Deconstructing Harry
19 juni, 2012 5 kommentarer
Titel: Deconstructing Harry (Harry bit för bit)
Regi: Woody Allen
År: 1997
IMDb | Filmtipset
Då tar vi upp Woody Allen-tråden igen och bjuder på en gammal recension av Allens version av Ingmar Bergmans Smultronstället. Min bloggarkollega Addepladde har för övrigt just nu Woody Allen i fokus. Läs mer här.
Harry Block är sexfixerad, otrogen och neurotisk, men framgångsrik som författare. Han skriver om sitt eget liv, och hänger ut släktingar och vänner vilket gör att han inte är speciellt omtyckt. Nu ska han få pris på sitt gamla universitet och ska köra bil dit. På vägen dit kidnappar han sin son och får sällskap med en hjärtsjuk man och en prostituerad. Under resan minns han händelser från sitt liv och vi får även se dessa scener, ibland i den form de tog sig när han skrev ner dem i bokform.
Den påminner en hel del i upplägget om Bergmans Smultronstället, som det sägs vara en sorts hyllning till. Jag tyckte den var rolig och jag skrattade en hel del. Woody Allens författare är en person som man inte kan låta bli att skratta åt. Han är så otroligt osympatisk och kläcker ur sig de mest hänsynslösa repliker man kan tänka sig. Roligt, roligt. Jag blev förvånad eftersom det inte lät som en höjdarrulle när jag läste vad den handlade om. Men Allen använder här, precis som i bl a Annie Hall och Mighty Aphrodite, fantasifulla lösningar i berättandet. Bl a får vi se Harry på besök i helvetet där Billy Crystal är en sorts djävul (inte så konstigt eftersom Crystals rollfigur, enligt Harry, stal hans flickvän).
I helvetet är det fullt med nakna damer och det spelas jazzmusik så det låter i och för sig som Allen skulle trivas där. Lite kul var att Richard Benjamin, från The Last of Sheila som jag såg nyligen, dök upp som karaktären Ken (egentligen Harry själv) från en av Harrys böcker. Ibland blev det lite snurrigt faktiskt med en skådis som spelade en riktig person och sen en annan skådis som spelade samma person fast då med annat namn i en scen ur en av Harrys böcker. Robin Williams gör en suddig cameo som en skådis som inte är fokuserad. Han kan helt enkelt inte bli skarp, vare sig i kamerabilden eller i verkliga livet. Roligt.
4-/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Another Woman är nog mer Allens version av Smultronstället, men det finns kanske likheter i den här också. Har bara sett den här en gång och det var en märklig upplevelse. Dock väldigt underhållande. Ser fram emot att se om den när jag kommer dit.
Tack för länkningen! Jag uppdaterade faktiskt precis med Hannah and her Sisters. 🙂
Haha, lustigt att du uppdaterade precis nu när jag länkade. Hade tänkt lägga in en lite kommentar om att ditt Allen-fokus verkade ha tagit en paus men det var ju lika bra att jag inte gjorde det. 😉
Av en slump hörde jag på en podcast på väg hem från jobbet idag, där man (Filmspotting) diskuterade just Smultronstället (som de tokhyllade, vilket jag har lite svårt att förstå… så bra är den inte) och att Deconstructing Harry och Another Woman har inspirerats av den filmen. Har själv inte sett Another Woman.
Jag är inte heller en av Smultronställlets största anhängare, men jag såg den för att kunna referera till den i Allen-filmerna. Det är en film han återkommer till rätt ofta. Another Woman rekommenderar jag starkt. Den kanske mest allvarliga Allen-filmen.
Aha, den mest allvarliga Allen-filmen, det låter intressant. Det lustiga är att jag aldrig ens hört titeln Another Woman förrän nu (och på den där podcasten).
Pingback: Deconstructing Harry (1997) | Addepladdes filmblogg