filmen. Däremot upptäcker de att några andra varelser med lite mindre hår på kroppen har förmågan att själva skapa eld, vilket fascinerar neanderthalarna enormt. Intressant film. Det känns som en inverterad sf-rulle, då man liksom tänker sig tillbaka i tiden och gör sig en bild av hur vetenskap och kultur såg ut då. Bitvis fick jag känslan av naturfilm då det var vackert fotot, mycket djur och natur och ingen dialog. Klart sevärd, och bitvis riktigt rolig.

3+/5 

PS. Ni känner väl igen skådisen som spelar neanderthalaren på bilden? Förutom skådisen på bilden ovan så dyker även den här framtida Twin Peaks-skådisen upp:

Everett McGill

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , ,

Till vildingarnas land

18 oktober, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Where the Wild Things Are (Till vildingarnas land)
Regi: Spike Jonze
År: 2009
IMDb | Filmtipset

Hmm. Även om jag inte tokgillat hans filmer så har Spike Jonze från och med sin första långfilm varit lite av en favorit för mig. Här blev jag dock aningen besviken. Jonze har gett sig på den svåra uppgiften att filmatisera barnboken Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Jag gillade inledningen där Max (Max Records) flyr in i sitt fantasiland eftersom det verkliga livet inte alltid är så enkelt. Filmen är liksom en gestaltning av Max tankar och problem, hans bearbetning av det. Tyvärr är de vildingar han träffar på ganska tråkiga och jobbiga, kanske lite som han själv är för sin mamma (Catherine Keener). Som jag sett andra tycka så känns det bitvis som en musikvideo med indiemusik (i sig inte dålig) och snygga bilder. Det blir lite tradigt till slut.

Records som spelar Max är riktigt bra och utan en lika bra barnskådis hade det hela kunnat bli en katastrof. Varför man valt att ha med Mark Ruffalo är lite märkligt då man knappt ser att det är han under de sekundlånga klipp som han är med. Jag hade velat ha lite mer av handlingen i verkligheten för då var filmen riktigt bra och lovande. Nu hann man inte riktigt komma in i verklighetshandlingen innan man var i vildingarnas land. Jag måste dock ge precis godkänt, då filmen är snygg och har en lite sorglig skön stämning över sig, plus att vildingarna var mysiga och riktigt snyggt gjorda. Jag skulle nästan vilja ha en sån där vilding hemma i min lägenhet (om inte annat om jag behöver slå ut en vägg eller nåt).

3-/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Drama, Fantasy, Film, Recension Tagged with , , , , , , , ,

Clash of the Titans

11 oktober, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Clash of the Titans
Regi: Louis Leterrier
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Nja, haha, jag tyckte det här var ganska underhållande faktiskt. Efter en inledning med datoranimerade flygfän befarade jag att jag hade två timmar i Van Helsing-klass framför mig. Men det här var klart bättre än 2001 års sämsta film. Visst, det kryllar av cgi-monster: skorpioner, manliga vildvittror, ett sjömonster i form av Kraken – och Medusa med sitt ormhår. Men jag tyckte det var bra gjort det mesta. Sam Worthington som Perseus ger filmen en sorts äkta känsla. Trots att det är en lättsam film så verkar han inte gå på tomgång. Hans roll påminner en hel del om rollen i Terminator 4: en motvillig hjälte som inte vill inse att han är speciell. Det förekommer en del mysig humor, inte för mycket, inte för lite. Mads Mikkelsen bidrar med dansk tyngd. Manuset är ju inget att hurra för, men det som är trevligt är alla de olika miljöerna och varelserna som dyker upp, som t ex färjekarlen Karon. En sak som är lite märklig är filmens titel då ju inte några titaner är med!

3-/5

Arkiverad under Äventyr, Betyg 3, Fantasy, Film, Recension Tagged with , , , , ,

Nyare inlägg →