The Shawshank Redemption
5 november, 2011 36 kommentarer
Titel: The Shawshank Redemption (Nyckeln till frihet)
Regi: Frank Darabont
År: 1994
IMDb | Filmtipset
Det var riktigt länge sen jag såg The Shawshank Redemption. Jag mindes den som mycket bra men att det skulle vara världens bästa film ställde jag mig väldigt tvivlande till. En stark fyra, så långt kunde jag sträcka mig. Eftersom jag hade tillgång till ett antal gratisfilmer på Voddler och just Nyckeln till frihet fanns med i utbudet så bestämde jag mig för att se den. Nu skulle jag en gång för alla se om Frank Darabonts filmatiseringen av Stephen Kings novell Rita Hayworth and the Shawshank Redemption levde upp till sitt rykte.
Filmen började. Efter ungefär fem minuter så ville jag att den aldrig skulle ta slut. Filmen är något så udda som en mysig fängelsefilm. Miljön i fängelset dit Andy Dufresne (Tim Robbins) hamnar efter att ha blivit dömd för mordet på sin frun och hennes älskare är som tagen ur en mysig sagovärld. Alla där inne är mer eller mindre mysiga farbröder. Det är nästan så att till och med ”systrarna” som uppmanar Andy att tappa tvålen i duschen är mysiga.
Givetvis har vi en sadistisk fängelsechef (Bob Gunton) — ”Put your trust in the Lord; your ass belongs to me!” — och hans partner in crime vaktchefen (Clancy Brown). Men som sagt, till och med dessa karaktärer… ja jag behöver inte säga det. De passar liksom in i sagovärlden som Darabont bygger upp. Där ska ju finnas elakingar, det hör till, men man vet liksom att det goda kommer att segra.
Jag har faktiskt lite svårt att se att Kings novell kunde bli en så här bra film. Jag minns novellen som, inte tråkig eller dålig, men lite torr. Vad är det som gör att filmen funkar så bra? En sak är att King har hållit sig så långt borta från filmen som möjligt. En annan sak är att de filmatiseringar av King som brukar bli bäst är de som är baserade på hans kortare historier. Ta bara Stand By Me som bygger på novellen The Body. Darabont gjorde ju The Green Mile (en lång roman) några år efter Shawshank och den är ju bra men lite överlång.
Berättarröst på film är ju ett omdebatterat ämne. Bra eller dåligt? Ja, jag är väl kanske inget större fan men jag brukar inte irritera mig speciellt heller. En sak kan jag konstatera: om det är nån som ska agera berättarröst så är det berättarrösternas berättarröst. Yes, you guessed it: Morgan ”Rösten” Freeman.
Tim Robbins som Andy… ja, Robbins är en ganska märklig skådis. Har han egentligen några andra uttryck än sitt vanliga (uttryckslösa) då det verkar som om han har tagit några Valium i sin trailer innan inspelning? Men det konstiga är att han funkar perfekt just här. Man sitter liksom och är irriterad på att han verkar så lugn och inte gör nåt… gör något. Vid några tillfällen skymtar man dock hans desperation bakom den oberörda fasaden.
Som jag skrev i början, så fort filmen börjar så vill jag att den inte ska ta slut. Det måste vara ett tecken på en bra film. En mycket bra film.
5/5
Vad tycker andra filmbloggare om ”världens bästa film”? Ja, Voldo gillar den i alla fall.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jag minns faktiskt filmen ungefär som du beskriver den innan du nu såg om den, en stark fyra. Men jag kan mycket väl tänka mig att den höjs till en femma. Det är en sån där film man har svårt att inte gilla.
Och vem håller inte med om Morgan Freeman och hans berättarröst, perfekt !
Morgan Freeman skulle kunna få sitta på en pall i mitt kök och läsa telefonkatalogen (om den finns fortfarande?) och jag skulle liksom hamna i en annan dimension. Jag skulle inte få nånting gjort! 🙂
M-Noir och Fiffi: Ja, om jag hade sett den amerikanska versionen av Pingvinresan med Freeman som berättare så hade den filmen förmodligen fått betydligt högre betyg från min sida. 😀
Och det gjorde jag och därför fick den ett högt betyg också 🙂
Om du hade sett den franska så kan jag nästan garantera underkänt betyg. Själv såg jag den svenska och det blev inte riktigt godkänt men nästan.
Jag älskar Shawshank, den blir bara bättre för varje gång jag ser den. Allt från manus till musik är av yppersta världsklass.
Voldo, ja, jag kan bara hålla med. Du har inte en recension av filmen tillgänglig?
Jojje: Jodå, klart jag har. 🙂
Ah, perfekt. Har kommenterat lite borta hos dig.
