Into the Wild: Predator (1987)

Jag vet egentligen inte hur Predator hamnade i det här vildmarkstemat. På ett sätt platsar den väl kanske inte, precis som en del av mina andra val av filmer. Men när jag körde igång temat då för sex år sen så var det som att det skiftade lite fokus eller det breddades åtminstone efterhand.

En film som Death Hunt handlar ju exempelvis inte i första hand om kampen mot elementen utan är ju en uppgörelse man mot man. Den utspelar sig dock i en vildmark, vilket för min gjorde att den platsar i temat, och det är likadant med Predator.

Vildmarken i det här fallet är en sydamerikansk djungel dit ”Dutch” Schaefer (peak Arnold Schwarzenegger) och hans team skickas för att rädda en amerikansk minister som tagits som gisslan av det sydamerikanska landets gerilla efter att hans helikopter störtat.

Väl på plats upptäcker de dock att gerillan är deras minsta bekymmer. En mystisk och till synes osynlig varelse – ”…the jungle… it just came alive and took him” – som betar av männen i Dutch team som vore de plockmat på ett mingelparty. Till slut är det bara Dutch själv kvar mot… Rovdjuret. Muahaha.

Haha, ja, det är en underhållande film, det är det inget snack om. Jag gillar den svettiga stämningen inne i djungeln, och hur lite man får se av Rovdjuret. Jag gillar t.o.m. de något daterade datoreffekterna där man ska visa hur Rovdjuret kan göra sig osynlig. Jag tycker det funkar. Sen när man väl får se Rovdjuret så är det ”one… *ugly* motherfucker!” med rastafrilla. Ett bra grepp är också att vi inte får se Rovdjuret utan vi får vi istället se det som Rovdjuret ser via sin IR-syn. Det ger en obehaglig känsla av att vara övervakad.

När jag såg filmen 2012 så blev jag mycket förtjust i den och delade ut en fyra och den hamnade t.o.m. tvåa (!) på min topplista över 1987 års bästa filmer. Den här gången är jag lite mer sansad. En anledning till det är att jag inledningsvis hade svårt för den fåniga jargongen i Dutch team. Det är precis samma problem som jag hade med Aliens när jag såg om den för några år sen. I princip är ju Predator samma film som Aliens fast man har flyttat rymdvarelsen till jorden istället.

Precis som i Aliens har vi en ostig sekvens när vårt team flyger in till sitt uppdrag, här i en helikopter istället för ett rymdskepp. Det spelas hög rockmusik i form av Little Richard. Det tuggas tuggtobak och gnabbas internt. Det är coola grabbar vi har att göra med! Njae, jag vet inte. Det blir mest fånigt. Sen har man förstås också en tystlåten infödd amerikan som agerar spårare. Undrar om David Lynch/Mark Frost hämtade inspiration från honom när de skapade Hawk i Twin Peaks?

En intressant aspekt är hur kritisk filmen är mot amerikanska myndigheter. Systemet är korrupt, det står klart, men Dutch gör klart att hans team är ett räddningsteam, inte lejda mördare. Jag antar att det här, 1987 alltså, var i samma veva som namn som Oliver North och affärer som Iran-Contras var populära i nyhetsmedia.

Den som i viss mån representerar de amerikanska myndigheterna i filmen är Dillon (spelad av Carl Weathers som vi ju även såg i Death Hunt). Dillon är en f.d. soldatkollega till Dutch som nu sadlat om och jobbar för CIA. Första gången vi ser honom har han slips på sig. Det är ju självklart att vi inte kan lita på honom.

Predator är väl egentligen en förtäckt Vietnam-film. I slutet står Ramb… eh, Arnold kvar ensam i förödelsen och liksom undrar vad som har hänt. En amerikansk hjälte som blir hämtad med helikopter till tonerna av högtidlig armémusik. Njae, manipulativt och smörigt. Det påminde mig om de dåliga delarna av American Sniper. Det är smörigt men det kanske funkar på ett smörigt sätt.

Betyg 2012:

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Betyg 2018:

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep


Fyra vilda saker

Utlösande händelse: En kommandogrupp i djungeln tror att de ska rädda en gisslan men finner sig i en mycket svårare situation.
Miljö: Sydamerikanska djungler. Filmen är inspelad i Palenque i Mexiko. Jag tyckte väl att jag kände igen mig.
Djurattacker: Vildsvin, skorpioner, ormar plus en utomjording.
MacGyver: En hel del. Fällor, snubbeltråd, pilbåge, nät för att fånga ett byte, upphissade stockar som ska falla på sitt offer, pilar med krutspetsar, smeta på sig lera för att bli osynlig för IR-kamera.