Haha, ”mysig” fängelsefilm är på pricken! Vet inte om det är för att Kings ”ickeskräckisar” i förlageformen ofta fokuserats på språk och dialog snarare än händelser som gör att de ofta blivit bättre filmer. Apt Pupil handlar ju mer om en story och har heller inte blivit lika bra som film (tycker jag då). Å andra sidan, även här finns ju helt klart en historia som berättas mitt i alla mysigheten. Som Freemans röst absolut bidrar till även om han på senaste tiden blivit lite övrutnyttjad.
Haha, ja visst, är den mysig. Har vi några andra mysiga fängelsefilmer? Flykten från Alcatraz är väl lite mysig, eller?
Hmm, men borde inte fokus på språk och dialog snarare göra att det blir en sämre film? Eller missförstår jag vad du menar nu? Om förlagan bygger på story så borde det väl kunna bli en bättre film. En film som däremot fokuserar på språkliga roligheter borde väl vara svårare att överföra.
Jag tror King blir som bäst på film när det är en kortare historia utan alltför mycket skräckelement. En kortare historia är lättare att överföra till film eftersom man inte behöver skära så mycket. Det är min teori i alla fall. Sen gör sig monster ofta bättre i ens egna fantasi än när den ska visas upp på bild.
Japp, kanske är Freeman lite väl utnyttjad.
Jag förstår vad du menar och håller med. Det kanske är dags att formulera Stephen King-undantagspostulatet? 😉
Du menar när det faktiskt blir en bra film av en King-historia? Ja, haha, skriv det och skicka ut till filmbolagen så de vet i fortsättningen. 😉
Visst måste detta väl vara filmen som etablerade Morgan Freeman som Rösten? Det är något med hans inramning som är ganska oslagbar, åtminstone i det här sammanhanget
Haha, herregud, nu ser jag — nästan exakt tio år (!!!!!) sedan du lade ut din text 😮
Ja, förmodligen var det här som gjorde Freeman till Rösten. Inramning, vad syftar du på då? Utvecklingen för hans rollfigur, med de återkommande benådningsmötena, eller?
…nej, du menar helt enkelt hur hans Röst ramar in hela filmen, historien. Ja, håller med. Den används på precis rätt sätt. Just hur han både berättar om andra personer men mot slutet blir det fokus på honom själv. ”I hope”.
Tio år! 😱
Utan tvekan en bra film, men världens bästa film? Nee, tycker det daltas lite väl mycket faktiskt. Ganska trött på att se den på förstaplatsen på Imdb, trött på att få den som svar så fort man ställer frågan ”Vilken är din favoritfilm” och ganska trött på den i största allmänhet. Men min bitterhet har ju egentligen inga som helst poänger, för det är ju en bra film – men lite tröttsamt bra. 🙂
Haha, nej du får släppa det där, Plox. Men för att göra dig lite glad så… nej, jag tycker inte heller det är världens bästa film, men den är ändå värd en femma i mina ögon.
Vilken skulle du säga är världens bästa film? Själv brukar mitt svar vara Apocalypse Now (originalversionen).
Hmm, brukar låta bli att svara på den frågan. Ett tråkigt svar men så är det. Brukar heller inte få den särskilt ofta, utan en spontan ”fråga” man får av folk när de märker man är orimligt intresserad av film är antingen ”Det är jag som är döden” – vilket man inte kan svara så mycket på, eller ”jaså du är en sån där cineast” och då svarar jag nej.
Haha, vilket dåligt svar på din fråga. Känner mig som Carl Bildt. 😉
Hmm, Plox, det där var inte ett tråkigt svar, det var inget svar alls. Carl Bildt indeed. 😉
Detta är en film som gål hem hos de flesta därför tror jag att den hamnar så högt på listorna. Jag gillar den, ett stabilt hantverk där man inte har mycket om ens ngt att invända emot. Kings icke-skräckisar brukar bli bättre filmer än de med skräcktema.
Ja, det kan vara så att den går hem hos de breda massorna och därför ligger den överst. Egentligen kanske inte så många svarar att just den skulle vara världens bästa film men den är omtyckt av många.
Angående King, kolla mitt svar till Sofia här ovan. Är inne på samma linje som du.
Det är exakt som filmitch poängterar en film som går hem hos de flesta och det gör att den tagit sig upp på första plats på IMDb (förbi den tidigare ”eviga” ettan Gudfadern).
Jo, man trodde ju att Gudfadern skulle vara evig etta. Jag kan tycka att det är lite bra om än oförtjänt att Shawshank är etta. Det påminner mig hur som helst om att jag borde se om Gudfadern-filmerna.
Jag känner också att jag tillhör den breda massan men tror inte ens filmen skulle få plats på min topp100-lista. Ett fint drama men inget extraordinärt på något sätt.
Gudfadern-filmerna är klasserna bättre.
Håller med dig Plox om att Gudfadern är bättre (i mitt tycke då), men Topp 100 skulle Shawshank platsa på, utan tvekan (min lista då) 😉
Hmm, ja, jag kan nog hålla med Plox om just Gudfadern. Kanske. Gudfadern (ettan och tvåan) skulle kunna vara bättre men det var väldigt länge sen jag såg dem.
Shawshanks storhet har aldrig fångat mig. Tycker inte den är mer än ett fint drama som faktiskt inte alls är så märkvärdigt. En bra film, men i mitt tycke är alla hyllningar utom alla rimliga proportioner. Inte mer än 3/5. Tycker The Green Mile är betydligt vassare till exempel. Men visst, jag förstår att man kan bli väldigt fångad. Är dock, liksom Plox, väldigt trött på att den verkar vara gemene mans favoritfilm.
Sen är Gudfadern en självklar etta (även om tvåan är bättre) på en lista som top250. Minns att det var stort tumult när Shawshank gick om. Om jag inte är fel ute så var det i samma veva som The Dark Knight under en kort period var nummer ett.
Härligt Pladd, jag är inte ensam i mitt hat. 😀
Ja att Dark Knight toppat den listan säger väl kanske det mesta om vart den listan tagit vägen. Där kan vi ju snacka respektlöshet gentemot klassiker, Movies-Noir. 😉
Jag minns att det på det gamla DVD-omslaget av The Shawshank Redemption stod något i stil med ”#2 på IMDb’s lista över världens bästa filmer!”. Den var helt enkelt den eviga tvåan bakom Gudfadern så det hamnade på omslaget. Orsaken att den gick om är främst att yngre tittare ger nyare filmer högre betyg och fler ser den, eftersom den är nyare.
Just att nya filmer får höga betyg är ganska uppenbart när man tittar på listan och jag håller med om att den listan inte väger lika tungt som den en gång gjorde.
Repektlöshet gentemot klassiker eller inte, det är bara att acceptera. Den stora massan gillar nyare filmer, så är det bara. The Dark Knight, Inception och Sagan om ringen-filmerna är ju bara några exempel på det. Vissa förtjänar att vara på 250-listan, men få av dem ska vara med så pass högt som de är. Men det är en evig diskussion och alla tycker så klart olika 😀
Aha, ytterligare en tvivlare. 😉 The Green Mile vassare? Nej, inte i mina ögon även om även det är en mycket bra film.
Jag vet inte om det egentligen är så många som har just Shawshank som favoritfilm. Haha, ja, några lär det vara. Men framförallt, som vi har varit inne på, är det många som gillar den och då hamnar den högt upp mycket pga av att det är en nyare film också.
I min bok är det en av världens bästa filmer.
Kanske är det storyn, den evighetslånga kampen att aldrig ge upp, den lille mannen mot det stora systemet, det digra persongalleriet….
Klart är ju iaf att här lyckades filmmakarna träffa rätt vad gäller att fångas i storyn och känna med det som sker. Kanske är svaret så enkelt att här har vi en story som tilltalar både män och kvinnor, unga och gamla och oavsett vilken smak man egentligen har…?
Och ”mysigheten” är ett väl träffande ord. Precis som i Green Mile. Kanske vi ska ge Frank Darabont lite mysfabror-epitet…?
Dramatiskt och spännande är det iaf. Klart att det kan bli lite tradigt i längden hos många att det alltid tjatas om den här…men den har ju faktiskt all anledning att alltid tjatas om. Den är så bra.
Nyligen kom jag förresten över en lyxig 2-discversion för rena vrakpriset som nog gör att det blir en återtitt inom snar framtid! 😉
Aha, ytterligare en följare! 😉 Ja, han är lite av en mysfarbror även i skräckskapelser som The Mist. Jag har för övrigt börjat se Darabonts zombie-serie The Walking Dead. Riktigt bra men mysig…? Nja, kanske inte. Rekommenderas.
Ser fram emot en recension av Shawshank om du ser om den Steffo! 🙂
Japp, en recension får det allt bli vartefter!
Walking Dead ser jag för fullt!
Galet bra!
Trevligt med recension.
Kul att du gillar TWD. Råkade av en slump se delar av några avsnitt på TV11 och sen var jag fast. Var tvungen att sluta titta för att istället börja se om från första säsongen från början nu.
Pingback: Filmrecension: Nyckeln till frihet (1994) - Spel och Film