 

Oneug Lymotherf-Ucker as The Predator

10 i topp: Filmer 1987

1987Filmspanarna listar återigen sina favoriter från ett filmår. Den här gången är det ett år från det ”gyllene” 80-talet. 1987 (vart har du tagit vägen nu?). När jag kollade upp vilka filmer från 1987 som jag hade betygsatt på Filmtipset blev resultatet magert. 13 filmer, där endast en hade fått högre betyg än 3/5. Jag började betygsätta på Filmtipset 2003 så alla filmer jag sett innan dess fanns givetvis inte med, men ändå ett dåligt utfall kan jag tycka. 80-talet är definitivt inte mitt årtionde när det gäller film. När jag kollade igenom topplistor på nätet över 87 års bästa filmer så dök det upp fler filmer som jag hade sett men jag blev inte speciellt inspirerad. Nej, jag gör ingen lista, tänkte jag. Det blir knasigt att göra en lista med filmer som jag bara tycker är hyfsade eller kanske t.o.m. dåliga. Men så tänkte jag om. Det blir ju ändå en lista på de filmer som jag tycker bäst om från 87 trots att jag inte tokälskar alla. Slutsnackat. Det är hög tid för listan!

 

10. Raising Arizona
Raising Arizona
The Princess Bride, jag är ledsen men det blir bröderna Coen som tar den tionde platsen på listan. Det var evigheter sen jag såg Raising Arizona men jag minns den som en härlig komedi. I min lista för 1997 så hamnade Nic Cage-rullen Con Air på plats tio och precis som då så bjuder jag på en Cage-gif!

9. The Running Man
The Running Man
Jag såg The Running Man för ett filmspanartema förra sommaren och den fick bara 2/5 i betyg men 1987 är inget toppår för mig och jag hade ändå rätt kul när jag såg den. Vilket tema det var? Män som springer… och droppar one-liners.

8. Innerspace
Innerspace

24-timmarsjakten, som den heter på svenska, är skön komedi som förgyllde en vardagskväll efter jobbet när jag jobbade i Östersund för tio år sen. Tack för tipset, Movies – Noir!

7. The Living Daylights
The Living Daylights
The Living Daylights såg jag på bio med min pappa. Ett fint minne. Jag minns att jag gillade kälkturen i cellofodralet och att Maryam d’Abo var söt. A-ha.

6. Maurice
Maurice
Aha, ett gayigt brittiskt kostymdrama med en ung och osympatisk (!) Hugh Grant. Den får givetvis en plats på min lista.

5. Fatal Attraction
Fatal Attraction

Det här kan vara ett rent nostalgival. Jag har inte sett den på evigheter men kaninstuvning är ju aldrig fel. Glenn Close är ju verkligen störd och störande här – på ett bra sätt.

4. RoboCop
RoboCop

Jag vet egentligen inte varför RoboCop kommer så högt upp på listan som den gör. Det kanske beror på att jag blev påmind om originalet i samband med Joel Kinnaman-remaken häromåret.

3. Planes, Trains & Automobiles
Planes, Trains & Automobiles

Det här är också en film som det är väldigt länge sen jag såg men här minns jag faktiskt en hel del. Väldigt rolig men ändå med ett förvånansvärt djup mot slutet.

2. Predator
Predator

Predator såg jag om bara för några år sen i samband med ett tema som än så länge inte resulterat i några faktiska inlägg. Det här är tokbra action med en grymt bra Arnold. ”Get to the chopper!!”

1. Full Metal Jacket
Full Metal Jacket
Kubrick är kung. Jag är ledsen men så är det bara. Första halvans toalettscen med menige Pyle överväger eventuella brister i den andra halvan. Jag blir rädd av ansiktsuttrycket i bilden ovan.

 

Hade jag några fler filmer som konkurrerade om en plats? Ja, när jag grävde så djupt jag kunde så dök det upp några hyfsade filmer som jag funderade på: The HiddenBad TasteThe Princess Bride och Radio Days.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1987:

Spel och Film
Filmitch
Flmr
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
We Could Watch Movies

%d bloggare gillar detta: